Detta hemska tryck över bröstet dag ut och dag in, panikångestattackerna som också hälsar på titt som tätt. Önskar så att jag kunde få ro.

Nu har jag anonymt varit i kontakt med socialen berättat min historia och fått lite svar. Jag har även pratat med min chef som jag tidigare berättat lite för men denna gången var jag mer öppen med hur livet verkligen ser ut.

Önskar att jag kunde få garanti på att min dotter alltid kommer att sova hos mig. Att han får träffa henne o ha umgänge när han är 100% nykter absolut men inga övernattningar.

Jag har börjat skriva listor på allt jag behöver köpa. Äger inget. Flyttade in till honom.
Letar lägenhet. Ska titta på en i veckan, den är inte stor men kan duga så länge.
Känner mig hemsk som smusslar bakom ryggen på honom men med tanke på hur han är vågar jag inte säga något än. Kastar han ut mig här jag ingenstans att ta vägen.

Rädsla för att lämna
Rädsla för att lämna dottern till honom
Sorgen att vara ifrån henne
Rädsla för hur jag ska få ihop ekonomin

Vet att lämna är det enda rätta men det skrämmer mig något så otroligt mycket.

Får panikångestattacker varje dag när jag närmar mig jobb med detta förstår jag dock inte. Någon som har en teori om detta?

Detta hemska tryck över bröstet dag ut och dag in, panikångestattackerna som också hälsar på titt som tätt. Önskar så att jag kunde få ro.

Nu har jag anonymt varit i kontakt med socialen berättat min historia och fått lite svar. Jag har även pratat med min chef som jag tidigare berättat lite för men denna gången var jag mer öppen med hur livet verkligen ser ut.

Önskar att jag kunde få garanti på att min dotter alltid kommer att sova hos mig. Att han får träffa henne o ha umgänge när han är 100% nykter absolut men inga övernattningar.

Jag har börjat skriva listor på allt jag behöver köpa. Äger inget. Flyttade in till honom.
Letar lägenhet. Ska titta på en i veckan, den är inte stor men kan duga så länge.
Känner mig hemsk som smusslar bakom ryggen på honom men med tanke på hur han är vågar jag inte säga något än. Kastar han ut mig här jag ingenstans att ta vägen.

Rädsla för att lämna
Rädsla för att lämna dottern till honom
Sorgen att vara ifrån henne
Rädsla för hur jag ska få ihop ekonomin

Vet att lämna är det enda rätta men det skrämmer mig något så otroligt mycket.

Får panikångestattacker varje dag när jag närmar mig jobb med detta förstår jag dock inte. Någon som har en teori om detta?

@Längtarbort - panikångestattacker får en ju då kroppen reagerar på fara, och när en är i ett anspänt läge kan "signalerna" gå igång lite hur som helst. Ångest är ju egentligen en sorts skyddssystem som kroppen har för att signalera fara. Bara att vi inte lever på stenåldern längre, så farorna är inte typ vilda djur utan andra saker i våra liv.

Jag har precis lämnat mitt ex. Vi har inga barn men en massa andra praktiska saker som ska lösas. Så jag fattar åtminstone en del av rädslan. Övar mig på ett steg i taget, vilket är svårt men troligen nödvändigt just nu. Och jag tror för egen del att ångestattackerna (som jag har) kommer när allt liksom rasar över en samtidigt och osorterat. Men steg för steg, och det verkar i ditt inlägg som att du sorterar dig fram. Jag önskar dig all styrka och kraft och du kommer fixa det du behöver.