av Zella

Zella
tors, 2021-07-22 - 17:35

Är medlem i några Facebook grupper, som handlar om missbruk. Där diskuteras det livligt om det är personens riktiga jag, som kommer fram.
Jag vill gärna höra era synpunkter.

TappadIgen
tors, 2021-07-22 - 17:58

@Zella Självklart inte.

En viss berusning kan såklart göra att man vågar säga vissa saker man menar men inte vågar säga nykter. Det gäller ju alla personer, inte bara de med ett missbruk. Men över den gränsen så är det personlighetsförändring som gäller på olika sätt för alla, vilket inte är den person man medvetet skulle vilja vara/är egentligen.

gros19
tors, 2021-07-22 - 20:20

Tror det är så att när man är påverkad så "släcks" vissa funktioner ner t.ex empati. Man blir inte en annan person utan man har inte tillgång till hela sitt jag och blir därför omdömeslös, förstår inte så bra m.m. Kanske kan man säga att man blir mer primitiv. I slutändan blir man i värsta fall medvetslös och då har man ju inte tillgång till någonting. Så tänker jag.

TappadIgen
tors, 2021-07-22 - 23:43

@gros19 Jag tycket att du beskriver det på ett väldigt bra sätt!

Sen är det ju relevant att fråga, när är man det riktiga jaget egentligen och finns det ett sådan? Vi känner ju till hur kemiska förändringar i hjärnan kan göra att vår sinnesstämning förändras. Vissa hormoner kan t.ex göra att man lätt blir arg. Tänk dig att du har en sjukdom utan att veta om det som gör att du brusar upp lätt och ofta. Många skulle då se det som att du har en sådan personlighet som är lätt för att bli arg. Men är det verkligen en del av dig? För om du inte hade den där hormonrubbningen så skulle du ju inte vara sån. Men såklart, hade du inte varit skapt fysiskt precis på det sätt som du är skapt så hade du ju inte varit du, men just för att du är skapt så som du är så är det ju du som är du.

Den första augusti 1966 knivhögg Charles Whitman sin fru och mamma till döds för att sen letade sig upp i en hög byggnad på ett universitet i Texas varifrån har började skjuta alla som han kunde komma åt. Han lämnade efter sig ett bra där han pratade om personlighetsförändringar och att någon borde undersöka hans hjärna postumt. Det visade sig att han hade en tumör som pressade mot hans amygdala. Amygdalans huvudfunktion är att regulera känslor som rädsla och aggression. Charles hade aldrig tidigare visat några tecken på att vara våldsam. Kan man säga att det han gjorde var på grund av den han var, eller är tumören en yttre omständighet? Utan tumören så gjorde ju nämligen hans hjärnas kemiska sammansättning att han var den han var innan tumören. Var det också i så fall en yttre omständighet då att han var en lugn och beskedlig man innan? Eller var det då en del av den han var på riktigt, även om det återigen berodde på hur hans hjärna var beskaffad?