av Ångestmoln

Ångestmoln
ons, 2021-06-16 - 22:39

Andrahalvlek och Kennie nu är så fantastiskt fina och verkar förstå precis hur jag känner och har det! Ni svarar alltid i tråden vilket gör mig så väldigt tacksam. Vilka är ni? Kan man ta kontakt på något sätt? Eller är det mot reglerna här. Jag är ganska blyg och har så svårt för AA... vet inte vad jag vill med det här meddelandet, digitala möten? Kanske vågar jag delta någon gång

Andrahalvlek
ons, 2021-06-16 - 23:24

@Ångestmoln På mån 21/6 hålls ett digitalt zoom-möte för forumdeltagare. Kolla under rubriken ”Från rådgivarna”. Anonymt förstås och det är också en styrka med forumet. Här kan man skriva allt, dold bakom anonymitet.

Kram 🐘

Kennie
tors, 2021-06-17 - 21:44

Hej,
Det är klart du kan sluta, och det finns inget för långt, det finns alltid en väg framåt. Jag har ingen som jag riktigt pratar om alkoholproblem med i verkliga livet, jag har också tänkt att det kunde vara skönt att prata med någon IRL. Tror man kan be rådgivarna om hjälp om man tex vill få varandras mejladresser. Jag bor söder om Stockholm och skulle gärna kunna ses och ta en promenad eller så. Om det var så du menade?

Ångestmoln
lör, 2021-06-19 - 09:46

Har druckit massor senaste veckan, idag är det stopp. Känner mig ångestfull och liksom yr och stel i kroppen. Svettas och kan inte riktigt tänka klart känns det som. Är livrädd för att min kropp ska typ kollapsa så jag dör! Herregud! Det här är så osunt så det finns inte.

Ångestmoln
lör, 2021-06-19 - 09:46

Har druckit massor senaste veckan, idag är det stopp. Känner mig ångestfull och liksom yr och stel i kroppen. Svettas och kan inte riktigt tänka klart känns det som. Är livrädd för att min kropp ska typ kollapsa så jag dör! Herregud! Det här är så osunt så det finns inte.

Ångestmoln
mån, 2021-06-21 - 11:59

Nu känner jag mig i princip återställd, har inte ont någonstans eller mår påtagligt dåligt, så konstigt. Eller så var det mitt psyke som spelade mig ett spratt. Drack nästan varje dag under en veckas tid, stora mängder. Nu känner jag mig som vanligt. Som om inget har hänt. Känner mig inte som en alkoholist ens. Är inte sugen på alkohol konstigt nog, fick liksom lite nog (för tillfället i alla fall..?). I midsommar väntar festligheter med tillhörande alkoholhaltig dryck, varken längtar efter att dricka eller känner att det känns självklart att avstå..

Kennie
tis, 2021-06-22 - 19:40

Hej,
Ja, vilken vändning. Bra att du mår bättre, men jag blir lite orolig när du skriver att du inte vet om du ska avstå vidare. Har du druckit på det här sättet förut? En intensiv period, och sen tvärstopp? Det är ju ganska vanligt att ha alkoholproblem i perioder. Faran är att perioderna blir längre och längre och kroppen tar mycket stryk. Fundera på saken, om nu alkoholen släppt taget en stund ska du kanske passa på att stänga dörren?

Ångestmoln
tis, 2021-06-29 - 19:26

Jag var nykter en vecka, sedan drack jag igen. Vet egentligen inte varför. Känns förskräckligt. Det är bara det att ibland ”går det bra” och ibland helt åt h*vete! Det är som ett ekorrhjul som aldrig tar slut.. det är ju mitt eget fel ändå kånka det som om jag ”utsätts” för det här och at det är utanför min kontroll. Ska det behöva bli fullständig katastrof för att jag ska förstå att jag måste sluta?

Ångestmoln
tis, 2021-06-29 - 19:26

Jag var nykter en vecka, sedan drack jag igen. Vet egentligen inte varför. Känns förskräckligt. Det är bara det att ibland ”går det bra” och ibland helt åt h*vete! Det är som ett ekorrhjul som aldrig tar slut.. det är ju mitt eget fel ändå kånka det som om jag ”utsätts” för det här och at det är utanför min kontroll. Ska det behöva bli fullständig katastrof för att jag ska förstå att jag måste sluta?

Ångestmoln
ons, 2021-06-30 - 13:55

Är så trött på detta nu, minns verkligen inte vad jag själv gjort riktigt. Har en fullständig blackout, oklart hur jag tog mig hem och vad jag gjort riktigt. Samma visa om och om igen. VILL INTE DRICKA. känner mig gråtfärdig. Loggat in på internetbanken och ser att jag varit på ställen som jag inte har minsta minne av. Minns inte ens att jag kom hem. Men det gjorde jag tydligen. Känns som att jag jag 9 liv och har ren tur att jag inte råkat ut för något hemskt. Det blir inte lättare för att jag ältar allt så mycket, mina vänner som dricker mycket kan lätt skaka av sig sånt här och säger att det är sånt som händer. Jag orkar inte mer, de psykiska effekterna av bakfyllorna är fruktansvärda och trasar sönder mig ärligt talat. Jag tar liksom inte ansvar för mitt eget liv. En dag i taget nu 🙏🏻

Orosmoln
ons, 2021-06-30 - 17:03

@Ångestmoln Tack för din kommentar i min tråd. Har läst igenom din tråd och ser hur du kämpat och hur dåligt du mått. Ta nu en dag i taget, vi vet ju att det blir bättre men fy så dåligt man mår i bakfyllan, jag kan känna det i hela kroppen när jag läser din tråd. Ta hand om dig!

Ångestmoln
ons, 2021-06-30 - 17:09

Tack för omtanken @Orosmoln, jag följer din tråd också! 💗 ja visst är det fruktansvärt när man är mitt i det, i efterhand kan man knappt minnas hur dåligt man mått och hur skevt man tänker då. En dag i taget! 🙏🏻

Kennie
ons, 2021-06-30 - 17:45

Hej,
För min del var det mycket ångest över själva grejen att vara så otroligt trött och bakis och i mitt fall nästan alltid vara tvungen att prestera en massa saker ändå. Jag blev så ändlöst trött på det, att jag pressade min kropp på det viset. När det därtill kom kontrollförlust med minnesluckor ibland så kom jag till en punkt när det räckte. Det låter som att du är där, men ändå är det något som fattas för att du ska komma vidare. Jag får intrycket att något drar ned dig och får dig att inte våga tro på dig själv, att du klarar att vara utan alkohol. Har du haft kontakt med Riddargatan 1? Vad jag förstått på andra är de bra på att hjälpa personer där det fysiska-dricka varje dag-beroendet inte är det största problemet. Kanske kunde vara värdefullt med input från dem? Angående vännerna som inte tycker att det är en stor grej med blackouter, jag tror deras perspektiv är något grumlat. De flesta dricker inte så de får minnesluckor. Bland mina vänner är det bara jag och andra som har/har haft problem som gör det.
Styrka till dig!

Ångestmoln
tors, 2021-07-01 - 08:39

Ja min man är väldigt dömande och säger ärligt talat aldrig att han tror på mig. Jag blir väldigt nedslagen av negativ förstärkning, kanske barnsligt men det påverkar mig väldigt mycket. Nej jag har inte haft kontakt med riddargatan, har dåliga erfarenheter av hjälp från sjukvården tyvärr. Mitt problem är liksom att jag plötsligt efter en tids nykterhet eller måttligt drickande tror att jag kan dricka mycket och då blir det massor verkligen. Det konstiga är att jag ganska ofta kan dricka måttligt och verkligen nöjer mig med 1-2 glas, kan även dricka alkoholfritt ibland när andra dricker för att jag känner avsmak för alkohol (och då är jag inte bakis eller likande). Jag tror att jag har svårt att reglera mina känslor ibland och om det blir för mycket in-put eller överraskningar (behöver inte vara stora saker) blir jag helt överväldigad av intryck och hanterar det genom att stänga av hjärnan med alkohol. Eller så är jag nedstämt och orkeslös och behöver ett glas för att komma igång med sysslor (då har jag oftast druckit lite mer en tid och pga av det känner mig trött och ångestfylld). Det där första glaset är som att solen kommer fram efter en lång tid med dåligt väder… så sjukt

Orosmoln
tors, 2021-07-01 - 10:50

@Ångestmoln känner så igen mig i att dricka både när det känns som att livet blivit för mycket och för att orka komma igång med saker. Hur underbart det där första glaset är men snabbt följs det av fler och sen känns allt bara fel. Nu har ju jag till skillnad från dig inte haft några långa perioder av måttligt drickande eller avhållsamhet de senaste 8 åren utan druckit för mycket och för ofta i stort sett konstant förutom vid de två tillfällen jag försökt sluta. Vid dessa två tillfällen slutade det med att jag glömde bort hur dåligt jag mått och jag trodde att jag kunde dricka måttligt vilket var helt fel. Efter sista försöket damp jag rakt ner, det gick så fort och de sista veckorna kunde jag inte fungera normalt utan alkohol. Ett under att jag klarade av mitt arbete.

Blir lite ledsen när jag läser om din man, att känna sig nedtryckt och ständigt få kritik är inget man behöver när man kämpar. Jag hoppas du känner stöd här och inte tvekar att söka hjälp och stöd på annat håll om det behövs. Kram❤