av Beer

Hej Alla!
Varit på forumet i flera år under olika "nick". Glömmer inloggningen och får skapa nytt. Längs var jag nog här som Zorro. Zorro var ett väl valt namn för jag ville inte visa eller erkänna mina problem för någon.
Jag är alkolist.... Ölakis. Dricker bara öl, men stora mängder av starköl 7,5. Är nu uppe i 3 flak på en vecka.
För ett halvår sedan fick jag diagnosen diabetes. Jag har gått obehandlad i flera år och även fått problem med neuropati i fötterna pga detta. Helt kort innebär detta nervsmärtor (tandvärk) i fötterna.
Av förklarliga skäl får man inte ner mitt blodsocker.
Hamnat i ett läge där jag inte längre har något val annat än att sluta.
Tidigare har jag aldrig velat, eller vågat söka hjälp. I samband med alla kontakter med vården har jag dock valt att vara öppen med detta. Kommer att kontakta beroendeenhet för hjälp och även AA. Inser att jag klarar inte detta på egen hand.
Drickandet har också eskalerat under pandemin då jag jobbar hemifrån och nu kan dricka dagtid också.
Ger nu forumet en ny chans.

Kram på er alla!

Sisyfos
tors, 2021-06-24 - 00:28

Toppen Beer!
Det som är riktigt positivt är ju att du också troligtvis kommer att upptäcka en del positiva egenskaper hos dig själv som du en gång haft. Nåt som både du och sambon gillat troligtvis.
De positiva egenskaperna och den närvaro man har just då gör allt. Bra kämpat!

Beer
tors, 2021-07-08 - 22:56

Tack alla! Saknar väldigt mycket gillaknappen!
5 veckor idag, men senaste veckan varit tuff och ibland hinner verkligheten ikapp en! Händelser som varit väldigt jobbiga och som tidigare hanterats med inköp från bolaget. Först förbannade jag antabusen som gjorde att jag inte kunde ta min medicin, men nu så här på kvällskvisten är jag tacksam över den.
Mår inte så bra just nu och kommer ta mig friheten att sova på någon Sobril för mycket, men ändå tacksam att jag inte kunde falla för frestelsen. Känns om att Antabus som jag alltid varit så kritisk och negativ till tidigare nu blivit min bästa vän!
Finns så mycket att skriva, men ingen orkar väl läsa allt! :-)
Funderat mycket på alla kloka tankar som du delger oss andra, Sisyfos. Läser om dina inlägg flera gånger och funderar på hur jag kan använda mig av dina kloka tankar. Att ställa sig vid sidan lite och se vad jag varit, och vem jag vill bli tror jag är viktigt. Jag kommer aldrig bli den jag varit, för även elände som alkohol ger mig erfarenheter, påverkar och förändrar mig. Så vem vill jag bli när jag landat i min nykterhet?
Känner också ett behov av att så småningom kunna dela mina tankar och i bästa fall hjälpa och stötta andra. Detta känns viktigt för mig, men inte riktigt redo att ge kloka råd efter alla mina tidigare misslyckade försök och nu hela 5 veckor nykter! :-) Vet att du Sisyfos, gör ett otroligt jobb med just detta. Dela dina erfarenheter och ge kloka och värdefulla råd och delge oss andra dina tankar!
Jo förresten, ett råd vill jag ge till alla! Sök hjälp, var inte rädd att se bortom skammen!
Jag hade för ett år sedan aldrig någonsin skrivit detta. Gick flera år med en obehandlad diabetes bara för att jag inte ville bli avslöjad på vårdcentralen. Har efter det att jag bett om hjälp bara blivit bemött med respekt och till och med beundran då jag själv vågar be om denna hjälp! Idag känner jag en stolthet för att jag bannemig vågade släppa skammen och bara detta lyfter självkänslan!

Mycket bladder! :-)

Sisyfos
sön, 2021-07-11 - 13:35

Tack för så fina ord Beer. Jag tror att du har väldigt mycket att ge härinne faktiskt. Minns dig som Zorro, en oerhört sympatisk person. Nähä, tänker du kanske nu, men du har en väldigt fin ödmjukhet i sina inlägg och jag kan ibland tänka att du skulle kunna vara lite kaxigare.
Jag är helt allvarligt heller inte kvalificerad att ge råd… ibland kommer jag dessutom på mig själv med att allt inte stämmer. Jag säger emot mig själv ibland, men jaja, det får vara så. Jag är inte perfekt, jag tänker att du heller inte måste vara perfekt. Det är nästan bättre ibland med de som visar sina tillkortakommanden. Hoppas du känner dig mogen snart att dela lite mer erfarenheter, för du sitter inne på så viktiga insikter. Bland annat det om att söka och ta emot hjälp. Jag har också gjort just det. Det sitter extremt långt in, men är verkligen värt det.
@Beer skrev:"Så vem vill jag bli när jag landat i min nykterhet?"
Ja, vem vill man bli, vem vill man vara. Den eviga viktiga frågan. Och hur hanterar vi livet utan alkohol. Jag vet nu att jag inte vill hantera livet med alkohol. Men man får kanske tänka som AH - den här känslan brukade jag dricka på. För det mesta löser sig problemen med en god natts sömn.

Beer
tis, 2021-07-13 - 00:15

Man tror ju liksom att efter 5 veckor ska man börja må bättre. Så väldigt fel man kan ha.
Nämnde lite längre upp att jag haft en del problem i veckan. Händelser som gav mig väldig ångest. Mådde otroligt dåligt.
Funderat mycket på detta och inser att jag under så många år haft ett fantastiskt skyddsnät. Alkohol. Alkohol är ingen dryck!! Det är en demon! Denna demon vet exakt vilka knappar den ska trycka på för att locka dig tillbaka.
Jag kan ärligt säja att jag hatade min Antabus då. Visste ju att ett par, tre tja... 4.a 7,5-or skulle få mig tillbaka på banan. Idag mår jag bättre och idag älskar jag min Antabus! :-) Nu är denna lilla tablett min livlina! :-)

En annan sak jag funderat mycket på är ordet "normaldrickande" . Vad betyder det? Finns det ens?
Mitt drickande bestod i att jag ville vara lagom salongsberusad, helst dygnet runt. Drack mig aldrig blackout! Stoppade alltid vid en nivå då det inte kändes bekvämt. Toleransen ökade något oerhört. Skulle jag gå på krogen med polarna och dricka några pilsner, skulle jag kunna dricka 12 7.5-or och sen må hyggligt bra och ta bussen hem.
Är det mormaldrickande? Alkohol har enligt mig ett enda syfte. Att ge en skön känsla och berusning. INGEN dricker för den goda smakens skull.
Vem sätter normen för normaldrickande? En vinare eller en Bag in box till kvällsmiddagen. Normaldrickande?

Om man upplever sin situation med alkohol problematisk, kanske känner ett sug och dessutom skriver här. Då är min åsikt att man har ett problem med sin relation med alkohol.

Min terapeut som jag går hos (Möten som jag ser fram emot) gjorde en liknelse som jag fastnade för.
Den kom upp om han ansåg att alkolism var botbart eller om man för alltid var "nykter alkolist".
Svaret jag fick var att det var som diabetes. Som diabetiker behöver jag i princip lära mig avstå från vissa saker och kan leva ett fullgott liv eller ännu bättre och hälsosammare.
Alkolism är samma sak. Det räcker bara att avstå och göra en liten enkel uppoffring. Avstå från alkohol.
För min egen del har jag insett att jag vill ha det där bättre livet och insett att jag måste avstå resterande del av mitt liv! Normaldrickande existerar inte.
Och jag vet.... bara att avstå är ett rent hvete!
Mitt sätt att tänka är att sätta delmål och mål på sikt. Detta hjälper mig. Fortsätter jag dricka, missköter min diabetes, då kan jag glömma dessa mål!

@Sisyfos försökte vara lite kaxigare! -) Det är också i allra högsta grad sant att dina inlägg hjälper mig mycket! Så snälla, häng kvar hos mig.

Kram på er alla kämpar!
Beer, Alias Zorro

Andrahalvlek
tis, 2021-07-13 - 00:31

@Beer Jo, den där alkoholdjävulen har många lockrop:

- Allt är så tråkigt, jag dör av tristess.
- Jag bara måste ha alkohol för att lugna ner mig, det går åt helvete annars.
- Nu har jag varit duktig jättelänge, en liten öl kan jag ta.
- Det här gick ju bra, jag har kanske inga problem med alkoholen!?
- Det här måste firas! Ett enda undantag gör inget.

Craig Beck brukar säga att de fem farligaste orden för en nykter alkoholist är: ”Just one drink wouldn’t hurts. Bra att du tar antabus - för varje gång du avstår blir du stärkt i ditt beslut. Och för varje dag blir suget lite svagare.

Kram 🐘

Tröttiz
fre, 2021-07-16 - 18:31

@Beer
Jag är en anhörig. 😉
Jag har läst rätt mycket för att förstå mera, har skrivit en del svar också.
Omvänt har jag tyckt att ha varit bra, då ni som kämpar mot alkoholdjävulen svarat på anhörigsidan. 🌹
Vi kämpar ju tillsammans liksom, men på olika sätt.
Allt gott. Trevlig helg.

Beer
fre, 2021-07-16 - 21:57

@Tröttiz Tack för ditt svar. Helt rätt att vi som har problem med alkoholen ska svara även där.
Själv har jag nov varit lite egoistisk och varit rätt dålig på att svara i andras trådar över huvud taget.

Ett problem jag upptäckt är att det långt ifrån är över efter nu 6 veckor, inne på min 7.e.
Vi har ett dödsbo att hantera och hade mycket kontakt med polisen ang vapeninnehav. Därefter besked om en nära anhörig till min sambo blivit sjuk. ALLT, precis ALLT rasade. Mitt kemiska skyddsnät fanns inte längre! Sån Jävla ångest och känsla av panik! Tidigare hade jag stått på bolaget strax efter detta. Nu kan jag inte! Tack Antabus!
Nu måste jag lära mig hantera jobbiga situationer på ett annat sätt! Men hur? Vet inte hur man gör!
Jag kan tack och lov prata om det mesta med min älskade kvinna, men hon går ju också igenom ett jobbig sitiation. Oro för vad som händer när jag inte längre tar antabus.

@Andrahalvlek skrev:"Craig Beck brukar säga att de fem farligaste orden för en nykter alkoholist är: ”Just one drink wouldn’t hurts" Så sant!

Kram på er alla!

Sisyfos
fre, 2021-07-16 - 23:50

Den där inlärda reflexen att nu händer det något här och nu som gör att jag måste ha sprit tror jag att jag lärde mig innan jag överhuvud taget drack. Har för mig att chockade människor alltid serverades sprit av nåt slag.
Jag var nykter under den nästan värsta tiden i mitt liv. Så här i efterhand och även då i viss mån tror jag att det var skönt att vara helt närvarande. Vi klarar rätt stora prövningar.
Nu händer det rätt mycket saker runt dig som är krävande. Men skulle det verkligen hjälpa om du drack. Allt är ju kvar när man nyktrar till.
Jag vet interurban jag överlevde min jobbiga period, det var kanske ungefär som att bli nykter, en timme i taget, en dag i taget, andas. Du klarar det här!

Ensam1984
lör, 2021-07-17 - 14:51

@Beer stark du är som kör på och inte dricker. Fatta hur starkt det är ❤️

Det jag upplevt i min nykterhet är att efter ungefär en månad när jag varit nykter så var inte alkoholen det största problemet längre. Ja, visst fick jag sug och kände att något fattades ibland, man kunde sakna någon slags kemisk fake-känsla av glädje/extas. Men just det där som du beskriver med att hantera känslor, det var det som blev det tuffa efter hand. Känslorna kom ju direkt när man slutade, men i början hade man så mycket sjå med att bara inte dricka.

Jag brukar tänka att när vi druckit länge och bedövat allt med A, använt det som medicin så är det som kroppen glömmer bort hur det känns att verkligen leva, hur det är att känna - på alla sätt, på riktigt. Och när den enda medicinen man känner till är A så är det inte konstigt att man börjar dricka igen även om man inte vill innerst inne när saker händer och känslorna är fler och mer än man har övat upp sig att kunna hantera.

För mig skedde det efter ca 6 månader, klarade inte att hantera mig själv och mitt inre känsloliv så enda utvägen i den stunden blev A. Visst var det ett dumt beslut och det tog ca 5 månader innan jag kom på banan igen men nu i efterhand ser jag det som min största livsläxa. Och nu ser jag den händelsen som min största motivation till att aldrig ta första glaset. Jag lärde mig ju att jag inte kan dricka… och det har med tiden och över 9 månaders nykterhet i dag till en känsla av att faktiskt inte vilja dricka alls. Det är världens bästa känsla.

Men att inte veta var man ska göra av sig själv när man är i sorg, panik… ja allt. Det är hemskt. Glad att du har din sambo som finns där. Jag skulle dock råda dig till att prata med din terapeut om detta, då det är väldigt vanligt känslor/alkohol. Jobba igenom dina känslor. Låt någon annan (som du inte älskar) ta bort den värsta bördan och låt någon annan ge nya perspektiv, små enkla strategier. Låt någon annan hjälpa dig att lirka bort alkoholdjävulen så du kan finnas där för dig själv och sambon ❤️

Beer
lör, 2021-07-17 - 21:49

@Sisyfos och @Ensam1984, så fantastiskt fina och kloka ord. Blir rörd! Tack!
@Sisyfos skrev:"Men skulle det verkligen hjälpa om du drack". Nej självklart inte!
Oron, ångesten, paniken, finns där på lur hela tiden. Fått Sobril utskrivet. Är på sista kartan och nu infinner sig paniken för att dessa ska ta slut! Vill inte ha dessa längre. Då hamnar jag ju i ett annat beroende!
Men som sagt, oron och ångesten kommer för små saker. Jag kommer absolut ta upp dessa tankar med min terapeut när han är tillbaka från semester. Tror kanske att själva insikten att jag inte KAN dricka mer är grundproblemet.
Men redan nu kommer så mycket positivt. Har fått höra så himla många gånger sista tiden att jag ser ut att må så mycket bättre! Detta är riktigt roligt.

Andrahalvlek
lör, 2021-07-17 - 22:14

@Beer Åh, vad jobbigt för er. Lider verkligen med er. Att hantera jobbiga känslor nykter är bannemej inte lätt. Reflexen att ta till alkohol är så stark. För att det är svinjobbigt att känna. Medveten andning skulle kanske hjälpa dig? Det finns en sajt som heter just så. När man djupandas lugnt och medvetet signalerar man till hjärnan och nervsystemet att allt är lugnt, att man har koll på läget.

Fysisk aktivitet kan lindra också, men det är ju så överjävligt varmt så det vill man ju knappt utsätta sig för.

Gråta hjälper också, väldigt mycket mer än man kan tro. Det lättar på trycket oerhört mycket. Att tillåta sig att vara i ledsenheten, leva ut den. När jag känner att jag behöver gråta men det inte vill lossna riktigt så spelar jag musik som betytt mycket för mig historiskt. När jag separerade från barnens pappa spelade jag ”vår” låt på repeat och grät floder. Musik går liksom in i oss på en annan våglängd, väcker saker inombords.

Kram 🐘

Beer
ons, 2021-08-11 - 00:47

Hej alla! Ett tag sedan jag skrev något. Haft dödsfall inom familjen så fokus har legat på annat håll än detta forum.
Jag har passerat nio veckor och på torsdag är det 10.
Trotts att det gått så pass lång tid känner jag mig inte "läkt"! Det är up and downs. Väldig mycket downS Faktiskt.
Fortfarande dagar då ångesten och oron tar överhand. Jag är en otålig skäl och det är jobbigt att det inte går fortare!
Men men.... Inte på vecka 10 är väl ändå inte så dåligt.
Jag har tidigare i tråden nänmt de problem jag har med fötterna. Neuropati orsakad av min diabetes och mitt missbruk. Sista tiden mycket svår värk. Sökte akut förra veckan på min vårdcentral. Detta var första gången jag stötte på problem med att jag varit öppen med mitt missbruk. De vill inte ge mig läkemedel som faktiskt kan hjälpa eftersom jag är en alkis. Vissa kvällar och nätter ligger jag och gråter pga av smärtan.
Blev ett gnällinlägg idag. Hoppas ni ursäktar. En dålig dag idag, men ytterligare en dag nykter.

Andrahalvlek
ons, 2021-08-11 - 06:59

@Beer Grattis till snart 10 nyktra veckor! 🥳🥳🥳

Så otroligt jobbigt för dig att ha så ont i fötterna 😢 Men ingenting blir bättre av att du dricker, tvärtom. Om några nyktra månader tycker jag att du ska göra ett nytt försök med vårdcentralen. Märkligt att de inte vill ge dig medicinsk hjälp om det finns att få, men de anser kanske att medicinen ändå inte hjälper om du börjar dricka igen. Visa dem att du menar allvar med nykterheten!

Kram 🐘

Beer
mån, 2021-08-16 - 23:41

Tja, var ska man börja!? Att bli nykter är tufft! Bara som information för er som trodde något annat. Ursäkta språket, men Jävligt tufft!!
Man tror man läkt efter 10 nyktra veckor! Det har man inte! Bara som information för er som trodde något annat. :-)
Första träffen efter semestrar med min terapeut. Denna gången var det jobbigt. Jag är en person med stor integritet och vill ha ett ganska stort avstånd till personer jag inte känner. Denna gången kom hen för nära för att kännas bekvämt. Jag lämnade frivilligt ut mig, kanske nyttigt, men det kändes inte bra!
Ångesten har börjat avta men orken är det inte mycket med. Väldigt små ansträngningar kräver vila. Det är jobbigt att bli nykter.
@Andrahalvlek Läser dina inlägg i min tråd som medicin. :-) Mycket funderingar på "att ställa sig vid sidan om", fundera på vem jag varit, vem är jag och vem vill jag bli. Erfarenheter i en dimmig alkoholhjärna kanske inte är så konstruktiva men ändå erfarenheter. Allt vi gör i livet påverkar oss på något sätt. Den jag var innan alkoholen fick sitt grepp i mig finns inte längre. Finns heller ingen önskan att han ska återuppstå. Jag vill växa och bli en BÄTTRE människa.
Jag är otroligt glad över att efter drygt 10 veckor fortfarande vara nykter. Vill aldrig mer i mitt liv få i mig en endaste droppe alkohol. Har lovat mitt älskade kvinna att äta Antabus så länge hon så önskar och tills hon litar på mig igen. Även om det tar 10 år. Jag har insett att jag behöver ett livslångt uppehåll från alkohol.
Vet inte vem som orkat läsa detta eländiga inlägg ända till slutet :-) men ni som ändå gjort det ska veta att mellan all skit jag skriver finns en glädje och stolthet i att jag varit nykter längre til än jag varit på många år! DET känns skönt!

@Andrahalvlek @Andrahalvlek många och varma kramar tillbaka.

Andrahalvlek
tis, 2021-08-17 - 07:10

Du kämpar på så himla bra! Klokt att fortsätta med antabus länge, som en säkerhet för dig och som en hjälp för din kvinna att återfå tillit till dig. Det är en väldigt gungig resa som tar sin tid.

Att klara av att bli nykter är otroligt stärkande för självkänslan och självtilliten. Och i spåren av det vågar man sen göra andra saker. Men det allra bästa är att försöka vara här och nu hela tiden. Jag kan rekommendera podden ”Närvaropodden”. Bengt Renander är ex-alkis och har jobbat mycket med meditation och medveten närvaro.

Kram 🐘