av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Adde
mån, 2021-06-07 - 06:54

"Leva livet – kom så ska vi leva
Livet, livet – kom så ska vi leva
Leva livet – kom så ska vi leva
Livet, livet – kom så ska vi leva"
Refrängen till Gyllene Tiders Leva Livet <3

Charlie70
mån, 2021-06-07 - 08:49

@Berra alltså jag är så glad att du börjat skriva här igen. Forumets fräschaste 60-åring! Jag har ju träffat dig, skulle gissat på strax under 55 om jag fått frågan. Att ha alkohol runt oss är en del av livet. Det är en laglig drog som de allra flesta kan hantera. Vi alkisar måste lära oss att förhålla oss till det. Jag tänker i varje fall inte marginalisera mig själv genom att undvika sammanhang av olika slag som inkluderar alkohol. Hitintills har det varit enkelt för min del. Tänk vad ett virus kan bidra till :-)

Kram!

Andrahalvlek
mån, 2021-06-07 - 10:55

@Charlie70 Jag tänker likadant, jag tänker inte undvika typiska tillfällen för alkoholintag som midsommar nu tex. Men man kan försöka påverka dem i positiv riktning för alla på festen. På midsommar kan man tex initiera att alla gäster som kommer har med sig varsin lek. Då blir det naturliga pauser i drickandet.

Stafettkubb kan jag rekommendera - mycket roligare än vanlig kubb. Man delar upp gästerna i två lag som står bakom en linje. Sen ställer man upp fyra-fem kubb-pinnar på rad, en rad framför vardera lag. Längst bort i mitten står kungen. Sen ska man med hjälp av samma pinne slå ner en kubb i taget och man får springa och hämta pinnen efter att man kastat och lämna över den till nästa lagmedlem.

Bra tempo och väldigt roligt. Ställer man kubb-pinnarna hyfsat tätt kan man spela flera vändor - först till tre matcher vinner tex. Då kan man äta och sånt emellan om man vill.

Kram 🐘

Berra
sön, 2021-06-20 - 23:39

En het dag, en het helg...

Vi valde att hålla oss hemma denna helg.
Hade lite att catcha i våran backlogg.
Fredagen blev vi lite impulsiva och gick ut och åt med våran favoritfamilj vuxna.
Ett snabbt beslut och vi åkte en bit ut i bushen där det låg en liten restaurang mitt i ingenstans.
Men fullt var det och vi fick snällt vänta på vår tur, vi var inte de enda som kommit på denna briljanta idé.
Vädret var underbart och jag satt med solen riktad i mitt ansikte ända tills den nådde ladugården.
Deras räkmackor är helt enorma, inte gratis men ibland får man skämma bort sig själv.
Vinglasen klirrade på vart bord runtomkring oss, likaså på vårat bord.
Immiga glas med alla tre sorters färger, min var vit och alkoholbefriad, inte så god men samvetsfri.
Vi åkte hem och fortsatte i trädgården, satt under parasollet och njöt av det som var kvar av sommarkvällen, ja tills dess att myggorna njöt av oss.
Med tända ljus i uterummet tills kvällen blev natt satt vi ett tag i spa’t.

Lördagen tillbringades i trädgården, jag visste att snart skulle den mest kritiska personen som påkallar mitt arv i form av trädgårdsskötsel göra sig hörd.
Min mor vill gärna göra mig påmind om att jag är en trädgårdsmästarsonson, men de gröna fingrarna finns inte på någon hand, knappt fötterna efter en gräsklippning ens.

Slutligen kom de, min mor och bror, min dotter med familj och grillen fick jobba hårt.
Mamma fick träffa sitt senaste barnbarnsbarn för första gången, nu två månader gammalt.
Coronan har knappast hjälpt till, men hon glädjades ordentligt att få se henne och storasyster som tog nästan hela uppmärksamheten.
Vet ni, inte en droppe alkohol på hela kvällen, alla tog mitt parti.
Storebror fick ta rullstolen genom garaget för att komma ut på baksidan, ville inte låta hans rulle paja dörrkarmarna på den nya balkongdörren helt i glas.
Så min lilla röjning i garaget fick fram en liten trång stig bland grejerna efter att ha tagit ut släpkärran.
Dottern sov över med sina två barn och två hundar till Söndagen, svärsonen jobbade natt.

Idag har vi bara njutit av hela dagen, absolut stekhet, en god frukost under parasollet och sedan en timme med äldsta barnbarnet i spa’t med ynka 32 grader, det var alldeles perfekt svalkande.
Fina bilder att lägga upp på fejjan, vattendroppar som fastnat i luften som små glaspärlor.
Vi bjöd in resten av familjen till middag och jag fick för mig att rengöra grillen, lagade droppbrickan med popnitar och när jag skulle skrapa botten på den så ramlade alla brännarna sönder.
Hujuj, bara att dra iväg och ladda på en ny gasolgrill, tur att de hade öppet fortfarande.
Jag viste att den var i dåligt skick, men så j.kla dålig trodde jag inte.
Hamburgarna fick en perfekt yta men osten kladdade ner sidorna på grillen, hmmm.

Solen låg på hårt under hela kvällen, och när de sista gästerna åkt hem började jag att olja in den grånade trallen som börjar bli lite väl sprucken, den sög i sig som en svamp.
Myggorna tyckte att jag var ett perfekt byte som inte kunde försvara mig på förkvällen.
Slängde mig sedan i soffan där frugan låg, men mina kläder hade varit svettig under hela dagen och nu luktade de även av en pikant doft av trallolja.

In i duschen för andra gången denna dag, och nu ligger jag ren och fräsch i sängen och lyssnar på den mobila ac’n som bullrar och fräser i sovrummet, tjugosju grader är ingen behaglig temperatur att sova i.
Det hettar om huden lite var stans på kroppen och jag förstår att jag även idag har fått färg.
Jag har redan en bra färg efter att ha varit i solen hela tiden.
Man får vara tacksam för att värmen är här, snart är det midsommar och då ska väl traditionsenligt regnet stå som spön i backen, nog för att den behövs, men inte på midsommaraftonen.

Midsommar som Adde kallar för amatörernas afton, då proffsen praktiserar resten av hela året.
Vår midsommar blir alltid lugn numera, vi har valt ut familjer som inte låter sig dras med för långt med alkoholen, så jag känner ingen som helst oro.
Vi kommer att sitta i partytältet med kalla regndroppar kilandes inunder skjortan på ryggen.
Det är vår tradition, och den känns helt okey med mig.

Berra

Berra
sön, 2021-07-18 - 23:47

En månad sedan senast…
Och jag känner mig ändå tillfreds med forumet, det kanske inte behövs oftare än så.
Det finns inget nytt att berätta egentligen, allt är som vanligt, livet rullar på.
OM det nu finns något att berätta så har väl min gard mot alkoholen något försämrats.
Oftare och allt oftare tänker jag, ja men kanske, kanske…
Mitt förnuft slår tillbaka men inte lika hårt längre, det gör mig förvirrad.
Kan det vara så att när man inte är inne på forumet lika ofta som förut så sänker man garden?
Samtidigt så finns det nu så pass många alkoholfria alternativ att köpa nästan överallt som blir allt bättre, så inte för smaken, vad är det då, berusningen?
Min önskan om att få göra mig ansvarslös för en stund hägrar, eller är det samvetslös?
Att få slut på allt surr i huvudet och bara koppla bort allting, tankarna på stress är borta.
Att bara få sitta och stirra rakt ut utan att tänka på någonting, bortkopplad.

Men vis av historien, jag vet hur det brukar gå, bra ett tag för att sedan eskalera till vansinne.
Jag vill inte sätta ett tåg i rullning snart når den en nedförsbacke och är ohejdbar.
Jag stålsätter mig ännu en gång, och det funkar den här gången också, men hur länge?
Tolv år får en att glömma, kanske inte helt men minnen mattas av, är det så farligt ändå?
Jag velar och tvekar, men faller som tur är alltid åt det det förnuftiga hållet.
Men det rebelliska inom mig vill gärna bryta fram, gör någonting nytt, bryt vanorna, fastna inte i rutiner, var inte så förbaskat tråkig osv..
Många tankar som far igenom mitt huvud, jo jag är en tänkare, en stortänkare.

I mitt vanliga liv är allt som det brukar, det är högsommar och jag trivs i sol och värme.
Jag och frugan är ”lediga” ifrån barn och barnbarn i helgen, så vi for ut till stugan själva.
Njöt av att det var tyst, åt gott och satt vid bryggan på eftermiddagen och lapade sol.
Tjugotvå liter trallolja har jag hunnit pensla ut på två helger, så det behöver jag inte oroa mig för längre, det luktar hemskt medans man penslar men luktar fräscht när det doftar av virket i vindarna, det är nästan så att det bildas oljefläckar i havet när man badar i det 26 gradig havet.
Idag har jag tvättat fasaden på stugan, nästa vecka börjar semestern och då ska stugan målas.
Tre tioliters spannar räknar jag med att det går åt och en vecka av min semester.
Det är precis 19 år sedan vi målade om, vi kommer ihåg det så väl eftersom en av våra bästa vänner som hade det svårt att bli med barn precis blev det då, och fick avbryta adopteringen av en kinabäbis, idag har de två tonåringar varav den äldsta nyligen fyllde 18.

Min vecka på jobbet lär bli ensam, vi har semesterstängt men behövde fixa en massa under stängningen och jag tar första veckan, från början ingenting och nu lär det bli hetsigt med mycket jobb, ska vägleda städföretaget som gör storstädning samtidigt som jag med ena örat ska uppgradera ett datorsystem via teams ifrån England.
Båda kommer att kräva en hög koncentration och tryta på hjärnkapaciteten.
Alla tycker att de bara har en enda grej, men de är många som lastar mig under ”lediga” veckan.
Känner mig slut redan innan jag har börjat, sedan en ombyggnation och en elektriker och en rörmokare som ska underhållas OCH det som jag hade tänkt att jag skulle hinna själv.
Ja just det jag ska sköta godsmottagningen också, haha ja ni hör, det kommer att skita sig på direkten….
Lika bra att kasta in handduken och sjukskriva sig, men…så tänker bara en alkis.
Jag SKA fixa det, lika bra att spänna bågen hårdare ifrån början..

Min semester kommer att bli välbehövlig, ja som vanligt alltså…

Berra

Andrahalvlek
mån, 2021-07-19 - 10:44

Jag tror absolut att det är viktigt att behålla kontakten med forumet för att fortsätta hålla garden uppe. Regelbundet påminnas om hur illa det var - vart man aldrig vill hamna igen. Dina inlägg visar ju verkligen hur underbart det kan vara att leva ett nyktert liv, så det betyder lika mycket för oss som för dig att du skriver dina inlägg.

Kram 🐘

Adde
mån, 2021-07-19 - 11:05

Alkoholen är listig, falsk och stark. Dessutom kronisk, progressiv och dödlig.
Men detta vet du ju.
Att inte påminna sig om var vi kommer ifrån, hur det en gång var, är att bjuda in alkoholen igen. Den är som ett levande, odödligt, väsen som helat tiden vill ha uppmärksamhet.
Jag har själv sluppit att ta återfall men det är så många som berättar att när de väl tagit första glaset så återgår de omedelbart till samma volym sprit som de en gång slutade med.
Jag brukar påminna mig om mängden jag drack och jag vill inte på villkorsvis tillbaka till det !!

Att sätta sig vid parkbänksalkisarna och snacka bort en stund, ja !! de blir glada över lite snack !! gör också att jag får en påminnelse om hur fruktansvärt nära jag var att hamna där. Några liter till och jag hade varit hopplöst förlorad. Om jag skulle ta ett återfall nu så är nog frågan om jag alls skulle hinna till bänken innan jag dör.

Ta hand om dig och glöm inte vem du är !

mulletant
lör, 2021-07-31 - 19:04

Hej forumbrorsan Berra! Jag har gått mycket som besökare på öppna AA-möten och där träffat många med 20-30 års nykterhet - de som Adde kallar ’Di gamle’ om jag minns rätt. De går på möten för att bevara sin nykterhet! En annan inte liten grupp, är de som trott sig stabila i sin nykterhet och tagit det första glaset… Det är som Adde skriver: alkoholen är listig, falsk och stark (i nyare översättning: listig, gåtfull och mäktig) och sjukdomen är kronisk och progressiv. De som fallit för tanken och prövat bekräftar också att man inte börjar om från noll, man startar där man slutade.
Jag som sen länge lever ’nykter i maten’ har lärt mig vikten av att träna hjärnan så att vi hålls i rätt tankespår. Det gör jag genom att skriva mycket, numera i andra forum, gå på möten och hålla kontakt med andra som vet vad som gäller vid beroendesjukdom.
Klokt av dig att skvallra om dina tankar här där vi är många som är bekanta med den listiga jäkel som viskar lockande i örat. Vi har överlistat den!
Stora kramen och ha en underbar, nykter semester🍃 / mt

Sisyfos
sön, 2021-08-01 - 06:40

Jag tror att dina veckoreflektioner har tjänat ett ganska viktigt syfte. Inte så att jag tror att du kommer att trilla dit bara för att du inte skriver, men jag tror att det är bra att stanna upp, analysera och reflektera regelbundet. Nu skriver du att du är rätt slutkörd. Du kommer att ha det jobbigt nästa vecka. Det är de där känslorna som jag har återfallit på ibland. När livet går för fort, jag är för trött, behöver vila och ny energi. Klokt av dig att skriva ner det, för när det får gro där i huvudet ett tag blir det kanske större.
@Berra skrev:"Min önskan om att få göra mig ansvarslös för en stund hägrar, eller är det samvetslös?
Att få slut på allt surr i huvudet och bara koppla bort allting, tankarna på stress är borta."
Du har verktygen att få slut på surret utan alkohol. Och det är så mycket bättre. Målandet kommer att göra sitt till. Monotona rörelser ger ro, stugan, vattnet barnen (ja, de kanske inte ger ro) ger ro och glädje som är äkta. Att få tyst, slippa ansvar etc genom alkohol gör ju definitivt inte att du kommer undan ansvar eller får ro… Du är en alldeles för viktig person i mångas liv och i ditt eget också för att gå den vägen.
Bara en vecka till Berra, det grejar du (eller sjukskriv dig för att vila).

santorini
mån, 2021-08-02 - 16:44

@Berra Hej, så bra att du skriver ner dina tankar och farhågor här. Det är bra att få dom svart på vitt. Jag känner igen det du säger. Drygt nio år för mej nu och ibland kommer just en längtan av att få stänga av surret en stund. Att få koppla bort. Ibland är jag trött på att inte få vara ”normal”. Men jag är övertygad om att du såväl som jag vet att det bara är tankar. Kostnaden skulle vara alldeles för hög. Och det vet vi mycket väl. Så vi fortsätter vårt nyktra liv som är värt så mycket och som vi nog har kämpat hårt för.
Det jag reagerar på är att du har väldigt mycket på gång. Det är svårt att slå av på takten med alla måsten. Men kan du delegera så gör det. När man kört för hårt för länge tar hjärnan stryk. Jag är pensionär nu men känner av hjärntrötthet och stresståligheten är borta. Det är svårt att stoppa karusellen men det tar på till slut.
Att ibland sakna flyktmöjligheten som alkoholen gav, till ett oerhört högt pris, är inte farligt. Inte så länge man vet att det inte går. Man behöver påminna sej om var man kommer ifrån och vart det skulle leda. Och det vet vi. Aldrig mer tar vi det första glaset. Och det är ok.

Berra
fre, 2021-08-06 - 01:15

En vecka kvar….
..inte till semestern, utan en en vecka kvar …av den.

Jag vet inte vart jag ska börja berätta om allt, ännu mindre hur jag ska sluta…
Jag och frugan är hemma ett par dagar efter nästan två veckor vid stugan.
Vi hedrar och visar respekt för den unga kvinna som mördades och skändades i skogen för exakt sex år sedan, tillika barndomsvän med vår dotter, endast 20 år gammal.
Vi känner deras familj som vi har umgåtts en del med innan händelsen, delat picnicfiltar med under skolåren, men som nu är en trasig familj.
Det hugger i hjärtat när vi går promenaden, lägger ett fång rosor på brottsplatsen, det har blivit lite av en tvångshandling hos mig, men det känns bättre efteråt.
Man undrar hur det skulle se ut idag, skulle hon haft en familj precis som min dotter har?

Skönt att reka av hemma, klippa gräsmattan och vattna lite fast man inte borde.
Duscha hyggligt och lukta gott för en gångs skull, vässa skägget som vuxit vilt ett tag, tvätta kläder lite snabbt innan vi drar ut igen.
Veckorna har varit i fullt ös vid stugan, målade i nästan 30 gradig stekande sol med skuggsidan först och solsidan mot kvällen, i tre dagar!
Sedan kom ”skitvädret” frugan fruktade så, alla har haft sina semestrar i kanonväder, vi fick slumpen, men växtligheten har varit tacksamma för de få dropparna som äntligen kom.
Med iskalla droppar på den rödbrända skuldrorna målade vi under takåsarna, lerig om fötterna, sönderbitna ben av bromsarna på dagarna och myggen om kvällarna.
Jag gjorde ett avtal med en geting redan första dagen, ni bryr inte om mig, så bryr jag mig inte om er, okey?
Dagarna efter surrade de nyfiket runt den geggiga penseln men de rörde mig aldrig, och jag inte dem, det funkade faktiskt.
Den röda färgen tog 7 timmar för de 60 kvm i dagarna två, den vita 4,5 h i lika många dagar, sista dagen så blev det ”duttande”, att pensla kanterna i övergångarna mellan det röda och vita.
Fötterna värkte av ribborna på stegen, det är en väldig skillnad att måla när man var 39 år kontra 58, tiden har verkligen tagit ut sin rätt.
Tofflorna fick bo utomhus efter detta, den organiska svadan de bjöd på hör inte hemma inomhus.
Vi har också städat lite överallt, senast igår vid strandkanten där gammalt bröte legat till sig de senaste 20 åren, flyttat på båtar, båtvagnar gamla bojar m.m.
Fastnade med smalbenet mellan båtvagnen och båten när vi flyttande den över gräsruggen trodde att det skulle gå av men klarade mig med ett rejält sår och blåmärke.
Det är som sagt alltid lite blodspillan vid stugan, eller så är jag allt för ivrigt och…klantig.
Grovsopbåten kommer bara två gånger om året och höstens tillfälle finns ingen där, så det blev till att fylla hela bilen med en gammal rostig hasplåt, tre trasiga bojar, 35 kg rostig kätting ja allt som vi inte kan elda upp själva, som tur är finns det en väldigt fin och ny återvinningsstation bara fem mil därifrån.

Hursomhelst känns det bra att fasaden vid stugan har fått nya kläder och är vattentät och inte suger åt sig en massa fukt, fönsterna fick sig en omgång också och det riktigt skiner om stugan nu.
Det har inte blivit så mycket bad eftersom vädret inte varit på topp, några bastubad har det blivit och våra bryggrannar har fått skåda några halvfeta nakna män i övre medelåldern, men frågan är väl om de inte skrattade mer än förfärades över det knappt synliga i det grånande yviga buskaget under en betungade midja, och tre bleka och håriga skinkor i det blåblanka havet.

Vi har umgåtts med dottern och familj i vår lilla stuga, och ska jag nu få gnälla lite så kommer det här….
Jag är för gammal för vara småbarns-morfar, klarar inte av när en tvååring och en tremånaders skriker i kör, eller ännu hellre efter varandra.
Min stackars hjärna klarar inte av alla intryck, skrik kräver uppmärksamhet precis när jag har klivit dagens dagsverke, jag har inte fått min behövliga hjärnvila.
Inte ens hundarna låter mig vara, men på något sätt är jag mer tolerant till djur än människor.
Jag kliver ut i mörkret på kvällen och låter myggen kalasa på de bloddroppar jag inte ännu har förlorat under dagen, tittar på stjärnhimlen och månen som tittar upp bland skogstopparna.
Hör de dova barnskriken ifrån stugan och hoppas på att de ska tystna innan jag delar sängen med två ytterst närgångna jyckar som gärna vill sova sked med morfar.

På morgonen väcks jag av en tvååring som petar på mina tår under täcket, upp moffa skriker hon förtjust och försöker uttala något som endast en införstådd kan tolka som frukost.
Allt är bortglömt när man intager morgonens första kaffetår under paviljongen och blickar ut över det svenskaste som går att få, en svensk högsommarmorgon i skärgårdsmiljö.
Genast sätter att-göra-grillerna igång och sorterar dagens göromål, planera och prioritera.
Sålla gamla matkompostens innehåll och sprida ut i trädgården, den nya roterbara komposten är sjumila gånger bättre än den förra, den funkar ju faktiskt, den frustar tämligen av nedbrytning.

Eller ska jag bara sätta mig på den solvarma klippan, sörpla på de sista kaffedropparna kisa upp mot solen och tänka, nejdå Berra idag gör du ingenting, bara lata dig hela dagen…
Efter tio minuter kryper det i hela kroppen, vad var det jag funderade på förut, jo just det, sålla gamla matkomposten och ytterligare en kvart senare är jag skitigare än någonsin, formligen full av jord från midjan och nedåt ner i tofflorna, svettdropparna skapar små rännilar på benen.
Och jag är lycklig igen, skitig , svettig, mörbultad och snart ont överallt.

Allt är som det ska på min semester, ingen skillnad ifrån ett år till ett annat.
Har inte haft en tanke på att riskera min nykterhet, har inte tid till detta.
Men det finns en alkoholfri öl som heter någonting med sommarbrygd som påminner om en öl blandad med citronläsk (”Shandy”?) svalkar otroligt väl och min back är precis slut nu.
De andra slår upp en gin och tonic på eftermiddagen och jag tänker, men f-n orkar bli full nu?
Mina muskler skriker efter vätskebrist tillsammans med mjölksyran.

Men som sagt, jag har en vecka kvar av semestern, skönt att lukta gott i alla fall ett par dagar.
Jag är ännu mer en nattuggla på semestern vilket ni ser på inläggstiden.
Snart ljusnar det och jag behöver slutna mina blå innan dess, annars blir det jobbigt.

Berra

mulletant
fre, 2021-08-06 - 09:27

Fin läsning @Berra! Efter många barnbarn vet vi så väl… att det är mycket kärlek och att det tar på krafterna. Men vad är väl det jämfört med att förlora framtiden - särskilt så brutalt som det du påminner om. Hoppas du ska ha en fin avslutning på semestern. / mt

Berra
mån, 2021-08-16 - 00:39

Ångesten kommer krypande!
Imorgon är det första arbetsdagen på tre hela veckor, tre veckor!
Vart sjutton tog de vägen, inte en enda dag som gick till spillo, inte en enda dag som vi bara "satt av".
Fullt ös hela tiden, och kan samtidigt inte klargöra vad som skedde dag för dag.
Semesterdagarna bara rann igenom fingrarna, och jag vill ha mer, och det kommer i och för sig.

En vecka jobb, en mjukstart och sedan en vecka semester till, märkligt?, inte alls.
Det var jobbet som ställde till det, vi skulle ha vecka 34 ledigt, frugan och jag som då firar 30 år som gifta.
Tänka sig, 30 år tillsammans, ett tag var jag på gång att sätta allvar av att skilja mig för att hon tyckte att jag drack för mycket, hon satte sig emot mitt drickande och jag ville göra vad som helst för att skydda det och jag hotade...
Vad hade hänt om jag hade gjort allvar av saken, kan inte ens tänka tanken.
Men jag tror att mitt liv hade varit förstört och sett helt annorlunda mot hur det ser ut idag.
I backspegeln gjorde jag det riktiga, slutade dricka och tog tag i mitt liv.
Det finns mycket att vara tacksam för, min nykterhet allra mest.

Nu har jag ställt mobilen på väckning för första gången på länge, den har legat mest i köksfönstret vid stugan med laddsladden isatt och samlat damm, ganska orörd.
Semestertider betyder frihet från en massa måsten däribland mobil och armbandsur.
Ljus och väder har bestämt mina tider och vad jag ska göra, frihet i moder natur.

Nu har jag stora skälvan över att se min mailbox på jobbet, inte en tanke har jag skänkt jobbet, och de har låtit mig fått vara ifred, inga jobbiga telefonsamtal som startar malandet i huvud och knorrandet i magen, inte allt för vanligt men respektfullt ändå, de verkar ha hörsammat mina ideal.

Nu ligger jag bland sträva och rena lakan, vet att natten kommer bli extremt jobbig.
Ploppat in ljuv musik i mina öron som ska koppla bort mina tankar på morgondagen, det funkar oftast.
Lurarna är nya, de gamla har säckat, förra året hade jag över 36 000 lyssnade minuter på Spotify, det är över 25 dagars konstant poppande, så inte undra på att de gav upp.
Klockan har slagit ytterligare ett nytt dygn, ögonen känns grumliga men huvudet kristallklart.
Försöker tänka positivt men tror att de kommer lägga en hoper med gammalt groll i mitt knä imorgon.
Hatar att komma in i tjänstetänkandet, planera konkret och precist, alltid vara alert och i givakt.
Hjärnan jobbar som i en seg kola, och kanske är det de rätta tempot, hinner känna efter när tempot är i semesterläget.
Kroppen värker lite överallt efter allt kroppsarbete, har små sår över hela kroppen som är vackert gyllenbrun, och det är det normala när jag har haft semester.
Men efter att ha sprungit i alla dessa trappor med och utan last, brutit upp en envis stubbe, flyttat en massa sten vid stranden för att förhindra erosionen, målat stugan, bytt bryggkätting, sållat och byggt en kompost, oljat all trall, fixat i trädgården osv, det sliter på en gammal kropp, men tror också att det gör nytta.
Vi åkte i motsatt riktning i fredags, vi mötte alla som var på väg ut till sommarställena för att ordna vårat årliga sommarfest för släkt och vänner, två av oss fyller år denna helg.
Vi grillade hamburgare med alla tillbehör, men gjorde en stor skillnad i år, bara läsk och nollöl!
Trodde det skulle bli en massa gnäll när gästerna förväntade sig en massa alkohol.
Men döm om min förvåning när alla gubbarna satte sig vid långbordet ute i trädgården, pratade en massa sport och lät sig väl smaka av ölflaskorna i mängder, skratt som om drycken innehöll alkohol!
Min rädsla rann av mig precis som svettdropparna gjorde ifrån grillen, verkligen lyckat!
Det blev naturligtvis lite nattsudd men enbart med våra närmaste vänner.

Livet känns nu lite nollställt, en förväntning är nu övergången, semestern slut och bara 48 veckor kvar till nästa sommarsemester vid stugan.
Mår jag bra då?, jo jag tror det, om jag känner efter lite granna.
Jag är nog nöjd trots allt med hur semestern fortskred, inga ras eller skrin, allt flöt på.
Å andra sidan, allt har blivit så mycket lugnare sedan jag slutade dricka.
Jag har hunnit njuta av naturen om dagen och persidernas stjärnfall om nätterna.
Och jag skänkte dig en tanke mulletanten, och i min byxficka klirrar 11 års medaljen jag fick av Adde.
Så ni finns med mig både i tankarna och rent fysiskt ifrån forumet.

Berra

mulletant
mån, 2021-08-16 - 05:58

Åh så fint @Berra! Du skrev en gång - på den tiden vi skrev nästan hela tiden, dygnet runt - att jag var din stjärna i natten. Det var vackert! Det var på den tiden också jag var nära en skilsmässa. Hade lämnat en gång, gått tillbaka efter nykterhetslöfte och insåg ( säkert delvis, eller mycket tack vare forumet) att det inte är lätt att bli nykter även om viljan finns. Ett och ett halvt år efter det var det kämpigt och svajade många gånger. Sen tog han ett rejält återfall och gick till AA. Försynen hjälpte till så att han fick sällskap och stöd till första mötet. Heja er för glad nolldrickafest! Idag när jag tittar på gamla foton av mänskor med simmig blick blir jag lite ledsen. Och förundrad … tyckte jag att vi hade roligt? Varför var det nödvändigt? Men det var en stor omställning, några vänner försvann och vi tänker att för dem var vinet viktigare än sällskapet.
Du är så väl värd medaljen🏅Speciellt fint faktiskt att den varit Addes. Ni båda… vad ni betytt mycket för mig. Mina forumbrorsor💕 Liksom Victoria och Stigsdotter är mina forumsystrar💕
Massor av tacksamhet, kärlek och kraft inför dagen skickar jag till dig💖 / mt

Berra
mån, 2021-08-30 - 01:07

30 år som gifta…tänka sig..
Veckan som gick hade vi tagit ledigt ifrån våra jobb.
Vi tog bilen och svängde runt sydspetsen av Sverige, etthundrasextio mil blev det på mätaren.
Vi gjorde lite som planerat, och lite impulsivt, blandningen blev helt superb.
Vi känner oss helt nöjda, våra sinnen blev tillfredsställda.
Vi började med ett stopp i Söderköping, stannade vid Göta Kanal slussen, åt en herrejössesglass utan dess like, vi blev mätta för resten av dagen.
Solen sken och det kryllade av människor, kanalens vatten var brunt och fullt av skräp, usch!
Nästa stopp blev Karlskrona, min gamla lumparstad för sådär…..39 år sedan.
Jo jag låg i flottan, som maskinist och hade en kalleanka-krage på min klädsel.
Vi gick runt byn och jag visade glatt frugan var vi brukade hålla till, här låg puben Jollen och här låg stadshotellet, luckan med Sparre osv.
Hade man inte råd med en öl så kunde man köpa en martini som var billigare, har för mig att den kostade då bara 14 kronor.
Frugan var nog inte lika intresserad som jag, mest kanske över att jag klagade på att det inte såg ut nu precis som då, varför förändra en massa?
Vi gick på marinmuseumet och tittade på ubåtar, Sveriges första och en hyfsad ny, Neptun, min stora passion, ubåtar…
Såg i en monter vår muckartröja från 1982, den blev så fin att den hamnade på ett museum.
Vi fortsatte sedan till Ystad och saltbadshotellet via Karl-Fredriks handelsträdgård i Eklaholm känd från TV4.
Ska ni skämma bort er själva, ta in på det hotellet, vi gick i badrockar och sandaler precis hela dagen och gjorde precis ingenting annat än bara njöt av tillvaron, våran dag!
Vi vandrade runt bland Wallanders gator i Ystad i regnrusk och blåst, tog en snabbvisit till Ales stenar, en stensättning högt uppe på klipporna, men regnet kom som småspik helt horisontellt och vi blev genomblöta ända in på skinnet.
Nästa anhalt var Halmstad, och en snabbvisit på ett folktomt Tylösand, vädret var inte det bästa då det blåste gäss på havet, men fin strand var det i alla fall.
Dagen efter det for vi till de gula kassarnas stad för lite vanvettig shopping, det blev som vanligt fullt i bilen då vi fick med oss ett grilltält som låg ifrån baksätet ända fram till instrumentpanelen.
Lite impulsivt gjorde vi en avstickare till våra kompisar som precis flyttat ifrån storstaden ut på landet runt Mjölby, med enbart den lilla informationen vi kunde få fram på fejjan lyckades vi positionera deras nya hem, oj vilken ball hemvist det hade skaffat sig, med lada och allt.
Han killen kommer att slita ihjäl sig, finns så mycket att göra och han kan inte hålla fingrarna i styr.
Han blev ju ganska så precis klar med sina andra hus och lantställen.
Vissa går ur askan in i elden, igen, stackarn.

Väl hemma så hade vårt lilla hus tredubblat sina antal boende, nu har dottern med familj flyttat in med ungar och hundar då de befinner sig ”between houses”, sälja innan köpa.
Deras hus blir inflyttningsklart i Januari, och vårat hus har fått ett explosivt liv igen.
Tvättkorgar och soptunna är fulla, diskmaskinen går i ett, hundskit i trädgården och kladdiga fingeravtryck av små händer överallt.
Jag ska försöka bita ihop och inte bli tjatig och gnällig morfar, trots allt så blev ju huset ganska så tomt efter att sista barnet flyttade ut, det tappade lite av sin själ och tjusning.
Diskmaskinen gick en gång i veckan, vi behövde bara städa någon gång i månaden, soptunnan var knappt halvfull och det luktade lite instängt när man kom hem.
Nu är allting precis tvärtom, det är liv överallt, kläder och skor i vartenda hörna, utspilld mjölk och bajsblöjor, hundhår på allting…
Men det är liv i vårat lilla hus, det slits men det lever, fullt ut.

Kanske har jag ett större tålamod efter en veckas härlig semester, kanske kommer jag att uppleva att vara på jobbet kan vara en lugn stund här i livet.

Och så slog det mig en sak, under denna vecka med firande och semestrande på vift…..
Inte en enda droppe alkohol, allt var alkoholfritt, frugan tyckte det var onödigt att dricka en hel flaska bubbel själv så hon valde att göra mig sällskap med den alkoholfria.
Vinet till maten, drinkarna vid poolen, ölen på eftermiddagarna.
Det fanns helt enkelt ingen anledning till att dricka alkoholen överhuvudtaget trots firandet.

Det finns ett liv bortom berusningen, bara man tar sig kraften att våga.
Vem vet, kanske kommer fördelarna trippandes förbi utan att man hinner reflektera över dem.
För mig är de fortfarande självklara, så länge det finns människor som är villiga att uppleva dem med mig.

Berra