av MalmMia

MalmMia
fre, 2021-07-23 - 15:01

Nu äntligen är jag på väg. Från att ha flytt ifrån en demon till att flytta ihop igen under nykterhet till att nu vara på väg igen. Denna gång dock under kontrollerade förhållanden, jag flyr inte. Vi har sålt huset och jag har köpt ett eget litet parhus. I mars i år tog det slut! Jag hade sagt efter jul - om du förstör en enda helg så lämnar jag dig, på något vis hoppades jag i min enfald att mina ord och konsekvenserna av det skulle ha betydelse. Men det hade inte det, alkoholen har tagit över min älskade make som jag nu måste lämna. Hatar att det blev så men jobbar nu mycket med mig själv, vad vill jag och hur vill jag ha det. Det bästa av allt är att nu kan jag säga att jag har gjort allt för oss, men det hjälper inte. Vi flyttade ihop och jag har hela tiden sagt att jag inte vill att han dricker och har hoppats ända in i det sista. Jag känner mig ändå nöjd, om vi inte hade flyttat ihop igen, hade nog jag funderat hela livet. Jag har också läst min andra tråd, vilket är bra eftersom jag ser att det var exakt likadant för ett år sedan. Samma beteende och samma funderingar dock märker jag en stor mognad hur långt jag kommit i min process.

Men oron för honom ökar ju eftersom jag ser att han gett efter för A eftersom han har sån ångest. Längtar så tills flyttlasset går om 2 veckor. Då blir det som jag visualiserat: ett litet hus med uteplats och en liten plätt för odling. Där tänker jag slappa och få tillbaka kraft och ork för att sedan ge mig ut i livet och pröva mina vingar. De har blivit lite vingklippta under dessa år tillsammans, jag har gjort det och låtit det ske. Men nu ska den glada spontana och livsbejakande mia komma tillbaka. Jag tänker ofta:
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden!
Idag har jag både mod och förstånd, nu ska jag jobba mer med sinnesro.

miss lyckad
lör, 2021-07-24 - 13:02

Bra att du börjar leva ett liv som du vill ha, och inte din beroende partner. Det finns många som aldrig orkar ta det steget du gör nu.Förändring kan ju endast ske när vi förändrar vårt tänkande och gör annorlunda mot tidigare..Viljan och orken att bryta med alkoholen fanns inte heller hos mitt ex. Jag har aldrig ångrat att jag flyttade..Tvärtom ångrar jag att jag inte gjorde det tidigare..Men allt har sin tid. Och allt blir som det ska. 🍃🌸🍃

Backen123
lör, 2021-07-24 - 22:16

Hej MalmMia, länge sen nu, nu går vi mot nya mål och börjar resan att lämna det där bakom oss. Du vet ju vad du har framför dig, jag vet det nu också efter att jag gick för 6 månader sen, det är inte lätt men betydligt lättare än att leva i den där gröten vi avtackat oss, hoppas dottern är nöjd ändå ❤
Den där visualiseringen gör att man håller sin kompas stadig, man får på något vis kraften av den

Harmonidrömmar
sön, 2021-07-25 - 11:08

Heja dig, Mia! Älskar att läsa om att du nu får det du visualiserat. Det låter inspirerande, du verkar hittat en ny stig i livet, och den bär mot bättre tider. Jag kommer tätt efter, visualiserar mitt och barnens nya hem, ett kedjehus i vår lilla ort. Inreder köket i mina tankar, sånt håller hoppet uppe. Längtar efter lugnet, där man kan bli den man var en gång i tiden. Bästa mamman, mer ork, mer rutiner. Blir så glad av att läsa ditt inlägg.

Harmonidrömmar
sön, 2021-07-25 - 11:11

Och du, försök släpp oron för honom. Han kanske måste krascha för sitt kunna vända. Och det måste han göra på egen hand. Du kan inget göra om han inte vill se sanningen liksom. Klipp den tråden, jag tror det är det mest omtänksamma faktiskt. Både mot honom och dig själv. Man måste sluta att sopa upp i deras framfart.

Azalea
sön, 2021-08-01 - 11:00

Låter som du har en fin plan för dig själv och sinnesro bönen är bra att bära med sig.
Vi kan inte förändra någon annan utan bara oss själva och du har kommit långt i det.
Jag är så glad för din skull och hoppas att du snart sitter i din trädgård och njuter av allt som är bra❤
Stor kram 🧡 Azalea

Mammatill2
sön, 2021-08-01 - 22:03

Blir så berörd när jag läser och inväntar själv att våga ta mod men så svårt… Stor lycka till. Så svårt att ta steget och verkligen lämna jag har funderar så länge och bestämt mig i huvudet men längre än så kommer jag tyvär inte

Mammatill2
sön, 2021-08-01 - 22:03

Blir så berörd när jag läser och inväntar själv att våga ta mod men så svårt… Stor lycka till. Så svårt att ta steget och verkligen lämna jag har funderar så länge och bestämt mig i huvudet men längre än så kommer jag tyvär inte

MalmMia
mån, 2021-08-23 - 15:58

Tack för alla kommentarer. Nu sitter jag i mitt lilla hus efter flyttkaos. Dock har jag sträckt ut en hand efter hjälp, då kom föräldrarna och har hjälpt till med att få allt i ordning. Nu är det mitt rensande kvar. Så skönt och lugn och ro, jag behöver inte oroa mig vad som ska hända idag. Jag behöver inte fly hemmet i bilen på helgen. Jag har också till stora delar släppt oron för maken, jag kan inte göra något - allt är hans val. Känns också skönt. Jag vet att han dricker men jag slipper drabbas.

Backen123, jag följer i dina fotspår. Jag ska också på retreat utanför Uppsala. Det är en sak som jag unnar mig denna höst, för att också ta reda på vad jag vill, lyssna till min inre röst.

Dottern är mer harmonisk och lite mer social med mig, är inte heller lika arg och sur. Så bara det känns som största vinstlotten. Jag hoppas det håller i sig, så hon också kan känna lugn och ro hemma.

Och till dig som funderar på att lämna eller som är på väg. Låt allting ta sin tid, om du är redo att gå gör det och ta hjälp. Fundera igenom vad du vill och gör bra saker för dig själv under tiden. Det kan vara bra att ta reda på mer så du vet vad du har att slåss emot, läs härinne, lyssna på poddar, läs böcker - för mig var det avgörande för att kunna gå. Jag har i flera år blundat för problemet och tänkt att det löser sig och lyssnat och trott och hoppats på löften om förbättring. Jag skrev också dagbok, jag tänkte ha den för att konfrontera honom, men han bara hånskrattade! Nej, men det blev en hjälp på min väg ut. Vill jag verkligen ha det så här? Jag har ofta läst och gått tillbaka till det jag skrivit, för man glömmer - ojojoj va fort jag har glömt. Jag har också gått i anhöriggrupp, det var min räddning när det var som tuffast. Att få prata av sig och vara totalt ärlig med människor som förstår, vars ledare var alkoholterapeut. Min aktiva process med att lämna har tagit 3 år, med lämna, gå tillbaka och nu slutligen lämna. Men nu är jag helt färdig, känns det som. Det är en stor sorg, men mannen som jag gifte mig med är borta i och med att han dricker. Han kom tillbaka sitt nyktra år och det var därför jag föll till föga och flyttade ihop igen. Jag trodde inte han skulle gå tillbaka och dricka, nu när vi hade så mysigt. Men det hade han tänkt!

Så nu är det framåt för att hitta mitt inre jag, vem är jag vad vill jag? Hur kunde jag bli medberoende? Har jag ett existensberättigande utan att vara duktigt? Konflikträdsla och att alltid vara till lags/omtyckt, vilken betydelse har det?

Så till alla som kämpar, en stor styrkekram så du klarar denna dag också

EsterHanna
mån, 2021-08-23 - 19:54

@MalmMia , Jag går på samma stig som dig och känner igen mig i allt du skriver... Sitter nu också i mitt lilla stenhus med en gladare dotter. Hur kunde jag drabbas? Vad var det jag inte såg? Vad är det för retreat utanför uppsala du pratar om.
Andas, andas med magen igen-vilken skön känsla. Men jag sörjer med... Precis som du!
Stor kram

Azalea
mån, 2021-08-23 - 22:03

Det gläder mig att ni har hittat hem och äntligen kan få njuta av vardag som helg med era döttrar.
Att lämna är ett stort steg och det är först när man är " klar " som det går att genomföra. Jag kände det så när det var dags för mig.
All värme till er båda🧡🧡Azalea

MalmMia
tis, 2021-08-24 - 16:00

Tack Azalea, hoppas du nu har det så bra som du önskar.
EsterHanna, förstår exakt vad du pratar om. Precis så är det. Frötuna Gård heter retreat stället, låter mycket spännande för att få en start på ett nytt liv.

levanu_80
tis, 2021-08-24 - 20:18

Här har ni en till som efter 10 års äktenskap ska flytta. Får min lgh 1 oktober. Jag och mina 3 barn. Men visst tvekar jag. Mannen vill inte inse, skyller på mig att jag e otrogen mitt fel. Att jag e snabb på att flytta då vi he betänketid. Han tror jag har hittat nån ny därför jag flyttar. Jag sa till han för en månad antingen söker du hjälp eller så skiljer vi oss. Och han va snabb med att skriva på skilsmässa papperna. Nu när jag har fått lgh säger han att han vill söka hjälp ja han e helt desperat, sen ena stunden e allt mitt fel. Men jag håller mitt ord. Fast jag älskar honom fortfarande. Många känslor och längtar tills jag ska flytta

EsterHanna
tis, 2021-08-24 - 20:46

Sänder bara en massa pepp och styrka. Samma sits som du och får höra det samma att jag måste ha träffat någon ny. Tänker att det hör till sjukdomen att ha noll självinsikt. Man häpnar. Bra jobbat att du tagit beslutet. Barn har man ansvar för. Jag tänker att det är mycket värt för barn att se sin förälder sätta gränser och stå för det friska. Barn gör inte som sina föräldrar säger utan som de gör säger man ju. 1 oktober kan du börja bygga bo igen :) Ett tryggt bo! Stor kram!

MalmMia
ons, 2021-08-25 - 08:40

Ja, så mycket skit man får höra när man driver igenom en separation. Jag har lärt mig av alkoholterapeuten, de spelar på en annan moralisk planhalva. Du kan inte förstå deras logik, så jag har slutat bry mig om konstiga utspel. En annan sak som är mitt mantra är - du kan inte vinna den diskussionen! Om du börjar att logiskt resonera kring alkohol och hur mycket osv, då är du en förlorare. Du kan inte vinna diskussionen, de försvarar sin "lilla bebis" (alkoholen) med näbbar och klor, som man själv skulle göra med en liten bebis.

Jag har några inspelningar med en full make som diskuterar mitt i natten. Bara upprepningar hela tiden, som en trasig vinylskiva och svammelargument. Så tragiskt att se, men också skönt - det här behöver jag aldrig vara med om. Och herregud - hur kunde jag stå ut???

Levanu_80, ja du har en tuff tid framför dig. Men låt det ta tid att återhämta dig. Se också tillbaka på det galna som är skönt att slippa och sörj över det fina ni hade. Ja, tänk på vad barnen slipper vara med om och vila i det. Kram

Backen123
ons, 2021-08-25 - 09:14

Härligt och sorgligt att höra, härligt att du är hemma nu men så sorgligt att det blev som det blev, jag vet vilken kamp du fört 🙏 precis så som din terapeut sa, sa min lika. Träffade henne förra veckan, för jag ville knyta ihop säcken, få gå vidare, inte låta det ta mer energi. Hon beskrev mitt ex bortom allt det moraliska och etiska, att det är sjukdomen, när jag ställde frågor om situationer han gjort som är så främmande för mig, sånt man inte vill visa en annan människa men som han inte brydde sig om längre. Frötuna är härligt (ta med varma kläder, det kan vara lite kyligt inne) tystnaden var som balsam för själen.
Det du skrev om din dotter, mina barn märkte inget sa dom, men lillen drar inte dom djupa suckarna längre, vi är nära hela tiden och det är så härligt. Längtar till hösten, med lugnare på jobbet och renoveringar läggs på is. Huset är sålt och exet flyttade tillbaka till norr.
Vi får hitta nåt reatret där man får prata och boka på samma 🤗

EsterHanna
ons, 2021-08-25 - 13:25

@Backen123 Blir så glad för din skull, följde dig ju i kampen för ett bra tag sedan... Då våndades du över huset osv. Och nu flyttar han i väg med-så skönt! Jag fick ju "hem" min alkoholist som inte har något i det här landet... Han kom tillbaka även fast jag stängde dörren efter ännu en fylleresa.
Har gett honom nummer till socialtjänst och terapeuter...
Dock känner jag en krypande olust att han kan poppa upp här. Han står fortfarande skriven här, han har ingen fast adress...

levanu_80
fre, 2021-09-10 - 10:02

@MalmMia
Ja det här med att diskutera om alkoholen är ju lönlöst. Antingen får man ge sig. Eller så slutar det ju med att man e helt psykisk sjuk eller man e helt slut o börja på att undra om man e helt frisk då man får höra alla fel o brister om en själv o allt e ens egenhet fel! Som du skriver man kan inte vinna diskussion, hur mycket bevis man en har!! Ja detta är jobbigt och visst tvekar man då dagar allt går bra för i bland nåt man mannen och kan prata om problemen o allt. Och tänker att man har det ju det bra. Men sen hamnarna man i ruta ett igen. Ja man känner sig maktlös då ma älskar honom. Och tänker på alla fina minnen, de är som att hjärnan glömmer de dåliga. Hur gjorde ni när ni tvekade och var i dessa tankar. För innerst vet jag ju att detta är ett bra beslut!!