Jag är ung.. 22 år gammal. Jag är känner dock redan hur jag tittar ner för ett stup som många av mina släktingar gjort. Skillnaden är att dom har hoppat för längesedan. Men jag vill tro att jag hänger kvar. Det är därför jag vänt mig hit för att se om jag faktist gör det.
Jag började dricka för ungefär 2 år sedan. Alltså, varje vecka. Främst under helgerna. Men sen tyckte jag att det var trevligt att ta ett glas vin när jag lagade mat, en onsdag. Sen var det gott att ta ett glas när jag städade en måndag. Sen var det gott att ta ett glas när jag pluggade, för att dämpa stress under pressade examinationsveckor... och sen såg jag ett tillfälle i många fler stunder. Idag kanske jag har 1-2 nyktra dagar i veckan. Resten av veckan kan jag dricka 2-5 glas vin. Det har gått i perioder men jag skulle vilja påstå att det senaste året har blivit tungt och att den siffran stämmer väl.
Jag känner en oerhörd skam och skuld över mitt drickande. Jag är så ung och dessutom kvinna. Kvinnors drickande är mycket mer stigmatiserat har jag märkt. Vilket är tufft för min del.
Jag har tittat på många dokumentärer och läst mycket fakta kring alkoholmissbruk. Det brukar dock lämna mig med ännu mer skam och skuld. Kanske är det bra då det jag gör mot min kropp inte är hälsosamt. Men kanske mindre bra då jag inte vågat söka hjälp.
Jag har hela livet framför mig och jag vill inte stå där mina släktingar står idag. Men jag behöver hjälp och stöd. Och efter alla fina trådar jag sett här ikväll så känns det som jag påväg i rätt riktning.
Dela gärna med er av er resa och råd till mig. Kram❤️