Mitt mål är att dricka lagom. Och inte dricka ensam på vardagskvällar. Min värsta trigger är stress. Stress pga jobbet, stress pga jobbigt ex, stress pga krav på mig själv.
Nu har jag loggat mitt drickande i 300 dagar, jag har varit alkoholfri endast 2 dagar per vecka i snitt. Skulle vilja att det var tvärtom. I snitt blir det ca 3 glas vin de kvällar jag dricker. Dricker aldrig på dagen, har inget sug då. Det är kvällarna efter en stressig dag som är min svaga punkt. Jag är sällan bakis, mest trött. Men jag är orolig för min hälsa, jag vill vara frisk, jag vill gå ner i vikt, jag vill inte ha ont i lederna.
När jag nu försöker formulera ett mål så vet jag inte vad jag ska skriva. Jag vill inte sätta ett mål som jag inte kommer att klara. Jag vill skriva hur det är, inte hur det borde vara.
Vi får se vad det leder till.
Mer självinsikt förhoppningsvis.

Hej,
Vill bara instämma i Charlies kommentar om att dra ner. Vi är måååånga här som betalar med att bli alkoholister- för att fixa/hjälpa/jobba i huvudsak åt andra.
När det blir för mycket dricker vi för att varva ner. Dvs vi lever som om vi hade en marginal som vi faktiskt inte har. Detta gäller kvinnor specifikt.
Att vara nykter ett tag kan hjälpa att få syn på de där glappen vi tätar med vin. Och börja bygga hållbart liv där det inte blåser in. Heja dig!

Igenkänningsfaktor på stress och heldrickande - detta nedrans "unna sig". Jag förstår precis hur det är att kämpa. Men en sak måste jag säga... sen jag bestämde mig för att sluta helt... då har jag sparat så mycket tid, så mycket ångest och besvikelse har släppt... för jag behöver inte ens aktivt tänka på att jag "bara" får dricka x antal glas... för annars håller jag mig inte till min plan. Dricker jag ingenting så kan jag ju inte misslyckas :)

Med detta menar jag inte att du ska sluta dricka helt, du ska göra det du vill... man måste själv komma till en punkt, eller arbeta länge med sig själv och sin alkoholkonsumtion aktivt - för att kunna dra några slutsatser.

Men min fråga är, om jag skulle säga att du inte kunde dricka något mer i hela ditt liv... du har blivit allergisk och dör om du tar en droppe... vad är din första tanke?

Vad är det som gör att du vill dricka ibland/mindre och inte sluta helt?

Det finns som sagt inget rätt eller fel, men de frågorna är spännande att fundera kring.

Mitt tips som har hjälpt mig på min nyktra resa (vare sig du vill dricka mindre eller leva nyktert) är att hålla upp ett tag för att få syn på sig själv.. 100 dagar är ett bra nummer, men känns det ouppnåeligt så försök en månad. Om du inte vill det, så fortsätt ändå skriva här hur det går och efter någon månad så läser du igenom hela din tråd och analysera din resa so far. Har du kommit framåt, samma plats... vad kan göras bättre osv...

Stor lycka till!

@Ensam1984 Tack för dina tankar och frågor att fundera över. Det blir mycket "tänk" och planering och strategier när man ska försöka begränsa sitt drickande. Egna regler att följa och misslyckas att följa. Så det är kanske enklare att inte dricka alls, under en längre tid åtminstone, för att som du säger "få syn på sig själv". Tänker på hur jag slutade röka, med hjälp av nikotinplåster och tuggummi. Då hade jag en stark önskan om att bli befriad från begäret, jag hade en stark motivation som var helt avgörande, jag hade inte lust ens att feströka, jag ville bara bli fri och slippa röka. Och det har jag utan besvär lyckats med i mer än 20 år. När det gäller alkoholen är det lite mer komplicerat. Jag vill inte vara styrd av ett begär, vilket jag inser att jag är, men jag vill kunna ta ett glas då och då, men inte så regelmässigt som det blivit de senaste åren. Och då inser jag att ni som förespråkar total avhållsamhet en längre period har rätt. Först då kan jag utvärdera om jag verkligen vill dricka, när allt kommer omkring. Ett hinder för mig att sluta helt är att det skulle vara som ett "statement" och att det skulle uppfattas som obekvämt av personer i min närhet. Och det vill jag inte. Jag skulle vilja att det inte märktes och att det inte spelade någon roll vad jag väljer att dricka. Om jag väljer vatten eller läsk, så ska ingen ifrågasätta det, ingen ska kommentera det.

Första frågan: Vad är min första tanke om jag aldrig mer kunde dricka alkohol, t ex pga allergi, eller något annat medicinsk skäl. Jag vet inte, skulle det inte gå skulle jag gilla läget. Men jag skulle nog sakna att inte kunna dricka, och det är ju det som är min hake, jag vill inte sluta helt, jag vill kunna dricka ibland.

Andra frågan: Vad är det som gör att jag vill dricka ibland/mindre och inte sluta helt? Jag tycker om känslan av god mat och gott vin, det sociala drickandet om det inte går överstyr, (egentligen hela konceptet som man matas med, en drink i solen, en kall öl vid grillen, etc, som jag ser att jag är påverkad av) men jag vill inte vara orolig för min hälsa, så därför vill jag minska mängden och frekvensen. Jag kanske lurar mig själv, men jag är inte där än att jag vill sluta helt.
När jag läser andras trådar, ser jag ju att det är flera som har börjat som jag, med en önskan om att kunna dricka kontrollerat, men sedan ändå landat i ett beslut att sluta helt. Jag kanske också landar i det så småningom, men jag är inte där nu.
Men jag fortsätter att läsa och skriva här och jag ska lyssna på Annie Grace och jag ska fortsätta att analysera mitt beteende. Och nu ska jag ta en promenad.

@Charlie70 Tack för inlägg! Jag har minskat på vissa åtaganden, men ett som jag tog visade sig vara mycket mer omfattande än jag trodde att det skulle vara. Det är i ett föreningssammanhang och jag känner nu ett ständigt dåligt samvete för att jag inte kan leva upp till förväntningarna. Så nu laddar jag för att avsäga mig detta uppdrag och tacka för mig. Och låta mig få en lugnare tillvaro.

@Se klart ja, du har så rätt! Det gäller att skala bort de åtaganden som inte tillför något alls. Och bekämpa "ställa-upp-genen". Jag har läst i dina trådar och du skriver så mycket klokheter som jag tar till mig. Till exempel: "Att vara nykter ett tag kan hjälpa att få syn på de där glappen vi tätar med vin." Vad är mina glapp, vad är det jag vill döva med det där vinglaset jag tror jag vill dricka till maten.
Tack för dina tankar!

Måndag och regnet öser ner från en jämngrå himmel. Skön frisk luft från mitt öppna fönster. Jag dricker kaffe i sängen och planerar min lediga dag och skriver en att-göra-lista En del hade jag tänkt att göra igår men det var som om själen sa ifrån och jag gjorde absolut ingenting nyttigt. Jag bara läste och vilade och det var nog vad jag behövde. Sammanfattning av alkoholintag under helgen: 11 glas fördelat på tors-fred-lör. Det är för mycket enligt mitt uppsatta mål med max 3 glas/gång, max 3 dagar/vecka, max 9 glas totalt. Igår kändes det så skönt att inte dricka alls och nu känner jag en lättnad över att vardagen inträder och jag inte ska dricka på flera dagar. Kanske är mitt mål lite för högt tilltaget, det känns som om det skulle räcka bra med två dagar med max 3 glas. Det får bli helgens utmaning. Nu tar jag en kaffe till och startar dagen. Känner mig lugn och lite glad idag, trots regn och rusk.

Måndag kväll och jag har haft en bra dag. Men på kvällen kom det några vågor med sug. Dels med anledning av en händelse som kändes värd att fira, trigger på det. Dels på grund av ett samtal som skapade lite oro, trigger igen. Men jag ignorerade det helt enkelt. Så det så!

Jag tror att ett skäl till att jag inte lovar mer än jag gör, är nog rädsla för att misslyckas, jag har grunnat på det idag. Men nu ska jag snart sova, och sova gott utan alkohol. Sov gott alla ni som kämpar på!

Tisdag morgon, sol och 10 grader, skön vind genom fönstret, fågelsång. Jag har sovit gott och och försöker att bibehålla denna lugna sköna känsla när jag planerar min dag. Har flera deadlines idag men försöker tänka att "good enough" duger bra. Brukar annars fastna i att det måste vara perfekt, vad nu perfekt är. Glad att jag motstod impulserna igår kväll. Det ska jag göra ikväll också om de skulle inträffa. Jag är glad att jag vaknar pigg och utsövd och och att det jag har att göra inte känns oöverstigligt.

Tisdag kväll, hade ärenden på stan, och hade det varit för några veckor sedan hade jag säkert gått in på Systemet och köpt en halv flaska till kvällen, eller kanske t o m mer, tänkt att jag skulle handla till helgen, och sen hade jag druckit mer än en halv flaska på kvällen. Men jag registrerade det som en tanke och lät den sen flyga iväg. Jag märker att om jag bara noterar när suget kommer, eller impulsen snarare, det är inte riktigt ett sug, mer en impuls att handla på ett särskilt sätt, om jag bara noterar att "där kom en impuls" och sen inte gör något mer av det, inte klagar på mig själv eller hetsar upp mig över det, så försvinner den ganska snabbt. Så ikväll har det inte varit svårt alls att inte tänka på att dricka.

Onsdag morgon. Dålig nattsömn inatt. Trött. Men inte bakis. Har klarat mina vardagskvällar bra den här veckan.
Dagens höjdpunkt blir mys med barnbarnen. ❤️ Livets största glädje!

Anonym31513

Vi har verkligen mycket gemensamt. Ditt inlägg från igår kväll hade jag kunnat skriva. Heja oss!
Ha en fin onsdag och mys ordentligt med barnbarnen!

@Lavendelblomman tack för hälsning här. Glad att jag klarat min vardagar. Lyssnar på Annie Grace och tror att det är rätt metod för mig, att suga i mig fakta om hur hjärnan fungerar, faktanörd som jag är. När jag ser bakåt i min logg ser jag att jag den senaste månaden, sedan jag börjat skriva här, har minskat mitt drickande avsevärt. Många fler alkoholfria dagar, och de dagar jag har druckit dricker jag färre glas. Jag mår bättre och känner mig motiverad att fortsätta på den linjen. Jag vill att mina vardagar ska vara alkoholfria "by default" och det ska kännas helt självklart. Nästa steg är att inte tycka att det är självklart att dricka bara för att det är helg. Jag ska bryta mönstret och känna hur det känns. Färre dagar och färre glas!
Och jag tankade mycket kärlek igår med de kära barnbarnen, de är också en källa till motivation.

Helg igen med lust att ta itu med allt möjligt, odlingar, skrivande, städa och röja. Det ser ut att bli regn, så det blir bra för mina odlingar och inomhusaktiviteter.
Har många pågående projekt här på landet där jag tillbringar hälften av min tid tillsammans med min särbo. Under sommaren blir det i stort sett hela tiden. Här försvinner stressen, här inträder lugnet. Så här finns inga stresstriggers. I stället finns helgvanorna, drink på verandan, vin till maten, öl i bastun (men där dricker jag alltid vatten). Helgvanor som blir sommarvanor. Det är dessa jag ska ändra på nu.

@knickan Med facit i hand skulle jag säga att nykterhetsarbetet till 70 procent består av att ändra sina vanor. Minns tex att första helgen var apjobbig, men efter typ 5-6 helger hade de nya nyktra vanorna börjat sätta sig litegrann. Och så fortsätter det länge. Alla situationer som tidigare har varit förknippade med alkohol måste programmeras om.

Chill helgkram 🐘

Hej @knickan!
Word på @Andrahalvlek. Oavsett om man vill bli nykterist eller kunna dricka kontrollerat igen så handlar det om vanor. Nöta nya vanor. POSITIVA vanor, kommer tillbaka till det längre ner. Läste i ett av din ovan inlägg: "Tänker på varför jag inte dricker på morgonen, på dagen, med barnbarnen, på jobbet..." Helt enkelt för att du aldrig gjort det. Hjärnan älskar vanor och att göra vad den alltid brukar, på samma plats, situation, tid. Vissa kan nästa ställa klockan efter vilken tid på eftermiddagen suget kommer..

Jag märker att dina inlägg till stor del handlar om att "inte dricka". "Jag skall inte dricka ikväll" "inte mer än 3 glas" dina tankar fokuserar fortfarande mycket på alkoholen och "inte". Man säger att hjärnan är kass på "negationer", -det man tänker att man INTE skall/vill/kan blir istället det som fyller tankarna hela tiden.

Prova en ny strategi, att säga till dig själv vad du VILL, KAN, SKA. Sätt ett nytt POSITIVT mål. Nästa vecka skall du promenera 2km tre gånger? Bestäm vilka dagar. Motion är en av de bästa sakerna för att få tankarna på annat.
Du vill gå ner i vikt, -börja skapa en ny kostvana. En måltid om dagen skall vara lite lättare? Planera en veckomeny och vad du behöver handla. Sätt fokus på nått annat, nått nytt du vill uppnå i livet! Glöm quickfixes! Förändra ditt liv genom en liten ny positiv vana i taget.

Vill du fortfarande kunna ha alkohol som en del av ditt liv? Då tror jag också det är en bra ide att börja med kanske 1-2 veckor helt nykter för att det är viktigt att låta giftet gå ur kroppen ordentligt mellan man dricker och att man på det viset sakta sänker toleransen igen. Efter det kan du prova säga till dig själv, "På fredag får jag dricka" och precis som du gör nu, ta ett, två kanske tre glas, stanna upp och känn efter, behöver jag ett till? Skulle ett glas till tillföra något positivt eller blir jag bara mer snurrig, tung i huvudet, kanske bakis imorgon? Njut av de glasen utan dåligt samvete, för det är du som bestämt att du FÅR det. Nästa gång du blir sugen kan du tänka igen, ok, på fredag får jag dricka, det ska bli gott. På det viset kan du försöka vända ett sug till känslan av en lite njutningsfull längtan. Då- får jag.

Tack för kloka ord@Pianisten och @Andrahalvlek. Att skapa nya vanor tror jag på. Det finns flera aktiviteter som jag gärna skulle ägna mer tid åt och som verkligen inte fungerar med alkohol i kroppen. Spela piano t ex. Skulle också behöva styrketräna mot artros, jag har ett program som jag inte alltid följer. Promenader är också bra. Tack för inspiration 💚

Spelat mycket piano i går kväll och i morse. Här finns inga grannar som kan bli störda, utan jag kan ösa på.
Aktuell mönsterbrytare: igår kväll, när mannen drack vin till maten, drack jag vatten. På en fredagskväll! Det var länge sedan, det kan jag säga. Senare på kvällen tog jag ett glas vin och drack det på ett långsamt och eftertänksamt sätt, mindfullt kanske, och kände efter hur det kändes. Och det var en massa saker som kändes, rent fysiskt, som jag inte alls tänkt på förut när jag druckit snabbare utan att känna efter. Jag blev t ex mer trött än avslappnad. Samtidigt inträdde någon slags stresskänsla, och kanske gick pulsen upp (som Lavendelblomma skrev om).
Och nu när jag lyssnar så mycket på Annie Grace kändes det så onödigt och egentligen som om jag inte ville dricka det där glaset men gjorde det ändå. Märklig känsla.
Sov gott sen i alla fall och vaknade pigg kl. 6.

Helg, och det går sådär utifrån min föresats att dricka mindre på helgerna. Drack vin till maten igår och även efter maten. Och nu, söndag kväll har jag tagit ett glas vin. Vi har slitit med en massa jobb utomhus, och det har regnat och jag känner mig lite frustrerad över att jag inte har ägnat mer tid åt mig själv den här helgen. Jag har inte haft tid eller ork eller ro att läsa eller skriva. Jag har spelat piano och det känns bra, men jag har också saker som hänger över mig, måsten, borden, som gnager. Det blir ofta så här på helgerna, mannen vill att vi ska göra allt tillsammans, och jag tycker om det också, men då blir det så lite tid kvar till mig och mitt eget. Ibland har jag svårt att säga att jag vill vara ifred, sitta för mig själv, inte prata, inte lyssna. Jag har ett bra liv med honom, men ibland är han ganska uppmärksamhetskrävande och han har ett stort bekräftelsebehov. Jag har behov av ganska stort utrymme att tänka, fundera, låta mina upplevelser landa i mig och inte prata hela tiden, inte lyssna hela tiden. Särbolivet har ju andra utmaningar än sambolivet. Särbolivet har inneburit varannan vecka tillsammans och varannan vecka ensam. Men även när vi är tillsammans på samma plats har jag behov av att vara ensam. Om den ensamma veckan har varit jobbintensiv har jag mer behov av egentid när vi ses. Har däremot ensamveckan varit lugn så att jag har fått mitt behov av egentid tillfredsställt, är jag mycket mer social när vi ses. Ett exempel är morgnarna. Då behöver jag verkligen ha tyst om kring mig, jag kan inte vara uppmärksam på någon annan direkt på morgonen. Jag behöver vakna långsamt, hinna tänka på mina drömmar, vara i mig själv helt och fullt. Därför har jag sagt att han inte får prata med mig innan jag har vaknat ordentligt och börjat prata med honom. Och var har detta med drickande att göra. Jo, det bygger upp en stress i mig, och stress är min starkaste trigger. Och stress skapas när jag inte står upp för vad jag vill, utan fogar mig efter vad andra vill, detta eviga dilemma. Det är min utmaning i livet. Att känna efter vad jag behöver och uttrycka det. Att tycka att mina behov är lika viktiga som någon annans. Att känna att mina behov är lika viktiga som någon annans. Det är något jag har jobbar med rätt länge. Men jag behöver tydligen påminna mig själv om vad som händer när jag inte lyssnar på mig själv.

Känner väl igen behovet av avskildhet även om jag tycker det har blivit bättre sedan jag fick bukt med alkoholen och började må bättre, det har gjort att den yttre välden klarnat lite. Sen fick jag en diagnos förra året, Bipolär typ 2, så när jag började med ny medicinering så upplever jag att jag "kommit ut" ännu lite mer ifrån mitt huvud, tankarna brusar och stör lite mindre. Är annars jag också en grubblare som gillar att fundera på livet och drömmar..
Särskilt på morgonen är jag också väldigt avskärmad. Jag vill sitta gärna i total tysthet och dricka 2 koppar kaffe innan jag börjar socialisera med familjen på något sätt. Jag börjar jobba senare än min fru, hon åker ungefär samtidigt som jag går upp men barnen och jag går uppsamtidigt och de cyklar till skolan samma tid som jag åker hemifrån så dem har jag omkring mig hela morgonen. Jag har drillat dem väl från start att sköta sig själva på morgonen, det mår både jag och dem bra av. De ställer klockan, klär på sig, fixar mackor, packar väskan, borstar tänderna o.s.v helt på egna rutiner och det är otroligt skönt att vi fått det så väl fungerande på morgonen så jag kan få vakna i lugn å ro utan att istället vara irriterad och otrevlig.

Det där med att dricka på stress är också väldigt typiskt och det är en ond spiral för alkoholen föder även stressen. Att välja det man själv mår bra av och sedan stå upp för det är kanske det svåraste som finns. För det innebär som jag upplevt det och nästan mer regel än undantag att man måste göra någon annan besviken. Man måste ta risken att inte bli förstådd av en annan människa som inte har samma värderingar och tankar. Det är inte lätt och det finns ingen väg som är helt bekväm man får helt enkelt börja prova. Jag brukar tänka att så länge min avsikt är god och handlar om mitt eget mående och jag inte skadar någon annan rent fysiskt så är det inte fel men såklart kommer man aldrig förbi sitt eget samvete och det är väl där jobbet börjar.

Du behöver hitta en annan metod att koppla av med och i början krävs det lite jäklar anamma för att bryta den där stresspiralen. Jag rekommenderar verkligen att prova bygga en rutin av motion i din vardag för det är otroligt lugnande och skapar liknande lyckohormoner som alkoholen på naturlig väg. Börja med att tajma i en promenad en tid då du vet att suget förmodligen kommer. Bestäm en tid, anpassa dagen så du är ledig när det är dags och berätta för din partner att då är du upptagen. Planera och var förberedd, t.ex se till att du har tagit fram dina promenadskor, något bra att ha på dig, då känns det lättare att bara göra sen. Kanske investera i ett par nya skor och en skön jacka? Det brukar höja motivationen lite extra.
Knepet är att hitta en lagom nivå att börja på som känns hållbar och trivsam men som samtidigt utmanar dig lite och gör dig lite trött, då har det större effekt på måendet.

Du fixar detta knickan.