av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Andrahalvlek
ons, 2021-03-17 - 09:22

@Charlie70 skrev:"Dina inlägg behövs!"

Håller med Charlie! Vi behöver dina söndagsinlägg, och du behöver dem också! För alla nynyktra är det superviktigt att de får se hur livet kan te sig efter 12 år som nykter. På samma sätt uppskattar jag verkligen de inlägg som @adde skriver om sin tid på behandling för många år sedan. Vi är alla en del av historien. Jag hoppas att jag om ytterligare 11 år är aktiv på forumet, om än i mindre grad än idag sannolikt.

Ju äldre man blir desto jobbigare är det med förändring. Jag kan inte gissa hur många programvaror och andra tekniska innovationer som jag har lärt mig under mitt yrkesliv, i samma bransch sen 1989. När jag gick min utbildning använde jag elektrisk skrivmaskin, med inbyggt raderband - och det var väldigt hightech då. För varje förändring jag ställs inför, nu kommer det nya saker varje vecka nästan som jag måste lära mig, blir jag lite tröttare. ”En sak till att lära sig.” Och jag har ytterligare cirka 15-20 yrkesverksamma år framför mig, sannolikt.

Det tar lite längre tid, men min inställning är alltid ”det här lär jag mig”. Och det gör jag. Och det gör du också! Du kommer att hitta nya sätt att orientera dig på forumet. Allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘

mulletant
sön, 2021-03-21 - 14:48

Berra - forumbrorsan!
Jag tänkte precis när jag såg det nya upplägget... att nu kanske Berra lägger ner. Och tydligen har du gjort det valet. Så synd. Jag instämmer med övriga här ovan, du behövs, ni behövs. Ni långvarigt nyktra med långt perspektiv bakåt. Ni som vet att nykterheten är en färskvara som behöver vårdas och tas omhand. Hoppas att du hittar din nya plats och hoppas att jag hittar dit -sannolikheten är inte stor, dessvärre. Jag som är en obotlig skrivare har hittat andra platser för mina reflektioner, men en gång var forumet min räddning och sen min under lång tid min livlina. Forumet, du och Adde, Leles, Victoria, vana, santorini och Stigsdotter... och en liten rad till. Jag älskar er alla.
Största och varmaste kramen till dig, bästaste forumbrorsan Berra❤️ / mt

Strulan65
sön, 2021-03-21 - 20:36

Men nej 😱
Om du nu bestämmer dig för en blogg, så måste du ju bjuda in oss hela högen ❤️ Men jag hoppas att du tumlat runt detta och återvänder hit. För mig har du varit så viktig på min resa, att man kan få ett riktigt liv. Så håller tummarna och önskar så att i morgon till kaffet läser jag om Berras vecka ❤️

Strulan65
sön, 2021-03-21 - 20:36

Men nej 😱
Om du nu bestämmer dig för en blogg, så måste du ju bjuda in oss hela högen ❤️ Men jag hoppas att du tumlat runt detta och återvänder hit. För mig har du varit så viktig på min resa, att man kan få ett riktigt liv. Så håller tummarna och önskar så att i morgon till kaffet läser jag om Berras vecka ❤️

Torn
sön, 2021-03-21 - 22:01

Jag håller med. Du kan väl åtminstone skriva här en gång i månaden i alla fall. Dina krönikor här bidrog starkt till att jag till slut lyckades sluta dricka. Mitt hopp tändes till en ljus framtid utan alkohol.

Tack!

Berra
mån, 2021-04-26 - 00:02

Jo jag skulle ju inte...
Men kände för en liten tittin.
Känner mig inte hemma i det nya forumet, trots att jag är inne ett par gånger varje dag.
Märkte att min gamla padda vid stugan inte ens klarar av den längre, så jag ser det som ett tecken på att jag är utdaterad.
Jo jag var där vid stugan alldeles själv, vi hade gemensam vattenpåsättning med grannarna men inga andra i gänget kunde hänga på, men vet ni vad, det gjorde ingenting alls.
Jag trivs med ensamheten ibland, inte alltid men ofta, när man vill vara sig själv för en stund som en ölreklam sade en gång i tiden.
Helgen fortlöpte med korta snöfall och bitande kyla, jag fick mycket gjort men långt ifrån allt.
Det absolut helt kolsvart ute i skärgården på nätterna och tystnaden är närapå dräpande.
Någon nattaktiv fågel som skriker till då och då och något litet prassel i buskarna en bit bort.
Jag ställde ner 10-12 spritflaskor i spritskåpet från slasken, vi brukar ställa dem där under vintern ifall någon skulle frysa sönder, skulle tanken falla mig in?
Nej knappast, känner mig fortfarande säker i min nykterhet, men å andra sidan ingen skulle ju fått veta heller OM jag hade testat, men vem hade jag ljugit för då?
Mitt tjat om ärligheten ligger till grunden för detta, ärlig till mig själv.
Efter att ha grisat ner mig under hela lördagen tog jag mig en värmande bastu, den var jätteskön.
Min dryck då var misskännelig, ni vet de där blå-vitrandiga burkarna med grapetonic som finns på taxfreen mestadels på Finlandsbåtarna finns numera som 0%, men fortfarande lika goda.
Med ömmande muskler åkte jag hem på söndagseftermiddagen, nöjd med min helg.
Frugan stannade hemma med dottern, hundar och barnbarn och ....barnbarn nummer två.
Så jag har blivit dubbelmorfar i veckan till ytterligare en liten prinsessa som kom i måndags.
Så frågan ni ställde er, smet jag?
Ja det gjorde jag, det blir väldigt stökigt här hemma med hundar, ungar, leksaker.
Jag älskar dem, men blir det för ofta och för länge så tryter mitt tålamod.
Leriga tassavtryck på golven, stinkande blöjor i köksoporna, hundskålar som man trampar på och skvätter vatten överallt, geggiga bord och stolar, handavtryck på alla fönster och luckor.
Kläder och babysitter, barnvagn och vällingflaskor, två hundar som vill ha min uppmärksamhet och en tvåring som går bärsärk i höga skrin.
Jag behöver min egentid för mina egna tankar och inre koncentration, ett utrymme på en frizon.
Därför svarade jag att jag skulle ta hand om vattenpåsättningen helt själv, med glädje.

Så det blev en helg där jag utmanade en del prövningar, ensam en hel helg, med en massa spritflaskor, en bastu osv...
Men nej, jag tröttade ut min kropp med fysiks arbete, drack vätska för att kompensera min kropps uttorkning och ingen annan anledning, kaffe på morgonen för att sätta sprätt på motivationen.
Gick och lade mig tidigare än vad jag gör på veckodagarna för att jag var trött.
Inget som pockade på min uppmärksamhet utan bara jag med naturen och vädret.
Tusen nya idéer som kittlar mina sinnen och jag känner en inre tillfredställelse.

Vem f-n behöver alkohol för att få tillfredställelse?
Inte jag i alla fall.

Tjing!

Berra

Strulan65
mån, 2021-04-26 - 21:22

Så gick jag in och kollade om du hade ändrat dig och kommit tillbaka. Så som trissreklamen Plötsligt händer det 👏👏👏
Grattis till nya prinsessan och tack för du är tillbaka ❤️🙏💪

Sisyfos
tis, 2021-04-27 - 07:32

@Berra skrev:"Jag behöver min egentid för mina egna tankar och inre koncentration, ett utrymme på en frizon."
Ja, det där tror jag att många av oss behöver. Att ge mig själv den möjligheten är fullkomligt nödvändigt om jag inte ska vilja fly med alkohol.
Kul att läsa igen om dina veckor här igen Berra. Jag tänker ju att dina söndagskrönikor fyller en viktig funktion i ditt liv. Tid för eftertanke och reflektion. För mig är de en påminnelse om att se sin omgivning på ett positivt sätt.

Berra
mån, 2021-05-17 - 01:05

Nej jag skulle inte...
Men kände att jag måste skriva några rader i alla fall.

En helg tillbringad vid stugan, med frugan, svåger och svägerska, inga barn, bara ”vuxna”.
En helg som började med stekande härlig sol, vi fick fina rosa stänk i våra ansikten.
Jobbade med att plantera alla blommor vi hade köpt med oss ut, så när fredagen väl kom så hade vi gjort de flesta åtaganden och hade tid till att njuta av det vackra vädret.....ha!
Det blev mulet, kallt och visst skulle det komma en regnskur, flera gånger t.om.
Så vi satt inne det mesta av den dagen, hann fixa lite mellan skurarna ute, men sen blev det outhärdlig, svenskt väder, svensk vår, eller vi blev nog snuvade på våren känns det som.
Den kom som en puttrande tvåtaktare med hjärtstopp, återupplivningsförsök för att puttra ett par dagar för att sedan återgå i ändlös koma, suck!

Men för att återgå till det jag ville skriva om, om alkoholen...
På torsdagskvällen hämtade svågern oss med plastekan, de hade åkt ut kvällen innan, de har sådana jobb som man kan ”smita” ifrån, ni vet ”jobba hemma”..hmm.
Hursomhelst var han vid en god mod, för att inte säga sprallande glad, förväntansfull på vad några dagar vid stugan skulle ge oss.
Jag öppnade upp vår stuga, det tar lite tid att få igång allt med vattenpåsättning, sätta på varmvattenberedarna, koppla ström till uteköket, dammen, trädgårdsbelysningen osv.
En och en halv timme senare kunde jag göra dem sällskap i deras stuga som ligger en nivå lite högre än våran, utebelysningen var tänd så vi skulle kunna ta oss hem i mörkrets sena timme.
Men han var påtagligt berusad, ni vet när man redan har passerat nivån av glädje och är på väg mot det burdusa och närapå det otrevliga, påträngande och upprepande samtal som börjar bli jobbiga med en blöt och rödaktigt syn på hans ögon, pannan och näsan röd som en portvinsnäsa.
Han hänger över armstödet på soffkanten, lutar sig fram och passerar det bekväma samtalsavståndet som inkräktar på den personliga integriteten.
Andedräkten stinker av gin och han beklagar sig över att hans GT redan tagit slut.
Han slår upp en ny som på håll avslöjar att den består till hälften av ren sprit.
Han vinglar tillbaka till soffbordet och återupptar precis samma samtalsämne som innan han gick.
Svägerskan börjar bli irriterad och uppmanar honom, -”du är full, gå och lägg dig”.
Och på något sätt så tar han det till sig, vinglar ut till badrummet och tar en ojämn fajt med tandborsten, han går in i sovrummet utan att säga godnatt och vi andra tre fortsätter att kolla på en film som vi redan har sett några gånger tidigare på teven, men finns inget annat att titta på.
Jag är den enda som håller mig vaken hela filmen igenom, och när den är slut tackar vi för oss och går hem till oss.
När vi byter om för att lägga oss säger frugan, ” såg du hur full han blev”.
Jotack sa jag, jag är glad att jag slipper sådant numera...
Ja men man blir faktiskt rädd hur fort det kan gå, han borde ju ha en bra koll med sitt drickande, jag menar han är ju rätt van att dricka mycket och ofta, fortsätter hon.
Ja alkoholen är lömsk och farlig svarade jag, man vet aldrig när den slår till fullt ut.
Hursomhelst fortsätter hon, jag är fantastiskt glad över att sådant inte händer i våran familj...
-Längre...(jag)
-Längre, kontrar hon.
Nykterheten har sina fördelar svarar jag.
-När såg du mig full senast frågar hon?
Tja, det var väl på min brors 50-årskalas säger jag, och det är snart 20 år sedan...
Nykterheten smittar av sig tillade jag.
Vi somnar båda två lite oroade över vad som hände i stugan bredvid under kvällen.

Dagen efter kommer över vid lunchtid och man såg att han skämdes över gårdagens beteende.
Han bad inte om ursäkt, men försökte komma på flertalet anledningar till varför det gick som det gjorde, trött tittade jag på honom när han berättade om att han hade ångest.
Nu skulle jag kunna trumma mig själv på bröstet och tala om för honom om nykterhetens fördelar.
Men jag låter honom lida, det har han förtjänat, och det är självpåtaget, ingen annan kan bära hans ok, att hans ginflaska var halvfull och han var den enda att skylla på, samt allt det andra som han inte kom ihåg att han hade druckit.

På håll möter jag min frus blick och hon ger mig en välbekant nick att hon har överfört allt vi pratat om och jag vet att hon i detta läge har kunnat läst mina tankar, hon är tacksam.
För många år sedan var det omvända situationer, då satt jag med ångestfulla tankar och ville att alla skulle förlåta mina fyllegrejer och få tröst.

Det finns inga ursäkter, vi är alla ansvariga för våra handlingar, fulla eller nyktra.
Har vi varit dumma får vi lugnt sitta och hänga med huvudet och ta emot all skit, det är vi värda.

Jag går fram till ölkylen som står i trädgården, svär och lever rövare över att på två helger har ”någon” vräkt i sig 3/4 av min ölback, bara sex flaskor kvar!
Ett stort smil kommer över mitt ansikte, det gör inget som helst, för någon.
De är ju alkoholfria och skapar aldrig några konflikter, jag kan dricka hur många som helst.
Och det hade jag ju gjort, och inte påverkat någon annan.

Min svåger sitter i solstolen och har fylleånger, jag håller på att spricka av glädje när jag ser fördelarna med att hålla mig nykter...

Tjoff!
Vad var det där?
Det var ångesten som aldrig kom till dig..
Tacka tackarrr.

Berra

Charlie70
mån, 2021-05-17 - 07:29

@Berra tack för att du fortsätter skriva. Så farligt är det väl inte med lite uppdateringar av sidan? Funkar nästan som vanligt. Bara lite snyggare och lite smidigare :D

Jobbigt för svågern med familj. Hoppas det inte händer varje vecka...

Kram!

Vin Santo
mån, 2021-05-17 - 10:03

@Berra
Intressant och nog en ganska vanligt förekommande typ av situation dessvärre.
En liten fundering; tänker att din svåger nog allt har problem med alkoholen och kanske rent av är alkolist.
När du skriver "Men jag låter honom lida, det har han förtjänat, och det är självpåtaget, ingen annan kan bära hans ok, att hans ginflaska var halvfull och han var den enda att skylla på, samt allt det andra som han inte kom ihåg att han hade druckit." undrar jag hur du ser på alkolism som sjukdom? Har individen alltid ansvaret för sina val? Jag skriver inte detta för att jag är av annan uppfattning men själva grundsynen här är lite intressant tycker jag - hur ser ni andra på detta?

Charlie70
mån, 2021-05-17 - 11:50

@Vin Santo fick läsa just den delen flera gånger. Låter hårt ja. Jag kan ändå inte komma till en annan slutsats än Berra. Att alkoholism klassas som en sjukdom betyder inte att individen inte har hela ansvaret för vad som intas utan är en försäkring för den enskilde att skattefinansierad vård finns - om man vill ha den. Så ser jag på saken.

Sisyfos
ons, 2021-05-19 - 07:27

Trevligt att du skriver, Berra!
Egentligen är du ett lysande exempel på att det går att hålla sig nykter trots att folk runt omkring dricker, men jag har skrivit det tidigare. Du tycks röra dig i kretsar som har en ganska hög alkoholkonsumtion och där alkoholnormen verkligen verkar råda. ”Lite dricka till helgen”. Det beteende som din Svåger visar upp har du skrivit om tidigare. Han blir rätt otrevlig när han dricker. Och allvarligt, ni var 4 personer varav 1 nykterist och det kändes som läge att plocka fram ginflaskan? Det är kanske normalt för er, men utifrån så känns det nästan mer naturligt att resterande 3 personer är lite mer återhållsamma i en sån situation. Ni är ju bara 4. Absolut en situation som han borde tänka över.

@Vin Santo skrev:"Har individen alltid ansvaret för sina val?"
Alkoholism, Diabetes 2 och Fetma är sjukdomar, men vad gäller alla tre så finns det mycket man kan göra innan man har nått det stadium i sjukdomen att man behöver vård tänker jag. Vi har olika genetiska förutsättningar och vad gäller alkohol och andra droger så får vi nog olika kickar av det och har därigenom olika lätt att gå igång på det.
Och jag tänker nog att individen har ansvaret. Fetma kan väl grundläggas tidigt, så det är svårare, men alkoholism... ja inte tusan tror jag att vi är maktlösa. Möjligtvis i ett mycket sent stadium, men vägen dit har kantats av tillfällen där vi kanske skulle ha/borde ha avstått. Alkoholnormen i samhället ÄR farlig. Vi som skriver härinne kanske aldrig skulle ha varit här om det inte varit accepterat och nästan förväntat att dricka på helger? Efter att ha suttit fast själv har jag fått en väldig respekt för det och jag kan ju bara konstatera att ni fyra hade haft trevligare utan alkohol Berra. Ni känner varandra så bra och behöver inget smörjmedel. Det normala är att han skäms och att han faktiskt funderar och tänker tanken att ”aldrig dricka igen”.
Sen kan man ju fundera lite över vårt ansvar i alkoholnormen, vi som varit i träsket och vänt. Har vi nåt ansvar? Har vi nåt ansvar för kommande generationer? Tänker lite på din familj där dina barn så gärna hänger, Berra. Det hade aldrig hänt om du varje helg korkat upp 10 eller fler starköl under deras uppväxt. Det är galet att dricka sig berusad tillsammans med närmaste familjen, jag kan inte annat än tycka att vi har ett ansvar där att bryta alkoholnormen och vanedrickandet. Likväl som vi faktiskt kan undvika att hälla i oss socker eller extremt många kalorier i tid och otid. Då minskar vi risken för att hamna i dessa sjukdomar. Vi kan ju faktiskt påverka.

Vin Santo
ons, 2021-05-26 - 10:36

@Sisyfos @Charlie70 Håller med er båda! Det är väl därför man har så dåligt samvete nu - hur fasen kunde man sätta A framför familjen? Sjukt!!

Berra
sön, 2021-06-06 - 23:45

Vill jag leva ett liv jag vill leva, eller ett liv jag kan leva?

Funderar på det ett tag, klart jag kan leva med ångest, men inget liv jag vill leva.
Ett liv med ångest...är inget liv, det känns mer som om man försöker överleva, dag för dag.
Alkoholen skapar ångesten, det vet jag, men på något underligt sätt så fattar inte kroppen detta.
Att gång på gång utsätta sig för ytterligare en ångestattack, fast man egentligen inte vill.
Sjukdom eller inte, men det är självförvållat enligt mig, ingen annan för drycken till din mun.
Att lägga skulden på någon annan är lätt för att göra sig ansvarslös, det ligger in beroendets natur.
Ingen annan gör jobbet åt dig, ingen tvingar dig att dricka, även om man vill göra sken av det.
Det finns alltid en anledning, om inte så finner man en.
När man sedan söker hjälp lägger man ansvaret på dem, men vill inte göra det enda som krävs av en, att sluta finna anledningar till att fortsätta dricka.
Man vill kunna fortsätta dricka men vill bara bli av med nackdelarna, att kunna äta kakan men ändå ha den kvar...

Jo det är sant, jag omgärdas av alkoholen hela tiden, den finns i mina sällskap och jag kanske var den som skapade den, att umgås med just alkoholen, av alla anledningar.
Men jag kan inte göra slut med alla mina vänner, bara för att jag har valt att bli en nykterist.
Jag behöver vänja dem med att just jag som var en av dragplåstret i drickandet inte längre är ett dragplåster.
Minns att en av mina flickvänner i forna tider alltid vägrade dricka alkohol i alla dess former.
Idag ser jag henne på fejjan med....nästan alltid ett glas i handen.
Så nu är det omvända situationer.

Idag har jag fått lära om mig vad som ger mig kickar i livet, inte lika snabba och starka, men ändå en kick, det som ger mig en livsnäring utan starka ångestanfall.
Familjen betyder mycket, min fru, mina barn och barnbarn, svärson släkt och vänner.
De har jag hela året runt omkring mig, men det finns en period i mitt liv som ger en extra känsla.
Sommaren då jag kan frodas i solljuset tillsammans med naturen och växtligheten.
Juni är en fantastiskt tid, allt växer sig starkt och frodigt, det är grönt, allt kommer till liv igen.
Insekterna surrar omkring och det är full aktivitet i holkarna.
Ni som följt mig vet var jag har befunnit mig, i skärgården vid stugan.
Den här helgen som dessutom varit Sveriges födelsedag, nationaldagen har varit fantastiskt.
Sol hela helgen, och igår var det ett rejält tryck i den dessutom, det hettar på hela kroppen och en titt i spegeln fick mig att le, mitt gråa välansade skägg gör sig ypperligt i ett solbränt ansikte.
Jag känner mig nöjd med mig själv, ser fräsch ut, trots åldern, eller kanske just i rätt ålder?
Jag ligger i fas med livet, det liv jag VILL leva, just nu.
Snart sextio år, inom en snar framtid pensionär, kan till viss del disponera min egna tid till det jag vill, och ännu mer när jag har blivit pansjo.
Idag tog jag det lugnt efter en del mindre projekt, koltrasten sjöng för mig medan jag lät blicken fastna ut över vikens glittrande nejder, segelbåtarna vita och nypolerade speglade sig i vattenytan.
Barnen skrek när de hoppade ifrån båtarna i det kalla havet som ännu inte fått någon värme.
Pollen fick strandlinjen alldeles gul de första meterna och skarvarna flög högt och ljudlöst ovanför oss, solen stekte på mina bara axlar och jag tänkte....det här är livet!...(jag vill leva).

Jag kan leva det andra livet med alkohol, men det är inget liv.
Det liv jag lever nu, det är mitt liv, jag har ju själv skapat förutsättningarna.
Eller så har jag bara sänkt förväntningarna?

Berra