av asdfghjklöä

asdfghjklöä
fre, 2021-07-23 - 13:39

Jag har varit nykter i snart 6 år nu. Slutade på egen hand, och har inga problem med sug eller något sånt.

Men jag känner mig väldigt, väldigt ensam. Det har jag alltid varit, även förut när jag var ett fyllo. Det var inte så konstigt då, vem fan vill ha en nedalkoliserad tjockis liksom? Men det känns som jag ändrade mig själv alldeles för sent i livet för att göra något åt saken nu. Jag lärde mig aldrig hur man söker sig till människor och sällskap när jag hade chansen, och det känns liksom som att de omständigheterna som skulle behövas, de som alla andra normala riktiga människor har under sin barn- och ungdom, i praktiken är omöjliga att åstadkomma nu när man är 30+.

Och jag vet ju liksom vad som krävs, man måste försöka ta sig ut och möta människor, men hur mycket jag än vill göra det så vet jag helt enkelt inte hur man gör och det finns ingen i min närvaro som kan hjälpa mig, och det känns liksom helt hopplöst. Det är ju liksom jag själv som måste ta tag i det här och lösa det, finns ingen annan, men jag är ju fundamentalt inkapabel till att göra något åt saken själv och det suger helt enkelt.

Förväntar mig inga lösningar eller hjälp, vet inte ens om jag kommer tillbaka för att kolla på svaren här, behöver bara ventilera.

Se klart
fre, 2021-07-23 - 19:05

Hej
”Jag är ju fundamentalt inkapabel”, det låter som ett väldigt hårt omdöme. Om dig själv. Jag tror inte riktigt på det.
Det som slår mig när jag läser är att jag undrar över vilken sorts gemenskap eller sällskap du önskar eller längtar efter?
Ibland är omvärldens normer väldigt starka, berätta gärna mer.
Sen tänker jag ju att du skriver här! Det om något är ju en vilja till förändring- och gemenskap. Ha en fin kväll och megastarkt jobbat med sex år, wow! ☀️

Maja71
lör, 2021-07-24 - 20:23

@asdfghjklöä jag förstår dig, alkoholen tar stor plats i livet och helt plötsligt har man oceaner av tid! Jag började dricka "sent" i livet. Massor av skit som hände och det tog aldrig slut ... Men vips vaknade jag upp och mitt liv var toppen Men alkoholen hade jag lyckats dra med mig. Jag har alltid varit engagerad i föreningar och annat även när jag varit som värst. Det kan jag tacka min lyckliga stjärna för just nu. Vad jag vill säga är, gå utanför din bekvämlighetszon. Testa nya saker? Vad gillar du att göra? Vad har du tyckt om att göra? Ideella organisationer skriker efter volontärer. Där hittar du ett sammanhang och träffar likasinnade människor. Själv har jag idag anmält mig till ridskola igen, efter 30 års uppehåll!
Googla och kolla Facebook, där finns många grupper.
Stort lycka till ❤