Hej allihopa! kanske hoppar in i ett forum som jag inte ska . Men är ny här.
Är alkoholist sen minst 25 år. Har haft några vita perioder. Vet inte hur det är med er men jag jobbar och då går det bra, men sen så fort man kommer hem börjar det djävulska suget. Dricker ca 8 öl och ett par glas vin. Vågar inte somna nykter. Hopppas på en nykter sommar och komma lite i form..

@törstig skrev:"Hej allihopa! kanske hoppar in i ett forum som jag inte ska . Men är ny här."
Forumet platsar du definitivt i törstig, nu har du dock skrivit i VaraFrisks tråd och det bästa är att du startar en egen för att få svar på just dina frågor.
Högst upp i det forum du väljer finns en grå list med texten ”starta nytt diskussionsämne. ”
Låter som om du dricker en hel del på vana.
För mig är att sova nykter en av de riktigt stora fördelarna. Sömnkvaliteten är en helt annan och det bidrar till att jag mår bättre.
Är du rädd för att du inte ska somna om du är nykter?
Det varierar säkert men det finns flera här som upptäckt att det inte är så svårt att somna sim man trott och just det att sömnen blir bättre. Nu varierar det för mig men överlag så mycket bättre.
Välkommen hit!

Ingen dubbelpost idag hoppas jag.
@Varafrisk skrev:" Näe ..får ingen större energikick utav alkoholen nu för tiden mest trötthet, ont och ledsenhet. Så är det…"

Ja, jag anade det. Nu är det i och för sig inte så vanligt att beskriva fördelarna härinne och för mig var de till slut inga alls. Verkligen inga fördelar alls. Då blir det än mer obegripligt att fortsätta, men det är ju inte så lätt att bryta vanor (ovanor) och beteendemönster.
Bytt till a-fritt är mitt råd om du fortfarande dricker. Du undviker att skriva i klartext och jag kanske tolkar det du inte skriver fel. För mig funkade det bra att byta mot a-fritt. Eftersom jag ändå inte fick nån kick av alkoholen, så gjorde det inte så mycket. Bröt inte vanan dock och det bör man göra efter ett tag, för jag gick helt enkelt tillbaka till a sen, men det funkade för att bryta alkoholkonsumtionen ett tag.
Kanske nåt för dig att pröva?

Ser att du skriver om några vänner du berättat för men som aldrig ställer frågor till dig. Jag berättade också för några vänner i början av min nykterhet. Inte en enda av dem har ställt några frågor sen. Jag har känt lite som du, att jag nog ångrar att jag sa något. I min värld var det noga uttänkt att jag ville dela med just dessa personer för att de är viktiga för mig. Men bristen på feed back i form av en enkel fråga om hur det går har väl gjort att jag funderat på om det var rätt att berätta. Kan hålla med dig om att det viktiga är att närmsta familjen vet. Resten kan vänta eller så blir det aldrig aktuellt att berätta för fler helt enkelt.

Skönt att det äntligen är semester för er! I går när vi satt och kajkade runt på buss för att ta oss hem åkte vi igenom en rad köpingar. De är ofta väldigt vackra och på ett sätt ändamålsenliga de mindre orterna. I Stockholm "finns allt" men ändå är det sällan nära till hands. Kan sakna det i bland..

Kram!

God eftermiddag @varafrisk
Låter underbart med fyra veckors ledighet ihop, skönt för er.
Jo min trädgård har blivit lite terapi. Har säkert skrivit tidigare men det är ju dessutom att betrakta som lika läkande som just medicin. När jag är ute bland allt som växer så lyckas jag liksom med att zooma in och vara väldigt närvarande på ett sätt som är svårt att beskriva. Men jag är inte säker på att jag hade lyckats med nyktra livet om jag inte sett till att få ett par nya intressen, varav trädgården tar en hel del tid liksom att läsa/leta bland inlägg i diverse träsgårdgrupper. Jag har också börjat planera för framåt- dvs om ett par år, att göra en till uteplats på vår baksida för kvällskaffe. Vad ska i så fall vara utsikten där? Jag funderar på att göra en lite upphöjd bädd med ettåriga blommor? Alternativt ge mig på dahliorna igen?
Ja, min hjärna jobbar med och njuter samtidigt av hur det kanske kan bli. I år bestämde jag mig också för att ta hand om stackars hallonlandet. Och det har blivit fint! Jag säger som du, att det kanske låter bättre än vad det är ✌️Men jag bryr mig inte så mycket om hur det ska vara, utan gör på mitt sätt. Idag har jag bundit upp alla tomater lite fint, så höga att de nu utgör solskydd/gardin för gästrummets fönster…
Jag håller ju också på med mina kläder, det hänger ihop lite, skapa garderob och skapa rabatter. Man måste klura lite på färg och form, siluetter och kombinationer. Jag har ju ett rätt så kreativt arbete men inte så konstnärligt, så det här är väl så nära jag kan komma utan penslar… är väldigt dålig på att måla/rita… men varför jag skriver detta utlångs inlägg är väl mest för att smitta lite- med vad som kan ligga i just din horisont? Vet ju ditt speciella förhållanden till odling, men du kanske ska måla? Brodera? Något annat som sätter ihop händerna med huvudet, det händer något då, som att lätta lite från sig själv, något jag upptäckt är väldigt skönt.
Hoppas du njuter av din dag! Kram 🥰

Hej @törstig !
Säger som Sisyfos att det finns visst plats för dig här på forumet. Ingen fara att du skrev i min tråd men säger åter igen som Sisyfos att starta en egen tråd för då kan du få svara på dina frågor samt få stöd.

Kram🤗

Tack mina vänner för att ni skriver h mig. Så betydelsefullt och det värmer i mitt hjärta🙏🏻❤️

Min son var hemma en stund tidigare idag. Brukar komma en sväng på lördagen när hans sambo jobbar. Ibland är han inte alldeles enkel men jag älskar honom och är stolt över honom❤️ Han sa så kloka saker idag. Som barn var han lite överviktig men när han kom t tonåren blev han väldigt smal. När han blev sambo kröp kilona på honom men sedan en tid tillbaka har han ändrat livsstil och har nu gått ner mellan 15-20 kg. Från högstadiet och tills han blev sambo har han druckit mycket under helgerna. När han blev sambo fortsatte han att dricka starköl fredag och lördag. Inte alls som tidigare men kanske två, tre stycken. När han nu ändrade sin livsstil slutade han dricka öl och skulle inte dricka något förrän t semestern. När han nu var hemma hos oss sa ha varför ska jag egentligen börja dricka öl nu, det blir ju mest slentrian. Behöver inte dricka starköl utan någon lättare variant för jag tycker ju om öl till maten. Och jag tänkte….så himla klok du är min älskade goe son❤️ Så klokt att inse detta🙏🏻 För mig hade det ju utvecklats t ett beroende innan jag förstod att jag även drack av ren vana.

@Sisyfos…det är precis som du säger, jag undviker att skriva i klartext om mitt återfall. Jag berättar om det men inte om det pågår. Och jo, det pågår😢 Och varför är jag otydlig? Även om jag säger att jag inte skäms så skäms jag mer nu vid återfallen än tiden då jag drack innan antabusen. Så även om jag ofta är ärlig så vågar jag inte riktigt skriva om dels för skammen dels för vilka kommentarer jag kommer att få. Jag som var så kaxig när jag fick kommentarer om att jag bäddar för ett återfall och här står jag nu mitt i det här j-a återfallet. Vill inte vara här! Men varför är jag då här? Vad ska jag nu säga som förklaring? Tiden när jag tog antabus sprang ju iväg och dag las till dag, till veckor och till sist månader. Jag kände ju inte av antabusen mer än av den obeskrivliga tröttheten.. det handlade om hjärnan…tankar. Tror jag dricker mycket på känsla nu…för inte känner man sig så lyckad pga återfallet och då dippar jag…och uthärdar inte riktigt känslan. Dessutom oro för läkarbesöken. Det blir en ond cirkel! Under den tiden som jag tog antabus mådde jag definitivt inte bra MEN det är inte därför som jag dricker nu, att jag faktiskt skulle tro att alkoholen är bra för mig. NEJ, verkligen inte! Dock så försöker hjärnan romantisera alkoholen därför har jag försökt tänka vilka fördelarna var under den nyktra tiden. Känslan att jag alltid kunde köra bil var toppen, att komma på att anledningen t varför jag var trött berodde inte på alkohol utan antabus mm, att alltid vara sann mot mina barn, magen blev bättre (även om jag var förstoppad), att min man mådde bättre av att jag inte bar kassar, stoltheten att jag ändå fixade det…så jag behöver tänka på detta. Jag ska inte dricka bort ännu en semester🙏🏻

I torsdags när jag var h min kurator berättade jag om mitt musikintresse. Hon frågade mig om jag sjungit i kör. Jag svarade att jo i flera….och så slog tanken mig men jag slutade för jag valde att dricka.
Så jag tänker precis som du @Seklart att odla ett intresse/intressen är viktigt. Jag tror att det till en början behöver vara något enklare för annars blir det som under de senaste åren jag orkar inte riktigt och alkoholen tar över. Jag började en målarkurs precis före Coronan kom, hann gå två gånger men börjar det igen kommer jag fortsätta. Jag har köpt målarböcker med …nu minns jag inte vad det heter men som någon form av mindfullness. Brukar sticka eller virka ibland men aldrig slutfört ngt pga alkoholen m. Stickade mycket under 80-talet. Kanske borde jag köpa mig ngt garn igen. Vill egentligen ha en helt annan trädgård. Jag känner att jag behöver greja med något, vill också men det behöver vara i liten skala och något som jag ser fram emot.

Kom att tänka på vad @Charlie70 skrev i sin tråd om att inte vara en tillräckligt bra mamma. Som jag känner igen mig i det. Har stridit och slitit som en tok för mina barn. Har alltid känt att mina barn inte passade in i mallen när de gick i skolan. Och ibland kan jag känna så fortfarande när det gäller min dotter m sin bipolaritet, att inte passa in i samhället. Tack och lov så har hon nu fått antidepressiv medicin (säger man så?) , jag hoppas nu att hon ska få må bättre🙏🏻 Så visst jag drack även på det!

Kram💗

@Charlie70 Tänker på vad du skrev om att allt finns men ändå inte nära till hands…

När vi hämtade vår son träffade vi en familj som hämtade sitt första barn. Kvinnan/Mamman jobbade i centrala Sthlm, för att komma till sitt arbete åkte hon först pendeltåg därefter tunnelbanan. Det tog 45 minuter. Om man bor som jag gör tycker man att 45 minuter är vääääldigt lång tid…Så precis som du säger…allt finns ofta i en storstad men inte alltid nära till hands..

Kram🤗

@Varafrisk skrev:" Jag har köpt målarböcker". Är det mandala du menar? Det har fungerat bra för mig när jag haft sug efter alkohol. Man får fokusera på det man gör och man kopplar bort allt annat. Ganska rogivande, faktiskt.
Det är två saker som återkommer hela tiden när du skriver: du skäms ( det är många här som skriver om den känslan) och du oroar dig. Jag tror att du på något sätt behöver komma över de känslorna, de håller dig tillbaka. Lättare sagt än gjort naturligtvis och jag har ingen aning om hur du skall göra, men ändå. Mer av "Jag ska inte dricka bort ännu en semester", men med 👊💪istället för 🙏 om du förstår vad jag menar.
Jag hoppas du får en skön semester med så lite alkohol som möjligt.

Tack @Onkel F ! Det är mandala jag menar.

Och jag förstår precis vad du menar, tror jag, iallafall lite mer jävlar annama💪🏻 Det här kommer jag fixa👊🏻

Tack och kram🤗

Hoppas du inte kände dig pressad att skriva VaraFrisk. Ibland tänker jag att du skriver väldigt lite om alkohol och dina tankar om det Varafrisk. Du har också många vänner i Detvidarelivet och det känns som om du hör dit mer på ett sätt.
Jag kan inte se en enda anledning till att du inte kommer att komma dit. Kanske lite mer jävlar anamma som onkelF skrev i så fall då.
Första gången jag slutade hade jag grubblar länge och väl. Dragit ner, bestämt mig för att sluta, slutat, börjat igen. Eftersom det skulle vara hemligt att jag hade problem med alkohol var det lite svårt i förhållande till familjen. Hur förklarar man att man tackar nej? Vill jag tacka nej? Sambon kunde ibland skriva att han köpt vin åt mig när jag inte tänkt dricka.
Hur som helst, min sambo upptäckte min flaskgömma. Då slutade jag. Jätteskönt. Sen började jag igen nästan ett år senare. Slutade efter att min syster tvingat mig att förklara varför jag måste kunna dricka ibland…
Varför måste du dricka Varafrisk? Jag vill inte att du svarar här, svara dig själv i spegeln eller be om ett sånt samtal hos kuratorn kanske. Du känns så less på alkoholen, du känns så ledsen av alkoholen, du kan inte blomma ut på grund av alkoholen. Precis så var det för mig. Det är så obegripligt både när man väljer att dricka och när man faktiskt slutat hur man kunde välja en annan väg. Jag tror som jag har sagt tidigare att din förmåga att sluta påverkas av dina sömnproblem, din empati och oro för både dig själv och andra. Jag tror att det här gör att det faktiskt är svårare för dig än för en del andra. Men det är fullt möjligt att lägga av helt!
Kanske ska du beskriva dina segrar här när du funderat på att handla och sen inte gjort det. Du har många nyktra dagar och de räknas varenda en.
Jag tror på dig Varafrisk och du kommer att hitta en strategi som är din. Då tror jag också att din får positiva effekter av alkoholfrihet.

@Sisyfos Tack❤️ Nej, du pressade inte mig att skriva. Vill skriva om både när jag dricker och när jag inte dricker. Men, är rädd för vad kommentarerna blir om jag skriver när jag dricker. @Torn skriver i sin tråd att folk kommer inte förstå pga folks olikheter. Nu var det kanske inte riktat t mig personligen men jag tänker att jag ingår i begreppet folk…. och jag tänker att folk förstår att det måste vara underbart att vara nykter. Bara för att man inte lyckats beror det inte på att man inte förstår fast man har kanske inte kommit på alla sina tankefällor/fallgropar. Och jag tänker att vi alla här på forumet är mer eller mindre sårbara. Ju längre nykterhet desto mindre risk att falla men jag tänker att risken finns alltid….kanske när man minst anar det.

Ska tänka för mig själv varför jag dricker eftersom jag är less på alkoholen, blir ledsen av alkoholen. Eller vi får se var det slutar innan jag skrivit färdigt…Kanske har jag fortfarande kvar för mycket av en romantisering av alkoholen…jag ser ju inte alkoholen som en djävul…kanske är det det som är felet? Jag tror ändå att det är viktigt att tänka att de flesta kan hantera alkoholen. Kommer inte riktigt ihåg siffrorna nu men jag har fått dem presenterade för mig. Anledningen att jag tänker så är ju att det är oftast i den omgivningen man befinner sig…det är den omgivningen jag ska hantera. Eftersom Corona har pågått under en lång tid samt att min mans och mitt sociala nätverk är minimalt så har jag inte blivit bjuden på alkohol av någon annan under en mycket lång tid, har ju endast blivit utsatt av mig själv.

Under de senaste tio åren har mitt liv förändrats så totalt pga förlorat nära och kära genom döden, relationer har förändrats, blivit bortvald för att inte tala om allt som jag har gått igenom med mina barn. Detta har präglat mig starkt och eftersom jag ännu inte är nykter har jag liksom inte fått till det liv som jag vill leva. Min dotters mående påverkar mig också oerhört starkt. Visste att hon var ute igår kväll och givetvis vaknar jag kl tre i natt. Jag är en oerhört sensitiv person och det är slitigt i längden. Ska prata m min läkare om medicin höra hur han tänker.

Jag är övertygad om att jag kommer att bli nykter. Alla våra resor t nykterheten är individuella. Beroende på vad vi har med oss i vårt bagage kan resan bli längre fast kanske även kortare. Jag tror även vår personlighet spelar roll..

Snart blir det en kopp kaffe. Väntar på att en man ska komma och hämta vår bil. Det var något med en ja vad hette det nu igen…kanske drivknut. Det bara small till, som tur var vi inne i stan så vi kunde låta den stå på en parkeringsplats och vår son kom och skjutsade hem oss. Kanske blir det en lite utflykt och ikväll blir det att kolla på fotbollsfinalen i EM.

Ha en fin söndag🦋

Ser att det här är det 2000:e inlägget i min tråd…helt otroligt!!

Först vill jag säga att det är som du säger @Sisyfos…jag har flera vänner i Det vidare livet…vet faktiskt inte riktigt var jag passar in🤔 Det är som om antingen har man lyckats klara av en längre nykterhet och skriver i Det vidare livet eller annars slutar man skriva och då kan det ju vara så att man befinner sig där jag är😉

Vill beskriva en känsla …vet dock inte om jag kan…men försöker iaf. När jag hade fått antabus utskriven vilket var en fredag så drack jag den fredagen och även lördagen…det var precis som om jag inte var beredd.. men på måndagen började jag.
Förhandlandet försvann direkt…ja ni som följer mig ni vet. Men alltid när jag är på dag nummer ett eller dagen före nummer ett då är det som om min hjärna vadderas med någon myspyskänsla…som innehåller oerhört romantiserande tankar om ikväll ska det bli mysigt…äta gott och dricka gott….så imorgon har hela vadderingen trillat av och jag är redo…och så är det ju inte. Nu kanske jag överdrev lite om jag tänker efter…kan väl inte säga att tankarna är så oerhört romantiserade …nej faktiskt inte…och de två första glasen är ju lite sorgliga det är ju när man dricker det tredje som man glömmer det sorgliga för den känslan kommer först nästa dag…och det är då grovjobbet kommer då man ska klara sig utan sin livlina alkoholen…och jag vet ju att det är den bästa känslan att vara utan alkoholen men den där fantastiska känslan kommer ju inte på stört utan det krävs ju så oerhört mycket tid, uthållighet och tålamod.

Imorgon ska jag iaf köpa mig en ny dagkräm för den jag har nu är för fet…sparar den t hösten och torrt klimat…det är lite lyxigt ändå❤️

Hej @varafrisk
Jag tror som @onkelF och även som @sisyfos skriver, det här med nykterhet är liksom inget att gå och hoppas på, lika lite som det är meningsfullt att lägga energi på hur det är för andra. Det tar fokus från det som är viktigt. Att hålla sig nykter. Genom livet har vi våra kors att bära, en del väger ton, andra lätta som fjädrar. Har det någon betydelse? Ingen alls eftersom vi har fått våra livslotter att förhålla oss till. Jag har en dotter som varit svårt sjuk. Skulle kunna bli om det inte vore för modern medicin. Min enda enda tröst till henne har varit; det här är ditt liv.
Hur ska vi hjälpas åt att förhålla oss?
Allt handlar ju om det. Om vi har en vän eller tusen. Förhållningssätt. Fokus. Gå genom livet med stolthet, som nån sorts, ja inte för att visa gud men för att gå med ryggen rak och leva. Det gäller för alla, och är i viss mån aktiva beslut.
När vi dricker berövar vi oss all den stoltheten. Den är inom räckhåll om vi inte dricker. Men livet blir som du vet inte underbart med en gång, kanske aldrig.
Men det blir ärligt.
Vi kan ju processa våra liv, minnen, våra präglingar. Jag har gått genom terapier till en kostnad av en strandtomt. Jag tror att det har hjälpt mig (oss) mycket. Men till sist handlar exakt allt om: vilket liv vill jag leva?
Kram.

@Varafrisk 🧡
Oavsett om du dricker eller inte så är du ändå på väg. Bara att du är kvar här på forumet visar ju att du vill förändra ditt drickande.
Jag tänker att tills ditt beslut om helvit eller inte har mognat så kan du sätta ett delmål. Typ resten av juli månad ska du bara dricka på helgen och inget på vardagarna.
Det kanske kan fungera?
Hursomhelst så tänkte jag säga att om du är i Göteborg och vill ta en fika så ses jag mer än gärna. Jag bor centralt och nära Sahlgrenska om du har besök där.
Admin har mina kontaktuppgifter.😊
Kram 🧡🌷🧡

@Se klart Ja som vanligt skriver du vackert, klokt och ärligt. Ibland låter det så enkelt att bli nykter, jag vet att du inte menar så ingen annan heller… men egentligen så är det ju bara att inte dricka.
Minns när jag träffade min kurator i höstas och hon sa följande t mig, du är duktig på att analysera men nu behöver du inte göra det utan nu är det handling som gäller.
Minns även när jag träffade min läkare första gången i april då jag sa t honom , vi behöver inte prata om varför jag dricker utan nu vill jag ha hjälp.

@FinaLisa Så kul! Ja kommer jag t Gbg så skulle det vara så kul att ses. Ska ju dit i nästa vecka, t Carlanderska. Min man är med och vi ska nog passa på att göra lite utflykt och ev övernattning efter läkarbesöket.

Kram🦋

@Varafrisk Känner så väl igen det du skriver om dagarna innan "det är slut". Du satte ord på det så bra. :)

Jag känner också igen det där. Ska sluta då och då.. ska bara dricka klart först. Bara den här veckan också. Börjar på måndag, måndagen kom, a-fri mån och tis, nä nu är det synd om mig.. börjar nästa måndag.
Ska återge delar av mitt samtal med min syster:
Du måste sluta dricka.
Jag vet att jag måste sluta, men inte helt.
Men du klarar det ju inte om du dricker.
Ja, jag vet att jag kan dricka ibland, det blir aldrig för mycket så jag kan fortsätta att dricka socialt
Men x blir ledsen när du dricker, x är orolig
Ja, men jag vet att det inte är så farligt egentligen. Jag dricker inte så ofta
Men du dricker då att x blir ledsen och orolig. Är det inte dumt att dricka då?
Ja fast jag tror ju inte att det är så farligt,
Jag vet att jag kan hantera alkoholen
Men du kan ju inte det, du dricker ju fast du inte vill,
Varför ska du dricka, är det inte lika bra att sluta?
Ja, Varafrisk, du behöver heller inte säga nej för all framtid kanske. Du har kanske skurit ner till under 7-9 glas per vecka, i så fall är det kanske frid och fröjd, För vi kan göra olika. Men är det fortfarande hög konsumtion fundera över varför det är nödvändigt. Jag trodde inte det, men jag tycker det är så skönt att inte dricka. Jag har inte bestämt mig för gott och tar mig kanske ett glas med goda vännner, men jag kan lika gärna vara nykter och tror att jag ofta kommer att välja alkoholfritt ofta.

Jag skriver som andan faller på och ibland faller andan så som att kila in ett nytt perspektiv. Och den andan tror jag kommer när jag tycker att du backar bandet. Att du inte håller i erfarenheten från nykterheten, den har du med dig. Utan att det blir som att hoppa ett åt tillbaks i tiden, men saker har hänt! Massor av bra tankar och inlägg har flödat i din tråd, och gör.
Men sen vill jag ibland få dig att lyfta blicken från; hur blir det med sömnen/ledigheten/restaurangbesöken/din dotters mående. För jag tycker du missar det som är trolleri och magi i livet, och istället sitter och håller i nån flaska av valfritt slag. Livets magi skyr oss som dricker, tyvärr. Det blir väldigt mycket diskbänksrealism istället. Du vet allt, nu blicka framåt, planera din dag- varje dag- i timslånga sloter, om så behövs. Gör. En dag är du klar med den här livs-dränerande skiten som många kallar njutning men som vi vet är något helt annat. 🌱

Första dagen på semestern...en hel lång semester framför mig...så underbart! Ärligt talat så tycker jag att det är härligt men det är även en utmaning. Så många gånger lurar jag mig själv....för kunna komma till ro..då behöver jag öva. Den där rofylldheten som man kan känna i Se klarts inlägg i sin egna tråd...vill jag gärna känna...men jag behöver öva för att känna ro. Var sjukskriven för 14 år sedan...då ordet njuta förvandlades till något kravfyllt...så när någon säger njut till mig...så kan det nästan kännas som ett krav...hur gör jag? Jag drack inte alkohol då för 14 år sedan eller jo jag drack men hade inte utvecklat ett beroende då...men när alkoholen gjorde mig beroende var ju när jag behövde den mer och mer för att komma till ro. Vilket är själva utmaningen nu, att öva på att komma till ro utan alkohol, att inte dricka på grund av rastlöshet.

@FinaLisa...glömde att skriva något om det här som du nämnde med att ha delmål och jag förstår din tanke. Givetvis är det bättre att dricka en dag i veckan än nästan varje dag. Men om jag klarar av att hålla mig nykter nästan en hel vecka och därefter dricker en dag så är jag helt övertygad om att jag kommer att falla...och under veckan kommer jag bara längta efter dagen som jag får dricka. Jag förkastar absolut inte din tanke men jag tror inte att det skulle funka för mig. Jag skulle kunna önska det men nej jag har druckit för länge för att det ska fungera. Det blir även ett uppvaknande för mig när du skriver om det.

@Sisyfos @Se klart Båda era inlägg får mig att vakna till. Jag vill inte backa...och jag har absolut inte gett upp tanken på att bli nykter. Så är det. Fast jag kan medge att det börjar bli lite sörjigt igen och där vill jag ju inte hamna. Det finns mycket vackert omkring mig som jag kan se fast kanske inte lika tydligt ännu...så är det. Jag vill skriva om både det sörjiga och det fina...

Vill avsluta med några ord gällande min dotter...just nu är hon stabil. Hon kom till oss och tittade på fotbollen igår. Vi pratade om det här med att jag är orolig för henne när hon är ute på kvällen och att jag inte riktigt får ro förrän jag har hört av henne nästa dag. Det är ju för att hon allt som oftast dricker för mycket och då blir väldigt utsatt. Vi pratade om det min man och jag även min dotter och jag. Att jag vill hitta en balans i det hela och inte tro det värsta...att kunna få ro. Hon tar även stort ansvar i att må bra i sin sjukdom eftersom hon vet att det blir sådana följder om hon inte sköter om sig och sin medicinering. Så jag behöver öva även där...att släppa taget...men det är så svårt.

Ha en fin dag!

Kram:)