Hej! Har varit in här på sidan lite i smyg när jag sitter på jobbet och de tidiga mornarna när maken ligger utslagen i soffan.
Vet inte riktigt vad jag söker men troligtvis bekräftelse på vad jag upplever.
Jag vet ju att jag måste lämna min man, sälja huset och massa annat men orkar inte.
Jag älskar vårat hus, jag har dock inte råd att ha det själv.
Men hur kan tankarna på att ett hus , ett boende övervinna känslorna över att få känna frid?
Min man dricker stora mängder alkohol, något som bara blir värre och värre sedan han blev arbetslös i Januari.
Innan drack han bara 2 dagar i veckan, nu är han bara nykter 2 dagar i veckan, hans beteende vid berusning har varierat men allt för ofta inte trevligt.
F-n vad jag skäms över att jag tolererar detta. Jag gör allt för honom!
Jag sköter all markservice ! Och då menar jag allt!
Han gör typ inget annat än att sova ruset av sig på fm, spelar dataspel hela dagen för att sedan börja dricka igen på kvällen.
10 stora starköl och en 70 cl flaska Whiskey är standard.
Ibland hinner han inte få i sig allt innan han somnar så då dricker han resterna kvällen efter.
Fast jag vet att han inte kommer ändra sig så hoppas jag alltid på förändring, år ut och år in.
Har pratat om hans konsumtion och han håller med på att den är farlig men sedan tuffar det på som tidigare.
Gällande beteendet så menar han inte vad han säger på fyllan utan ber mig bara ignorera det han säger när han är full.
Men har provat det i några år nu och det är inte kul.
Sitter bara här och ord svamlar för att jag inte riktigt kan hålla ihop det. Detta får nu bli mitt första inlägg så får vi se ifall jag kan få någon struktur i det jag skriver framöver.
Tack fina ni som låter mig läsa och lära ifrån er!

Förstår hur du känner det och vill sända dig en kram.
Det är jobbigt och känns ibland överkomligt men för varje dag och varje litet steg blir det bättre.
En dag i taget brukar jag tänka när det är tungt och det brukar fungera.
Skriv av dig dina tankar här och lätta dina känslor vi finns här för dig.
Det är viktigt att få prata och dela sina erfarenheter och stötta varandra.
Alanon har online möten som du kan vara med på som kan vara ett riktigt stort stöd.
Hoppas du får det lugnt ikväll och kan göra något litet mysigt för dig själv kanske lite hemmaspa och titta på em fin film eller gå en promenad i skogen.
Stäng av telefonen eller blockera hans nummer så du får lite frid.

Stor varm kram 🧡🧡Azalea

Livrädd igen

Jag har en fruktansvärd kväll i min lägenhet. Jag vill bara kasta mig i bilen och åka "hem" igen. Jag fattar inte hur jag ska kunna fullfölja detta. Jag går till jobbet, jag gör vad som förväntas av mig varje dag. Men jag lever inte. Jag vill bara att varje dag ska ta slut. Klockan är nu 20:00, kan man gå och lägga sig nu för att slippa mer ångest idag? Jag förstår ärligt talat inte hur det här ska gå till. Han säger att han inte dricker längre, att han ska ta hand om mig. Men jag vet inte om jag har några känslor kvar. Och rent förnuftsmässigt så VET jag att den dagen jag går tillbaka, då är det början till slutet. Men varför funderar jag ens över det? Hur ska jag göra för att hitta styrka?

En dag i taget ❤ du skriver själv att den dagen du går tillbaka är början på slutet, du vet det blir inget bra det. Kommer inte ihåg hur länge du bott ifrån honom nu, men att drömma och titta på hus låter väl som en härlig dröm. Jag fick höra efter att jag gått och jag stundtals ville att allt skulle bli bra, att den tillfrisknade bör ha ett år i nykterhet för att själv läka och då ska dom inte inleda nån relation heller, det fick mitt ex lära sig under behandling. För mig var det vilsamt, jag får vänta och se men nu 7 mån senare så vill jag inte vänta och se nåmer, det händer grejer hos också och kaos klarar man sig utan. Kämpa, imorgon är en ny dag, kanske lite vilsammare, jag önskar dig det ❤