av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Kvinna-mamma46
tis, 2009-08-25 - 12:18

Nu skrattar jag igen... :)

jo så är det nog många som beskriver mig. Härligt med mc Fenix. Jag ska snart våga mig upp på makens nya..

Å vet du vad.... tiden går fortare än man tror, rätt som det är så är du där. Med kropp och själ i balans.

Har du provat antiinflammatoriskt t.ex voltaren för ryggvärken? (hönsmamma och sjuksköterksa.. :) Och alkoholpolis enl maken. :)

Lev i harmoni mina vänner.

Pia

Kram

Berra
ons, 2009-08-26 - 09:26

..men hallå Pia!

Har du tjuvstartat?
Jag laddar inför Tisdagen nästa vecka, där Måndagen ska vara den sista med den "andra" kompisen nikotin...

Det finns en fördel, om man nu får prata om den...

Har rasat i vikt under sommaren, -7 kg, antagligen för att maten inte "smakar" längre..
Brukar normalt sett gå upp en massa under semestern, med grillning och allt..
Men icke...
Frugan påstår att det är all bira, som jag numera inte dricker, men det borde ha synts under vintern i sådana fall...
Jaja, vad vet jag...

Men på sikt så lär man bli supermager, när cancern sätter in...

Så den måste bort, trots att den har givit mig små micropauser till eftertanke...

Men du får ju fortfarande ditt nikotinbehov tillfredsställt av snuset, som på sikt ger mer än ciggisarna, 1,5mg/h istället för en 6 min lång kick på 0,5mg, har jag läst någon gång...

Okej stå på dig, jag väntar nog in i det längsta, rapporterar när det drar ihop sig...

Berra

Berra
fre, 2009-08-28 - 09:50

Tjoflöjt!

Nu är det snart helg, och vi kan andas ut ifrån arbetet...
Men spänna bågen när det gäller att hålla alkoholdemonen i schack...
Man övergår ifrån ett arbete till ett annat, så att säga...

Jag precis hemkommen efter ett tandläkarbesök, efter att meckat om en gammal lagning ifrån 1970!, bort med gammalgam'en, och i med ny och fräsch plastfyllning.
Så min kropp peakar nog på kvicksilver just nu, brukar vara värst när man tar bort gamla fyllningar.

Min tandläkare hon är verkligen proffsig, får t.om "barnsalva" innan sprutan så känner man i stort sett ingenting, hon är snabb och skicklig, och byggde upp en ny fasad, klappat och klart på 45 min, jag har verkligen förtroende för folktandvården, har aldrig haft tandläkarskräck någonsin.
Men så har jag väl haft turen med bra tänder och bra tandläkare...
Det blev dessutom bara 45% av det priset hon först hade sagt, så jag är hur glad som helst!
Dessutom kan jag numera tugga på vänster sida, tjoho!

Visst, ska väl erkänna att jag uppskattar en varm tutte på höger kind också...
Ska nog ta den sista gammalgam-lagningen nästa år igen!!!

Så denna början till helg kan inte bli bättre, har några fotbollsmatcher och 2 (!) st 40års fester på lördagen därav en med kräftor (svenska sådana..)...
Men jag är inte spak, jag har övningskört så länge med min nya nykterhet, att jag inte ens bryr mig om att vara betänksam om det där med alkohol...

Frugan förresten hade lite "afterwork" igår kväll på jobbet, trodde hon skulle ringa efter skjuss, men hon kom hemputtrande vid 9-rycket med bilen, själaglad!
Hon var så glad att hon inte var med i det gänget fyllisar, hon såg saker hon inte sett tidigare och hon trodde aldrig att det gänget som skulle gå vidare ut, skulle komma in någonstans...
Platt fall, typ!, och idag är det väldigt lågmält på jobbet, vartefter de struttar in en och en...
Så hon känner sig också som en vinnare idag...
Vem vet, vi kanske kommer att slåss om att vara fyllchaffisar i framtiden...

Jag lever i nu'et, precis där jag står, jag vet vad jag har sagt och gjort igår och idag...
Genom att inte falla för alkoholen så har jag kontroll på mitt liv, och ångesten finns inte längre i mitt liv, mitt val idag ger mig förutsättningar för att morgondagen blir precis lika bra...

Genom att LEVA!... så lever jag

Mors! /Berra

Berra
sön, 2009-08-30 - 21:34

Hej!

Ännu en helg som har stärkt mitt val av alkoholkonsumtion!

Var på ett jättevälanordnat kräftskiva i Lördags, med 12 kg (!) hemkokta svenska kräftor.
Vi var 22 personer och 8 barn, och allt fanns med...
Välkomstdrink, små snittar, tipspromenad, bordsdekoration, bordsplacering, kräfthattar, den där pappersmånen, infravärme, filtar, pajer, västerbottenost, bröd, öl, vin och naturligtvis nubbar...

Altt var planerat efter absolut bästa förmåga, precis som det skall vara...
Blandat med olika kamratkretsar och åldrar...

Det hölls tal och skålar, sjöngs nubbevisor och skålar, hurrades och skålar, tackade värdparet och skålar, gratulerades och skålar, nubbevisor och skålar...

Sörpel..slurp och tjohej, tugg smask och knak ..oj skal!

Konversationen var först lite spänd, sedan trevlig och lite senare högljudd.
Skrattades och fnissades, tjoades och skreks...

..och här bröts den gräns när jag inte längre tyckte att det var trevligt...

För jag (som vanligt) drack ju bara alkofri öl, så även i snapsen..
Och hängde alltså med hela vägen och såg även där de andra fortfarande tyckte att det var kul...

Det var inte längre trevligt, och det jag såg var inte belevat och människovärdigt...

Jag gick ifrån "apstugan" och ställde mig en bit ifrån för att röka, och titta på mina kompisar stjärnorna som blinkade åt mig hela kvällen, det var jag och dom ikväll, barnen sov!
Jag frös och ville längre inget annat än att gå och lägga mig...

Tände en brasa i grillen så att vi fick både ljus och värme, och en efter en kom folk trippandes till mig som inte längre ville vara med och apa sig, de hade alla slutat dricka när de så de andra bara "bete' "sig, vi blev två gäng, där jag och mina vänner värmde sig vid brasan och resten fortsatte med racerfart bland borden.
Vi slog av på takten och umgicks lite granna på sidan av, och kunde föra trevliga samtal i vanlig samtalston, vi blev inte "torra" utan hamnade i säng runt klockan 03...

Det blev aldrig otrevliga eller arga, de blev bara så fö...t packade...
Det hände dumma och klantiga saker, stolar och glas som gick sönder, de som måste ledas till muggen osv, ingen som kunde dricka kaffe normalt, och glasbitar som hamnade i kladdkakan när de skålade en aaaning för hårt, folk som ÅT av den i alla fall osv
Frågorna upprepades gång på gång, som om de aldrig förstod svaret...
"Gubbar" som blev gubbsjuka trots att frugan satt brevid, osv osv...

Det hela rundades av att värdinnan själv spydde ner barnen (4 st) som sov i dubbelsängen!!
Det lade en viss sordi på partandet, när hennes barn i sin tur fick plocka, städa, duscha upp efter mamman sin, de blev genast mycket snabbt nyktra...

Jag sov gott och mycket länge, och strax innan jag somnade så tänkte jag...

Det spelar ingen roll hur fint och välordnat allting redan är, grisarna samlas runt alkoholen i alla fall och stökar till efter bästa förmåga, och det värsta är hur "kul" de sedan påstod att de hade!
Jag kan bara säga, att det hade de inte, de är bara något som de tror de hade, för alkoholen har redan spelat dem ett spratt i hjärnan, jag såg, och det var inte värdigt, ett dugg!

Jag är ledsen för deras skull, och deras ångest stämmer, med råge...
Men jag hade en fin stund, med frugan (som var i mitt gäng) och vi lärde känna ett nytt par som vi troligen kommer att fortsätta umgås med, istället för ångesten...

Jag vet att jag gör rätt!, varför ifrågasätter alla mig?

Må väl! /Berra

Marie1
mån, 2009-08-31 - 07:24

Oj, vilken fest! När jag läser det så tappar jag ännu mer lusten att dricka alkohol!
Visst är det konstigt att om en människa inte dricker så ska den ha en förklaring till det. Jag kom på mig själv i fredags då en kollega skulle få gäster varav en var ständig chaufför då han är nykterist, då frågade jag varför! Sen kom jag på att det behövs väl ingen anledning till det och tog tillbaka frågan.

Ingen frågar någon om varför de dricker, men om man inte gör det så är det litet suspekt och behöver förklaras. Folk får misstankar att kanske personen är alkoholist eller har alkoholism i släkten eller att det hänt något när personen var berusad som gör att den är nykter. Det kan ju vara så att personen bestämt sig för att inte dricka för att det inte tilltalar personen.

Måndagmorgon - igen - veckorna går fort och så gör också helgerna! Nytt beslut för idag att inte dricka. Ha det bra alla som läser!

måne
mån, 2009-08-31 - 08:29

Hej alla,ja en ny vecka ,en ny ,härlig morgon,ja livet kommer till sin spets utan alkohol,jag menar det är så skönt att se det med nyktra ögon,varit nere i veckan efter mitt återfall förrförra helgen men börjar komma på track igen,lite nedstämd o lågmäld bara det kanske försvinner efter en längre nykter tid,har börjat äta antidepp men vet inte om jag vill fortsätta,kännslite trist men jag kanske behöver det ,försöker intala mig att det går ändå men magkänslan sägger att det kanske är bra just nu med lite stämningshöjande,kram på erTessan

Berra
mån, 2009-08-31 - 08:57

Hej Tess!

Alla vägar till ett bättre välmående är rätt...
Det spelar ingen roll om det är antidepp eller inte, det är inget "fusk".
Det är inget fel med att hjälpa kroppen att må bättre, och man blir inte "fucked up" av pillerna.
Det är fortfarande du kvar i kroppen...

Jag har äntligen efter snart 10 mån lyckas höja dosen till något som för mig är acepterbart,
utan den skulle jag antagligen inte ha levat idag...

Ångesten höll på att ta livet av mig!

Idag mår jag som sagt bra/bättre, och den största av alla hjälpar jag haft, är nykterheten..

Lycka till/ Berra

Berra
mån, 2009-08-31 - 14:43

Hej igen!

Låt mig få komma med ett litet förtydligande ang. antidepp...
Jag vet att det på forumet finns personer som inte tycker om dessa piller...
Vad de har haft för erfarenhet med dessa, kan inte jag förklara...

..men det är viktigt att följa de anvisningar man får av läkaren/ordinationen.
För snabb upp/nedtrappning av dosen kan ge motsatt effekt,
och redan där kan man ju tappa förtroendet för den.

Vissa reagerar olika på olika mediciner, och man bör märka en skillnad inom ca 3 veckor.
Gör man inte det ska man kontakta läkaren igen, för en annan typ av medicin eller dosering.
Det finns andra biverkningar som t.ex. med utlösningsproblem för herrarna vilket kan skapa en stor irritation mycket större än själva deppigheten, och därför vill man skicka dem åt fanders...
Man har ju "nog med problem" alla redan, så det hjälper ju inte till...precis.

Sedan bör man ju inte dricka under tiden man knaprar på dessa, för det kan ju bli helt fel, och som i mitt fall så var det ju just alkoholen som var den utlösande faktorn...
Så varför ta motgiftet hela tiden, om man envisas med att fortsätta med giftet...?

Det står på fass.se att man inte bör kombinera dessa tabletter med t.ex Johannesört, eftersom man inte riktigt har kontroll på vilken reaktion man då kan få..

Att kalla dessa piller "lyckopiller" är en myt..., antidepp låter bättre tycker jag!
De skapar ingen lycka, men fungerar som en sköld att det "dåliga" inte når in på en på djupet.
Problemen kvarstår alltså, om man inte gör något annat åt dem, som KBT eller psykolog osv.

Men det skapar ett välbehövligt andrum, så att kroppen/knoppen hinner vila ut lite...
Så kanske man orkar att ta tag i livet och problemen efter ett litet längre tag...
Men man tittar nog på 1-1,5 års behandling (i mitt fall) så det är inga "quick-fix", för
vissa kanske man behöver mycket längre tid...

Min depression skapade en livsomvändning som jag fortfarande har lite svårt att anpassa mig till.
Jag gav upp min "manlighet" och blev plötsligt sårbar inför alla, jag är inte stor och stark längre, ja möjligen fortfarande stor, men inte stark, jo på ett annat sätt...

Har börjat insett mina brister, och det är en styrka i sig självt, har blivit mer känslig på både gott och ont, lyssnar mer på mina kroppsliga signaler t.ex.
Om jag inte tycker om en sak, så ifrågasätter jag mig varför jag fortsätter ändå.
Om jag känner mig hängig, så tillåter jag mig att vara ledsen i det inre.
Om någon säger något dumt, så är det antagligen fel i hans/hennes huvud, inte mitt...
Om "kostymen" inte passar, så bär jag den inte, att våga säga NEJ, är en styrka...
Och för varje gång man vågar, så växer man...otroligt!
Att "öppna" sig för andra, och vågar tala om sådant som gör ont, eller känns fel..

Plocka fram sådant som gör en gott i hjärtat, det växer inuti en själv...
Det som gör ont, växer i en bubbla, som blåser bort, för jag har den "mänskliga" skölden på mig!

Tack vare pillerna, så får jag en möjlighet att få lite andrum...
Tack vare depressionen så fick jag en möjlighet att upptäcka något nytt...

Medaljens baksida, har en framsida också, tänk bakåt men gå framåt...

Livet har en del nya möjligheter, se dem!

Berra

måne
ons, 2009-09-02 - 10:19

FIna rader :mozze,man behöver nog en sköld för att orka o ja,nog har man blivit mer öppen o sårbar av allt,absolut,jag är så gråtmild ,gråter ofta men inte bara för att jag är lessen,skönt att lätta på trycket ibland. Du beskriver så bra om antidepp,jag har börjat nu ,åt enperiod förut men då drack jag så mycket o det hände så mycket eländiga saker då,som jag förvisso inte minns ,men som min man berättat . Tur att inget allvarligt hände iallafall,att man gjorde sig själv illa eller så. Men nu ska jag ge det en ärlig chans. KRAm Tessan

Marie1
ons, 2009-09-02 - 20:20

Ja, Mie, det är jättesorgligt! Verkligen! Stackars män!
Jag undrar - vem filmar sånt här och var läggs det ut och sist men inte minst - varför?
Någon som vet?

Dagarna rullar på - den ena vita dagen efter den andra. Har bestämt mig för i dag också! I dag blev jag och mannen bjuden på whisky- och vinprovning om någon vecka. Huvvaligen! tänkte jag. Hur ska jag klara mig ur det här? Vi kommer att åka bil dit och jag skyller väl på att jag håller någon lämplig diet. Enda gången jag är glad för bilringen är när jag ska skylla på dieten, det blir trovärdigare när jag verkligen har en (eller kanske två :) bilringar) runt midjan.

Jag vet att jag borde vara ärlig och säga som det är men jag är inte där än! Dock är jag såååå glad och tacksam för varje nykter dag!
Trevlig kväll! önskar Marie

Berra
tis, 2009-09-08 - 12:44

Hej Tessan!

jaha, ska jag säga...
Har precis fått skäll av chefen att jag inte har gjort det jobb tillräckligt bra...
Han har rätt, och jag bestrider det inte...

Så nu är jag låg, mer än någonsin...

Hela livet känns skit just nu, och de rader jag skrev här ovan, känns helt främmande...

Upp som en sol, och ner som en pannkaka...

Livet går upp och ner hela tiden, och jag är fortfarande en känslig själ, alltför känslig...

Nu sitter jag och stirrar på en punkt mitt i väggen, och funderar på hur jag ska ta mig ur det här...

En ensam själ, i ett ingemansland...

Varför lägger jag ett sådant värde i mitt yrke...?

Varför har jag ett sådant bekräftelsebehov?

Varför är jag inte starkare, än jag trodde?

Många frågor att funta på, dåligt med svar, känner mig själv inte tillräckligt mycket ännu...

Ännu ett lågvattenmärke, en tisdag förmiddag september 2009...

Jag ska leva när jag kommer hem...

Berra

Berra
tors, 2009-09-03 - 09:17

Tja!

Tycker att det är lite dåligt med inlägg på forumet just nu...
Man kan se lite dippar då och nu, och det är flera dagar sedan någon kom med något nytt ibland.

Allt behöver ju inte heller handla om alkoholen, utan hur man lyckats leva utan den kan ju vara ett bra förslag också...

Så jag skriver av mig lite skrivklåda, om hur mitt liv fortsätter sin gilla gång...

Först och främst, Pia, jag har inte lagt av med rökandet, måste jag erkänna...usch!
Men det har flera bottnar, för det första är jag inte tillräckligt motiverad...
För det andra så ger mig micropauserna en välbehövlig vila, för eftertanke...
Jag får "nya" kompisar vid "rökrutan" vilket också gör mig lite gladare...
Jag är hemskt beroende av nikotinet, men anser att mängden inte är jättemycket...
Det är ju naturligtvis inte nyttigt, och jag har fortfarande inställningen att jag ska sluta, men
inte idag, inte i morgon utan om några veckor låter mer behagligt...

Jag vet att det inte är bra att skjuta saker framför sig, men just nu anser jag att fördelarna överväger, dessutom så har jag "rasat" i vikt och har halverat mina antal kilo över 100-kilossträcket, och det känns bra...
Smaken är ju inte detsamma, och jag låter bli att rensa tallriken, utan stannar upp lite tidigare, och det är något som man har blivit inpräntat sedan barnsben, man SKA äta upp...
Men nu är det förändringarnas tid, och ingenting är sig likt, och det känns bra...
Förändring ÄR bra!

Jag "hatar" inte längre jobbet, inte lika fruktansvärt, och det tackar jag min nya dosering på antidepp, jag trivs inte, men hatar det inte längre på samma sätt...
Funkar någorlunda med killarna, men tjejerna håller jag mig borta ifrån, de har "elaka" tungor, och den värstaste av alla, kom tillbaka ifrån sin barnledighet i måndags, så jag bara väntar på att bomben skall briseran i hönsfarmen...
Vi har t.om haft handgemäng mellan tjejerna, så det kan gå vilt till när de börjar munhuggas...
Spännande, visst, men inte speciellt behagligt, liknar mest Robinson-klaner, och är det för lugnt så är det alltid någon som kastar in en tändsticka så det flammar upp igen...
Så brudar håller jag mig borta ifrån...

Hade bilen på service, det blev den STORA service med kamremsbyte, 11 000 pix!
Hade jag inte knaprat antidepp så skulle jag väl grämat ihjäl mig över dessa tusenlappar,
nu tycker jag att det var dyrt, men sån't är livet...
Så där ser man hur medicinen "dämpar" smällarna lite, högst medveten om sakerna, men man gräver inte ner sig i detta, utan det får gå...

Nä, nu väntar jag på att någon annan ventilerar sig lite på forumet, ifrån hjärtat!

Må Väl, och glöm inte att med dagens val, så har du redan bestämt hur morgondagen kommer att se ut, ljus idag, ljus imorgon...

Jag har ångesten i ett strypkoppel, på behörigt avstånd!

Berra