Underbart väder…solsken nästan hela dagen☀️Kanske man borde varit vid sjön…eller ja…det hade varit gott men idag blev det trädgårdsarbete. Häckarna klippta, gräsmattan klippt, några tomatplantor omplanterade, varit och köpt jord plus några två plantor Japansk myrten….när solen gått ner blir det dax att vattna.

Flera gånger har jag skrivit här på forumet om tanken att göra ett uppehåll fast jag har aldrig gjort det. Tyckt om att skriva. Tidigare berodde det på att jag ville ha så enorm mycket bekräftelse men så är det inte nu. Fast nu tänker jag så igen pga att jag fastnar. Och ibland är det inlägg som jag inte kan släppa …det kan vara både inlägg som jag blir glad av men mest är det väl dem inlägg som upprör mig lite mer som jag har svårt att släppa.

Så vi får se om jag kan pausa…vilket inte betyder att jag inte vill bli nykter…men jag behöver hitta ron och nykterheten.

Kram till er alla som kämpar precis som jag …sluta inte att skriva även om du inte lyckas vara nykter…skriv…skriv så mycket du vill…och till alla andra… kramar ☀️🦋🥰

Vet du vad jag tänkte på @varafrisk, precis det du skriver- att det är en annan styrka i dina inlägg nu än förr, inte alls bekräftelse utan berättande. Som att du tar lite mer plats med dig själv! Så känns det när jag läser. Kram!

Håller med SeKlart, det är skillnad i dina inlägg. Det finns ett större lugn. Kanske kan du bara skriva istället?
Tänker ofta på den bild du beskrev där du hade tentakler ut ur huvudet. Det känns som om du inte är lika mycket uppe i varv nu. Jag var där i maj/juni tror jag. Så stressad, hann inte andas. Och allt jag måste komma ihåg och tänka på. Alla jag måste tänka på. Jag behöver få ut stressen ur kroppen också, för den sätter sig där. Andats inte med magen, spänner mig. Kanske du också behöver jobba med kroppen, slappna av?
Hoppas du hittar din ro.

I september är det 35 år sedan min man och jag träffades, ute på dans. Vi har bott tillsammans i 34 år nu i sommar, varit förlovade 33 år och gifta i 30 år. Min man blev pensionär i augusti förra året men arbetar fortfarande. Min man är en ganska enkel man men på något vis väldigt förnöjd. Oerhört sportintresserad. Mån om att hålla igång sin kropp. Springer och just nu är han på gymet. Men tillbaka till den där förnöjsamheten...ibland om jag tycker att någon har behandlat honom illa eller på något vis orättvist..så fastnar det inte på honom. Jag kan gå igång...men likväl så ...ja det behöver inte ens rinna av honom..för som sagt var det har aldrig fastnat. Jag är väldigt noga med rättvisa och bemötande.

Ibland kan jag verkligen fastna på vad folk säger, hur jag blir bemött och då och då här på forumet kan jag verkligen fastna i vissa uttalanden. Ibland kan jag uppleva att om man har varit nykter en längre tid då bär man på sanningen för då vet man hur det blir ...men det finns ju ingen som kan veta hur det blir för någon annan mer än för en själv...man kan ana men inte veta. Så jag försöker väl göra som min man ..låta det rinna av mig...inte ta massa energi för min energi behöver jag till mig själv och för att kunna hantera den här dagen på bästa vis.

Många gånger eller vi kan väl säga..tja...mer eller mindre alltid så tycker jag att min man ska lyssna på mig....fast jag borde nog mer lyssna till honom...för en mer förnöjd person känner jag nog inte.

Så om jag skulle försöka ta mig på att läsa lite grann idag...jag har väääldigt många olästa böcker i min hylla...jobbar på att hitta min ro...läkarbesöken behöver jag egentligen inte tänka på förrän jag är där..nu har jag snart druckit upp mitt te...tja vi får se hur dagen blir..

Ha en fin tisdag alla:)

Läste i Orosmolns tråd angående hur man kan utveckla ett beroende. Jag har ju skrivit tidigare hur det var för mig att det var först som självmedicinering och därefter att dricka på vilken känsla som helst.

Men innan jag började att självmedicinera så tyckte jag om att ibland bli ”salongsberusad”. ”Salongsberusad” tyckte även flera av våra vänner om att vara därför blev det mer legitimt på något vis. Medan somliga vänner drack endast till maten och det var bra med det. Min man och jag var ganska så anpassningsbara. Tyckte också om när alkoholen var begränsad. Men tror dock att det här med att bli salongsberusad bidrog till att vägen till ett beroende blev enklare. Jag behövde dock inte alkoholen för att våga göra saker, mer för att få ro.

Sedan ganska många år tillbaka lägger jag märke till hur alkoholen flödar. Hyllorna på systemet lyser tomma. All reklam i dagstidningarna. Provsmakningar i morgon-tv mm. Allt drickande under semestrar som är legitimt.

Jag vaknar mer och mer upp. Jag har inte blivit lika stillasittande som AndraHalvlek beskriver att hennes pappa var innan han dog men betydligt mer stillasittande än för några år sedan. För jag har valt alkoholen istället för att sjunga i kör, istället för att gå till Friskis, ibland istället för att åka t en vän. Varit med i Viktväktarna under flera år nu och inte gått ner mer än ca 5 kg för jag har druckit alkohol och det i sin tur har triggat okynnesätandes. Kunde inte fortsätta handarbetet för med alkohol i kroppen kunde jag inte koncentrera mig, inte läsa böcker. Valde att stanna hemma istället för att följa med. Så fruktansvärt mycket tid som har gått åt pga alkoholen. Så mycket ilska och feltolkningar som hade kunnat undvikits.

Om detta bara kunde landa helt inom mig…detta otroligt sorgliga och ohälsosamma liv så är det egentligen lätt att välja rätt väg men det är jag och endast jag som kan välja den vägen.

Så jag tänker läsa Sinnesrobönen nu🦋

❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Jag läser vad du skriver och allt går rakt in i mig. En annan dag ska jag skriva mer till dig. Skriva om vad dina ord väcker i mig. Önskar så, att du ska finna ro och en väg för dig. Det känns som om du har svaren inom dig, men inte vågat säga dem högt än.

Vad är det jag håller på med?!?!? Jag var nykter 58 dagar i rad visserligen med antabusens hjälp men nykter var jag. Jag var dödstrött. Så här efteråt förstår jag att det var antabusen som bidrog till den extrema tröttheten. Nedstämd var jag. Men jag mådde aldrig så som jag mår idag..just nu. Ont i huvudet, lite lätt illamående , ont i magen, lite lätt darrig. Och ångest….😱

Är det så här jag vill må??Under semestern? Resten av mitt liv? Även om jag inte mådde bäst under de här 58 dagarna så var ångesten borta, förhandlandet, kunde köra bil när som helst och framför allt var jag ärlig. Ärlig mot mina barn.

Nej, nu får jag bara pina igenom mig de här timmarna tills jag mår bättre. Inte en dag till inte en enda gång till. Har inget bra svar på varför jag druckit alla dessa dagar under återfallet. För den där lilla skiljelinjen till att må bra den är ganska tunn nu. Borde vara på andra sidan snart kanske redan idag.

Har inte strävat efter att vara måttlig. Vill vara nykter. Idag ska jag vara nykter.

Kram🦋

Det var inte så svårt att avstå från alkoholen idag. Fast idag har det inte varit en bra dag…först bakis…och sedan kommer rastlösheten …ensamhetskänslan…dessutom trivs jag inte riktigt i den här värmen. Inte blir det bättre när man är överviktig. Vi åkte och bada men det blev inte så länge för då kom åskvädret. Fast luften är lika tung och fuktig ändå. Får nog åka och ta ett kvällsdopp.

Hör hur negativ jag låter. Är egentligen inte negativ men rastlös och känslan av ensamhet är stark. När jag jobbar och dricker efter jobbet så tror jag mycket på att det beror på vanan. Kanske är det så att jag känner mig ensam utan glasen…glasen med vin och bubbel och ölen….

Om jag lär mig att sysselsätta mig med något annat på kvällen än dricka så kan det ju bli bättre…När jag började m antabusen då plöjde jag serier men det lockar mig inte så mycket i det fina vädret. Vi får se vad det kan bli….

Kanske får jag lov att känna så här? Bara jag inte dricker på den känslan…

Ska iaf laga torskrygg med bacon dock inte av färsk torsk, tyvärr. Ska även kolla på Tv på Kronprinsessan…eller tja mer på Augustifamiljen som är husband. Min favorit Simon Ljungman spelar ju i bandet. När jag sjöng i kör hade vi konsert tillsammans med honom och Fredrik Berglund. De hade gjort ett körarrangemang av ca tio av Simon & Garfunkels låtar. Det var nog bland de roligaste som jag har varit med om..

Nu har jag iaf klarat dag ett…

Idag kommer dag två Varafrisk!
@Varafrisk skrev:"Ont i huvudet, lite lätt illamående , ont i magen, lite lätt darrig. Och ångest…"
Egentligen skulle jag kunna fylla på den där listan hur mycket som helst med minnen från hur det var. Det är verkligen skönt att slippa.
Det är en extrem vana (eller ovana) Varafrisk det där att avkoppling i soffan innebär alkohol. Jag drack ju inte officiellt på slutet så för mig uteblev avkopplingen också. Och ändå drack jag. Men det gäller att se också om man egentligen alls får det man är ute efter.
Nä sådär vill man inte må. Du skriver att du vill hitta nåt annat på kvällarna och att du känner dig ensam. Den där ensamhetskänslan är kanske den du försöker fylla med alkohol. Kvar blir ångest oro och en ännu större känsla av att inte duga. Du kan få tillbaka ditt liv, Varafrisk. Om jag går tillbaka till mig själv så tycker jag inte att det är så konstigt att du började dricka igen när du slutade med antabus, men i dina inlägg finns nu ingen positiv effekt av alkoholen, ingen glorifiering. Utan mest trötthetskänslan som jag såväl känner igen. Det är svårt att bryta vanan, eller jag tycker kanske fortfarande att du kan prova att ta a-fritt istället. Men där är alla verkligen olika vad som passar.
Jag tror att du är på väg mot att sluta. Och energin kommer gradvis tillbaka för mig. Det är så skönt när det händer. När du istället för att minnas kören du sjöng i har energi nog att börja sjunga igen. En dag i taget och idag kommer dag 2 Varafrisk.
Det är så kul att du finns här på Forumet!

@Sisyfos Tack! Tycker också om att du finns här💗 Men, jag undrar var min vän Ase är? Hon har inte skrivit på ganska länge.

Igår var väl ingen toppendag. Det berodde inte på att jag inte drack alkohol utan för att jag hade druckit tidigare under flera dagar. Kunde ändå sova ganska gott inatt trots värmen. Var tvungen att gå upp vid ett tillfälle för att ta ögonsalva och gå på toa.

Ja, idag kommer nummer två…

@Varafrisk Hej, jag hoppar in här och ger dig ett rejält hejarop!😍 En gång är den sista, och nu tycker jag att du verkligen är på G. Jag såg i någon tråd att du har börjat ta till dig av det här som Andrahalvlek alltid har tjatat om. 😅 Det ger mig en stor tro på att du kommer lyckas bli fri från alkoholen snart.

Kram

@Torn Kul att du tittar in! Tack🥰 Ja nu behöver jag verkligen hejarop💪🏻

När det gäller AndraHalvlek så tänker jag att allt vad hon skriver är så himla klokt! Fast jag var inte redo att ta emot alla råd i början …det passade inte mig …men nu börjar ett och annat landa inom mig😃

Sisyfos ..tycker om när du berättar hur det var för dig…om det svåra. Många av mina vänner skriver ju i Det vidare livet och här i Förändra sitt drickande…finns det ngn enstaka kvar..och jag orkar inte riktigt just nu börja läsa i en ny tråd…kanske senare…men inte nu. Ibland kan jag sakna någon att identifiera mig med och då när någon beskriver hur det var så känns det lite hjälpsamt. Jag hoppas givetvis att alla ska få slippa sug men när man beskriver suget kanske hur man hanterar det då blir även det lite mer identifierbart för mig,

Har gått en promenad och dimman låg tät över Vänern…och svetten rann på hela mig😅

Ha en fin torsdag😍

Godkväll @varafrisk
Har just plockat in en bukett och tänkte på dig för den är som ett minifyrverkeri av färg, knallrosa och vinröda luktärter, djupt orangea och roströda tagetes (så mycket finare än sitt rykte), små rosa hortensia, lola lavendel och vit-rosa stjärnflocka. En helt knasig kombination men det blir så fint på något vis.
Och då tänkte jag på dig som gillar färg och att synas. Kram!

@Se klart Så gott att du tänker på mig, det värmer:) Låter som en vacker bukett! Min mamma planterade alltid orangea tagetes. Hon brukade även plantera isbegonior...jag tror att dem hette så i alla fall. Har själv planterat ljus rosa stjärnflocka denna sommar, jättefina plantor.

Kram:)

Är min livsuppgift att vara duktig flicka? Eller se till att andra har det bra? Det är i alla fall något som jag är bra på dvs vara duktig flicka och se till att andra har det bra. Som så många gånger förr så hade jag åter igen bestämt mig för att inte skriva förrän minst två nyktra dagar i rad eller ännu hellre flera nyktra dagar. För då känns det som om jag är duktig, får fler hejarop och hejarop vill man ju ha men jag behöver ju inte vara duktig för någon eller vara nykter för någon annans skull...jag glömmer bort det. Det är ju för min skull som jag ska vara nykter för att få tillgång till ett liv som jag vill leva och helst ett långt friskt liv!! Jag skriver inte detta för att få bekräftelse utan jag skriver för jag behöver skriva...jag får lite mer ordning på mina tankar då. Även om jag känner mig vilsen här på forumet just nu. Många av mina vänner har gått vidare...och jag läser i deras trådar....fast just nu är det lite jobbigt att läsa dessa trådar...inte för att någon har skrivit något som jag reagerar på utan mer ....Varafrisk du skulle kunnat vara där...och då tänker jag på det nyktra livet.

Jag tror att min hjärna har en bland de tyngsta alkoholmarinader som finns....för jag vill bli nykter, jag kan bli nykter...men likväl hamnar jag i en annan riktning. Som min kurator säger hjärnan är kidnappad...och min hjärna är så in i......kidnappad. Och den är lättlurad...dessutom är hjärnan en del av mig...inte att förglömma.

Jag vet mycket vad jag borde göra...för jag borde arbeta så mycket mer aktivt med mitt själsliga mående...arbeta mer med att bli nykter...reflektera över alkoholen. Mindre självömkan och mer jävlar anamma som Onkel F skrev. Är jag mån tro för bekväm?? Väljer den lätta vägen som på sikt blir en tung väg....hur som helst..på torsdag är det ultraljud på levern och nästa måndag...gastroskopi. De undersökningarna är som en smolk i bägaren på semestern...samtidigt som det ska bli så skönt att få det gjort...få svar på hur det står till.

Något som är positivt i alla fall är att min dotter äntligen har hittat ett annat boende och ska kunna få flytta ifrån sitt källarum. Tror det kommer att påverka henne positivt och även mig. Men, hon fick utelämna hela sig själv....priset av att fått en bipolär sjukdom. Att ha haft den under ca fem års tid obehandlad därav tre år som psykiatrin visste om den men fortfarande var obehandlad.

Idag kan man andas igen...luften är så mer syrerik...och idag skippar vi stranden istället ska min man, min dotter och jag åka på en liten utflykt. Vi får se vad vi hamnar...

Ha en fin söndag!

Kram

@Varafrisk
Som anhörig har jag svårt förstå att alkohol kan ha sån kraft, grepp. Dricker bort jobb, hus, relationer ... Grym sjukdom. 😔 Jag vet några som t ex håller på att dricka bort umgänget med sina barn. Men - skulle jag förstå kraften hade jag väl själv problem tänker jag ...
Sköt om dig. 🌺

@Varafrisk skrev:"Är min livsuppgift att vara duktig flicka?" Nope, din livsuppgift är att vara Varafrisk. Och det är din plikt mot dig själv, inte mot någon annan, att vara den bästa versionen du förmår. Vad det innebär vet bara du, men gudarna skall veta att det inte är någon lätt uppgift för någon av oss. Det är lite bekvämt att vara lite av en Alfons Åberg, jag skall bara.. och skjuta upp jobbiga beslut. Risken är att de aldrig blir tagna. Som en av mina tidigare chefer sa: Gör det nu, inte sen. "Sen" kommer aldrig.
Du har naturligtvis redan tänkt på det, men du kan inte ta mediciner pga biverkningar, och kuratorn, hur bra hen än är, verkar ju inte vara tillräcklig hjälp. Vad har du för tankar och funderingar runt vad som skulle kunna hjälpa dig? Jag ställer inga krav på svar, det är mest en retorisk fråga för att få dig att tänka efter. Igen. Av ren omtanke.
Det där med att många skriver under de vidare livet: Du själv avgör om och när du skall skriva där. Vägen dit kan vara lång och krokig och långt ifrån lätt. Det faktum att alla som skriver där inte har någon spikrak väg visar väl hur svårt det är. Alla kan dratta på ändan, men det gäller att inte ge upp!
Ta hand om dig och gör det bästa av sommaren!