av Beer

Hej Alla!
Varit på forumet i flera år under olika "nick". Glömmer inloggningen och får skapa nytt. Längs var jag nog här som Zorro. Zorro var ett väl valt namn för jag ville inte visa eller erkänna mina problem för någon.
Jag är alkolist.... Ölakis. Dricker bara öl, men stora mängder av starköl 7,5. Är nu uppe i 3 flak på en vecka.
För ett halvår sedan fick jag diagnosen diabetes. Jag har gått obehandlad i flera år och även fått problem med neuropati i fötterna pga detta. Helt kort innebär detta nervsmärtor (tandvärk) i fötterna.
Av förklarliga skäl får man inte ner mitt blodsocker.
Hamnat i ett läge där jag inte längre har något val annat än att sluta.
Tidigare har jag aldrig velat, eller vågat söka hjälp. I samband med alla kontakter med vården har jag dock valt att vara öppen med detta. Kommer att kontakta beroendeenhet för hjälp och även AA. Inser att jag klarar inte detta på egen hand.
Drickandet har också eskalerat under pandemin då jag jobbar hemifrån och nu kan dricka dagtid också.
Ger nu forumet en ny chans.

Kram på er alla!

Sisyfos
tors, 2021-04-22 - 22:24

Jag vet inte om det är egoistiskt att bli sårad. Det är väl rätt naturligt att bli sårad och känna sig ledsen över att inte bli trodd och inte kunna göra nåt för att bevisa att det är sant. Samtidigt är det ju förståeligt att de inte tror oss. Å det gör ju inte saken bättre att man själv har sabbat tilliten. Du vet ju själv vad som är sant, så släpp det bara och tillåt dig att bli lite ledsen över hela situationen. Det finns inte så mycket annat att göra. Man kan bara fortsätta att vara nykter. Det blir bättre.
Och en vecka är bra jobbat!

Andrahalvlek
tors, 2021-04-22 - 23:32

@Beer Grattis till första veckan som nykter! 🥳🥳🥳🥳

Du får ge din sambo lite tid att förstå att du menar allvar. Försök att tänka om rollerna vore ombytta, hade du då trott på dig själv? Och det stämmer nog att det inte spelar så stor roll vad du säger - du får visa henne istället.

Kram 🐘

Beer
mån, 2021-05-10 - 21:57

Hej Alla
Försvann ett tag men nu tillbaka. Åkte ju iväg en helg som jag berättade. Den skulle varit alkoholfri, men 2 glas mousserande vitt vin (som jag inte ens tycker om). Väl hemma öppnades ölen igen. :(
Nu är det stopp på nytt. Vaknade idag med en otrolig ångest, närmast panik. Bara låg och skakade.
Ringde min diabetessköterska som bokade en tid till min läkare mindre än en timme senare.
Bra diskussion och vi båda var överens om att orsaken är alkoholen. Blev insatt på lugnande och antidepprisiva.
De ska nu hjälpa mig få kontakt med beroendeenheten.
Har ett mycket bra stöd från vårdcentralen. Bor på en liten ort och det brukar vara både enklare och bättre.
Detta är nog första gången jag är kvar här under samma nick trotts ett misslyckande.
Sockret hann naturligvis skjuta i höjden igen och fötterna blev värre. Så jag förstår inte riktigt varför det ska vara så jä..la svårt när jag vet att det handlar om så mycket.

Kram på er alla!

Andrahalvlek
tis, 2021-05-11 - 06:53

@Beer Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista. Skönt att du får så bra stöd av beroendeenheten. Precis så ska det funka. När man ber om hjälp så ska man få massor av hjälp. Det är ett väldigt litet ”fönster” ibland så man måste passa på - från båda håll.

Kram 🐘

Sisyfos
tis, 2021-05-11 - 08:00

Starkt att vända tillbaka hit den här gången Beer. Blev glad när jag såg din tråd häruppe. Se dina fall som möjlighet att lära. Slå inte på dig. Det är ironiskt det där för man har stor förståelse för andras fall men mindre för sina egna och det är svårt att fatta att man gör saker emot bättre vetande. Men en orsak till det är alkoholen i sig och effekten den har på hjärnan. Skönt att du får hjälp nu. Oansvarigt av vården tycker jag att du behövt vänta.

Beer
tis, 2021-05-11 - 13:48

@Sisyfos och Andrahalvlek. Tack för stöd. det behövs och är värdefullt. Vårdcentralen hjälper mig så gott det går. Det är starkt! Men beroendeenheten har jag inte fått tag på. Detta skulle dock vårdcentralen försöka hjälpa mig med.
Otroligt dåligt att det ska vara så svårt att få hjälp när man aktivt söker den!
Har dock mycket bra kontakt med diabetessköterska och läkare på vårdcentralen!

Beer
tis, 2021-05-11 - 15:56

Något har förändrats. Tidigare gånger jag har varit här har det inte funnits på kartan att berätta om mina problem för någon. Inte ens min sambo! Detta var det mest förnedrande jag kunde tänka mig. Nu har jag öppet bett om hjälp och märkt att det fungerar. Min läkare på vårdcentralen dömer mig inte som jag trodde skulle ske. De tar mig på allvar. Diskuterar det öppet hemma även om det finns väldigt mycket förtroendeproblem. Hur ska hon kunna lita på mig så mycket som jag ljugit genom åren. Men som ni påpekat, tiden får väl läka detta.
Känns som en stor lättnad nu när jag tagit steget att be om hjälp.
Jag har också lärt mig att det finns ingen annan väg att gå än att helt utesluta alkohol ur mitt liv!
På ett sätt skönt att tagit det beslutet, men på ett annat sätt, som så många beskriver, är tomheten jobbig. Livet är väldigt tråkigt och innehållslöst utan alkohol. Men jag tror på alla er som säjer att det blir bättre med tiden!

Andrahalvlek
tis, 2021-05-11 - 17:32

@Beer Det är en sorg inledningsvis, att tänka tanken att aldrig mer få dricka. Men med tiden kommer ditt mindset att förändras. När du på riktigt inser hur bra du mår utan alkohol så vill du inte längre dricka. Då vill du inte äventyra ditt nya nyktra och välmående liv. Ha tålamod, du kommer dit! Ta en dag i taget och fokusera på varje liten fördel med nykterheten så kommer du också dit i ditt tänk!

Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen. Det är en del av abstinensen - att livet ska kännas så miserabelt utan alkohol att vi bara måste dricka igen och igen och igen. När vi slipper alkoholen helt så blir vi mer närvarande i nuet, blir lugnare och mer harmoniska, och nöjda med småsaker. Jag lovar dig! Men det är svårt att tro på - man måste uppleva det själv för att förstå det.

Kram 🐘

Ps. Lögnerna tillhör missbruket, och ärlighet tillhör nykterheten.

Torn
tis, 2021-05-11 - 17:47

@Beer Bra där! Att vara ärlig tillhör nykterheten. För egen har det varit detta som gör att jag mår otroligt bra och saknar inte alkohol det allra minsta. Det där med att du upplever det som tråkigt nu kommer säkert släppa när det har gått en tid. man måste öva ordentligt på att vara nykter först bara. Om man däremot inte lyckas släppa skammen och inte vågar stå för att man inte dricker så är det värre tror jag. Då kommer det finnas kvar en längtan efter att kunna dricka. Har man accepterat att dricka är inget för en själv så är det lugnt. Mitt liv har blivit mycket roligare och bättre sedan jag slutade dricka. Det är därför jag absolut inte vill dricka en droppe mer, inte ens lite om jag så skulle klara av det utan att återfalla.

Det blir bättre med tiden som sagt!

p.s firar 500 dagar i frihet inom kort.😍

Beer
fre, 2021-06-04 - 21:17

Hej Alla
Inte varit här på ett tag. Det har hänt så väldigt mycket. Jag har klarat mig "hyggligt" bra. Har druckit några öl till och från, men inte i närheten av tidigare mängder. Hur har vårdsnurran dragit igång till slut. Ni som följt mig tidigare som Zorro, vet hur skräckslagen jag varit för att vara öppen med mitt drickande. Jag har under flera år vägrat gå till vårdcentralen trots att alla runt mig trodde att jag hade diabetes. Naturligtvis rädd för att mitt missbruk skulle upptäckas. Nu har jag äntligen träffat en fantastisk terapeut och min vårdcentral har tagit mina problem på allvar. Nu, efter 6 månaders kämpande för att få hjälp, står alla dörrar plötsligt öppna. Man måste vara frisk för att orka kämpa tydligen.
Terapeuten är riktigt bra. Första besöket var lite otäckt. På en timme hade han kartlagt mitt liv ock drickande. Han är nästan alltid nåbar. Svarar han inte på telefon direkt mailar jag och får alltid svar inom kort. Nästa besök är bokat. Blev rekommenderad Anta bus. Var tveksam i början men accepterade till slut. Första tabletten tagen idag så nu finns inte längre möjligheten att dricka. Både jobbigt att veta men också en lättnad.
Hela batteriet med prover tagna. ALLT bra! Jösses vad skönt.
Dock haft en rejäl diskussion med min vårdcentral ang att jag måste gå dit tre gånger i veckan när det kan skötas av min kära kvinna hemma. Det hade varit bättre på alla sätt. Har nu förhandlat mig till en månad på Vårdcentralen därefter får vi sköta det hemma.
Livet känns mycket bra nu, med all hjälp och stöttning jag nu får.
Vill säja till alla er nya som läser detta. Var inte rädda för att söka hjälp. Man tas på allvar! Strid för er rätt att få hjälp. Jag väntade i flera år. Så otroligt korkat.

Kram på er alla!

Sisyfos
mån, 2021-06-07 - 09:00

så skönt att höra Zorro!
Kan tänka mig att de inte vet vilken relation du och din fru har och att de därför nekar. Hon får ju inte bli nån slags barnvakt.
Eller att de inte heller vet vilken inställning du har till det här.
Men skönt att höra att du har fått bra bemötande och goda kontakter.
Lycka till!

Beer
lör, 2021-06-12 - 21:44

Nu är jag inne på andra helgen nykter. Det var ett tag sedan sist. Generellt ganska negativt inställd till Antabus. Vill man dricka hittar man alltid sätt. Tycker ock det fungerar bra. Jobbigt att gå till vårdcentralen 3 gånger i veckan. Först blåsa och därefter muggen med Antabus. Man känner sig lite som en dömd brottsling. Bor i ett mindre samhälle också och där alla känner alla.
Nu hoppas jag det funkar och jag får ett fortsatt nyktert liv.
Har haft många och långa diskussioner ang att jag vill ta det hemma. Nu fått besked om att jag får det efter en månad om allt fungerat. Tror som du, Sisyfos, att de inte riktigt vet hur det fungerar med min sambo, men jag lovar, om hon får ansvaret för detta kommer hon hälla i mig det med våld om det skulle behövas! :) En annan fördel är ju att hon verkligen vet att jag tar det. Kan ju avboka vårdcentralen när jag vill!
Tja... lite meningslösa tankar och tanklöst bladder! :)
Kram på er all!
Beer alias Zorro

Charlie70
sön, 2021-06-13 - 08:42

@Beer ja, det är ett himla jobb att bli och förbli nykter. Kan bara hålla med. Men någonstans, är det inte smällar man får ta om vi nu har försatt oss i situationen? Skönt att vården fungerar för dig den här gången!
Kram!

Beer
sön, 2021-06-13 - 22:14

@Charlie70 Ja, ingen annan har ju hällt giftet i mig! :-)
Sagt det tidigare i tråden, men gör det igen.... För ett år sedan hade INGEN fått mig att öppet medge mitt missbruk för någon!! Nu tar jag emot all hjälp jag kan få. Insett att det är enda chansen för mig!
Ställer upp på allt även om det är skitjobbigt. Som Charlie70 säjer, smällar man får ta! Jag har ju själv satt mig i situationen! Jag har även en mycket tydlig målbild framför mig som sporrar till ett återtaget hälsosamt liv.
För att fortsätta alla upprepningar om ni ursäktar :-) så fungerar Antabus bra tycker jag. Inget sug, eftersom jag vet att det är meningslöst. Däremot kan jag som tänkande individ tycka att valfriheten tagits ifrån mig samtidigt som jag väl vet att jag har lika lite valfrihet utan Antabus eftersom jag då inte kan välja bort drickandet.

Jag är glad att alla ni och forumet finns. Jag har tidigare gånger jag varit här varit mer aktiv i alla er andras trådar, men känner att jag måste få vara lite egoistisk nu i början av mitt nya liv.

Sisyfos
tis, 2021-06-15 - 05:44

Valfriheten ja, kan förstå känslan av att valfriheten har försvunnit. Jag slutade så många gånger och nu när jag slutat på riktigt sörjer jag att ventilen är borta. För mig funkade den ändå inte riktigt under de senaste åren men nu måste man leva med sig själv på gott och ont.
Det är spännande att leva med sig själv och sina känslor på sätt och vis. Och jag saknar inte ett dugg passiviteten som alkohol skapar.

Du har ju varit med här vid flera tillfällen tidigare och ”övat” ett nyktert liv. Tänker att du använder alkohol som en ventil du också. Nu är ventilen borta och du kommer att klara dig så mycket bättre utan den i takt med att tiden går.

Beer
tis, 2021-06-15 - 23:29

@Sisyfos att möta sina känslor på riktigt och helt sakna den ventilen skrämmer mig en aning. Samtidigt som jag ser fram emot det. Låter nog lite knasigt! Passivitet, ja minst sagt. Netflix och ett flak starköl. Det har varit hela mitt liv under flera år! Valfriheten har nog egentligen aldrig funnits där. Utan Antabus som hjälp styr ju alkoholen mitt liv! Är det verkligen valfrihet?
Jag har bestämt mig för att slutligen göra upp med mitt liv. När min sambo nu för första gången på allvar tror på mig förbättras så mycket mellan oss. Jag behöver dock lära mig så mycket på nytt. Bara att kommunicera som ett vanligt par. Jag är van att gömma mig i källaren med mina öl och en laptop! Känner sig lite som ett stapplande barn som ska lära sig gå! Men för första gången börjar jag tro att detta kan lyckas. Att till slut söka hjälp är det bästa jag gjort!

Sisyfos
ons, 2021-06-16 - 07:56

Råkade se en man igår på TV som höll på med att renovera bilar. Han sa att han troligtvis hade fått en ADHD diagnos idag. Nu blev han fullständigt uppslukad av olika intressen istället, bl.a. att renovera bilar.
Nu säger jag inte att du har ADHD men jag tror många av oss som har medicinerat med alkohol kontrollerar tankar och känslor med alkoholen och att vi behöver hitta andra ventiler. Det finns andra motion, meditation, medicinsk yoga, närvaropodden, renoveringsprojekt, fiske… Det kräver lite jobb det här, men du låter motiverad. Första gången jag var nykter en längre period gjorde jag en del av jobbet, men jag märker nu att det finns mer. Det viktiga för mig är att ta hand om träning och vila och minska stress. Jag är en person som har mycket känslor och mycket empati och som också har tryckt undan känsloyttringar i hela mitt liv. HSP tror jag stämmer på mig men jag är inte så intresserad av diagnoser. Däremot så tror jag att det är bra att se på sig själv lite utifrån. Vilka personlighetsdrag man har, både positiva och negativa. För man måste lära sig leva med sig själv.
Det finns en sorg över ventilen men också en sorg över att man inte har levt sitt liv fullt ut tidigare.
Det är värt tiden det tar. Det är jag säker på, så stappla på du. Varje steg räknas.

Beer
ons, 2021-06-23 - 22:28

@Sisyfos många kloka tankar. Just ADHD har funnits i mitt huvud i många år! Funderat mycket på det. Hur jag var som person långt innan jag fann min vän alkohol.
Att stanna upp och se på sig själv och den man vill bli, tror jag är viktigt. Min sambo sade till mig att hon ville ha tillbaka den jag en gång var. Svarade att jag inte visste om den personen längre finns. Så mycket påverkar, erfarenheter, intryck med mera. Även ett alkoholberoende ger erfarenheter och påverkar vem man är och blir.

Nu är jag dock på vecka 3. :-) Känns som ett nytt liv närmar sig. Känns som alla tidigare försök varit tafatta och inte riktigt seriösa. Med hjälp och stöd känns allt så mycket enklare. Vecka tre är inte helt sant! Var nykter en period innan, men har satt dagen D, till dagen då jag började med Antabus. och det är nu tre veckor!

Det är MIN tid nu! :-) och jag stapplar vidare!