mammapappabarn

Min man har på senaste tiden kanske 2 år tillbaka börjat dricka mer och nästan alltid när han är ledig. Förra sommaren drack han varje kväll i två månader och nu är det varenda helg när han är ledig. Jag har börjat säga åt honom att jag inte accepterar att han dricker på vardagar när han är ledig, han lyssnar men blir irriterad och arg under de dagarna och typ ledsen. Sen när dagen kommer att han ”får” dricka då är han jätteglad och allt är frid och fröjd. Jag har börjat märka en förändring i hans beteende han är ofta arg och irriterad. Han dricker oftast ensam nu då jag inte orkar mer, det är inte roligt och jag stör mig mest. Han sitter alltså ensam och dricker sig full på kvällarna på helgen fast han vet att jag inte gillar det och bara av det att döma förstår jag inte att han fortsätter? Varför vill man dricka ensam i ett hus och din partner undviker dig pga drickandet? Jag tror inte han dricker på dagarna men jag kommer börja kolla upp detta för jag märker att han väljer alkoholen mer och mer. Är det dags att börja dra i alla trådar redan nu? Jag har pratat med honom flera gånger men han säger ingenting. Han hade också ett tablettmissbruk (tramadol) sen några år tillbaka, ej mer. Det känns som att jag bara hotar han om jag kommer med ultimatum funkar det?

Knepigt. Av det du skriver börjar din man definitivt utveckla ett alvarligt alkoholproblem. Just tecknen att han är arg irriterad och nedstämd när han inte "får" dricka är tydliga tecken på små abstinenssymptom. När han sen får dricka så kan han få tillbaka hans "normaltillstånd" och blir glad igen. Jag har själv varit exakt i denna situationen, i person av din man. Jag började smygdricka för jag var så medveten själv att mitt humör sårade min familj, men det gick inte att kontrollera. När jag gick ner i källaren och svepte ett glas sprit så kunde jag plötsligt börja le och skratta igen, leka med barnen och bli snäll. Här är den livsfarliga spiralen igång. Så om du märker stora humörsvängningar hos din man, -arg, irriterad, sen plötsligt på bättre humör så kan du nog anta att han dricker i smyg.
Han sitter inte och dricker ensam på kvällen för att han inte vill vara med dig, tro mig, utan för han måste få giftet för att stå ut.
Det som är knepigt är att viljan att förändra det måste komma från honom och risken är stor att hot och dömande från andra kommer ha motsatt effekt.
Du kan prova att gå fram med ett mer ödmjukt sätt. T.ex säga att du inte tror att han vill dricka så mycket egentligen. Du kan säga att du läst om alkohol och att hans humörsvängningar hänger ihop med all alkohol, det är inte säkert han förstår det själv... Jag kan förstå att det tar emot, du känner säkert att din man sviker dig och är ett ego, men tyvärr låter det som han är fast i giftet och han behöver hjälp. För att ta emot hjälp måste man dock förstå själv att man behöver den.

mammapappabarn

@Pianisten Tack för svar, det känns som att jag behöver lite mer att ”ta på” som t.ex smygdrickande för då vet jag att det har blivit ett problem och därifrån även blanda in hans familj som jag vet kommer göra allt för att hjälpa honom. Så det kommer jag absolut börja kolla varje dag nu, han har ju också vart beroende av tramadol och först när jag var Påväg ifrån honom slutade han och det var ändå något han tog varje dag. Så han är en beroende personlighet helt klart.

Om jag förstår dig rätt så dricker han bara när han är ledig och vad du vet inte vardagar när han jobbar? I så fall ett litet gott tecken att han inte är längst ner i skiten än om han klarar att hålla upp några dagar i streck varje vecka? Å andra sidan så kommer det gå extremt fort till han är där nere om han fortsätter dricka så och t.ex varje dag under längre semestrar. Då sätter sig beroendet fort.
Du säger att han lyssnar när du säger att han inte får dricka på vardagar när han är ledig. Jag vet inte hur lätt ni har för att prata med varandra och jag vill leka relationsexpert för jag och min fru har också stora utmaningar i att prata och lösa konflikter men det kan vara en bra idé istället för att säga "du får inte" så förklara varför DU inte VILL att han ska dricka. Hur det påverkar dig och er relation. Du känner dig ensam, ni kommer längre och längre ifrån varande. Det kommer inte fungera för DIG i längden och om det inte förändras och då kommer han förlora DIG. Det är ett bra sätt att försöka starta ett samtal genom att förklara utifrån sig själv och hur det påverkar dig, istället för att anklaga, då är det lätt att motparten går in i försvar.

mammapappabarn

@Pianisten Det har du rätt i, tack för så bra råd! Problemet med mig att jag blir så jäkla arg, men jag får försöka tygla mina känslor och prata med honom. Och han missköter inte sitt jobb och sjukskriver sig sällan han har en enorm börda med dåligt samvete från barndomen och han skulle aldrig våga missköta sig så inför sina föräldrar.

LindNy

Beskrivningen av din man är så lik min dito.
När jag läser vad du skriver är det en sak som skriker i mitt huvud. Sätt dig inte i situationen att kontrollera och hålla koll. Det hjälper inte. Det räcker dessutom med det du känner. Milliliter dit eller milliliter dit har ingen betydelse. För dig så är det ju för mycket och det borde vara nog. Om du börjar hålla koll så börjar du samtidigt tänja på dina gränser. Lita istället på vad du känner även om jag vet att det är svårt.

mammapappabarn

@LindNy hur har du det med din man idag? Lever ni ihop än? Kontroll är något jag har svårt att släppa och det gäller det mesta, sedan vill jag ha ett konkret bevis på att det verkligen är ett problem då jag är en person som agerar också, får jag ett bevis på att gränsen har nåtts kommer jag agera med allt jag har och räcker inte det så har jag iaf gjort vad jag kan och jag har läst mkt om medberoende också men jag känner inte igen mig där. Om han inte vill inse att det är ett problem så klarar jag mig bättre själv då kan jag tyvärr inte göra mer.

LindNy

Vi är mitt uppe i vår separation och han dricker mer än någonsin. Ett klart tecken på att mina känslor var rätt, surt nog.
Jag har också alltid sett mig själv som stark och handlingskraftig men har ny sent om sider (vi har varit tillsammans över 20 år) insett att jag trots det har låtit mina gränser tänjas. Något som jag aldrig trodde skulle hända och som jag faktiskt inte tror att han ville skulle hända heller. Men är man tre och inte två i ett förhållande så är det ändå lätt hänt. Det är därför mitt råd bara kan vara att du behöver fundera över dina gränser och inte hans. Det är dina gränser du måste försöka upprätthålla oavsett om han dricker mycket i andras eller sina ögon eller inte så dricker han ju uppenbarligen mer än vad du är bekväm med.

mammapappabarn

@LindNy vad tråkigt att det blev så i slut ändan men samtidigt så måste man må bra själv. Vi har suttit ned och pratat om detta och han inser också själv att det har blivit för mkt vilket säger mig att han kanske inte har kommit så långt in i ett missbruk och vi ska ta tag i det här tillsammans och så får vi ta ett steg i sänder och se hur vi ska leva framöver. Tack för era råd det är värt mkt när man grubblar.

LindNy

Hoppas du har rätt och att han har insikt. Jag hoppas verkligen det för din skull.
Jag vill inte vara pessimist men det finns en risk att han bara erkänner för att du ska lämna honom ifred och då riskerar du att gå än djupare i medberoendeträsket. Var rädd om dig själv och kom ihåg att sätta dig själv i första rummet oavsett.