Dagen har varit bra. Gym., promenad till AA-möte. Köpt lite nya växter. Läst ut boken: Kvinnan på tåget. Så livet går vidare. Och jag saknar inte alkoholen. Jag mår bra. Men ångesten gnager i alla fall. Det förflutna går inte att radera. Och då menar jag, att jag inte var riktigt närvarande, när mina barn var små. Pratar inte mycket om det numera, men det sitter ändå, som en tagg. Försöker att återgälda genom att passa barnbarn, så mycket, som jag kan. Nu skall jag börja på en annan bok.

Jag känner mig bekväm på detta forum. Och mår bra i min nykterhet med mina rutiner. Min dotter frågade mig för någon dag sedan varför jag har druckit? Kunde inte svara direkt. Hon var besviken på sig själv, när hon hade sitt födelsekalas. Tyckte inte att hon tog hand om sina gäster på rätt sätt. Jag kom på att jag vid sådana tillfällen haft alkoholen, som flyktmedel. Plötsligt har hon förståelse för detta. Men hon är ju medveten om konsekvenserna. Skönt att vi nu kan ha en dialog om problemet.

Idag har min man och jag druckit kaffe på vår brygga. Jag uppskattar dessa stunder. Märker att hjärnan rensas på något vis. Båten är ju såld. Och detta är en befrielse. Ja, varje sak har sin tid, som man brukar säga.

Nu har vi träffat barn och barnbarn. Känns bra. Jag är stolt över dessa, men min ork minskar. Och det digitala suget är stort hos de små. Min man och jag försöker med tex Fia-spel, men det är roligare med iPad. Tiden får väl visa hur vi skall hantera det. Fortsätter att läsa AA:s dagliga reflektioner. Av dessa får jag många råd, när det gäller allt. Ja, jag mår bra och är tacksam för min nykterhet.

Nu har jag rejäl ångest för att jag har bestämt att fira min födelsedag på spa med min man, utan att meddela dottern först. Hur kan denna känsla komma? Kan det vara för att jag tidigare har druckit på mina födelsedagar? Dottern har semester och brukar vara upptagen med en massa aktiviteter. Jag får väl snart svar? Men jag har mycket katastroftänk när svaren låter vänta på sig. Varför dessa tankar? Många gånger har jag tänkt att barnen styr mitt mående. Men egentligen är detta ett litet problem, nu, när jag tänker efter. Hoppas sinnesron infinner sig.

Har varit på AA efter 2 doser vaccin. Kändes ok. Trivs i denna grupp. Min sk hemgrupp med gångavstånd. Kommer att gå dit, när jag känner för det. Fantastiskt att det fungerar.

Anonym26613

Hej Vida!
Jag har inte läst hela din tråd men såg att du brottas med samma sak som jag, nämligen ångest över barnens reaktioner. Jag känner att jag får ha tungan rätt i munnen hela tiden. Andra får reagera, men jag måste vara lugn och stå emot alla känslor. Tidigare drack jag vin för att inte bli arg. Nuförtiden får känslan komma men jag har inte behovet att reagera. Nykterheten har tagit bort så mycket av det knivvassa i ångesten.
Hoppas på en nykter födelsedag för dig! 💚🌸💚🌸💚

Tack för ditt inlägg! Det är skönt, att kunna möta sina känslor nykter. Vatten har varit min dryck i 5 år och jag hoppas, att det blir så resten av mitt liv. @Miss Mary Poppins

Sitter nu och tittar ut över Apelviken i Varberg, dagen efter min födelsedag. Ensam. Bara jag är pigg. Skönt. Hem i dag. Hemma bäst. Men måste vara borta ibland, för att kunna längta hem.

@Vida skrev:"Min man och jag försöker med tex Fia-spel, men det är roligare med iPad."
Vet du att jag har svårt att tro att det är roligare med IPad. Hur små är de?
Jag tror att mänskligt umgänge vinner i nästan alla lägen för barnen. Kanske någon annan aktivitet som inte är stillasittande?

@Vida skrev:"Nu har jag rejäl ångest för att jag har bestämt att fira min födelsedag på spa med min man, utan att meddela dottern först."
Sen kunde jag inte låta bli att fastna på det där. Det är väldigt intressant. Blir hon arg och besviken? För du ska väl inte ha dåligt samvete över nåt sånt. Intressant också att din dotter kände att hon inte tog hand om gäster på ett bra sätt. Känns som om ni båda strävar efter att tillgodose andras behov. Jag känner så väl igen mig i det. Jobbar med att bli lite mer egoistisk - eller kanske inte egoistisk men lite tydligare med mina behov. För vi är också viktiga 😀.
Skönt att det går bra för dig!

Idag AA. Inget uppmuntrande. Men programmet hjälper mig. Delningarna ger mig ofta obehag. Är det meningen att utsätta sig för det? Jag frågar mig? Vill ju må bra i nykterheten. Och känner tacksamhet.