Har följt olika trådar utifrån med stort intresse och, som för många, igenkännande såklart.
För mig har det varit så att jag aldrig har smusslat med mitt drickande och, i dagens ljus, helt enkelt för att jag inte tyckt att det varit ett problem trots rejäl överkonsumtion. Har också haft förmånen (?) att inte bli bakfull...tills för ett par år sedan. Jag tycker också att jag "uppfört" mig...tills för ett par år sedan. Numera blir jag rejält "direkt" mot olika människor (SMS, sociala medier etc) och bakfull som aldrig förr. Jobbar inom kulturbranschen där alkohol är socialt accepterat på ett annat sätt än övrigt.
Jag vill verkligen sluta dricka. På riktigt. För mig fungerar inte två glas vin utan allt eller inget. I det sammanhanget funderar jag över vad man ska hitta på istället. Jag har uppfattat att det, för många med mig, blir väldigt olika lägen vid På och Av. På (positiva effekter) = bus, hyss, frispråkighet, kreativitet. Av (positiva effekter) = ordning och reda, träning, städning. Det måste väl gå att hitta ett mellanläge där allt detta ingår? Hur fungerar det för er alla?

Min refflektion är att man gör samma sak men i mindre omfattning. Jag är med på fester och sånt men trötnar om det inte är kul på riktigt. Har ju inte artificiellt kul längre.
Stressen lindras tyvärr inte så lätt längre men eftersom det är en kortsiktig spiral så tål jag mer nu. Men återkommande känner jag att jag skulle vilja ta tre öl och känna avslappningen.
Finns ingen risk för ”idiotiskt” beteende eftersom kontrollen är där hela tiden och alla risker analyseras nyktert. Visst finns det kvar en del fear-of-missing-out, men dagen efter så ser jag att jag inte missat något, mer än baksmällor och en del ågren.

Nu till svaret på frågan som sannolikt har många svar. Jag ser allt som en sorts challenge. Där det enda sätt att belöna sig själv är att aldrig dricka. Jag har aldrig varit ”duktig” så att jag kan belöna mig med alkohol. Jag unnar mig mer av andra saker till och från men vinner tävlingen gör jag när jag dör nykter. När tankarna om att bryta mot detta kommer så observerar jag impulsen och verkligen tänker (system 2) och sen gör jag något annat. Det är impulser och de går över. Men om man följer dem så stänger man av den tänkande delen och bara ”gör”. Det får inte ske. Men jag tror inte på att ignorera dem, utan kanske till och med sätta ord på dem i huvudet. ”Japp, nu blev jag sugen och tänker att jag nog kan ta ett gäng öl bara idag och fortsätta vara nykter i morgon, men det kan jag ju inte”. Sen tar jag en kopp kaffe, eller gör något annat. Det funkar för mig, men jag tänker att det blir mindre och mindre ofta. Iaf fungerat i nästan 6 månader nu.

Jag har också lyckats (nästan helt) att övertyga mig själv om att det inte är synd om mig som inte ”får” dricka. Utan att jag får leva längre, ha full kontroll, och inte missa något av livet.

Amanda

Välkommen till Alkoholhjälpen, fint att du har hittat hit.

Du vill göra en förändring av dina alkoholvanor, klokt beslut! Om du vill kan du starta en egen tråd här på forumet och berätta lite mer om din situation. Här finns många fina människor som gärna stöttar och ger råd.

Ett annat tips är att ringa till Alkohollinjen på telefonnummer 020-84 44 48. Det är en nationell stödtelefon för personer som vill ändra sina alkoholvanor.
Oavsett hur du väljer att gå vidare – återigen välkommen hit!

Varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen

Japp! Här igen! Och har som vanligt igenkännande läst en massa trådar från början till slut.

Min sista resa med A-train var något utöver det vanliga. Förvandlades från en vanligtvis raljant fyllebesserwisser med sinne för att mästra (alltså en sån man kan ha visst överseende med utifrån sett) till en mycket märklig person jag verkligen inte kände igen. Är det det man menar med att A är progressivt? Att man återupptar där man senast slutat?

Avhoppet den 11 januari var ett av de mest djävulska jag varit med om. Exakt alla sedan länge låsta "skamochskulddörrar" ställdes på vid gavel och korsdraget varade över två veckor.

Brukar ju sällan ha ngt sug heller, nu första veckorna hade jag det till och från. Det är i och för sig mindre lurigt att känna sug än att plötsligt hitta sig själv i kassan på systemet istället för att gå och se en teaterföreställning. Minst sagt en annorlunda form av flexibilitet.

Nåväl, två månader + är mitt tidigare rekord som nykter. Tre vore ju guldstjärna.

Pennyh

Idag är det dagen efter den första dagen.....igår sa jag DET, jag är alkoholist, JA jag har problem...
Ångesten river i kroppen av skam och skuld. Tänker på hur jag sårat de jag älskar med lögner och bortförklaringar...
Nu kan det vara bli bättre, som min dotter sa❤️
Herregud, vad har jag ställt till med?

Words1234

Nice post, thanks for sharing. I am new here, Looking forward some more.. Visit website - [länk borttagen av admi]

Hjärtligt välkommen till forumet! Du har påbörjat en resa mot något bättre. Starkt och modigt av dig att ta det steget! Här på forumet finns mycket värme, stöttning och kloka tankar och erfarenheter att ta del av, kanske hittar du något som är hjälpsamt för dig på vägen. Om du vill får du gärna starta en egen tråd och berätta mer om hur du tänker och vad du behöver framåt.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Är inte det ett ganska osmakligt uttryck? Som att man inte tar tillvara tiden i nuet utan hellre fördriver den.

Idag hade jag gärna tagit ett glas vin...eller fler. Men nu ska jag iaf fördriva tiden med något sundare nämligen träna och gå på bio. Fast nu i skrivande stund händer något väldigt besynnerligt nämligen att jag
faktiskt känner lust att göra precis det; att träna och gå på bio. Och egentligen hade det där glaset vin mer med tidsfördriv att göra. Eller A som ville försöka sig på ett feltänk och förväxlingsdrama.

Ha en fin lördag allesammans!

Jag slank in här, men har min tråd i förändra drickandet, att jag dricker för mkt är inte en fråga.
Fin läsning i din tråd! Bio och träning som en vill/längtar efter är väl ett väldigt bra svar på din initiala fråga om vad man ska göra istället!
Ha en fin helg!

Hejsan123

Hej rosa elefant,
Jag vet inte om detta är ok (är ny på forumet) men ditt inlägg påminde mig så mycket om min sambo att jag gärna vill fråga hur du lyckades sluta? Jag förstår att beslutet måste komma från personen själv, men kan inte låta bli att söka hopp och inspiration (som ditt inlägg gav mig) medan jag väntar på den insikten- väl medveten om att den kanske aldrig kommer.
Trots att jag dagligen följer ett beroende på nära håll kan jag inte förställa mig vilket helvete det måste va att leva med. Grattis (om man kan säga så) till dina 3 månader och hoppas det känns lite lättare för varje dag som går.

Mauritz:
Men om man aldrig har levt då, innan heller? Det förutsätts alltid att man haft ett liv innan.. Men om man inte hade det då?? Om man måste komma på hur man ska uppfinna hjulet på nytt?

Har läst hela tråden...snacka om årslånga cliffhangers! ;-)
Jag har väl i grund och botten samma fråga som du, vad "gör" man istället, men läser många klokheter i din tråd, bland annat din egen reflektion om att drickandet skulle kunna ses som tidsfördriv och beroendet att man inte VILL göra annat - att det är själva beroendet. Att träning och bio är vardagsthrills som också kan ge ett antal lustpromille vardera i en rastlös kropp.

Kanske blir det inte så att alkoholberoendet byts ut mot fiske och tyllgardiner, utan att bygga drakar av Postnordskartonger eller samla på buteljer från Andra världskriget. Kanske att barfotaspringa, trimma vattenpudlar eller hoppa fallskärmar från olika höjder? Men vad vet man om det - så länge hjärna och kropp uppehåller sig i kassan till Systembolaget?

Fortsätt gärna att skriva här.
Jag är både läs- och skrivsugen och skulle tycka det var ökentorrt med tystnad på forumet.
:-)

Men om man aldrig har "levt" då? Om man aldrig tyckt att man haft nåt liv? Jag försöker hitta nåt att leva för, har provat de flesta fritidssysselsättningar och inställningar till livet, men inte hittat min grej. Tänk om man aldrig hittar nåt att leva för!? Vad är poängen då med att leva nyktert och sunt? Bara funderingar, hoppas nån vill bolla med mig lite...

Förlåt för petandet, men jag har bott i Norrland och de super inte mer än övriga Sverige, det är en myt! Snarare mindre. De jobbar typ jämt, bor oftast lantligt och kör jätteofta bil. Eller skoter. Och nej, långt ifrån alla kör med alkohol i blodet! Känner mig lite kränkt å mina bröder & systrar i Norrland. Stockholmare på papperet, men mitt ❤ och själ tillhör Norrland.

Tänkvärt det du skriver, jag håller med dig om att så länge man är upptagen med att köa i kassan på Bolaget, och fritidsforska i olika ölsorter-och styrkor, så finns inget utrymme för själen att växa och skapa något nytt... Men jag står liksom inte ut med tristessen och rastlösheten, att ha blivit förtidspensionär vid 22 och nu vid 40 fortfarande gå hemma och trampa... "Sjukersättning" kallas det för; jag är inte det minsta sjuk på något sätt, jag har bara Aspergers och ADHD och myndigheterna vill inte att jag ska jobba! Allting vore SÅ mycket enklare om jag hade ett jobb att gå till! Jag förgås av detta, min tillvaro känns skit- meningslös! Jag dricker för att jag saknar ett liv! Det är hela sanningen! Fan ta dem som påstår nåt annat! De känner inte mig, jag är less på påståenden om mig från dem som inte vet ett skit! Hade jag känt meningsfullhet i min tillvaro hade jag slutat dricka, jag hade inte behövt det då!

Vilket fint forum det har blivit här, blir lite förundrad och inser samtidigt att allt är kommersiellt. Vi är alla varor i ett sortiment. Nåväl, ska summera kort; skitperiod, jobb, drick, skitperiod, jobb, drick. Känns den igen? Jag måste vara den snyggaste tantaluran i stan med de mest allvarliga dryckesproblem på världskartan. En annan kontinent ligger nederst på min atlas. Usch, fyskam, tänker jag. Igen. Igen. Igen. Men, återigen, att fördriva tid? "Jag fördriver tiden." Vilket uttryck! Inför vad? Tankar idag.

Glömde: "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet." Vill ju så gärna att det skulle vara Tove Jansson på sin vackra finlandssvenska men när jag googlar visar det sig vara Stig Johansson, säkert med en släpig söderdialekt dessutom. Fast viktigt: ALLA DESSA DAGAR. I vår släpvagn och i detta forum blir det ju som att man ska härda ut. Lite Sisyfos och rulla sten dagarna i ända. Nix, vi kör en dag i sänder. Det är viktigt i mitt bibliotek. En annan sak är också att vi är personer med stark integritet och styrka. Kanske vågar luta mig, vem vet.

Intressant liten tråd du har med lite olika gästspel Kitten. 5 år har du varit här nu alltså. Jag har lite samma erfarenhet som du att drickandet ändrar karaktär. Att man när man har långa nyktra perioder får en annan effekt av att dricka. Jag gissar att vi medicinerar signalsubstanserna och att de är snabba att svara på ”rätt” medicin. Kan inte låta bli att notera att du är här i november och februari. Har du testat att äta D-vitamin? Lustigt att du skrev om Sisyfos och detta jobb med stenjäveln. Jag jobbar fortfarande med att hålla den däruppe på toppen. Har börjat lära mig hur man gör för att ha den kvar på toppen.
För mig är utgångspunkten att jag ska må bra och vara glad. Det är ett naturligt tillstånd. Glad och glad förresten, men inte deppig i alla fall. Så då gör jag saker som jag mår bra av. Jag äter D-vitamin den mörka årstiden. Märker inte jättestor effekt av det själv, men min sambo måste äta annars blir hen odräglig. Äter bra, tränar, försöker vara här och nu. Alkoholen tillförde och tillför ingenting i mitt ”må bra”. Tvärtom. Så nej, för mig är det definitivt ingen evig kamp att vara nyter med gråa dagar. Men jag får jobba lite på att må bra på naturlig väg. Och som du skriver att dricka efter långa uppehåll gör att effekten är annorlunda. Jag har blivit lite rädd för effekterna det får. IW hittar du i Det vidare Livet, men jag tror det var ett tag sen jag såg nåt inlägg.