av Sommarbarnet

Sommarbarnet
sön, 2021-01-17 - 20:04

På min promenad med hunden i morse bestämda jag mig helt enkelt för att flytta in här. Har en tråd i "Förändra sitt drickande", men känner att jag nu hellre läser i denna tråd som ligger närmare mig där jag är just nu.

Jag har nu dryga sex månaders nykterhet bakom mig (bortsett från champangeracet, men det tillhör i allra högsta grad mitt gamla liv) och jag kämpar inte längre utan det liksom bara flyter på?

Har efter analys av mitt liv, reflektion och terapi insett att jag varit medberoende till en narcissist och det skapade så oerhört mycket ångest att jag drack ofantliga mängder i min ensamhet och i sällskap av min numera exmake. Ja, såklart har jag ju en fallenhet för alkoholism och har alltid haft en väldigt skev relation till alkohol och jag vet att jag inte skall dricka alkohol, men det gör det nu inte lättare att man hamnar en sjuk relation.

Innan jag träffade exmaken hade jag en ok alkoholkonsumtion och kanske kommer jag att ha det i framtiden, men jag tror faktiskt inte det. Jag har nämligen helt enkelt förstått hur bra livet är utan alkohol och dess verkningar. All längtan efter vin, drinkar och bubbel är som bortblåsta tillsammans med den försköning som byggs upp runt alkohol. Har fått frågan av kollegor och vänner om det inte är tråkigt och jag kan bara svara att "Mitt liv är så mycket roligare utan alkohol"?

Att befinna sig på en plats i sitt eget liv där man verkligen vill vara och njuta av det är det bästa som hänt mig (förutom mina fyra fantastiska barn såklart?) och jag njuter varje dag! Känner en enorm tacksamhet till livet och att jag faktiskt är kapabel till det jag företar mig?

Att ta sig genom skilsmässan och allt vad det inneburit har inte på långa vägar knäckt mig utan jag är starkare idag än jag någonsin varit. Både psykiskt och fysiskt. För tänk vad med tid man vinner när man inte dricker alkohol! Tid som jag kan lägga på träning och en massa annat kul som jag tidigare inte orkat med??

Har på något sätt alltid varit på väg någonstans i livet. På väg till ny bostad, nytt jobb, ny relation. Har liksom alltid jagat lycka och inte stannat upp och förstått att lyckan måste jag ju söka hos mig själv, i mig själv. Om jag inte kan finna lycka i mig själv är det ju liksom ingen mening. Idag hittar jag lyckan varje dag? Det är så enkelt om man bara stannar upp och låter det komma. Det kan vara så små enkla ting, men den finns där bara man tar sig tid att kika lite. Just idag känner jag lycka genom att det är ljusare ute, snö på marken, underbar morgonpromenad, jag är ledig i helgen och hela söndagen är min?

Ett annat ledord i mitt liv får vara frihet. Jag är fri att göra med mitt liv precis vad jag vill och det i sig inger lyckokänslor. Ingen skall någonsin mer få ta så mycket plats i mitt liv så att jag försvinner och min frihet inskränks. Jag har ju faktiskt samma värde som alla andra och jag är också betydelsefull.

Det var mitt första inlägg på mitt Vidare liv?

Kram⚓️

Andrahalvlek
sön, 2021-01-17 - 12:08

Håller med, det är här inne under ”Det vidare livet” som du platsar ?

Din nyktra resa är verkligen ett perfekt exempel på att livet som nykter verkligen inte är en räkmacka, tvärtom. Det var ju under nykterheten som du insåg att du måste säga byebye till din ex-man. Och du gjorde det med allt vad det innebar. Nykter. Och du gick starkare ur det. Nykter.

När du skriver ”Idag hittar jag lyckan varje dag” så blir jag nästan tårögd av glädje för din skull ❤️

Kram ?

Sommarbarnet
sön, 2021-01-17 - 20:07

Andrahalvlek?Nu blir ju nästan jag lite gråtmild över ditt fina svar ?Ibland känner jag att det skulle vara roligt att prata mer er andra härinne på "riktigt", men vet ju att det inte går. Tror att vi skulle kunna ha så mycket mer gemensamt än den där jäkla alkoholen.

Idag har min dag bara runnit iväg. Har inte orkat göra någonting mer än bara min 4-km-promenad med hunden. Men det får faktiskt vara så ibland?Har man jobbat i tre dagar och sen flyttat med ene sonen den fjärde så har man rätt att vara lite trött. Framförallt i min ålder?

I morgon är en ny dag och då skall jag i alla fall ta mig och träna??

Sen kommer elektriker i veckan för att kolla om en vägg kan rivas inför min köksrenovering. Och jag skall vaccineras mot covid denna vecka! Skall bli skönt att ha det gjort så att jag resa igen och känna mig tryggare.

Nej, nu är det nog dags att ta sig ut med hunden och sen tror jag att jag kryper ner i sängen och tittar på någon film?

Kram⚓️

Se klart
sön, 2021-01-17 - 20:27

Till den ”andra sidan” ?
Fantastiskt att du mår så bra, håller med dig om att det finns mycket i en snäv radie, det gäller liksom att zooma in, som när man plockar trattkantareller- plötsligt SYNS de! Samma med livets små saker- som inte är så små- i nykterheten.
Kram.

Torn
sön, 2021-01-17 - 21:11

Som i dag när jag hade en go dag ute på isen. Varför trubba av en sådan dag med alkohol som jag jämt gjorde förr. Jag har väldigt svårt att begripa det nu. Alkoholen hade en i sitt grepp, Man trodde det tillförde något, när det egentligen var tvärtom. Små och stora detaljer suddades bort. Man blev lurad och till slut fängslad av alkoholen. Det är över nu, vi är fria!

Kram ?

miss lyckad
tis, 2021-01-19 - 12:27

Absolut passar du här..Det känns som om du har hittat både ditt äkta jag och nykterheten samtidigt..Det hänger nog ihop med dom flesta av oss..Det är svårt att se sig själv utifrån, men om man ser tillbaka på sitt liv och leverne, så förstår man när man är på rätt väg..Harmoni är ju ett ord som är vackert..Tycker mig känna det i din tråd nu..???

Charlie70
tis, 2021-01-19 - 16:39

Du tycks som om du är född på nytt Sommarbarnet! Mycket som har hänt på kort tid i ditt liv. Tänker att det kan vara en hel del som grott i dina tankar under en längre tid innan och att alkoholen var ett viktigt symptom på att allt inte var riktigt bra.

Kram!

Sommarbarnet
ons, 2021-01-20 - 21:15

@Charlie70! Det var väldigt mycket som grodde under en väldigt lång tid och allt dövades med mer alkohol. Jag ville inte se ett dödsdömt äktenskap, att mitt vinpimplande gått överstyr och att jag tappat bort vem jag är egentligen.

Tack, alla för era goda, varma ord?Det är SÅ skönt att befinna sig på "Andra sidan". Jag vill för allt i livet inte tillbaka till mitt gamla jag eller liv! Kan få panik bara jag tänker på det. Brrrr?

Haft några fantastiska lediga dagar. Tränar varannan dag och orkar mer och mer. Kroppen blir starkare och träningspassen längre. Nu orkar jag springa flera km på bandet OCH styrketräna efteråt. Jag som alltid sagt att det är fysiskt omöjligt för mig att springa! Tänk så det kan bli☺️

Idag har jag hjälpt ene sonen att hyra ut sin lägenhet. Han studerar på annan ort och har fullt upp med pluggandet. Då staller ju mamma upp såklart.

Jag känner tacksamhet varje dag. Inget halleluja, mer som en stilla tacksamhet över livet. Mitt hem är bara mitt. Ja, nu är lägenheten helt och hållet min! Och mitt hem har alltid varit väldigt viktigt för mig. Där är det bara jag som bestämmer nu. Ingen annan. Här laddar jag batterierna och hämtar energi. Jag älskar att vara i mitt hem! Det är väl därför som jag alltid bjuder hem människor hit och sällan själv går bort. Jag har lugna färger och möbler som är mina, bara mina. Nya sängen är helt fantastisk! Den gamla åkte ju ut direkt efter exmakens uttåg ur mitt liv?

Självklart har jag mina downs också, men de går över. Jag vet det nu. Då sneglar jag på min vänstra arm, This too shall pass. Läser just nu "Jag kan ha fel" av Björn Natthiko Lindeblad. Underbar! Rekommenderas varmt??

Mitt liv har egentligen alltid handlat om att anpassa sig. Till föräldrar, kollegor, vänner, partners. Idag kan jag bara vara jag och är det så att man inte gillar det, ja, då är det bara att vända sig till någon annan som passar dem bättre. Visst kan jag ju kompromissa, men det får aldrig mer bli på min existens bekostnad.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga (efter detta låååånga inlägg) att jag verkligen älskar mitt liv?

Och återigen, varmt tack ?@Se Klart, @Torn, @miss lyckad och @Charlie70. Era ord betyder så mycket!

Kram⚓️

Sommarbarnet
tors, 2021-05-20 - 07:22

När suget sätter in!

Igår var jag tvungen att låta min finaste hund somna in. Hans hjärtsvikt var så svår att nu gick det inte längre. Vi fick nio år tillsammans. Han kom in i mitt liv när det var som mörkast efter att mina föräldrar gått bort. Han skänkte oss så mycket kärlek och glädje under dessa år och jag kunde inte haft en bättre vän och följeslagare när barnen flyttade ut och under hösten som var.
Jag är så tacksam över att vi fick de här sista månaderna bara han och jag. Vi skapade oss en lugn tillvaro där han fick vara mittpunkten i mitt liv. Hans sjukdom gjorde att vi levde en ganska inrutad tillvaro, men det gjorde mig ingenting. Jag hade ändå ett hopp att han skulle få ett par år till, men senaste tiden har jag förstått att hans sjukdom till slut tog över och jag ville inte att han skulle bli så dålig att han inte klarade av vardagen.
Det var det svåraste beslut jag fattat och sorgen blandas med skuldkänslor. Hade jag kunnat göra något annorlunda?
Tårarna rinner när jag skriver och jag kan inte nog beskriva den sorg jag känner.

Redan i bilen hem från veterinären kom suget. Det fullkomligen slog undan mina ben och jag planerade att gå ner på Systemet och köpa vin. Hur många flaskor? Rött eller bubbel? Eller kanske både och? Eller kanske jag skulle börja med att öppna den flaska champagne jag har i kylen (en gåva från någon som inte visste bättre)?
När jag så kom hem till min lägenhet städade jag undan alla hundsaker för att inte bli påmind om att han inte finns här längre. När lägenheten kändes för trång tog jag mig ut och gick en halvmil.

Mitt i all sorg och alkoholsug började min rationella sida av hjärnan att tänka. Konsekvensanalys. OM jag dricker vin vad händer då? Mår jag bättre? Hur kommer det att kännas i morgon? Får jag min hund tillbaka? Minskar sorgen? Försvinner tomheten?

Det blev inget vin. Champagnen ligger orörd. Jag mår inte bättre idag, men jag är i alla fall inte bakis med ångest. Sorgen ligger som en mantel över mina axlar, men det är ok. Jag måste ju få ha min sorg precis så naken och tung som den är. Inget vin i världen kan hjälpa mig att få min hund tillbaka, frisk och alltid med mig. Inget vin i världen kommer att hjälpa mig genom detta. Inget vin i världen kommer att stötta mig genom denna sorg.

Det svåraste i att leva utan alkohol är nog detta att hantera alla känslor. Framförallt de svåraste. Jag har inget att tillgå mer än mig själv. Att försöka rida ut känslostormen inom mig är den svåraste utmaningen. Men jag tror att jag kommer att lyckas.

Det som också bromsar mig i suget efter alkoholen är betydelsen av att känna viktigheten för min kropp. Jag lever idag väldigt hälsosamt. Jag äter vegetariskt, jag tränar 5-6 gånger i veckan, jag tar hand om mig och det tycker jag att min kropp är värd efter alla år av misshandel med alkohol och annat skräp.

Jag kommer att ta mig genom den här sorgen. Utan alkohol. Rakryggad.

Kram

Andrahalvlek
tors, 2021-05-20 - 07:42

@Sommarbarnet Beklagar sorgen ❤️ Jag tog avsked av min hund för snart tre år sedan och det var otroligt tufft att ta sig igenom sorgen. Jag behöll alla saker framme den första månaden, för att påminna mig extra mycket. Nästan vältra mig i sorgen.

Varje morgon såg jag hundbädden tom bredvid min säng och tänkte ”han finns inte mer”. Varje gång jag öppnade ytterdörren saknade jag hans ystra välkomnande enormt mycket. Varje rutin, varje vardagshändelse ska omprogrammeras, utan hundkompisen vid sin sida. Det är SÅ otroligt tomt. Jag grät och grät och grät. Ett tag kunde jag inte ens promenera. Vad var det för mening när inte hunden skulle rastas?

Men precis som med nykterheten så kommer sorgen i vågor. I början är den konstant, sen kommer den och går växelvis och gör allt glesare besök. Du kommer att ha nytta av ditt nykterhetsarbete nu, den erfarenheten går att översätta även till sorg.

Ja, det är tufft att känna sina känslor fullt ut. Men det är genuint och ärligt och alldeles underbart egentligen. Det är ju inte bara negativa känslor vi har fått förmågan att verkligen uppleva, utan även positiva känslor. Just nu är ingenting positivt i din värld, och det är helt naturligt. Det får vara så ett tag. Det är okej, okej, okej. Känn acceptansen genomsyra kropp och själ. Din hund är död och livet suger just nu. Det får vara så ett tag.

För mig är det numer viktigt att låta känslorna ta plats, att inte försöka tränga undan dem. Känslorna behöver luftas och få bekräftelse. Som små ledsna barn som hulkar och skriker och gråter och tror att livet är över. Den kloka vuxna sidan av mig får ha tålamod, trösta och klappa varsamt. Tids nog lugnar sig barnen. Tids nog torkar de sina tårar, tar sig upp på fötter igen och börjar nyorientera sig.

Styrkekramar i massor till dig ❤️❤️❤️❤️❤️

Kram 🐘

Charlie70
tors, 2021-05-20 - 08:01

@Sommarbarnet jobbigt. Kan förstå din sorg från djupet av mitt hjärta. Så bra att du skriver ned dina planer på inköp här i stället för att genomföra dem. Hjälper självklart inte ett dugg med alkoholen. Du är mycket bättre på att ta hand om dina känslor än alkoholen är. Men det vet du ju redan.

Kram på dig!

Torn
tors, 2021-05-20 - 15:11

@Sommarbarnet Det var tråkigt att höra.❤️ Men som sagt, alkohol på det hade ju bara gjort saken ännu värre. Hunden återuppstår inte. Jag hade själv farhågor i början för att jag skulle börja dricka om ett av mina barn plötsligt dog. Men med tiden så kom jag in på samma tankebanor som du har. Det hade ju inte hjälpt.

Gott att du har det bra för övrigt, och ger din kropp kärlek i form av bra kost och motion! Kram 🤗

Sommarbarnet
fre, 2021-05-21 - 08:29

@Andrahalvlek Tack, för dina (som alltid) kloka ord!

Det är viktigt detta att låta känslorna ta plats. Känner dessutom att min lilla hund är värd att sörjas nykter. Han tyckte ju inte om när jag drack alkohol så varför skulle jag göra det nu? Dessutom trubbar det av sorgen och han är värd alla tårar och all sorg som fullkomligen slukar mig nu.

Jag tittar på alla bilder jag har på honom och minns. För jag minns alla tillfällen när jag fotade honom och filmade honom. Jag minns honom när han var frisk och glad, alltid med mig. På stranden, på promenaderna, på stan i alla affärer. Alltid glad, alltid med mig.

Det värsta är att alla känslor förstärks i nykterheten så nu har ett brinnande hat mot exmaken börjat härja bland mina känslor. I somras drog han fram min hund som krupit under sängen. Lilla hunden skrek och jag frågade exmaken om han drog honom i bakbenen vilket han bestämt hävdade att han inte gjort, men min lilla hund kunde efter den händelsen inte stödja på sitt ena bakben på tre veckor. Är så tacksam att exmaken inte fanns i vårt liv under de sista månaderna av min lilla hunds liv. Vi hade en lugn tillvaro bara han och jag och i perioder även med ene son.

Men för exmaken känner jag ett sådant brinnande hat att jag mellan varven nästan tappar andan. Tänker på allt han åsamkat mig och min familj genom åren och hans sista mail som var vidrigt. Jag svarade inte på det, men skall sända honom mina sista ord så småningom och sedan blockera honom överallt. Nu skall jag hämta mina sista tillhörigheter i hans sommarstuga nästa helg och det blir en verklig utmaning. Har turen att ha tre av fyra barn med mig som stöd. När det sista är klart har jag bestämt mig för att helt radera honom ur mitt liv. När tankar på honom kommer skall han tänkas bort. Han är inte värd mina tankar eller ens minst hat. Han skall inte ha någon som helst plats i mitt liv längre, men just nu tillåter jag mig att hata honom.

Så som du ser @Andrahalvlek fullkomligt vältrar jag mig i känslor för tillfället och det är ok. Och tänk att jag fixar det utan alkohol:-D

Kram

Charlie70
fre, 2021-05-21 - 08:36

@Sommarbarnet reagerade till och med hunden på om du drack? Intressant. Gjorde just ett inlägg hos @miss lyckad om hur vårt drickande påverkar våra barn. Husdjuren har jag inte ens funderat på, men självklart måste det vara så att de påverkas som alla levande varelser. Så fint ändå att läsa om hur du tar steg vidare bort från ex och ser ett definitivt slut för er relation. I bland måste det få bli så. Bara slut liksom.

Kram!

Sommarbarnet
fre, 2021-05-21 - 20:42

@Charlie70 Visst reagerar djuren. Min hund blev alltid mer avvaktande när jag drack. Liksom hukade lte gran. Trots att jag ALDRIG varit elak mot honom eller skällt på honom, varken i nyktert eller berusat tillstånd. Jag tror, precis som med barnen, att djuren ser en sådan förändring hos oss när vi dricker. Vi får ett annat rörelsemönster och en annan röst. Sedan tror jag att de känner lukten av alkohol och den är ju egentligen inte naturlig för en matte eller mamma.
Det här är ju bara vad jag upplevt med min hund och gissar mig till orsakerna.

Ja, ibland tar en relation slut helt enkelt. Vår relation var så störd och det enda jag kan känna idag är att jag beklagar att det tog så lång tid för mig att få upp ögonen och se vad som hänt. Det krävdes en total nykterhet för att äntligen förstå att jag själv försvunnit och han styrde vårt liv. Jag kände mig så ensam de sista åren. Det kusliga är att jag idag
aldrig känner mig ensam. Det klart att jag i skrivande stund saknar min hund, men jag känner mig inte ensam.

Men nu är det nog dags att lägga sig i sängen och titta på någon lagom romantisk film ;-)

Kram