Insett att jag nog dricker för mycket. Började med att dricka alkohol cirka 2-3 dagar i veckan 5-6 starköl för att slappna av. Har gått upp otroligt mycket i vikt av det, har förut varit väldigt smal. Gifte mig för cirka 5 år sen och kände i början att jag bara kunde umgås med henne om jag var onykter, haha låter konstigt men så kände jag. Det började dock bli mer och mer, tänkte att jag skulle unna mig det, liksom
Jobbade hårt och tyckte mig värd att få komma in i dimman på kvällarna. Men insett att jag bara mår dåligt av det, jag blir så glad av att läsa era fina inlägg, ni verkar vara så fina människor med mycket medmänsklighet. Kan tillägga att min fru är nykterist och vi har det relativt bra mellan oss, allt fungerar och ibland är det mer av tristess jag dricker. Nån som känner igen sig i att man tycker sig vara värd att unna sig några goda starköl efter jobbet? De dumma är att jag gillar liksom
Smaken också.
Sen på något konstigt sätt har jag kvar de här fåniga tonårs beteendet att jag innerst inne tycker de är lite tufft, nu är jag i övre medelåldern , men kan fortfarande tycka att det är lite förbjudet med att dricka på vardagarna när man ska jobba dagen efter. Låter fjantigt men växte liksom upp i de att en rejäl
Man ska kunna ta sig ett par supar eller två osv. Jag behöver nog byta hela min ideologi och hur jag har haft min syn på alkoholen. Om jag ser tillbaka på mitt liv så har alkoholen orsakar mycket elände i mitt liv och saker som har blivit både kostsamt och relationsförstört efteråt. Kan liksom känna att när jag är i det här tillståndet av att vara riktigt full och sitta hemma och lyssna på nån skön musik då njuter jag rejält och liksom trivs där i de kravlösa. Jag har alkoholism i släkten med så jag bör vara extra försiktig, har ju sett vilka skador de fört med sig, men
Man lurar sig själv och tänker: Men jag är starkare psykiskt än dom osv, men de är bara lögn.
Va skönt de kändes att skriva av mig. Både idag och igår höll jag mig nykter för ja kände de va dags för de, nu ska jag bara hålla de vidare 🙂

Jag blir motiverad av att läsa era trådar! Tack 🙏

Idag är en sjukt jobbig dag, är ledig från jobbet ett par dagar och är vääääldigt sugen att ta några öl igen. Men tack vare mycket läsning härinne vad som händer när folk har tagit sig ett återfall och om ångesten samt ångern dan därpå så kommer jag FÖRSÖKA att vara nykter idag, trots att ”köttet” vill. Anden är villig men köttet är svagt som de visa brukar säga. En trevlig bi effekt är att jag faktiskt lyckats gå ner ett par kilo sen jag startade tråden. Ser liksom friskare ut och inte Som en fet sliten val på samma sätt längre haha!!
Sen vet jag inte, är det vanligt att man liksom drömmer på natten att man festar och har jättekul med vänner osv när man försöker trappa ner på skiten? Har drömt att jag druckit i goda vänners sällskap och suttit i bastu och varit ute och verkligen haft jättekul i dom drömmarna nu på sistone då har vi också druckit och jag har varit liksom normal så att säga inte varit aggressiv utan haft kul med dom. Ja vettifan om allt de här men de känns bra att kunnat vara nykter en tid.

Skönt att du kan stå emot ändå. Det jobbiga är ju att när man får den där känslan och den där rösten som ber en att införskaffa lite alkohol. Säger man nej 99 gånger så hjälper det ju inte så mycket om man säger ja den 100 gången. Det man kan ta med sig om det händer är ju att vara observant. Vad var skillnaden när jag stod emot mot när jag inte gjorde det. Ännu bättre är ju att inte ha något snedsteg att dra lärdom av och det skulle jag väl ändå sikta på för du tycks ju klara det!

Jag är ju snart på 9 månader nykter nu, ja på söndag blir det redan, och allt eftersom jag sov bättre drömde jag mer och jag skrev lite om det i min egen tråd om att jag också mindes drömmarna varje morgon och de var ganska tydliga. En del hade jag glömt av senare på dagen men andra mindes jag tydligare, kanske för att jag hade tänkt på dem mer. I alla fall, drickandet var länge ett stort tema. Jag drömde i alla fall minst 7 dagar i sträck om det. Det var lite olika men jag minns ett tag att det fokuserade på jakten på alkohol. Jag drömde om att jag var på väg till t.ex systemet på olika sätt men att det var osäkert om jag skulle hinna och så var det saker som fördröjde o.s.v. Sen var det en del drömmar också där det var mer okomplicerat och bara ett kul festande.

Jag för inte bok eller så men nu känns det som att jag inte har haft någon dröm om alkohol på någon månad.

Grymt!!! 9 månader är fantastisk att klara av, för mig känns det som en omöjlighet men de verkar ju kunna gå om
Man väl bestämmer sig, riktigt bra jobbat!! Tack för du delar med dig, verkar så som att drömmarna kan vara en del av processen så att säga. En sak jag funderar över och nu är säkert många kloka härinne som förstår vad jag menar: Jag känner mig väldigt glad, dom flesta gångerna jag vill dricka är för att saker har gått bra. Det går bra på jobbet, relationerna med vänner m.m känns bra. Jag presterar bra på arbetet, jag liksom njuter av livet o även relationen med frugan känns fridfull, då känns det som en extra krydda att dricka. Liksom för att bekräfta känslan, förstår ni? Jag dricker inte för att jag är ledsen eller behöver varva ner etc. (Inte för att det skulle vara sämre). Men kanske oavsett anledningarna ska man nog hålla sig ifrån ändå.

Fruktansvärt sug efter alkoholen idag igen. Är ledig fram tills fredag o öltarmen suger rejält. Hjälper dock att skriva av sig lite. Hoppas på att det här rejäla suget minskar med tiden.

@Donfrye det ger sig med tiden. Har du någon strategi för vad du gör när ölsuget sätter in? Vissa har träningskläderna på sig 24/7 för att kunna ge sig ut på en runda när suget sätter in, andra surfar på suget (inget jag har gjort men det hjälper många har jag läst). Jag själv brukade lyssna på en podd eller plocka fram lite förfärliga filmer från Youtube om intervention och alkoholskador och liknande. Efter att ha sett en sådan film var jag inte sugen längre.

Kram!

Tack för svar! Och lättande att läsa om att suget minskar med tiden. Två dagar i rad har jag lyckats stå emot, och idag är det lika eländigt med suget. Jag har ingen direkt strategi emot suget mer än att tänka på dom jag älskar mest och motivera mig med att jag inte vill såra dom och att jag inte vill bli en kopia av många av mina närstående som också varit alkoholister. Jag blir liksom rädd för mig själv hur jag lyckats kunna skapa det här alkoholmonstret inom mig under så många år och att jag inte reflekterat mera över det. Nu är det ju ett jättetomrum därinne som jag behöver fylla med annat. Tack för stöd!!@Charlie70

Helvete vad jag mår dåligt, ni får ursäkta mitt uttal och att jag använder sidan som en bollplank till mig själv. Men de känns en aningen lättare efter man skrivit av sig så lite egoistiskt är det och förhoppningsvis en hjälp för andra. Har insett och märkt på min kropp nu hur pass beroende jag egentligen har varit. Kroppen skriker verkligen efter öl. Det är fredag och jag har för vana att glida förbi bolaget och ta ett par kalla. Men inte idag. Måste från märgen stå emot djävulskheten, måste fortsätta kämpa.

@Donfrye
Hej! Jag har läst din tråd och blir inspirerad av din ärlighet och öppenhet. Du verkar vara en fantastiskt klok man med hjärtat på helt rätt ställe. Hur har det gått efter senaste gången du skrev här?
Mvh!

Hej vännen! Tackar som frågar. Jo jag läste i en annan tråd att man ska vänta in tills det akuta suget är förbi vilket jag trodde aldrig skulle avta, men de gjorde det tack o lov!! Att jag är öppen och ärlig är för att jag förstått att om jag ska kunna bli fri den här dåliga ovanan måste jag erkänna för mig själv att jag inte haft kontroll över det. Plus förstå att det är ingen annan än mig som vart orsaken till att det eskalerat. Men nu vet jag att suget går över iallafall fall det akuta då hela kroppen skriker efter alkohol. Känns bra o lugnt för tillfället. Kommer inte säga att jag aldrig mer kommer dricka men absolut inte i den mängd och täta omfattning jag tidigare gjort. Nej usch vill aldrig mer komma in i den dåliga cirkeln. Nu vaknar jag utan
Baksmälla vilket är så skönt. Plus livet är värt att leva nyktert. @VillSiv

@Donfrye
Ville bara säga hej, det är första gången jag skriver i forumet och gillar din tråd. Jag har varit nykter i 3 dagar och just nu mår jag bra. Jag har svettats rejält och har svårt att somna. Allt känns overkligt, att jag hamnade i skiten. Jag blir så glad att du klarade av det då när suget var som värst. Jag ska också klara det men vet inte hur. Jag tror jag kommer bli nedstämd och rastlös. Fortsätt kämpa och lycka till. Heja dig

Hej Mia! Vad fint skrivet av dig, tack! Och grymt gjort att du har blivit medveten om din situation och nu försöker göra något åt det, all heder till dig! Du kommer fixa detta!
Igår hade jag ett sug igen, dock inte lika mycket som det akuta suget som har varit. På första gången på ett BRA tag tog jag mig själv i kragen och gick ut och sprang en löprunda för att skingra tankarna lite. Det gick faktiskt jättebra! Mycket bättre än förväntat och de kändes sååååå skönt efteråt och jag blev faktiskt stolt över mig själv! Dels för att jag lyckats stå emot suget och för att jag klarade av min löprunda!
Mitt tips är att försöka stå emot suget och göra något annat, och de kan vara vad som helst. Jag vet att de är jobbigt för dig nu, men jag lovar de kommer bli bättre!! Skriv av dig här på forumet också när de blir för jobbigt, de hjälper faktiskt att skingra tankarna genom att sätta ord på det. @Mia Therese

Känner av suget idag igen, har dock märkt en röd tråd. När det uppstår konflikter med frugan så är jag mer benägen att dricka efteråt. Lite som en tröst eller tillflykt tror jag. Lite som att alkoholen förstår mig iallafall fall. Också när jag är glad och lyrisk, men också när jag är ledsen eller behöver stimuleras. Måste lära mig att känna igen mina känslor och inte gå med i dom. Ska försöka vara nykter idag också. På sikt är det ju en själv man skadar, ett slags självskadebeteende, detta med alkohol som tröst.