Jag dricker för mycket och vill sluta. Min man dricker varje dag och jag har ökat konsumtionen sedan vi träffades. Innan höll jag mig till helg+ mindre konsumtion. Problemet är att mannen inte vill sluta.. han tycker inte att han har problem. Jag avskyr att vara nykter när han är skit-full och vägrar umgås med honom då.

Hur kommer jag vidare med det här? Jag vill må bättre i kroppen och slippa bakiströtthet. Hålla mig till helg och speciella tillfällen. Jag vet att jag klarar av att sluta men blir liksom övertalad att ”ta ett glas vin” och det varje dag. Annars är jag en tråkig fru enlighet maken.

Jag ställer inga krav på att han ska sluta med drickandet även om jag önskar det så. Han måste själv inse sitt beroende och ha egen vilja tycker jag. Kanske inte rätt men jag vet inte hur man hanterar sånt här.

@FruL Vad bra att du skriver här! Välkommen! Jag har skrivit här länge och har druckit under drygt tio år och varit nykter sex veckor med hjälp av antabus. Det är tufft och suget är stundtals jättestarkt men jag slipper förhandlandet, kroppen läker mm.

Först jag vill inte komma med några pekpinnar utan vad jag skriver är av omtanke till dig även om det kan komma kännas jobbigt för dig. Hur länge har du och din man levt ihop? Drack han varje dag när ni träffades eller när började det? Du säger att han är skitfull. Är det så varje gång?

När jag drack blev jag oftast inte ”för full” vad det nu är men jag var tillräckligt onykter för att jag aldrig hade accepterat om min man hade betett sig som jag. Så jag är oerhört tacksam över att han inte valde att lämna mig.

Det känns som både du och din man har problem men dina eskalerar för att du gör som han vill. Det här är lätt att skriva något helt annat i verkligheten.

En sak är säker...du är inte tråkig om du inte dricker...och du behöver inte stå ut med en skitfull man inte ens full.

Vad vill du?

Kram🤗

Tack för svar :)

Vi har varit ett par i 3 år. Han har alltid haft alkoholproblem men när vi träffades hade han varit nykter ett tag med hjälp av antabus. Vilket han inte berättade om i början. Jag kan inte och vill inte ställa krav på att han ska sluta, det har jag försökt med men lagt ned. Inser ju också att om jag inte är nöjd med hans drickande får jag välja bort oss...gå skilda vägar. Dom tankarna finns till och från.

Självklart har även jag ett beroende.. men jag klarar av att låta bli några dagar då och då. Som igår lördag började han dricka när han vaknade och var full redan tidig middag. Själv tog jag första glaset vin vid 18-tiden för att jag tröttnade på att vara på en annan nivå mentalt. Vet också att det blir samma idag.. hoppas bara han sover lite längre så att jag får en stund i ro utan att vara gnällig/bitter/sur/besviken på att han börjar dagen med en öl.

Det här kommer att gå åt helvete med oss. Jag fattar ju det. Men väljer att tänka att det tar jag tag i en annan dag.

Vet inte vad jag vill med att skriva i forumet. Bara skönt att ventilera. Och vad jag vill? Jag vill ha en nykter vardag. Och jag vill inte umgås med en full man.

Kram tillbaka 😊

@FruL Åh du har det tufft! Om du nu vill vara nykter så hade ju det varit bra om din man också hade velat det. Det är svårt att själv vilja bli nykter/dricka mindre när man lever med person som inte vill ändra sina vanor. Tänker att det är bra att skriva här men det känns som om du skulle behöva hjälp. Vet du varför din man slutade m antabus?

Fortsätt att skriv!

Kram🥰

Tack för att du läser och svarar :). Lyckades få en dag utan full man.. efter ett rejält bråk drog jag med mannen ut på en utflykt som varade hela eftermiddag/kväll och det utan tillgång till alkohol. Så skönt. Nu är vi hemma igen och första ölen för hans del är drucken. Mer lär det bli men jag väljer noll idag. Ska upp tidigt och behöver sova. Därmed kan han sitta uppe själv och umgås med sin öl. Men jag får iallafall en dag som nykter.

Det var arbetsgivaren som ställde krav på antabus och behandling. Detta upphörde när han slutade på det jobbet. Någon egen vilja verkar inte finnas.

@Varafrisk tack för att du frågar och tack för omtanken :).

Allt är bara jobbigt just nu. Har själv satt mig i den här sitsen och får väl försöka leva med det. Ångesten har aldrig varit värre. Är själv nykter idag men inte maken och vi har bråkat. Han tycker att jag ställer krav och att jag var sur/arg för att jag gick och la mig vid 22. Jag var och är trött, ville sova. Nu efter bråket har han somnat och jag lär väl inte få mycket till sömn. Han är ledig hela sommaren och vill njuta av ”en öl” till kvällen. Själv jobbar jag och är så trött eftersom nätterna blir sena. Ska försöka sova nu och hoppas på att orka leverera något alls i morgon.

Tack för din omtanke ❤️

@FruL Hur har det gått att jobba idag? Hur orkar du över huvud taget? Bästa FruL det känns verkligen som om du behöver hjälp utifrån och även din man. Det är svårt att reda ut det på egen hand. Har du någon i din närhet som du kan prata med? Ni bråkar mycket, förekommer det även våld?

Hoppas att du får vila och slippa bråk!

Kramar:)

Hej, jo det går. Eller inte. Mitt humör är så dåligt. Så arg hela tiden på att det ska drickas HELA tiden.. finns en ursäkt alltid. Ölen öppen från igår - en ursäkt för att dricka så fort han vaknar.. smygdricks under dagen ”bara en till”. Snart är hans pengar slut för denna månad. Då kan jag kontrollera situationen mer. Bara sååååå trött, arg och besviken. Lite full också.. halv flaska vin sen 19.30. Men ska nog lägga mig snart. Tack för att du bryr dig ❤️

Jag tror jag kommer mer och mer till insikt att det här inte kommer att fungera. Jobbigt för jag har för några år sedan lämnat en annan relation med andra problem där jag tappade bort mig själv. Den nya mannen har byggt upp mitt självförtroende och vi har haft det så bra. Riktigt bra. Mina nära och kära är så glad över den här nya relationen. Alkoholen har alltid funnits med men så här stort har problemet aldrig varit. Jag förstår inte varför man måste dricka hela dagen? Några öl till kvällen kan jag förstå fast tycker inte det är okej det heller. Mannen sitter nu och sover vid köksbordet mitt i matlagningen som han skulle ta ansvar för idag sa han. Jag påtalar varje gång att göra något enklare än ett ”avancerade” långkok med tanke på att han somnar mitt i. Men han inser inte.

Sen har han blivit så glömsk. Glömmer sånt vi pratar om, glömmer vad som ska handlas. Och ytterligare en sak.. han är så galet trögtänkt när han är berusad och så har det inte varit förut.

Vet inte varför jag skriver allt detta. Vill nog sortera tankar och funderingar.

Och jag sitter här med mitt första glas vin. Som jag egentligen inte vill ha...

Ser att det fanns en fråga om våld. Det förekommer inte -inte fysiskt. Han är inte den som bråkar. Det är mer jag som skäller på honom men hårda ord förekommer ju även från honom. Försvar liksom.

Jag tror att jag är en kvinna som lämnar efter första slaget eller annat våld. Aldrig varit med om trots rätt många relationer genom livet :)

Hej Fru L! Du har ju förstått det redan, det kommer inte att fungera. Inte som det ser ut nu, om din man inte ändrar på sitt drickande. Och varför skulle han göra det? Han är inte motiverad om han börjar dricka igen efter en påtvingad antabus-behandling, och hans alkoholmarinerade hjärna inser inte hur det står till med honom. Man blir dum i huvudet av att dricka alkohol! Han har ju dessutom dig att luta sig mot. Det kommer bara att bli värre. Hur jag vet det? Jag har varit honom!
Du har, som du skriver, ditt eget beroende och det är naturligtvis ditt eget ansvar om du vill ändra det. Det är skitsvårt att göra under de bästa förhållanden, och din situation verkar ju inte helt optimal (med en korkad fylltratt som sitter och sover vid köksbordet :).
Jag hoppas att ni kan hitta tillbaka till det ni hade från början, det verkar ju ha varit en bra tid.

Allt gott till er båda!
Onkel F

Tack för svar Onkel F

Jag vet inte vad jag ska svara. Jag vet vad som borde göras och vad jag vill. Men... orkar inte- just nu, vill inte- just nu men hoppas det blir bättre sen. Idag är han inte hemma.. ute och kör bil.. nykter? vet inte. Bara det är hemskt att veta att han kan köra onyktert. Hoppas innerligt att han åker fast för rattfylla i så fall.. en läxa tänker jag.

@FruL Jag läser att du har det väldigt tufft.
Hur gick det igår m bilkörningen? Jag tänker att du kan inte ta ansvar för din man utan endast för dig själv. På något vis påverkar han dig att dricka fastän du egentligen vill. Jag får en känsla att du dricker varje dag men kanske inte så mycket? Stämmer det? Har du druckit under lång tid? Anledningen att jag frågar är inte att jag är expertis på ngt vis men att jag har druckit under dryga tio år och det är ta mig sjutton inte enkelt att ta mig ur det men jag ska. Ibland kan jag tänka hur kunde det gå så långt??

Jag har förstått att du arbetar men arbetar din man?

Kanske ska du söka hjälp?

Kram🤗