Jag har sedan barnsben haft en dålig relation till alkohol, en älska/hata relation. Uppväxt med missbruk. Drack väldigt mycket som ung och höll på så tills mitt psyke inte ville vara med längre. Behandlad mot depression sen 10 år tillbaka. Lever nu ensam med barn vv. Dricker sällan men när det händer så går det dåligt. Tar alltid annan narkotika när jag blivit full.. vilket känns förfärligt. Vill bara kunna njuta av livet 100% nykter. Det är mitt psyke jag har problem med och som jag ibland bara vill fly från. Vet inte vilken väg jag ska ta härifrån...

Hej, klokt att börja fundera.. Har du fått någon typ at samtalshjälp för det psykiska? Kan det hjälpa att läsa på mycket om alkohol och hjärnan, att alkoholen triggar ångest och psykisk obalans? Kontrollförlust är ju också en typ av alkoholmisdbruk, så bra att göra något åt det.

Det låter som om du redan har kontakt med vården, men att det inte räcker. Dina funderingar är en bra början. Det är nog olika för folk, för mig kan metoder och samtal vara en hjälp på vägen, men till sist är ändå beslutet mitt. Och där har jag lätt att misslyckas. Dricker också sällan men då jättemycket så jag tappar minnet. Jag tycker inte om mig själv som person och vill helst försvinna, men jag har genom anhöriga och barn (skild, vv) ett ansvar att leva upp till. Du vill leva nyktert. Jag själv finner inget nöje i alkohol ens lite till maten. Jag vill vara absolutist. Men det är en kamp mot det som varit. Det bästa är att vara ärlig och öppen, mot sig själv och andra, tycker jag.