Läste olika artiklar om narcissistiska partners och hamnade på nåt sätt här... Jag började förstå att min särbo har alkoholproblem för 1 år sen när vi nyligen fått barn ihop. Tills dess trodde jag att han drack (öl) på fre-lö-sö och det är väl inget konstigt med det. Tänkte jag.
Tills jag insåg att han dricker alla dagar i veckan. När han fick whiskey i födelsedagspresent drack han i smyg när jag lagt mig. Skulle kolla hur mycket som var kvar och insåg chockad att han druckit en hel flaska plus vanliga mängden öl på någon månad.
Det märks inte så väl på honom när han dricker sin vanliga mängd på ca 2-4 starköl men när han dricker sprit kan han vakna på natten av att han håller på att kvävas av sina egna spyor.
Jag tänker inte lämna honom. Han har rätt att ha vårt lilla barn iaf varannan helg och det finns inte en chans i helvetet att jag lämnar ett litet barn ensamt med honom.
Så i ca 10 år till måste jag få det här att fungera. Så är det bara.
Han har ett snabbt humör och blir väldigt upprörd om han känner sig ifrågasatt så jag har aldrig tagit upp hans alkoholism med honom. Vi har prata om hur dyrt det är att köpa en massa öl och då kan han hålla med och säga att han bara ska dricka på helgen för att spara pengar. Men det blir ju inte så. Kanske en dag, max.
Så hur orkar man behålla förståndet egentligen? Jag tar hand om barnet till 100% han gör inget. Större delen av tiden jobbar han. Emellanåt har vi det ändå bra men jag drömmer om att han kanske slutar dricka som han gör, nån dag...