Har följt olika trådar utifrån med stort intresse och, som för många, igenkännande såklart.
För mig har det varit så att jag aldrig har smusslat med mitt drickande och, i dagens ljus, helt enkelt för att jag inte tyckt att det varit ett problem trots rejäl överkonsumtion. Har också haft förmånen (?) att inte bli bakfull...tills för ett par år sedan. Jag tycker också att jag "uppfört" mig...tills för ett par år sedan. Numera blir jag rejält "direkt" mot olika människor (SMS, sociala medier etc) och bakfull som aldrig förr. Jobbar inom kulturbranschen där alkohol är socialt accepterat på ett annat sätt än övrigt.
Jag vill verkligen sluta dricka. På riktigt. För mig fungerar inte två glas vin utan allt eller inget. I det sammanhanget funderar jag över vad man ska hitta på istället. Jag har uppfattat att det, för många med mig, blir väldigt olika lägen vid På och Av. På (positiva effekter) = bus, hyss, frispråkighet, kreativitet. Av (positiva effekter) = ordning och reda, träning, städning. Det måste väl gå att hitta ett mellanläge där allt detta ingår? Hur fungerar det för er alla?

Ja, kära nån. Tänkte på dig @sisyfos nu i november och åt D-vitamin like hell. Tror det var du som sa att till slut kan man inte komma ur. Sån läsning gör en orolig.

Back in business. 4 nyktra månader går. 4 andra kommer. Nu vet jag att jag måste hoppa av ett tåg. Minns hur överjävligt det var senast. Laddat med pop-corn och Pepsi. Remind to you dear K: Detta tar två dagar när du tror att du kommer att dö. Att hoppa av ett "tåg" är inte värt nånting i världen av otäck känsla. Inget. Men. Det kommer att gå över. Minut för minut. Timme efter timme. Det blir bättre. Och bättre.