Nybörjare

@Onkel F läst igenom ganska mycket av tråden, ger hopp , imorgon är det 7 dagar, nästa vecka blir tuffare tror jag, barnfri o då brukar jag dricka ganska mycket , nån som har några tips ?? Vågar inte ungås med nån knappt ens min flickvän, stressade tankar men jag måste av olika skäl sluta tvärt . Inte meningen att inkräkta här men tyckte om denna tråden, trevlig valborg

Jahapp, 77 dagar / 11 veckor utan alkohol. Det har gått ganska lätt med Antabus som stöd. Skönt att leva ett "normalt" liv utan att vakna bakfull, hasa sig iväg till jobbet och sedan börja fundera på om jag måste åka och handla vin idag eller om det kan vänta till imorgon. Det är inget liv när dagarna bara är en transportsträcka tills man får komma hem och hälla upp ett glas.
Kroppen har återhämtat sig ganska ordentligt, både mentalt och fysiskt. Till och med sömnen börjar fungera bra, helt utan "tillsatser"! Till det negativa hör väl att orsakerna till mitt drickande gör sig påminda igen. Det största problemet är att jag har lite dålig självkänsla och har lätt att känna mig otillräcklig.
Jag vet inte riktigt hur jag skall hantera mina demoner, men att göra det med hjälp av alkohol känns som ett avslutat kapitel. Jag skall till sköterskan för att ta Antabus imorgon, jag skall försöka öppna upp ett spår mot någon form av samtalsstöd / terapi. Jag kan analysera mig själv sönder och samman, men jag behöver nog bolla mina tankar med någon annan för att kunna få till en förändring.

@Onkel F Skönt att du mår så mycket bättre ❤️ Nu är det dags för steg 2 i nykterhetsarbetet, att göra något åt orsakerna till att du har druckit. Samtalshjälp låter precis som det du behöver. Det mesta av jobbet får man göra själv, men det är skönt att hålla någon i handen så att man vet att man är på rätt väg.

Kram 🐘

@Onkel F Fin läsning, du är modig och gör det så bra.
Jag börjar min egen samtalsterapi i början av juni. Tror som du, att det är nödvändigt för att komma vidare. Samtidigt måste vi ju själva göra jobbet inom oss, så det blir nog ingen dans på rosor. Lite läskigt men mest spännande, känner jag. Keep up the good work!

Nybörjare

Veckan utan barn gick bra, 16dagar nu🙏 Klumpen i bröstet försvann ett tag men är tillbaks idag måndag, känns som det kommer några tuffa dagar nu. Träna som en galning är enda medicinen jag kan komma på. Nån som har tips ? Var på fest i lördags o körde alkofritt inga problem med det , tror de långa ”vardagarna” är värre iallafall för mig. Grattis @onkel f till 77 dagar starkt jobbat. Ger hopp till en som är i början av resan ...

2 dagar med underbart väder! Tanken "Vin på balkongen" dök upp igår när jag gick ut efter lunchen, men den försvann lika snabbt. Noll sug, varken igår eller idag. Lite konstigt, men jäkligt skönt. Jag har nog kommit en bit på vägen med att programmera om hjärnan. Vardagen kan kännas lite beige som Varafrisk uttrycker det, men jag försöker ta vara på de små glädjeämnena och göra saker jag tycker om att göra. Hellre det än några timmars alkoholdrivet fyrverkeri som övergår i berusad avtrubbning och slutar med att man vaknar till en blytung, betonggrå "dagen efter" och en tom BIB och INTE NU IGEN på repeat i huvudet.
@Blenda Tyvärr är jag inte så modig. Min ordinarie sköterska var sjuk och ersättaren var en man. Ridå! Regel #1 A: Visa aldrig tecken på svaghet inför en annan man! Jag är förmodligen genetiskt programmerad i det avseendet. Påtala att jag vill ha hjälp att bearbeta gamla surdegar? Uteslutet. Jag hoppas "min" sköterska är tillbaka på måndag.

@Onkel F Blev lite i full i skratt när jag läste ditt inlägg. Det påminner mig om kajorna som kommer till min matning vid köksfönstret. I flock beter de sig som skräniga tonåringar. De ser verkligen kaxiga ut. Men visar jag mig i fönstret så flaxar de iväg i ren panik. ”Hjälp, var kom hon ifrån?”

Ungefär så reagerade du 😉 ”Hjälp, var kom han ifrån?” Men han är garanterat van vid att män reagerar så, och han hade garanterat gett dig kanonhjälp om du hade varit redo för det.

Du jobbar på svinbra med din hjärntvätt!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Fyllkaja!🤣🤣 Men are from Mars, women are from Venus, remember? Vi fungerar olika, lixxom. Det är full prestigekamp varje gång. Kanske inte helt friskt, men jag har det i generna. Eller kanske det ligger i min uppfostran? Gamla gubbar, suck!🙄

@Onkel F Fyllkaja 😂 Så långt tänkte jag inte ens. Visst är vi olika, och det är bra att vara medveten om det när man ska försöka mötas. Mycket sitter i generna, men mycket går att träna bort också.

Chill helgkram 🐘

Ensamhet. Sociala konsekvenser av att sluta dricka. Jag har skrivit det förut, men det blir ganska ensamt när man avstår alkohol när nästan hela ens umgänge har varit baserat på att man dricker tillsammans. Det har varit kittet som hållit ihop gemenskapen, tag bort det och du står ensam kvar. Det är som om man drabbats av Covid 19 i kubik.

Jag kan trivas ganska bra med en självvald "självsamhet", men en påtvingad ensamhet kan vara ganska tung. Sedan jag började med Antabus har det varit några kvällar då ensamheten fått mig att känna mig så jävla låg att jag inte förmått att ta mig för någonting. Jag har bara suttit av tiden tills klockan blivit så pass mycket att jag kan gå och lägga mig. Igår var en sådan kväll. Jag orkade inte engagera mig i någonting, jag satt bara och slumpade fram en massa meningslösa klipp på YouTube hela kvällen. Inte roligt!
Livet blir inte helt fantastiskt bara för att jag slutar dricka alkohol. Jag behöver lära mig att hantera highs and lows utan att döva känslorna, men det är inte enkelt.
Jag har nämnt det här för "min" sköterska, men får bara en massa klämkäcka förslag på aktiviteter som hon menar kan ge en ny gemenskap. Och, naturligtvis, AA. Ständigt detta AA, trots att jag förklarat att det inte är något för mig. Men men, det blir bra i slutänden. Allt som behövs är tid och tålamod.

Nåväl, nu är det läggdags! Somna nyktra och vakna vackra och utvilade!

@Onkel F Jag har inte kommit lika långt som du m antabusen dessutom lever jag inte ensam men kan ändå känna igen mig i känslan. Jag menar det där med att inte orka engagera sig i någonting. Att det är beigt. Då om ngn gång då orkar man inte m ngt klämkäckt! Ja...tid och tålamod...och hänga med...för mig är verkligen antabusen en hjälp för att klara detta🙏🏻

Sov så gott🤗

Me too. Jag tycker det är ganska lätt att låta bli att dricka men väldigt svårt att börja leva.
Många säger ju att det kommer med tiden, jag hoppas men är långt ifrån säker.
Jag gör massor av aktiviteter ändå, tvingar mig, men det är inte särskilt roligt och jag är oftast ganska låg.
Mina djur är det som ger mig mest glädje just nu. Men de är samtidigt energikrävande.
Känner att det vore givande med en forum-träff IRL. @Varafrisk, du var väl med senast det anordnades en sådan?@Onkel F, är du en sådan som hade deltagit i en träff? För ett tag sedan hade jag tänkt "aldrig i livet" men nu har jag märkligt nog ändrat uppfattning helt.
Tro, hopp & kärlek och önskan om en bättre söndag!

@Blenda Ja, det stämmer min man och jag var med uppe i Stockholm på en forumsträff i IRL. Det var precis när jag hade börjat skriva på forumet så jag kände inte till många. Men det var Vinäger , FinaLisa, RosaVina, Berra, Mrx, Adde, Charlie70, Dee, ytterligare ngn ung tjej som jag inte minns namnet på och ev några till. Jag tror att jag skrev upp alla namnen i ett inlägg när jag kom hem. Jag gillade verkligen att vara med. Och därefter kom den där jäkla pandemin🙄

Jag har ju bara varit nykter tre veckor. Och innan jag slutade dricka så var jag påverkad av hur det är på jobbet samt massa andra saker men de gick att dölja m alkoholens hjälp men nu går det liksom inte att sticka ner huvudet i sanden vilket känns svårt.

Kanske vi ska stötta varandra lite extra❣️

Önskar er iaf en fin söndag🦋

@Blenda skrev:"Jag tycker det är ganska lätt att låta bli att dricka men väldigt svårt att börja leva." En ganska bra beskrivning av hur det känns ibland. Nu har det väl bara känts riktigt tungt 2-3 dagar på 3 månader så jag överlever.
Det där med att tvinga sig till aktiviteter är det jag har svårt för. Jag behöver hitta saker som känns naturliga och lustfyllda att göra. Å andra sidan blir inget bättre av att jag sitter ensam och gräver ner mig i negativa känslor. Man får ta sig tid och ha tålamod och göra vad man kan för att förändra, ingen gör det åt en.
När det gäller forumträffar är jag nog dessvärre fast förankrad i "aldrig i livet"-stadiet.

@Varafrisk Antabus ÄR en bra hjälp, och det verkar gå bra för dig även om du har lite biverkningar. Men med handen på hjärtat, "biverkningarna" av att dricka alkohol är väl inte bättre? Jag är glad att du tog steget och bad om hjälp.
Tankarna på att dricka försvinner efter ett tag, inte ens de gånger det känts tungt har A dykt upp i mina tankar som en möjlig lösning.

@Tofu Jag är rädd för att de människor jag umgåtts med de senaste åren inte är särskilt förändringsbenägna när det gäller alkohol. Reaktionen på att jag inte dricker längre talar sitt tydliga språk.

@Onkel F Jag har ju bett om hjälp tidigare men de läkarna gjorde en annan tolkning än min nuvarande läkare och jag är tacksam att jag fick hjälp av honom. Fast kanske jag ändå inte var redo då att gå t Rådgivningscentrum eftersom jag känner några av dem som jobbar där men nu bryr jag mig inte om det.
Och jag har inte ångrat en sekund att jag börjat m antabus. Nuvarande biverkningar överlever jag med men de biverkningar som alkoholen ger som man dessutom man inte alltid vet om kan ju verkligen förkorta ens liv. Så tålamod, jobba med tankarna och vila/motionera/äta bra är ngt jag ska försöka bli bättre på.

Kram❣️

@Blenda och @Varafrisk Det har ju varit ett par zoomträffar nu under pandemin. Magnus på Alkoholhjälpen lade för någon vecka sedan ut en fråga om en ny träff. Gå gärna in och kommentera, tror inte det är många som gjorde det nämligen.

Ser att du kämpar på @Onkel F. Fantastiskt bra jobbat av dig! Se nu till att få de där samtalen också. Du behöver nog dem. Man blir lite som avklädd i livet när alkoholen inte finns längre. Kommer ett liv efter Antabusen också.

Kram!