av Renova

Renova
sön, 2021-05-30 - 16:29

Hej på er! Jag har följt er länge, men medlem först idag.
Det var dags nu - efter en helg som skulle ha inneburit vila, men istället blev meningslöst rus och efterföljande trötthet och oro. Allt i ensamhet.
Jag är 50+, med barn som är i tidiga tonåren. Har druckit mycket - kanske inga galna fyllor, men pimplat i soffan under flera år. Nästan varje kväll tills för ett år sedan. Då slutade jag dricka innan arbetsdagar. Tack vare er! Jag insåg att det inte skulle vara hanterbart i kombo med hemmajobb, den tanken skrämde mig något väldigt. Men fortfarande varje helg, något som jag behöver komma bort från. Jag vill kunna vara rakryggad inför mina barn, och inte skämmas och smussla. Har börjat programmet här. Tänker att det är bra för mig att skriva samtidigt. Det var som att en sten föll från mina axlar när jag började programmet. Nu är det på riktigt. Äntligen ska jag bygga om livet lite - ta bort de sunkiga mellanrummen.

Mirabelle G-S
sön, 2021-05-30 - 18:04

Välkommen in i värmen :) Jag är inte här inne så mycket nu för tiden, men ditt inlägg fångade min uppmärksamhet. Jag blev så glad när jag läste att du förutsåg katastrofen i kombon hemma-jobb och ensamdrickande, och att du lyckades stoppa där. Riktigt bra gjort! Du kommer att fixa helgerna också 😊

Renova
sön, 2021-05-30 - 21:32

Tack Mirabelle! Jag är förvånad över hur pass enkelt det gick att sluta dricka i veckorna, men det hade skavt länge. Tillslut läste jag här att man inte skulle ha alkohol hemma (🙄), och sedan dess har det gått tillräckligt bra. Något tillfälle då och då när jag på något skumt sätt tyckt att jag är ”värd” vin, men för det mesta inte.
Jag förstår inte varför det är så svårt att lägga ner det patetiska helgdrickandet. Har förstått (i dialog med er, men det har ni inte märkt...) att jag egentligen inte är intresserad av ett glas eller tre. Det ”klarar” jag absolut bland folk, men älskar själva berusningen. Så det är väl det jag får brottas med; att inte sitta hemma och fyllna till. Jag vet inte än hur jag skulle vilja ha det. Jag gör programmet till en början, och dricker inte ensam mer, så får jag se var det landar.

Renova
mån, 2021-05-31 - 16:48

Kom ihåg till mig själv om jag skulle svajja - detta har hänt:

Pratat med barnen när jag varit full, ”förklarat” att det är viktigt för mig att få dricka vin.

Bett ett av barnen säga till om han tycker jag blir larvig/obehaglig, blivit arg och viftat bort det när han har sagt till.

Kräkts på morgonen, hoppats att det inte hörts. Och på kvällen, men då har de sovit.

Bett barnen att inte berätta för mormor hur mycket jag dricker.

Druckit så mycket på semester utomlands att jag inte kommit ur sängen förrän på eftermiddagen.

Och mer. Men det där är värst - att jag har lagt över på dem och påverkat deras liv. Att jag har försökt få dem att godkänna hur jag dricker. Och att de ser mig sitta själv med ett glas, och en flaska som tar slut. Inte ska de få med sig att det är ok att dricka så.

Jag har redan lite sorg inför helgen, att det är slut nu. Att det inte får plats något ensamvinande om jag ska kunna vara rakryggad och utan skam.

Se klart
mån, 2021-05-31 - 17:13

Vad bra att du skriver som det är. Sanningen är viktig och den dricker man ofta bort- eller skjuter framför sig.
Välkommen hit, vad bra att du är här.
Helgerna är jobbiga i början, planera för aktiviteter och träna, det brukar hjälpa not både sorg och sug.

Mirabelle G-S
mån, 2021-05-31 - 18:28

@Renova Man behöver inte se hela trappan för att ta första steget 😊 Det är väl en superbra början, att göra upp med ensamdrickandet, och sedan får du se vart det leder. Jag är fö som dig. Kan dricka bara ett glas eller två socialt, utan bekymmer, men det ger mig inget. Jag är ute efter berusning, och annars kan det va’. Så jag bestämde att det helt enkelt får va’. Men det skavde ett bra tag först...

Renova
mån, 2021-05-31 - 20:06

Tack @Se klart! Ja, jag tror att jag måste börja med att erkänna hur det är. Behövde se det nerskrivet, så att det blev på riktigt. Jag har bortförklarat för mig själv alldeles för länge. Och tack för tips! Träna kommer jag nog inte att göra om jag känner mig rätt, men tusen trädgårdsprojekt att dra tag i!

Och tack @Mirabelle G-S! Jag började läsa din tråd från början, och känner igen mycket... Fnissade glatt åt meningslösheten med alkoholfritt vin (man blir ju inte full).

Renova
tis, 2021-06-01 - 20:29

Så märkligt min hjärna fungerar. Sorg och lättnad över att förändra, och över att inte ha förändrat tidigare. Som en djup utandning.

Extremt trött, trots att det är tisdag, och jag har inte druckit på en tisdag på länge.

Tänker att tröttheten inte har med alkoholen att göra egentligen, utan att hjärnan jobbar konstant med att fråga ”men nu då - hur ska det bli nu- kommer det inte att bli roligt mer?” Och samtidigt svarar sig själv ”Nu ska vi ta det lugnt och bygga upp, njuta - inte har det varit så himla kul att gå omkring och skämmas”.

Vilken brottningsmatch. Hela tiden.

Nu te med barnen och tidigt i säng. Vad skönt det känns att ha er.

Se klart
tis, 2021-06-01 - 20:58

Ja så där är det.
Sorg och adjö och välkommen något som man inte vet hur det ska bli.
Däremot är det lätt att veta att man inte vill bli en fylletant med begynnande alkoholdemens, prickig näsa och barn som inte vågar ringa på kvällen av rädsla att mamma är full.
You go!

Renova
ons, 2021-06-02 - 20:02

Nä, @Se klart - ingen fylletant!

Här har dagen rullat på - ingenting är annorlunda utåt, men på insidan är det verkstad.

Jag tror att allt har handlat om timing för mig. Under flera år har jag tänkt att jag borde, och jag måste. Jag tror att skillnaden den här gången är att målet inte är att sluta dricka, utan att vara en person som jag kan se i ögonen och vara stolt över. Inte göra något jag skäms över.

Och då förstår jag plötsligt varför så många av diskussionerna här inne handlar om annat än alkohol, mer hur man hanterar livet och blir stabil. Det är klart att det är där jag måste vara.

Renova
tors, 2021-06-03 - 14:51

Funderingar kring att bli sedd. (Inte sedd som i förstådd och bekräftad, utan att ha någon som finns på plats och ser hur man beter sig).
Jag har alltid varit en lite bättre människa under de perioder när jag har levt med någon, städat mer, druckit mindre, ätit sundare, duschat oftare. Det har varit väldigt bra för mig, men jag funderar över varför det inte funkar i de perioder jag är själv. Jag har oftast varit den klokaste, nyttigaste och mest planerade i relationen. Den vuxna. Nu har jag levt ensam många år, barnen har jag alltid varit ensamstående förälder åt. Jag tror att min förändring på alkoholfronten nu har att göra med att de har blivit så stora att de ser och reflekterar. Nu behöver jag vara den där bra människan (som jag egentligen har längtat efter) igen.
Det hade så klart varit ännu mer på sin plats när de var små, men då hade jag de där timmarna på kvällen när jag var helt ifred, och inbillade mig att det kändes fritt och vuxet att dricka vin efter att ha varit mamma hela resten av dygnet. Det har inte heller varit helt lätta barn, och jag har känt mig ensam med bekymren.
Tänker att jag får använda mig av att vilja vara bra inför andra nu, och ta analysen av att inte behöva vara bra inför bara mig själv i mindre steg.

Se klart
tors, 2021-06-03 - 17:23

Hej
Jag vet inte riktigt om jag förstår dig rätt, men handlar det om drivkrafter till att låta bli att dricka och att de finns i att vara bra för andra, som barnen nu när de blir större?
Jag känner igen mig i att ha varit den vuxna i väldigt många rum (tidigare relationer etc) och att det har hållit mig liksom på banan.
I min nuvarande relation behöver jag inte förhålla mig på samma sätt. Jag kan vara mer som jag är. Men det har också inneburit... ja kanske har jag också fått vara ”ifred” för mycket. Svårt att veta.
Det jag vet är att min nykterhet ändrat skepnad under tidens gång. Från att ha varit drivet av skuld och skam ”det här går ju inte” till att drivas av att vilja leva livet. Det är en enorm skillnad. Men det har tagit tid, och tankar. Just nu ser jag inte ett enda skäl att dricka alkohol. Avkoppling har jag den hårda vägen lärt mig att ge mig själv. Roligt? Det är liksom inte en option om den kommer med alkoholen i släptåg.
För mig utgår livet från att jag är nykter. Sen får jag lösa liv och njutning och lättja- med det som utgångspunkt.
Hoppas du förstår hur jag menar! ☀️

Renova
tors, 2021-06-03 - 21:48

@Se klart Tack för reflektion!
Jag vet inte om det jag brottas mest med handlar om hur jag hanterar alkohol, eller om det mer är någon slags identitetskris/förvirring. Det hänger väl säkert ihop på något sätt, åtminstone har mycket aktualiserats nu när jag tar tag i alkoholen på riktigt. Att jag inte har varit den jag vill vara (och har varit) under de senaste åren, och att jag inte riktigt vet vem jag är längre.

Eller - jag är en rätt stabil och trygg person, men jag är inte riktigt glad längre. Det har jag varit.

Det där med att vara som man är/den man är tycker jag är så spännande! När är man det? Det är nog det svaret jag luskar efter. Jag tror att jag är "mig själv" när jag går i skogen och filosoferar, men också när jag bråkar med ungarna eller jobbar, eller är på fest - att det finns många versioner av mig som är lika sanna. Sedan är vissa versioner bekvämare, förstås, och sitter mer ihop med mina tankar om mitt "jag". Och när man känner att man inte är sig själv - vad betyder det egentligen. Där håller jag på och rotar.

Vad jag har märkt, som jag var inne på i förra inlägget, är att jag blir en lite... prydligare version när jag har andras blickar på mig. Och jag saknar det lite (eller - jag hoppas att jag är påväg dit igen). Jag tror inte att jag behöver en blick som övervakar mig, det är inte så jag menar. Jag tänker att det inte alls är dåligt att "skärpa till sig lite".

Kanske menar vi samma -" från att varit driven av skuld och skam ... till att drivas av att vilja leva livet" (det tar jag med mig!). Men vad jag menar med någon som ser är inte någon som får mig att skämmas. Jag tror att vi blir på andra sätt i dialog istället för i monolog, om du förstår hur jag menar.

Inte lätt att förklara när jag knappt vet själv hur jag menar...

Renova
lör, 2021-06-05 - 12:54

Första fredagkvällen på ganska länge utan vin. Jag hade laddat järnet för det hela veckan, min skalle har gått på högvarv med hur annorlunda allt ska bli. Och så blev det som vanligt, fast utan berusning! 🙂 Och att jag hängde med ovanligt bra i filmen... Den här resan sker mest på insidan, det är både skönt och lite otacksamt! Får väl applådera mig själv om nu ingen annan kommer att märka! Att sluta med ensamdrickande är ett ensamt jobb!
Eller - det är klart att det blir mycket bättre även för barnen! Även om de inte har koll på allt - jag kommer ihåg hur jag som barn visste på mammas röst bara efter ett glas att hon druckit vin!

Det tokjobbiga för mig har varit året som ledde fram till det här beslutet. Nu känns det som att en hel del av jobbet redan är gjort!

Futurista
mån, 2021-06-07 - 05:39

God morgon Renova och tack för kommentaren i min tråd 💕. Våra historier liknar varandra, ja. Håller med om att det var lätt att sluta dricka på vardagar. För mig hängde helgdrickandet kvar länge och jag blev jättefull nån helg också, som att jag drack ikapp och mådde sen skitdåligt. Nu senaste tiden har jag lyckats låta bli - jag har ingen alkohol hemma.

Klart vi slår följe med varandra! Renova och Futurista - passar ju till och med!

Ha en fin dag ☀️🤗💕

Renova
mån, 2021-06-07 - 05:49

Jag hade sällskap på lördagen, och drack något glas mer än jag hade tänkt. Varningsklocka där! Svårt att hejda mig när jag är över en viss gräns.

Jag tror att en stor del av lockelsen med vin för mig är att det är "ok" att släppa kontrollen när man dricker - något som jag ytterst sällan gör annars. Helgkänsla och inga måsten.

Hur sjutton närmar man sig den känslan utan alkohol?

Jag har ett jobb med en massa kontroll och som ensam vuxen i familjen bygger det mesta hemma på att jag har koll. Och så gillar jag att hålla i alla trådarna. Jag har enormt svårt att delegera och sedan nöja mig med resultatet. Inte så charmigt, varken på jobb eller hemma...

Gullranka
mån, 2021-06-07 - 11:29

Hej Renova! Jag känner igen det där med kontrollen, om min hjärna fick bestämma skulle jag vara inne och peta på varenda sak som hände i det här hemmet för att det skulle bli exakt som jag vill. Jag försöker jobba lite bit för bit med att släppa små saker och aktivt tänka att det blir bra även om det inte blir exakt som jag tänkt. Ett (otroligt fånigt men sant) exempel: istället för att stå bakom min man när han skär tomater och ”tipsa” om hur man kan göra det bättre går jag ut ur rummet och låter honom göra salladen på sitt sätt. När jg sedan äter den så tänker jag nåt i stil med ”vad gott det är med sallad” istället för ”det hade varit godare med klyftade tomater.” Låter ju helt tokigt när man ser det i skrift men sådär har jg behövt släppa större och större grejer för att få mindre ansvar hemma. Nu kan jag t.o.m släppa iväg större inköp och restaurangbesök utan att lägga min näsa i blöt 😉 Det frigör väldigt mycket tid och tankekraft att slippa vara inblandad i allt!

Renova
mån, 2021-06-07 - 12:29

Haha, @Gullranka, jag önskar att tomatexemplet var fånigt, men det är verkligen spot-on! Så klokt, och jag ska verkligen försöka göra som du lite mer medvetet! I helgen lyckades jag bita mig i läppen när ett av barnen tvättade bilen (...), och kör nu omkring lite fläckig men får den nog tvättad fler gånger. Men det är svårt att inte komma muttrande med trasan när någon glatt har tvättat bil/bakat muffins!
Jag brottas lite extra med att ett av barnen (det har nog lugnat sig lite nu, men känslan sitter i) får stora utbrott när livet inte är förutsägbart. Och jag är den som sprungit före och listat ut och vadderat tillvaron. Och sen pustat ut med vin på fredagen. Och tyvärr har det nog landat i att vi båda tycker att det är lite mitt fel när livet krånglar. Svårt att backa ur, men jag ska ta till mig de små tomatstegen - det borde vara användbart för att lära henne lite stegvis att hantera saker som går lite fel också...

Gullranka
mån, 2021-06-07 - 14:17

Haha, skönt att höra att jag inte är den enda som är skvatt galen och bryr mig om tomatform ;) Låter som utmärkt kbt att köra runt i fläckig bil, kryper lite i kroppen när jag tänker på det! Men så himla fint att ditt barn ville hjälpa till - duktig du är som fokuserar på det! Tror många av oss som gillar att dricka för att tappa kontrollen har detta problem i stort och smått. Lurigt att ett av dina barn har samma tendenser, tror du gör helt rätt i att jobba stegvis på det! Kram