Jag började dricka som 14-åring. Fick en person att köpa ut. Var ute på krogen tills jag var 17... så vart det ett års torka för krogarna började ta leg. Där började resan. Jag har skött utbildning och jobb. Idag är jag 47 år. Jag har slirat rejält senaste 4 åren... rejält! Nu för ett par månader sedan åkte jag dit för grovt rattfylleri (inte fått domen än... så färskt är det!). Skäms så in i h-e mycket för det!! Men samtidigt glad att jag åkte dit innan jag skadade någon! Så då trodde jag ju i min enfald att ...NU, nu kommer jag sluta dricka!! Nej, såklart inte. Jag har haft 100-tals bortförklaringar för mig själv. Men jag vet ju i hjärtat... Jag VET att det är skit. Så försöker låta bli. Men faaan vad svårt det är!! Och jag är så less på mig själv att jag blev som min pappa tillslut ändå. Jag visste bättre. Jag VET bättre. Mår så dåligt...