Är klockan 04:15 den nya vakna-tiden?
Då kan jag meddela att kvällarna blir tidiga.
Iallafall blixtepigg (tack för ordet @andrahalvlek) och nu blir det kaffe och nygräddad croissant pga lördag. Papperstidning och sedan försöka att inte överdriva allt som behöver göras idag i om fortfarande under tillfrisknande.
Igår pratade jag mycket med min man ang utmaningar (och roligheter) på jobbet.
Jag konstaterade ändå att en fråga som jag funderat på i många år det vill säga ”vad ska jag göra sen?” och ”finns ett nästa steg” för mig- har fått svar.
Och kanske är det inte ett slump att det sammanfallit med ni vet vad.
Men där är jag nu. En stor och viktig förflyttning som är som jag skrivit om- svår men där jag ändå har stor nytta av mitt numera rätt goda humör och okuvlig optimism. Hjälp, inte såg jag Pollyanna flytta in!
Nu ska jag ta min tjocka bunt med papperstidningar och sätta mig i soffan och njuta av solen in genom mina fönster och smula med croisssanten och planera dagen. Kram på er!

@Se klart Vaknade också vid 4-snåret. Men jag tänkte på jobbet, hur jag ska styra upp på mitt nya jobb till hösten. Tröttsamt. Helt onödigt att tänka på jobbet idag en ledig lördag. Efter en stund blev jag hungrig så det fick bli några falu rågrut med smör och kaffe.

Hoppas somna om några timmar strax, för det behöver jag. Hoppas solen skiner på oss idag och jag har funderat ut ett utflyktsmål. Ett ställe där jag vet att det finns orkidéer, för det är tydligen dags för dem nu. Tar nog med mig en sallad och en balja kaffe. Mm, så får det bli lite senare.

Kram 🐘

Ps. Förleden blixte är oerhört praktisk. Kan kombineras med det mesta som förstärkning istället för förleden jätte. Dialektalt i min landsända.

Jobbet mal i mitt huvud också @andrahalvlek och det är inte bra med tanke på vår lilla ”egnahemstid”
Jag får ta igen mig i eftermiddag. Njut av din upplevelsedag och hoppas verkligen du får sova ikapp. Kram.

@Se klart skrev:"men där jag ändå har stor nytta av mitt numera rätt goda humör och okuvlig optimism. Hjälp, inte såg jag Pollyanna flytta in!"

Haha, alltså de där käcka 50-tals ( om det nu var det) brudarna, de kan man ändå gärna bli besatt av. Kanske har haft lite nytta av Lotta, KullaGulla, Kitty och de andra som kämpade sig igenom sina motgångar med ett glatt humör och orubblig envishet. Det slutade alltid bra.
Tyckte att det var onödigt att vakna så tidigt, men nu kan man hoppa upp ur sängen, göra morgongymnastiken och möta världen med rosiga kinder och klipp i stegen.

Ja men @sisyfos om man skulle översätta de där egenskaperna till dagens hittepå så är det nog en god egenskap i arbetslivet och skulle idag säkert vara ”lean” eller ”agilt” eller vad det nu är vi gör när vi prövar oss fram och försöker hitta nya vägar. Ha en fin dag!

@Se klart ”Situationsanpassat ledarskap” är väl annars modernt just nu? Oerhört märkligt, för mig är det bara klassiskt ledarskap och sunt förnuft.

Kram 🐘

Idag har jag fått en överdos av alla tusentals uppdateringar om fantastiska mammor. Jag vet inte varför det gnager. Har vänner vars barn brutit kontakten. Har vänner som själva brutit kontakten med sina mammor. Har inget EMOT Mors dag, den får firas med pompa och ståt men det blir lite, jag vet inte. Mamma-relationen är knepig, under ständig utveckling på något vis. Jag ”håller på” med min egen mamma-relation men inuti mig själv. Vill förstå henne, eller mig?
Mina barn är väldigt hänvisade till mig då deras pappa tyvärr har sagt upp sig som ansvarstagande förälder.
Vad gör den andra föräldern då? Tar mer ansvar. Blir därmed den som alltid fixar/skjutsar etc, och jag tror att det faktiskt blir hämmande för relationens utveckling och för frigörelsen.
På grund av läget blir jag den ”goda”, gör rätt och... ja, det blir lite skevt kan jag uppleva. Vet inte alls om det går att begripa för någon som läser.
Varit mamma hela mitt vuxna liv. Rollen är ympad i mitt DNA. Nu när jag har små barnbarn, känner jag hur hela ”naskineriet” drar igång, sitter i ryggmärgen. Det känns tryggt och bra. Nykterheten bidrar, jag kommer alltid att vara att räkna med.
Det har jag haft i min pappa. Jag vet hur det är, en bra bottenplatta.
Jag är trött efter den här jäkla förkylningen som inte ger sig. Är trött sv en mycket aktiv helg men för lite sömn och för mycket fix.
På landet nu. Det blommar i rabatterna som om någon mycket berusad hade planterat alla lökar men jag var helt nykter. Det är väldigt fint, denna oordning.
Imorgon har jag blockat min kalender fram till klockan 14, betyder att ingen kan boka in möten och jag behöver tid att jobba i min takt.
Gnällksntsd hälsning från eder Se klart. 🌱

Jag kan faktiskt bli lite ledsen när jag scrollar mina flöden och ser alla fina mamma-barn-bilder. Det känns lite som showoff. ”Se hur lyckliga vi är” typ. Utan tanke på att det finns så många mammor och barn som inte alls har en bra relation. Som inte ens har en mamma, eller ett barn. Fast det är väl sociala medier i ett nötskal. Showoff. Säger jag som precis skrivit här på forumet om hur mysigt jag har haft det just idag.

Men jag avstår helst från att fotografera mig själv och mitt sällskap just vid familjesammankomster. Då vill jag vara fullt närvarande och min mobil låg i väskan hela eftermiddagen. Jag delar hellre med mig av bilder från mina naturvandringar som jag gör mol allena. Då blir bilderna ett sätt att dela med sig av allt det fina på något sätt. I brist på att uppleva det ihop med någon annan.

Har jag sällskap fotograferar jag nästan inte alls, då pratar jag istället. Jag är nog coronaskadad i bemärkelsen att jag nästan tjötar sönder öronen på folk när tillfälle väl ges.

Min mamma var medbjuden idag, men hon avstod. Det är 50/50 om hon väljer att delta eller avstå på sådant, men viktigast känns ändå att hon får frågan.

Kram 🐘

Såklart en ska få ”visa upp” både sig själv och sina relationer, på det viset är ju sociala medier som att gå en sväng på byn en söndag. Och det är väl bättre att stoltsera med relationer än bilar... men just de här dagarna blir det lite mycket. Presentberg och tjusiga middagar. Som att ritualerna växer i takt med att de går att visa upp.

Inatt har jag iaf sovit ut, sovit hela natten, inte hostat så mycket, skönt. Min dag får börja i riktigt långsam takt idag,
Mitt snabba jag har sprungit 100 meter på mkt kort tid och mitt långsamma jag måste få hinna ikapp.
Kram!

@Se klart skönt att du är bättre nu! När det gäller mamma-firanden så tänker jag med det som med i princip allt annat. Det handlar om MITT förhållningssätt inte om vad andra gör eller lägger ut på sociala medier. Jag är en dotter som sagt upp kontakten med sin mamma. Vi har inte hörts av på 27 år och jag är lika övertygad i dag som jag var då att detta är det bästa. Gläds åt de som har (fin) kontakt med sina mammor och har inga problem med det. Pratade med pojken i lördags om att det var Mors dag (inte viktigt för mig men ändå). Hans första reaktion var att "nääää jag har inga pengar! Jag har inte köpt något, jag kan inte.... " Det var ju bra att jag tog upp denna fråga med honom för då kunde vi klara av det att Mors dag inte handlar om presenter, utan om ett kom-i-håg och en kram. Del 1 (kom-i-håg) fixade han inte men jag fick en jättefin kram och en deklaration om att jag är bästa mamman i världen (wow!). Bättre kan det inte bli liksom. Jag skiter i presentberg och tjusiga middagar faktiskt. Dessutom är presentberg helt out-dated i denna tid när klimatfrågan är en av de viktigaste frågorna vi har att gemensamt arbeta med på den här planeten

Kram!

Ja presentberg kommer aldrig bli något att sträva efter @charlie- du har så rätt- liksom förhållningssättet. Jag bestämmer hur jag förhåller mig.
Ibland blir förhållningssättet överrumplat. Måste ta en stund för att samla ihop sig.
Tack säger jag till både dig och @ah som ligger högt på mina lista av mamma-inspo. Det är ju geejen, inspirerad av varandra! Kram

För mig är det viktigt att ta alla tillfällen att träffas och umgås, så vi firar alltid mors dag och fars dag. Men presenter vill jag inte ha, däremot vill jag bli bjuden på mat. Det är min stående ”presentönskan” när jag fyller år också - bli bjuden på middag.

Igår blev det grillat och rabarberpaj, supergott 😍 Men det blev inga bilder på fejjan, mest eftersom min mamma satt ensam hemma (eget val) och dottern var kvar i Gbg (eget val). De visste att vi träffades, och unnade oss det, men jag tyckte att de skulle slippa se happyhappy-bilder ändå.

Minns en mors dag för två-tre år sedan. Mina barn var hos sin pappa den helgen, och de hade blivit medbjudna på restaurangbesök av deras pappas bror. Jag var inte medbjuden, för jag ”tillhör ju inte familjen längre” enligt brodern. Trams. Så jag satt hemma själv på mors dag, för första gången sedan jag blev mamma. Det gjorde ont i hjärtat. På mina barn också tror jag.

Efter det brukar alltid barnens pappa väldigt tydligt stå upp för mig i liknande situationer där jag inte blir medbjuden. ”Hon tillhör visst familjen - hon är mina barns mamma.” Till saken hör att jag är inflyttad till barnens pappas hemort och jag har väldigt liten släkt, min mamma endast. Han har däremot en stor släkt, som jag har varit en del av sedan vi träffades 1989.

När vi separerade hade inte alla i hans släkt så lätt att förhålla sig till det - och det förstår jag, hur gör man nu liksom? Men för oss är det inga konstigheter. Barnens pappa sa i samband med separationen 2013: ”Min släkt är fortsatt helt självklart din släkt”. Och så känner jag inför de flesta, allra helst hans föräldrar.

Kram 🐘

@Se klart skrev:"Idag har jag fått en överdos av alla tusentals uppdateringar om fantastiska mammor."
Jag håller med dig, det blir lite för mycket. Lite av en tävling, vilken mamma som är bäst, är hon som fått mest 🙄
Min son och hans sambo har försökt att få barn i flera år, de har även fått hjälp med provrörsbefruktningar men det slutar alltid med missfall. Hon har blivit deprimerad och min son blir givetvis oxå väldigt påverkad, både av att vara ofrivilligt barnlös och sin älskade fått en depression.
Livet är inte lätt, och det är inte en självklarhet att kunna bli föräldrar.
Jag hoppas att de kan tänka sig att adoptera så småningom. De finns så många barn i världen, som skulle behöva ett kärleksfullt hem ❤️
💕 sländan

@Se klart skrev:"Idag har jag fått en överdos av alla tusentals uppdateringar om fantastiska mammor."
Jag håller med dig, det blir lite för mycket. Lite av en tävling, vilken mamma som är bäst, är hon som fått mest 🙄
Min son och hans sambo har försökt att få barn i flera år, de har även fått hjälp med provrörsbefruktningar men det slutar alltid med missfall. Hon har blivit deprimerad och min son blir givetvis oxå väldigt påverkad, både av att vara ofrivilligt barnlös och sin älskade fått en depression.
Livet är inte lätt, och det är inte en självklarhet att kunna bli föräldrar.
Jag hoppas att de kan tänka sig att adoptera så småningom. De finns så många barn i världen, som skulle behöva ett kärleksfullt hem ❤️
💕 sländan

Någon som kikade in i mitt hem just nu skulle tro att det är en missbrukare bor här snarare än en nykterist. Stökigt. Plantor som slokar, kläder i högar. Disk. Ätit flingor till lunch direkt ur paketet. Men jag behöver inte bry mig om vad någon enda människa tycker och jag behöver inte ha dåligt samvete. Mitt samvete är rent och skälet till att det är stökigt är livets omständigheter och vad min ork räcker till - och inte räcker till. Jag lägger mig ner och övar på att inte räcka till, i all ofullständighet, ett tillstånd att utforska.
Jag är trött och orolig över diverse saker jag inte kan påverka och försöker tala förstånd med mig själv just därför.
Däremot finns inte en tillstymmelse till längtan bort i den form som alkohol kortvarigt skulle kunna erbjuda. Jag lever mig igenom. Så enkelt och svårt. Kram.

@Se klart Det där stöket är nyttig träning för dig som alltid vill ha full kontroll. Prylar är bara prylar och lite stök har ingen dött av. Det kommer en tid för det också. Viktigast först. Dina tankar om orosmolnen gör ingenting bättre. Lyssna på Närvaropodden #83 ”Metatänkande” istället. This too shall pass.

Kram 🐘

Vaknade blixtepigg straxt för 06 och det behövde jag, energi och lite gott humör efter denna host-vecka.
Idag står mina plantor på omskolning, ska försöka plantera ner alla i helgen.
Det som jag tar med mig från den senaste veckan är att jag klarar motgångar utan att en enda tanke på alkohol dyker upp. Bra så! Kram kämpar. 🌱

Jag planterade ner varenda jäkla planta i vredesmod över en situation på jobbet som var för svår för mig.
Inser jag när jag skriver det.
Allt klarar man inte, inte ens nykter. Dagens vad som visade sig bli en ganska infekterad konflikt blev. Ja jag blev väldigt ledsen. Är fortfarande ställd över hanteringen kring ett ärende med medarbetare som handlar om makt och utövande av härskarteknik.
Där vill jag inte vara.
Det är möjligen så att den typen av beteenden hör till den sortens utveckling som vårt företag går igenom. Och som jag försöker bidra till.
Men idag kände jag faktiskt att det tog stopp. Blev så ledsen. Grät. Hur ofta händer det? När pappor dör, så ofta.
Planterade plantorna under loppet av 20 minuter. Ser ut som Loranga Mazarin och Dartanjang har hand om trädgården här.
Jag har nog ibland skrivit om ”vad gör jag i en miljö som är näringslivet”, och ibland har jag tänkt att det är spännande med att vara just där, där man inte passar in.
Men idag var det inte en lite skavig sten i skon utan som nån hade tappat ett klippblock i huvudet. Så lite passsar jag in.
Deppar och gråter lite till. Usch vilken dålig chef jag har varit idag som inte kunnat stå upp på ett bra sätt för mina medarbetare.
Kram