av Harmonidrömmar

Harmonidrömmar
ons, 2021-07-14 - 22:54

Detta blir bara sjukare och sjukare... Jag försökte ta upp öl-grejen igen. Skilsmässan blir ju av, men ville ha lite svar för att få sinnesro. Han går i försvar, armarna i kors och otrevlig ton. Svarar åter: jag har inte druckit. Jag vet inte vem som lagt nya tomburkar längst in i garaget.. när jag frågar hur han förklarar sms till sin bror svarar han att ölen inte var till honom . På frågan vem de var till får jag:det har inte du med att göra. Senare hävdar han att han ville ha dem till sin far, men att pappan kanske inte visste om det(??) Så honom kan jag inte kolla med.. Hela tiden med elak ton. Sen han la fram om skilsmässan har han varit rätt kall. Han säger att han bestämde sig efter att jag svarat snäsigt till honom gällande ett cykeldäck. Men...alla de gånger JAG/barnen fått stå ut med hans temperament? När han skrikit så hela gatan hör? Rusat mot mig med vild blick????

Harmonidrömmar
ons, 2021-07-14 - 23:41

Nej det låter helt galet med pappa-svaret. Jag är helt med på separation, tidigare har jag varit den som tar upp frågan. Tror brorsan håller honom om ryggen, alternativt inte känner till hans problem. Varför jag vill att han är rak och ärlig nu är för att jag på nåt sätt ska få lite ro. Det var så tungt att hitta alkoholen, jag blev så besviken. Därtill drämmer HAN skilsmässan i skallen på mig, agerar kyligt, säger att jag betett mig otrevligt ( sen jag hittade alkoholen), osv. Jag vill att han någon gång ska förstå allt han utsatt mig/oss för. Han kommer ha vår son växelvis. Då vill jag vara trygg i att han sköter sig. Han kan ha ett uselt humör. ( kanske slutar han med det när vi flyttar från varandra dock) Jag vill kunna släppa mina funderingar om ölen, sms:et osv, men de svar och förklaringar jag fått håller inte, de låter ju komplett osannolika.
Sedan gör det, hur dåligt vårt äktenskap än varit, så ont att vi nu splittrar tryggheten för barnen. Jag vet inte var jag kommer bo. Han kan tryggt få hjälp av sin familj, men jag har ingen.

Harmonidrömmar
ons, 2021-07-14 - 23:43

Att jag oroar mig och ens kommit på tanken att misstänka att han börjat dricka igen är: humörsvängningar, underligt/onyktert beteende, springandet till garaget, att han ofta verkat ha fler öl än vad vi har alkoholfri öl hemma.

Harmonidrömmar
tors, 2021-07-15 - 00:16

Jag misstänker att han gått i garaget för att "fylla på sin alkoholfria" öl som han av okänd anledning valt att ha där, men istället hällt på starköl. Då kan han dricka framför näsan på oss och ingen märker det. Vete sjutton om han begriper allt han gjort mig ( oss ), han har ett egocentriska sätt att vara. Ja, precis som du säger, när detdär elaka börjar glira fram, där märker man att nåt är på gång.. usch. Jag får väl inse att han aldrig kommer att inse hur ont det gör att man blivit så lurad och behandlad som skit. Det är väl värst för honom som får leva i vetskapen att han är svinig. Bara det aldrig går ut över sonen. Får jag reda på att han dricker och beter sig illa med honom hemma får jag ta det då. Förhoppningsvis blir väl karln lugn, sund och lycklig när han väl slipper mig.

Backen123
tors, 2021-07-15 - 09:13

Usch vad jag lider med dig, känner igen alltihopa och den där känslan av att det är något som inte stämmer är värst. Mitt ex är även relationsmissbrukare, sökte bekräftelse via sms och även om jag läste högt från sms konversationer så nekade han. En del beroendepersoner verkar lägga till med att ljuga om precis allt till slut, och det är väl skammen som ställer till det, och jag kan förstå att det blir så ur deras perspektiv men för oss som ska hantera dessa betydelselösa lögner så tappar man fotfästet, man förstår inte varför. Lätt för oss att känna en sorg, att vi som funnits där, stöttat, tröstat, blivit lurad ska mötas av ilska, lögner och andra dumheter.
Jag har gått till en alkoholterapet (nykter alkoholist) det var så bra! Hon förklarade då jag i mitt resonemang försökte göra för min man det jag ville han skulle göra föra mig, att det kunde jag lägga ner, i sin aktiva fas finns inte det, hjärna är kidnappad och hon sa lägg allt fokus på att ta hand om dig. Hon sa även att vi anhöriga ska inte vara uppe i det där, det blir för grötigt till slut och hon rekommenderade mig att flytta och låta honom ta ansvar själv för att tillfriskna. Kanske din man känner i sin kovändning av att vilja ha skilsmässa att han inte orkar stå emot längre, offerkoftan och skammen blir för tung att bära till slut och det är så sorgligt. Min man kastade ut mig ofta, men jag visste att det var ett rop på hjälp hela tiden. Vill tillägga att mitt ex drack också i garaget, körde onykter, blev osnäll, gick på behandling, kämpade på med vita knogarna och till slut flera återfall, sen gick jag med en förhoppning av att han skulle välja oss bli frisk, men han blev bara sämre och nu är det över för oss.
Det finns inga bra svar hur du ska göra, men jag ventilerade med vänner, en del arbetskamrater, gjorde bra saker med barnen, gick lite på alanons möten och träffade kurator.
Jag minns också rädslan som du skriver, han blir nog lycklig utan mig, terapeut sa, kanske ett tag men tar han inte tag i sitt så blir det bara värre.

Harmonidrömmar
tors, 2021-07-15 - 10:02

@Backen123 om du visste hur skönt det är att läsa ditt inlägg! Jobbar hemifrån, brast ut i storgråta ( lättnad, tacksamhet, sorg, frustration) av det du skrev. "Hjärnan är kidnappad".. ja precis så verkar det! Detta är mannen som i många år behandlat mig elakt, för att sen förtvivlat vilja ha nya chanser, en massa " jag älskar dig ", perioder där han verkligen försöker, men som nu visar upp en kall, respektlös sida. Som verkar vilja städa bort mig illa kvickt, så att han kan börja om på noll. Som antagligen ( finns det något som tyder på annat?) dricker igen. Eller, aldrig slutade dricka? Som inte ens bryr sig om att ljuga bra och som struntar i hur ont han gör mig med de osannolika bortförklaringarna. Från allt vi haft, att jag förlåtit honom för, till detta.

Jag längtar efter att vi får huset sålt och jag kan få ett nytt liv med barnen. Samtidigt livrädd,beftersom jag inte vet var vi ska ta vägen. Jag hoppas på att få eget bolån till hus. Ditt inlägg gav mig sådan tröst! I korta stunder, mitt i mardrömmen känner jag att det är han som får leva med sig själv. Jag har i flera år vetat att jag klarar mig bra utan honom. Går sönder av tanken att de fina älskade barnen måste drabbas, detta gör ont.... Och sen är jag så splittrad över att han gång på gång, så övertygande säger att han INTE druckit en droppe. Att han fattar att det verkar misstänkt men att han absolut inte druckit. Jag blir helt kluven i saken. Känner mig nästan sinnessjuk . Samtidigt som jag nånstans fattar att hans förklaringar inte är hållbara...

Harmonidrömmar
tors, 2021-07-15 - 18:13

Nä usch. Sitter här och tittar på karln, hans insjukna ansikte, sura nonchalanta sätt. Han är så trög! Inte värt att förvänta sig att han kläcker något intelligent. Känner verkligen, efter en dag fylld av panikångest, hur otroligt skönt det ska bli att komma ifrån honom. Han har inte någon rätt att behandla mig som skit mer, den senaste tiden har det inte varit många stunder då han skänkt nån vidare glädje. Nu oroar jag mig ju bara över hur det kommer ordna sig med boende. För mig och mina fina barn. För kissen. Vi har ett hus att sälja. Så innan det är sålt kan jag ju inte göra nånting! Usch. Ovetskap. Hur gjorde ni andra? Med hus att sälja? Fick ni nytt eget lån på eget hus? Här finns lägenheter. Dyra, men jag skulle reda det bra på min lön. Men när man måste vänta på att sälja huset kan man ju inget göra i förväg? Hmm...

Backen123
tors, 2021-07-15 - 21:15

Kommer tid kommer råd, jag blev troende på den här resan, på en högre makt. Jag köpte ett till hus och tänkte det löser sig, sa så till banken också och dom sa ok. Jag räknade med värsta scenariot och så blev det, han skulle lösa ut mig sas det men efter 6-7månoch han inte ens kollat med banken så blev alternativet att sälja, han flyttade då ut 45mil bort på 2 dagar, lämnade allt inkl saker till mig atf lösa. Jag har sålt, och fortsätter därifrån. Min rekommendation är att vila i beslutet, fortsätt att drömma om ditt nya hem, ni har en tuff period framför er, va snäll mot dig själv för hur än det är så är det tufft att skiljas och som medberoende som man blir mer eller mindre, så upptar all ens vakna tid med att tänka på honom, om han dricker, vad han gör och vad han tänker och det sitter i, länge. För mig känns som att jag älskar någon som dog, att jag är tvingad att leva och fortsätta framåt. Vissa dagar är så tunga av känslor som ska hanteras men en sak vet jag, att jag aldrig vill vara igen där jag var. Jag känner ingen oro och rädsla längre, ingen ångest över att komma hem.

Harmonidrömmar
tors, 2021-07-15 - 23:29

@Backen123 Du är så klok, jag tackar dig innerligt för dina svar. Vilken bank har du, önskar att jag hade samma:) Vad härligt att läsa ditt resonemang, det löser sig. För det gör ju alltid det. I slutändan. Positivt tänkande är kraftfulla grejor, det tror jag stenhårt på!
Förstår din känsla att inte vilja dit du var igen. Det gör ont att skiljas och inse att det inte blev som man tänkt sig men sen kommer små skutt av förväntan och hopp i hjärtat, det kommer bli något nytt och det kommer bli bättre.
Är glad över att ha nära till känslor (oftast), även om det också kan vara tungt med all gråt, fläckvis förtvivlan och sorg. Mannen har aldrig riktigt kunnat visa känslor/prata om saker han bär inom sig, och jag tror det kanske kan komma som surt efter ett tag.

MalmMia
fre, 2021-07-16 - 10:08

Hej, vill också lämna några kommentarer här :-) Jag är mitt uppe i min andra separation från min man av samma anledning som för 3 år sedan - alkoholen. Första gången var jag helt nedbruten och extremt rädd, ledsen och arg. Då fick jag kontakt med en anhöriggrupp som var guld för mig! Jag gick dit en gång i veckan och fick stöd och råd och prata av mig i ett gruppsammanhang med en terapeut, som jag faktiskt tror räddade mig. Jag gick dit i ett år och så mycket kunskap jag fick, helt underbart och de som var där och stöttade mig. Jag har med mig mycket därifrån som jag tänkte kanske kan vara till hjälp för dig. "Du kan aldrig vinna den diskussionen", att prata med en aktiv alkoholist funkar inte - de skyddar sin drog som sin lilla bebis, då går det inte komma med rationella argument. Inget du säger går in, det enda hen är ute efter det är att få ha kvar sin A som skyddas in absurdum. "En som är alkoholist spelar på en annan moralisk planhalva", vår och deras moral är inte samma, därför kan de mest konstiga saker komma upp och argument som är åt skogen kanske: "Jag köpte ölen till min pappa men det visste han inte om"?
Försök att hitta stöd någonstans, för mig var det livsavgörande för man börjar tvivla på sig själv när man får höra konstiga argument som en A berättar övertygande. Läste någonstans att lögner ofta är en del av en A:s liv, lögner om både stort och smått, mycket har med skammen att göra.
Har de något stöd i kommunen, min grupp var via soc där jag kom i kontakt med alkoholterapeuten. Alkohollinjen har en mycket bra funktion där man kan ringa och prata, al-anon möte på din ort, en nära vän/släkting som kan avlasta dina tankar. Jag har också läst och skrivit mycket här i forumet, har lyssnat på alkoholist- och medberoendepoddar, läst böcker Craig Nakkens "Beroendepersonligheten" som gav mig insikt hur beroende fungerar. Allt detta tillsammans gör att jag känner mig tryggare i mitt beslut och vet vad jag har att slåss emot, för någonstans slutade jag att lita på min magkänsla.

Jag hoppas att något av mina steg till att komma vidare kan hjälpa dig i din stora smärta och sorg just nu. Jag lever just nu i sorg, oro och ledsenhet, men har mina verktyg som jag jobbar med för att komma vidare. Så det går upp och ner men jag vet att jag har gjort precis allt jag kunde och det ger mig sinnesro. Varje människa får ta ansvar/konsekvenser av sina handlingar.

En stor styrkekram till dig i din process

MalmMia
fre, 2021-07-16 - 10:11

Trögheten, den känner jag igen. Min man är i vanliga fall en intelligent man, snabb i tanken med svar på tal. Men när han druckit mycket eller flera dagar i rad då försvinner allt som i ett nafs! Han kan inte tänka och blir... ja, trög och sinnesslö, vilket stör mig oerhört.

Sisyfos
fre, 2021-07-16 - 12:14

Det verkar faktiskt som om han inte är beredd att ta ansvar och du kan inte göra så mycket åt det. Mer än att sluta tvivla på dig själv och fokusera på dig själv. Det var det jag menade med sorgligt. Han verkar helt enkelt inte vilja inse och kapitulera. Anfall är bästa försvar och nu väljer han det. Förhoppningsvis inser han igen efter ett tag men just nu kan du nog inget göra.
Eftersom jag ägnar mig åt ljugande (men ofta erkänt i efterhand), så vet jag exakt hur jag skulle kunna bevisa min oskuld om jag verkligen skulle bli oskyldigt anklagad. Det har ju såklart aldrig hänt… Man skulle kunna visa kontoutdrag till exempel.., Ganska enkelt, skulle jag kunna redogöra för varje uttag. Hos mig är det inte så många kontantuttag nu sen jag slutade dricka…
Så tvivla inte på dig själv och strunta i att leta bevis. Han kan bevisa sin oskuld. Helt säkert på att han skulle göra det för att bevisa hur fel du har om du verkligen hade fel. Och genom att kolla på mig själv så tror jag att du också kan ha rätt i dina misstankar om den alkoholfria ölen. En del i den där elaka sidan kommer med alkoholen tror jag, den är inte så trevlig. Kan tänka mig att det finns en del i honom som nästan är nöjd över hur smart han är med sina gömställen. Jag skulle kanske ha kunnat göra exakt som din man om jag insett att jag blivit upptäckt… Tänkt ut nåt som fått sambon att tvivla på sig själv. Men jag hamnade aldrig där jag kunde leva med mig själv när jag skadade dem omkring mig på det sättet också. Det är nog alkoholens värsta effekt personlighetsförändringen. Då finns inget annat än att sluta. Du har fått jättebra tips från anhöriga här om Alanon och annat. Hoppas det är ok att jag också kommenterar med erfarenheter från andra sidan. Jag kan såklart också ha fel, men jag sa till min sambo att om du tror att jag druckit så har jag sannolikt gjort det trots att jag svarar nej, för så var det ju. Och jag kan ärligt inte fatta att jag ljög, det är så ovärdigt, men det gick bara inte att säga som det var där och då.
Hoppas allt ordnar sig för er!

Harmonidrömmar
fre, 2021-07-16 - 19:47

Tack fina ni för era kloka inlägg. Jag försöker leta al-anon i min stad men ännu inte hittat. Tror jag försöker genom det nummer som AA har , där borde jag få napp! Känner att det som kanske är mest givande är att just träffa andra som varit där jag är. Och det du sa, MalmMia om att man slutar lita på sin magkänsla tar jag verkligen till mig, för det är ju en del av att det blir så smärtsamt: att man börjar tveka, känna sig inbillningssjuk. Jag har lyssnat Djävulsdansen, åh vad mycket klokhet jag fann genom det. Och detta forum, guld, med alla er fantastiska människor från bägge sidor av alkoholen.

@Sisyfos Självklart mer än okej att du ger input från andra sidan , det är skönt att höra att du bekräftar t.ex personlighetsförändringarna, ljugandet. Det lindrar att få höra att det är från alkoholen det kommer. Och lindrar också att höra att han inte verkar redo att ta ansvar för detta i nuläget.
Idag har jag verkligen känt att jag ser fram emot den dagen då jag får flytta till något eget, som får bli min trygga punkt för mig och barnen. Där jag kan släppa letandet efter öl, stå ut med plötsliga humörsvängningar och negativitet.
Oroar mig för att han ska dricka när sonen är hos honom bara. Hoppas det inte sker. Även fast han hävdar att han INTE börjat dricka igen, har jag tydligt talat om att OM det sker, han beter sig illa eller opassande så sonen blir rädd eller orolig, så ser jag till att agera.

Harmonidrömmar
lör, 2021-07-17 - 10:51

I helgen är han på landstället. Jag hemma med yngsta. Har kunnat prata om huset, försäljning, praktiska ting. Men så från ingenstans när jag är ensam, lille barnet upptagen med sitt och inte ser, så blir jag så förtvivlat ledsen. Tårarna sprutar. Jag är rädd. Rädd för framtiden. Rädd för hela alltet. Hur allt bara tog slut. Hur okej han tar det. Som jag bara är en möbel som ska kasseras så att han kan leva sitt liv. Jag är så rädd idag!!!

mmmmmmm
lör, 2021-07-17 - 19:17

@Harmonidrömmar
Hej!
Jag är kanske inte rätt människa då jag själv inte vet hur jag ska ta mig vidare just nu men jag ville bara säga att jag tror inte man behöver vara rädd för ensamheten, för framtiden. Du förtjänar någon som vill vara med dig och kan ge dig massor med kärlek. ☁️ Inte som väljer spriten före. Det är kanske hans rätta kärlek.
Vet att det låter hemskt men det är nog tyvärr så. 😭

mmmmmmm
lör, 2021-07-17 - 19:17

@Harmonidrömmar
Hej!
Jag är kanske inte rätt människa då jag själv inte vet hur jag ska ta mig vidare just nu men jag ville bara säga att jag tror inte man behöver vara rädd för ensamheten, för framtiden. Du förtjänar någon som vill vara med dig och kan ge dig massor med kärlek. ☁️ Inte som väljer spriten före. Det är kanske hans rätta kärlek.
Vet att det låter hemskt men det är nog tyvärr så. 😭

Harmonidrömmar
lör, 2021-07-17 - 20:35

@mmmmmmm du har rätt.. men det är inte ensamheten jag är rädd för, jag vet att jag kommer att klara mig bra..men är rädd för ovissheten att jag inte vet var jag kommer bo, rädd för att behöva bo där min katt inte kan följa med ( utekisse), rädd för hur barnen kommer att ta det. Usch, vill aldrig mer ha ett förhållande. Vill bara ha det tryggt och lyckligt med mina barn. Vill bli hel och inte vara konstant stressad, ledsen, orolig. Kram på dig. Hur går dina tankar just idag?

Harmonidrömmar
sön, 2021-07-18 - 13:11

Haft två usla otursdagar i rad nu, maken är iväg till sina föräldrar över helgen. Jag hemma med barnen, och allt som kan strejka har strejkat. Senast kaffebryggaren som kraschade . Inombords kämpar jag mot panikångesten, och försöker hålla mig sysselsatt. Så svårt att se positivt för tillfället. Kan prata av mig med bästa kompisen men hon har ju egen familj och har ju varken ork eller tid att lyssna på mitt tjat. Och jag har väl inte så mycket att säga heller. Det värsta är känslan av panik och sen den förlamande sorgen som sköljer över mig till och från. Sen tanken på att jag kanske inte hör till detta forum eftersom det inte finns några bevis för att han dricker igen, och att han totalnekar. Hemsk helg. Imorgon åker vi på semester med barnen. Sedan hem och berätta för dem att vi ska skiljas. Jävla skitsommar detta blev.

Ullabulla
mån, 2021-07-19 - 07:54

Håll i harmonidrömmar.
Han dricker och verkar inte vilja/kunna sluta.
Det är en tung tid och mycket sorg du har framför dig.
Det blir kämpigt men sen börjar det sakta ljusna.
Fall inte för ev försoningsförsök.
Då är du på ruta ett igen.