Har precis avslutat en relation med en alkoholberoende man efter 1,5 års turbulens, smärta, förvirring och sorg.. känner mig ensam i detta, har ingen tidigare erfarenhet av att leva med en dubbelpersonlighet på det här sättet. Vet att ni är många här som har liknande erfarenheter och vill finnas här för stöd och utbyte av erfarenheter.
Känner mig helt psykad av att inte kunna greppa fullt ut hur en människa kan vara så fruktansvärd och så underbar i en och samma person. Hjärtat förstår ingenting...

@Leodolph
Det har jag också svårt att förstå.
Men då det gäller beroende blir det olika sidor. Att den ena är ens "sanna" pojkvän och en annan sida en person där alkoholen tyvärr talar.

Personligen känner jag att jag inte kommit att känna min pojkväns "sanna jag" riktigt. 🤨 Hur är hans normala jag, vem har jag haft att göra med ... Nu känns det märkligt - och ledsamt. Ofta har det varit fylla, bakfylla eller som nu minskat alkoholdrickande men en mycket hög dos dataspel. Vårt förhållande har kommit i skymundan, men det är så det blir då det finns beroende med i bilden. Jag försöker tänka att det inte är med illvilja från honom vårt förhållande blev som det blev utan att han är sjuk. Väldigt sjuk då jag tittar tillbaka ...

För min del har min "gått under jorden", får inte tag på honom men vet att han lever åtminstone. Nu tror jag att jag tänker backa rejält och tänka att han gjort mig en tjänst ... Släppa taget. För med honom har jag varit frustrerad, orolig, ledsen, besviken, önskat värme av honom då han i stället druckit, gått ner i vikt ...
Hade gärna önskat en förklaring från hans sida att han bara så att säga försvann, men jag får ha siktet inställt på att den kanske aldrig kommer. Kanske han för mycket är i sin bubbla och inte "ser" andras behov. Han mår inte bra men vill inte ha hjälp.

Förnuftet säger dock att jag borde ha släppt för länge sen, men hjärtat har sagt annat. Nu gäller det att hitta på saker som jag uppskattar. Det tycker jag att du också ska göra. ❤️
Fråga dig vad tycker du om, vad gör dig glad? Att du inte sitter inne med en kokande hjärna och grubblar och grubblar ... I stället för att fokusera på honom, försök fokusera på DIG. 🌸 Kram!
🌹

@Tröttiz Tack för ditt fina meddelande och dina tankar!❤️
Åh vad jag känner igen mig i allt du skriver och förstår och relaterar helt till det med att inte få svar...så jobbigt för dig och också som du säger, på sikt en bra sak för dig att han håller sig undan så att du kan få lugn ifrån hans destruktivitet.
Också så fruktansvärt och slitsamt att känna så mycket för någon och inte riktigt förstå vem den människan är.
Min visade inga tecken på alkoholberoende första 6 mån så trodde att det var hans ”normal-jag”..tog tid att förstå att det nog bara var en bra period för honom och att jag först på senare tid har sett hur han egentligen är.
Blev så otroligt förvirrad och sliten, ledsen, orolig, stressad när jag inte hängde med i vad som hände med honom. Håller på och återhämtar mig och processar vad som egentligen hänt.

Min blir Personlighetsförändrad på alkohol (elak, kall och hård) så otroligt långt ifrån hur han är när han är ”klar”.

Känner verkligen igen att det bara tar över allt och att man är konstant orolig, stressad, arg och ledsen..

JA! Vi fokuserar på vad som får oss att må bra och tar steget i att känslomässigt släppa taget om dom lite i taget.❤️

Kram och tack för dig!

Bergvallmo

@Tröttiz
Kunde varit mig du beskriver. Eskalerat beteende kopplat till alkohol sedan 1 1/2 år. Inte ok att bete sig så hemma. Tonåringar som ser. Nu är han inte kontaktbae sedan åtta månader, ingen kontakt med sina barn eller mig. Noll ansvar ekonomi, barn.