Sabinadavid

Har misstänkt i flera år att min mmma dricker för mycket. Inte lagt så stor vikt vid det, mest blivit lite irriterad. Jag har nu själv blivit mamma, och har behövt bo hos min mamma i några veckor och har under denna tid observerat hennes drickande..

Hon smygdricker. Hittade vinboxar i hennes garderob. Hon fyller vanliga vattenflaskor med vin och har i sin handväska. Hon har ölburkar i nattduksbordet. Hon gömmer boxarna när hon ska slänga dem så jag inte ska se. Hon går direkt och sköljer munnen efter hon varit inne i sitt rum och druckit. Hennes beteende förändras varje eftermiddag och kväll, och jag mår så dåligt av att se och veta detta. Jag gråter nästan varje kväll. Blir så otroligt ledsen för hennes skull. Att hon hamnat i detta. Varför? Vad är det hon försöker dämpa? Vill hon sluta, hur mår hon egentligen? Så många funderingar. Oftast blir jag så förbannad när jag märker att hon år påverkad. Jag vill knappt att hon ska vara nära mig och mitt barn framför allt. Hon får ett så störigt beteende och hela hennes ansikte förändras. Under dagtid är hon så normal, jobbar och allting. Jag vill så gärna säga något till henne. Att jag är orolig för hur hon mår, för hennes hälsa, att jag vill hjälpa henne att hjälpa sig själv, att söka hjälp. Men jag är rädd och nervös för hur hon kommer reagera. Känns som jag kommit på hennes stora hemlighet typ. Någon som har liknande erfarenhet? Någon som har tips på hur man kan ta upp det?

Jag har ingen erfarenhet av att ta upp det, däremot av att bli påkommen. Det är oerhört pinsamt. Många här på anhörigsidorna verkar förneka in absurdum. Jag sa som det var, eller en lite mer friserad bild visserligen. Men jag tänker att hon vet att det inte är bra, annars skulle hon dricka öppet.
Tycker att du ska berätta precis som du ser det. Var tydlig med att du har sett det, att du märkt att hon är berusad på kvällar och eftermiddagar och att du är orolig för hur hon mår och undrar om du kan hjälpa henne.
Kanske blånekar hon. Det tycker jag att du inte ska fästa så stor vikt vid. Ni ska inte prata om OM eller HUR MYCKET hon dricker, vifta bara bort det och säg att du har sett det och vet. Om hon fortsätter att neka så får du avsluta. Du kan säga att hon kan komma och prata när hon behöver. Hon kanske behöver tid att tänka igenom. Det är som sagt hennes stora hemlighet troligtvis och det är pinsamt och hon tror kanske att du inget märker.
Det finns hjälp att få. Hon kan ringa alkohollinjen, hon kan skriva här på alkoholhjalpens forum, hon kan söka till beroendemottagning, här på alkoholhalten finns det en on-linekurs med stöd.
Var inte anklagande när du konfronterar henne och gör det när hon är nykter. Och som sagt det är inte en fråga OM hon dricker som ni ska prata om, så är hon inte med ens där får du släppa det ett tag.
Om du läser lite på forumet Förändra sitt drickande hittar du alla oss som är/har varit i ett beroende. Ibland är det svårt att själv veta varför, så hon har kanske inget svar på det. Drickande blir en vana och till slut tar det över på alla möjliga plan. Ensamhet, stress, oro och trötthet är vanliga orsaker. Alkoholen skapar ofta sedan viss ångest och oro och då är det lätt att medicinera det. Men det går att bryta och jag tror kanske inte att hon mår bra där hon befinner sig nu, med ett nytt barnbarn, skulle kunna gissa att hon skäms väldigt mycket. Men vi är olika vi som finns härinne så det är gissningar från sida. Lycka till!

Du kan också skriva ett brev..Just med dom råden som Sisofys skrev om är bra..Inte anklagande, utan stöttande..Att du vet hur beroendet tagit över din fina mamma när hon är full..Jag blev nykter efter att min dotter skickat mail till min chef om mitt drickande..Jag är evigt tacksam mot min dotter för det..Det är inget bra liv att behöva leva med skuld och skam..Mina barn frågade mig om jag hade problem eftersom jag drack? Nej, jag fick problem när jag drack..Min hjärna var beroende av alkohol..Jag ville inte dricka, men beroendet tvingade mig..Hoppas ni också får en bra lösning på problemet. Kram🍃🌼🍃