av Renova

Renova
tis, 2021-06-22 - 13:46

Funderar kring klimakteriet och Pms och hur jag har druckit. Tidigare har jag haft hygglig kontroll på mina hormonsvängningar, och kanske inte direkt anpassat vinandet efter det, men ändå konstaterat att jag blir extra bakfull, och extra snabbt påverkad. Och sådär ovärdigt känslosam när jag blivit berusad.

Nu, mitt i klimakteriet, är hormonerna extremt opålitliga. Jag börjar ändå kunna sortera ut vad som faktiskt inte hörde samman med vinet, och kan lyssna in mig på ett annat sätt. Lättirriterad, extra sorgsen, trött, utan att ha druckit dagen innan. Då är det lite lättare att ta hand om sig. Känslor som går att stå ut med på ett annat sätt när det inte är något jag orsakat själv, och som är utan skam. Men nästan samma oro i kropp och själ som efter en fylla.

Jag har nog alltid druckit på den här känslan tidigare. Och då hamnat i att vältra mig i min ynklighet.

Jag kan längta ihjäl mig efter att vara ”på andra sidan” och bli en klok gammal tant.

Charlie70
tis, 2021-06-22 - 19:22

@Renova jag har definitivt kunnat se ett mönster mellan alkoholkonsumtion och mens. Inte sällan har jag fått mens dagen efter den där kvällen när jag inte drack lagom utan alldeles för mycket. Nu i klimakteriet med väldiga svettningar som jag försöker mota bort med hormoner är jag tacksam för att jag inte dricker och behöver svettas av den anledningen också på nätterna :D

Kram!

Renova
tis, 2021-06-22 - 22:06

@Charlie70, ja, jag tror också att klimakteriet (för mig är det mest humöret) har blivit lite lättare. Och det är skönt i eländet att ändå kunna sortera ut vad som är vad. Jag hade värmevallningar och sömnproblem i någon månad i höstas, sedan slutade det magiskt. Hoppas för gott.

Nu sitter jag ensam i köket hos mina föräldrar, på bänken står en vinbox och stirrar på mig. De kan ha samma stående i veckor. Tidigare har jag alltid slattat lite när alla gått och lagt sig. Inget sug just nu, men det irriterar mig att jag ser den, och att den verkligen stirrar tillbaka.

Nåja. Jag dricker inte ensam. 😇

Andrahalvlek
tis, 2021-06-22 - 23:17

@Renova Jag är helt övertygad om att nykterheten gjorde mitt klimakterium lindrigare. Jag slapp nattsvettningarna nästan helt när jag blev nykter. Mitt humör blev också jämnare, inte lika bråddjupa svackor längre.

Jag kom nog in i förklimakteriet redan i 40-årsåldern och har mått apa rent ut sagt. Återkommande depressioner och mycket ångest, som jag toppade med alkohol. Helt borta sen jag blev nykter. Nu vid 52 års ålder gör mensen bara några få besök per år, så snart är jag ute på andra sidan 🙏🏻

Kram 🐘

Se klart
tis, 2021-06-22 - 23:22

@renova - våra halvdruckna flaskor brukade stirra på mig med. Tills jag ställde undan dem långt bak i ett skåp. Nu dricks det så lite men jag har för vana att ställa undan allt som inte är urdrucket.
Jag tycker du skriver så bra om möjligheten att ta hand om sig bättre när känslorna av skuld och skam inte finns där. Det är bra. Klimakteriet kan vara skitjobbigt. Hade detta varit en manlig åkomma är jag säker på att ett friår hade inrättats för ändamålet. Liksom de kliniker med lyxig eftervård vi hade haft om män fött barn.
Men nu är vi här. Jag plåstrar mig med hormoner och det hjälper. Många. Bra att testa om det blir jobbigt, och skyddar mot en massa annat, benskörhet och så.
Men rent existentiellt ska man ju igenom det, och det är klarare sikt som nykter.
Kram.

Futurista
fre, 2021-06-25 - 08:07

Kikar in och säger hej. Hur går det för dig hos svärföräldrarna och med stundande midsommar? För mig (barnfri i veckan) blir det inget traditionellt midsommarfirande så detta känns som vilken fredag som helst.

Det här med värdighet och stolthet skriver jag under på. Jag känner mig så autentisk, stark och rakryggad när jag håller mig nykter. Det måste jag påminna mig om. Har slirat lite senaste veckan och hamnat i nån sorts sommarvibe med nån öl här och ett glas bubbel där. Det känns i mitt mående.

Trevlig midsommar! 🌸🌼

Renova
lör, 2021-06-26 - 18:51

Tack @Futurista! Jag har ju inte riktigt bestämt mig för hur min framtid ska se ut m alkohol - bara att jag inte ska dricka ensam. Det går bra hittills, enklare än jag trodde, och det känns egentligen mer som en fråga om självbild än om alkohol - just det där med ”autentisk, stark och rakryggad”, som du skriver. Mer som att hitta tillbaka till något än att bygga något alldeles nytt.
Kram 🌸

Renova
lör, 2021-06-26 - 19:09

Midsommar! Jag hade verkligen tänkt till på hur jag ville göra - det var heldagstillställning hemma hos mig, jag skulle ordna mat, och olika gäster skulle ha med dryck. Och jag skulle hålla i mig.
Och så, fem minuter innan allt skulle dra igång, ringde gästen som skulle ha med middagsvinet och kunde inte komma. 😂

Förstår ni vilken fasa det hade varit tidigare år? Nu var vi 6 vuxna med 6 folköl och två flaskor vin. Och det blev så trevligt! Ingen ens kommenterade vinmängd, och vi satt och pratade halva natten, och det blev vin kvar.
Min stora miss var att jag glad i hågen hade bestämt mig för att feströka - jag tror att det är vad jag känner av mest idag. Blä, det får jag lägga ner…

Renova
mån, 2021-06-28 - 08:17

God morgon! Jag låg och funderade innan jag somnade igår. Det har känts lite olustigt med alkoholkalendern, och att dricka socialt, och så vill jag inte ha det.
Jag fick så fin input när jag började skriva här, tror att det var Mirabelle eller Se klart som skrev att man inte behöver se hela trappan för att ta första steget. Och mitt steg (första eller kanske enda) handlar ju om att inte dricka ensam. Det andra har inte varit ett stort problem, och är något som jag faktiskt vill ha kvar i mitt liv. Så nu tänker jag att jag håller mig till att räkna enheter de dagar som jag är ensam vuxen i hushållet (nästan jämt), och släpper de andra dagarna okontrollerade. Jag blev lite medryckt av den allmänna yran här, och glömde bort hur jag själv vill ha det. Sedan är jag övertygad om att den övriga nykterheten, och glädjen i den, kommer att fortsätta påverka hur jag vill må efter en fest (och hur jag vill vara under tiden), och att jag har fått nyttiga insikter om vad som händer när jag inte är den som föreslår att vi ska öppna en flaska till, eller dricker fortare än de andra.
En sak som jag verkligen försöker hantera med mig och hur jag lever är att inte ha full kontroll hela tiden. Att klara tomater skurna på fel håll (visst Gullranka?). Och det skar sig riktigt illa med att räkna glas. Jag tror inte att glasen nödvändigt blir fler, men just nu måste de vara oräknade.

Så nu tänker jag glädjas åt att det jag ville uppnå när jag började här verkar gå bra! Fy fasen vad skönt det är att inte skämmas och försöka dölja något inför barnen. Vilken sommar! Pigg, solbränd och ganska glad!

Kram på er!

Gullranka
mån, 2021-06-28 - 14:46

Så härligt att du hittat ett förhållningssätt som känns bra för dig - det är ju ändå det som är det viktigaste! Jag tänker att ens strategier för intag inte måste vara statiska, man får ratta och skruva tills man hittar inställningarna som passar just en själv. För en del (som mig) visar det sig efter en del rattande att helvitt är enda vägen, och för andra funkar det prima att ändra tillfällena eller mängderna och hamna någonstans där man trivs och mår bra. Låter som att du hittat det som funkar bäst för dig, och det glädjer mig mycket! Ha en skön sommar 🌸

Futurista
mån, 2021-06-28 - 21:44

Klart du ska följa din egna väg och om det är att inte dricka ensam - go for it! Det är en riktlinje jag också har och poff! - så var tillfällena inte så många. Fast nu på sommaren kan dom smyga sig på, social-dricka-tillfällena. Så länge du mår bra så 💕💫🌸 heja dig!

Renova
tis, 2021-06-29 - 17:37

@Gullranka @Futurista, tack! Och jag vet ju inte heller var jag landar - kanske det blir helvitt här också tillslut! Just nu är jag till exempel lite för uppladdad inför en middag på lördag. Det brukade jag förstås inte vara när jag pimplade vin så gott som varje dag. Kommer att kräva mycket tanke och andning det här… Målet är ju att hitta ett förhållningssätt som inte är laddat.

Och en till rapport från denna nyktra sommar - jag har alltid trott att jag är väldigt värmekänslig, och inte funkar när det är typ varmare än 23 grader. Att jag måste ligga stilla i skuggan. Jaja, nu funkade det utmärkt att slå en liten äng härom dagen. Det är nog mer bakfylla än värme jag var känslig mot. Jag blir allt lite generad…

Renova
tors, 2021-07-01 - 11:52

Funderingar kring drickande och folk.
Jag förstår ju att många som slutar helt gör det av en anledning (eller av olika anledningar), och jag tycker att det är fantastiskt bra gjort! Jag får själv en enorm kick av att jag känner mig så lätt och stark och stolt de (flesta) dagar jag vaknar nykter och obakis. Den här sommaren är verkligen ett uppvaknande.

Men jag tänker såhär - antingen så finns det olika sätt att göra det här på, eller så är det bara att sluta dricka helt som gäller (när man har passerat en viss nivå). Och jag tror att om det är att sluta helt som är det enda rätta så måste alla få vandra sin väg dit.

Det måste vara oerhört frustrerande om man är övertygad om att andra tar en omväg (när man själv har sett den snabbaste vägen) att inte vilja vara där och puffa tillrätta och hjälpa till, men min erfarenhet av folk och förändring är att det väldigt väldigt sällan funkar så. Och allas sandaler är lite olika. När man är nyfrälst över sin egen lösning tror man lätt att den passar alla, och det är lätt att glömma alla gropar och gupp innan man hamnade rätt - gupp som säkert var alldeles nödvändiga för att hamna rätt tillslut.

Jag har ju inte blivit ifrågasatt av någon - men jag går nästan alltid in på "senaste kommentarer" och skummar igenom även det som inte hör till "förändra".

Jag har till exempel varit "bra" på att feströka, efter att jag slutat till vardags. Det är inget som ligger och pockar på i veckorna. Och jag är en envis jävel, och tokindividualist - har alltid hatat att ingå i grupper där man ska tycka lika. Jag älskar gråskalorna i livet - att det inte är svart eller vitt, att en del är si och en del är så, och att det gör livet rikare. Tror att alla har en kamp att utkämpa i livet - men att det är olika kamp. För oss olika anledningar till att vi druckit för mycket, olika bakgrund och värderingar, olika konsekvenser. Och mycket lika förstås. Och kanske olika lösningar. Vad vet jag.

Det är en sån fantastisk blandning av människor här inne - jag får ut en massa av allas inlägg (oavsett om det stämmer med hur jag tänker eller inte). Stör jag när jag gör min egen plan? Eller är det bara en frustrerande omväg? Jag tror ju att jag kanske kan komma till ett annat ställe också - att det kan gå. Men inte vet jag.

Kram!

Kennie
fre, 2021-07-02 - 10:40

Hej Renova!
Mycket intressant läsning i din tråd. Jag funderar också lite över hur jag ska göra framöver. Har en tanke om att ta ett glas någon gång ibland, men har haft svårt att njuta av det där glaset när jag väl tar det. Inte för att jag är rädd att bli beroende egentligen, mer att när jag nu upplever alla de fördelar jag faktiskt gör med att alkohol inte är det normala på helgen för mig längre, varför ska jag då alls dricka. Jag vill kunna ta ett glas ibland och att det ska kännas lite lyxigt, men senaste gångerna har det bara känts lite konstigt. Lite som med feströkning, när man feströker mer sällan är det inte så gott längre tycker jag. Jag tror att allt jag läst om alkohol i olika böcker och på forumet har förändrat min inställning i grunden, och jag kommer aldrig kunna gå tillbaks till det obekymrade sättet att dricka som jag hade innan det eskalerade. Och skälet till det är inte risken att bli beroende, utan att jag numera alltid också ser det negativa i alkoholen. Jag vill kunna njuta av det men gör det inte, vilket gör mig lite fundersam. Har en liknande känsla inför att äta kött, gör det ibland, men har med mig tanken av att jag faktiskt äter något som haft ett medvetande, vilket tar ned upplevelsen. Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg, men det är något i din tråd jag identifierar mig med. En fråga om att vara sann mot sig själv, leva på ett sätt som stämmer med den man vet att man är, i enlighet med sina egna värderingar. Och att ompröva sina värderingar mitt i livet är omvälvande. Men också positivt. Har du läst "Jag som var så rolig att dricka vin med" av Rebecka Åhlund? Den var en ögonöppnare för mig och jag gillar hennes punkiga attityd till att vara nykter.

Renova
fre, 2021-07-02 - 12:23

Tack @Kennie!!! Precis så! Jag är lite olycklig för att jag har tagit den obekymrade glädjen ur de tillfällen jag väljer att dricka. Det är verkligen något att brottas med.
Jag såg flera intervjuer med Rebecka Åhlund när hon precis kommit ut med sin bok. Hon är underbar, och jag fick mycket att tänka på, även om jag också tänkte att mina problem nog inte var så stora - jag har aldrig druckit dagtid eller vid ”pinsamma” tillfällen.
Kanske jag förminskar mina problem och tänker för högt om min viljestyrka, men jag tror att jag känner mig rätt bra. Jag har haft flera perioder tidigare i livet när jag har brottats med vem jag är och hur jag vill leva, och det brukar komma gott ur det när brottningsmatchen är klar. När tankarna kan flyga mer fritt igen, och inte måste kretsa runt samma.
Den här sommaren får bli en start på resan (eller egentligen började den för ett år sedan, när jag slutade vardagsdricka), när jag testar vad som känns rimligt.
Rödvinsvänster utan rödvin, punk utan sprit. Vi får se.
Jag följer det du skriver, Kennie, har känt igen mycket, och tycker mycket om dig. Kommenterar sällan i andras trådar pga mitt vingliga förhållningssätt - jag känner mig så kluven i vad jag tror på för egen del.

Kram! 🌸

Kennie
fre, 2021-07-02 - 23:23

Tack för ditt svar Renova, jag gillar dig också! Det är roligt när man läser någon annans tankar och kommer på att just så tycker jag också fast jag inte formulerat det tidigare. Ja, i sommar utforskar jag tillvaron som någon gång ibland-drickare. Fast just nu tycker jag att det egentligen vore coolare att inte dricka alls, gillar inte heller att följa med strömmen... Vi får se var det landar.

Renova
tis, 2021-07-06 - 13:09

Idag är jag helt slut. Gick och la mig tidigt igår (före barnen), och började plötsligt störtgråta. Det höll på flera timmar, utan att jag kunde hejda mig. Men det var så obeskrivligt skönt (mitt i eländet) att det var nykter gråt - att känslorna inte var vinpatetiska. Det var många år sedan jag grät på riktigt, utan hjälp av vin.

De andra problemen i livet har ju inte försvunnit för att jag inte dricker ensam längre, kanske ser jag dem istället tydligare. Hurdan mamma jag skulle vilja vara, och kontrasten mot hur jag är. Vilka krav jag har på mig själv. Att jag orkar och orkar och orkar tills det brister och blir gråt och ilska. Och nu varken dämpas eller förstärks känslorna av vin. Jag får försöka möta mig i det här.

Mitt beslut att inte dricka ensam fungerar bra. Jag har inte just haft något sug (tror inte att jag har druckit "på sug" tidigare heller, utan mer alltid planerat in vin när jag är ledig). Senaste middagen med vänner räknade jag inte "enheter", och det kändes bättre. Fortsätter det såhär så är jag nöjd.

Idag är jag skör och eftertänksam. Vi har inte så stora planer för dagen, det passar mig bra. Trädgården prunkar, och idag ska jag sitta still och vara i den istället för att rensa. Idag vet ingen mer än ni hur jag har det. Gott så.

Renova
ons, 2021-07-07 - 12:46

Funderar på det där med sug. Jag har aldrig upplevt att jag måste hålla i mig tills Systemet har stängt. Mitt drickande har skett planerat, jag har druckit det som finns hemma, och inte alltid druckit upp. Men jag har ju sett till att det finns när jag är ledig.
Har inte dolt mitt drickande, flaskan har stått framme. Eller jo, visst har det ibland stått en box i skafferiet, men jag har ju inte haft någon vuxen här som har reagerat på att den blivit lättare. Smugit lite för mig själv, kanske, med hur mycket jag har fått i mig. Och har i och för sig njutit av att smygslatta när alla har lagt sig hemma hos mina föräldrar (det är mitt smygigaste).
Vet inte om barnen märker min omläggning. Det hade varit skönt att få någon hint om det, men å andra sidan skulle det vara skönast om de inte har fattat att det var dåligt innan.
Får en dyster känsla ibland på kvällen, en saknad efter vin och lättnad kanske, eller kanske bara en påminnelse om att livet inte är så himla kul just nu. Men inget sug, tror jag. Följer alkoholprogrammet, mycket är bra, men mycket stämmer inte på mitt läge.
Kopplar min nattliga gråtattack till livet och hormoner. Måste pigga upp livet, eller nöja mig med läget.