Ångesten tar mitt liv...

3671 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Märta (inte verifierad)
Hej Berra Tittade in i natten, skulle sova men har...

Hej Berra

Tittade in i natten, skulle sova men har varit på "ensemblefest", jag spelar amatörteater och sjunger och vi hade hade en präktig fest i kväll. Älskar dina inlägg, reflekterar och tänker en massa. Att ge sig själv gåvor är underbart och vackert. En gång köpte jag en så vacker ring till mig själv, bara för att säga till mig själv att jag har ett värde. Jag ler varje gång jag trär den över mitt finger, det är sant!!!! Just nu strör jag tulpaner omkring mig, älskar dessa vackra blommor samt att jag njuter av koltrasten. Sen fick jag lära mig att det bästa sättet att somna in är att säga godnatt till sig själv :-). Värt ett försök, det funkar för mig/ sov gott alla vackra och värdefulla människor därute...

Berra (inte verifierad)
Hej Märta! ...vet du vad?, jag testade att...

Hej Märta!

...vet du vad?, jag testade att säga go'natt till mig själv igår kväll...
Fick lite "barndomskänslor" när mamma sade sådant till mig när jag var liten...
Vilken minnesflash, snacka om att man kan hjälpa hjärnan att styra sina tankar...

Idag mår jag oförskämt bra, trots att det är en Måndag och allting..
Har haft en hektiskt helg med mycket åkande med bilen hit och dit...
MEN...inte låtit mig stressas upp av det, allt får ta sin tid...

Tog mig på Söndagen en liten tur bort och fönstershoppade alldeles ensam...
Det sög i leksakstarmen, men det är tunnsått på kontot...
Såg massor av "bra-att-ha-prylar", men inga "måste-ha-prylar"...
Kom hem med.....ingenting!, härligt!
Jag har lite kontroll över mitt ha-begär, det finns inte tröst i allt jag handlar...
90% kolla, jämföra, dregla, men bara 10% göra slag i saken...
Tiden för mig själv blev det viktiga, jag hade lite "egentid"...

Hemma satt frugan och var i upplösningstillstånd..!
Hon hade "slarvat" bort en hel dag, ingenting var planerat och hon bara satt rätt upp&ner...
Stackars henne, hon blir stressad av att göra ingenting, hon har en bit kvar i sitt tänk...
Jag hade frågat henne om hon ville följa med, men icke!

Bitsk var hon, och jag bara tittade på henne, och då blev det MITT fel...
Vad surar du om? fick jag frågan...
Jag svarade inte på den, utan gav henne blicken, ..."lägg av, vad håller du på med"-blicken..
Hon fattade inte vinken, utan gick muttrande därifrån, upp på övervåningen och skällde på ungarna
Hon låter sitt o-välmående gå ut över oss andra, hon borde se och höra sig själv...
Jag mår bra, och låter mig inte dras med i hennes utbrott, det kan hon ha för sig själv...
Då är jag en "oförstående" man, haha!

Jag har min "skyddszon" och där kommer inte ens min älskade in i...
Där kan hon inte styra mig, mitt tänk, mitt välmående...
Jag känner mig stark i mitt nya tänk, inget negativt får tillstånd att förändra mig...
Jag har egna strikta regler för hur jag ska behandla mig själv, inte tillåta mig förfalla..

Ett av dem är att inte falla för frestelsen med att alkoholen skall lösa något åt mig...
Nu har jag prövat denna i så många år, och har lärt mig att den bara förvärrar saker och ting..
Det kanske inte känns så i början, men man måste tillåta sig att se helheten...
Ska jag lura mig själv i fortsättningen, så kommer inte alkoholen att vara den som hjälper till...

Mina tankar är starka, och diciplinen stenhård, för att jag vet att jag ska må bättre...
Ibland får man vara sin egen förmyndare, och sätta emot hårt...

Genom små nyttiga tänk, så förändrar jag verkligheten till något bättre...
För att livet ska bli positivt, så måste jag plocka bort alla.....minus..

Mors Berra

Märta (inte verifierad)
Hej Berra Härligt att det funkade för dig också med...

Hej Berra

Härligt att det funkade för dig också med att önska dig själv god natt. Man är som lite snällare mot sig själv då. Jag tänker på din fru och hennes reaktioner som du beskriver. Kan det vara så att hon så att hon fortfarande känner stress när du inte är i närheten, fastän på ett omedvetet plan? För några år sedan försökte min dotter att ta livet av sig och vi gick i genom ett helvete hemma. I dag mår hon bra, lever med en pojkvän och fixar livet alldeles utmärkt. Men ibland kan jag höra nyanser i hennes röst, se hennes kroppsspråk etc och då reagerar min kropp direkt och får i full beredskap. Jag tog upp det med min kurator som pratade om kroppens minne. Även om hjärtat och hjärnan vet att allt är över så reagerar kroppen med ett eget minne. Jag har fått lära mig nu att jag funkar så, att acceptera att stressen drar i gång och att det handlar om en djupt rotad rädsla som alltid kommer att finnas där. Nu när jag vet vad det handlar om så har jag mycket lättare att hantera det. Det var en tanke..

I dag lyser solen och koltrasten sjunger. Kan det bli bättre?

Kram Märta

Berra (inte verifierad)
Hejhej! ..tillbaka till livet i vardagen...

Hejhej!

..tillbaka till livet i vardagen igen...
Känns det hopplöst?... njaeä, egentligen inte...
Har i mitt inre börja acceptera att detta är mitt liv, det är varken roligare eller tråkigare...

Jag har kontrollen och KAN påverka utgången av dagen, jag bestämmer...
Vill jag bryta mönstret och få mig en obehövd ångest, så vet jag hur jag gör...
Vill jag det då, aldrig i h*lvete!!!, om såren håller på och läker, varför strö salt i dem då?
Jag behöver ingen mer smärta, jag behöver stillhet och värme, ljus och god lokalkännedom i mitt inre, jag vill kunna känna igen mina behov och bejaka dem, och sätta stopp för förlustelser som ligger utanför min egen hälsobudget...

Ja det är lite av det man pysslar med nu, allt har ett pris,
och jag har satt mina egna budgetramar.
En fylla "kostar" för mycket, inte i pengar utan i ångest och annat dåligtmående...
Jag kan kosta på mig annat i flertalet gånger istället, måste hushålla med resurserna...

Samtidigt måste jag öppna mig för andra "inkomster", sådant som ger mig en känsla av välbehag.
Det kan vara i stort sett vad som helst, men jag måste lära mig att ta in det, igen..
För många av alla grejor har man som vuxen lärt sig att förbise, det är inte värt något...

Något som de äldre har lärt sig att ta tillbaka, att bara sitta rakt upp och ner på en parkbänk,
njuta av solen, barnens lek, fåglarnas kvitter, löven som dansar i vinden...
Att komma ner på jorden igen och upptäcka det mest enkla, att det faktiskt spelar roll...
Inte väva in sig i en massa krusiduller, en massa taktiska känslor, hjärnan är en mästare att försvåra saker och ting för en själv, koppla loss tankarna och låt saker och ting vara...

Att våga stanna upp, koppla loss tankarna, dagdrömma sig bort lite...
Det är att "ta in" och ge lite till sig själv...

Vi står dagligen inför tusen olika sortes val...
När ska jag sluta idag, vilken buss ska jag ta, ska jag handla på vägen hem idag, vad ska vi ha för mat idag, om jag ska dricka ikväll, vad ska jag se på TV'n ikväll, ska jag lägga mig tidigt ikväll osv osv

Ett av dem sätter resterande val ur spel, och kanske med tiden så är det inget val...
Utan låter så här, VAD ska jag dricka ikväll...
Eller med förutsättningar, OM jag ska kunna dricka ikväll, så MÅSTE jag förbi bolaget..
Tänk tanken så här, OM jag ska äta idag, så MÅSTE jag handla först, är inget val...
Släpp tankarna fria, och gör dina frivilliga val mycket enklare, utan tvång...

Att "våga leva", är att inte leva under tvång, eller tankar under tvång...
Att ta ut svängarna, prova på något nytt, så länge inte alkoholen är med,
är det kanske minnesvärt också...

Mitt val att inte längre nyttja alkohol är inte längre ett val...
Det är en förutsättning för att jag ska "våga leva"...
och det är ingen begränsning, utan ett livsvillkor...

Mors Berra

Berra (inte verifierad)
Tjohopp! Haha, lill-lördag idag,...

Tjohopp!

Haha, lill-lördag idag, eller?
Självklart, men inte med alkoholen inräknad, för mig, allt annat räknas...
Begreppet har inte försvunnit bara för att jag har slutat dricka alkohol,
det finns och det har jag accepterat, bara modifierat det lite...
Det är väl så man får göra, ändra saker och ting så att det anpassas till för dagen...

Allt är inte svart, ELLER vitt, utan en ständig gråszon som växlar ifrån mörkgrå till ljusgrå..
Och det är min uppgift att justera och ändra den i den riktning jag så behagar...
Det är alltså JAG som står vid rodret, jag bestämmer vart jag vill...

Är jag i en mörkgrå zon och vill vara kvar där, då ändrar jag ingenting...
Men vill jag till en ljusare, så måste jag själv ändra rodret och styra mig dit...
Man måste sätta mål, för dagen, veckan, året eller hela livet...
Den som ger upp och låter fartyget gå vind för våg kommer att kapsejsa...

Jag har satt mina mål, en del ouppnåeliga (som högsta vinsten på lotto t.ex, men drömmen finns kvar, och jag ger mig en chans, varje vecka)..

Andra lättare, att som t.ex idag ska jag jobba för att må bra, kanske låter ouppnåeligt för vissa, men med små enkla milstolpar och delmål så jobbar jag mig framåt, och SÖKER saker som gör mig glad, vissa dagar går bättre än andra...
Jag vet bara bestämt att alkoholen INTE hjälper mig i det fallet, eller inte alls egentligen...

Sedan utsätter jag mig själv för en del nya saker och prövningar, för att våga öppna mina sinnen..
Som t.ex det här med Yogan, skulle aldrig ha gjort det för 2 år sedan, skitlöjligt!
Idag vet jag att det var en förutfattad mening, som var utan substans...

Jag ger den idag en chans, utan motarbetning...
Och den ger mig "något" som jag har svårt att sätta fingret på, stretchningar och andningsövningar, koncentrationer och vilan, det finns något där som tilltalar mig..
Nu snackar jag inte om att jag är tuppen i hönsgården, utan något annat...

Och det är just det "dära" som jag inte får kläm på, vad är det för något?
Jag mår bra av det, både fysiskt och psykiskt, men jag vill veta VAD..
Typiskt så där att man vill analysera sönder allt, varför inte låta det vara...?

Varje dag är en ny dag, och jag vet aldrig på morgonen vad den ska ge mig...
Jag har bestämt mig för att ge den en "chans", och försöka se fram emot den...
På kvällen försöker jag se kontentan av den, och då bestämma mig för att den var "bra", "duger"
osv, istället för att fokusera på alla skitdetaljer som gav den en dålig klang...

Jag väljer att må så bra som möjligt, och det är utan alkoholen, och då blir det möjligt...

Mors Berra

victoria (inte verifierad)
Många kramar till dig Berra. Du förgyller min...

Många kramar till dig Berra. Du förgyller min frukoststund!

vana (inte verifierad)
just det Berra livskavalitet

just det Berra livskavalitet

Kvinna-mamma46 (inte verifierad)
Jag tror det "dära" är du- ditt innersta väsen. Där...

Jag tror det "dära" är du- ditt innersta väsen. Där sinnena är stillade och egot är tyst. Ditt liv som bara är och det känns helt självklart och underbart. Typ lycka?! ´Det som Buddha hittade under sitt träd och sedan ägnade resten av sitt liv åt att sprida vidare.

Jag förstår vad du menar med att man vill veta vad det är. Men det vet väl ingen än så länge...

Berra (inte verifierad)
..fasiken vad glad jag blir när ni svarar med små muntra...

..fasiken vad glad jag blir när ni svarar med små muntra tillrop då och då, TACK!

Har ju faktiskt glömt bort med lite reality dokumentären Berra's Liv...
Allt tugg är ju bara att missionera om alkoholen och dess djävulstyg..
Jag har ju ett liv också, man kanske har svårt för att tro det, dessemellanåt...

Jo igår ringde granngrabben, hans "mamma ville att jag skulle komma över"...
Nu kan ni ju tro vad ni vill, men till saken hör att vi har ett väldigt god samvaro med några av våra grannar, vi umgås och hjälper varandra i vårrt och torrt...
Och nu var ju inte hennes gubbe hemma, så det är ju klart att man "ställer upp"...höhö..
Märker ni hur jag försöker sätta små frön i era tankar, usch dej!
Jag hade ju inte riktigt "tid" för detta, så jag frågade vad saken gällde...

Mamma tror att Kristinas (en annan granne) marsvin håller på och dö!
Nu blev det ju fart på gamla Berra, är det något som berör honom så är det just djur...
Människor kan vara dumma, men djur drivs av sina instinkter, och dom förstår jag...
(Till saken var att detta marsvin skulle vi ta hand om, hade Kristina kommit överens med oss om, men glömt att fråga, ..hmmm)
Så Kristina drog till Thailand i 3 veckor, och förväntade sig att vi skulle hämta buren,
men hade inte tänkt på det där med nycklar och annat sånt där oviktigt...

Så den andra grannen (han/hon som ringde) skulle vattna blommorna efter några dagar, och hörde hur det prasslade och pep i ett av rummen, vad sjutton är du kvar här hemma alldeles ensam???
Så hon bar över buren till oss, min fruga nekade detta, vi hade "odjuret" under julen, och den förde oväsen på nätterna och buren luktade illa, tyckte hon...
Och ingen av mina ungar ville ha stinkburen i sitt rum, så hon fick vackert bära hem buren till sig.

Nu hade ju den däringa marsvinet fått mer kärlek och mat än någonsin, och nytt kutterspån i buren, så den stackarn var dåsig, andades kort och häftigt och var inte alls speciellt glad...
Hungrig var den inte, men gick emellanåt att få lite nyfiken, men allmänt hängig...
Vad kan man göra, bara låta se tiden an, veterinären är det ju inte frågan om,
det är ju billigare att skaffa sig en ny...

Skulle djuret kola så känner man ju sig lite skyldig, det var ju vi som skulle ta hand om det...
Så nu går vi i "väntans tider", och låter se om det fixar sig på natrlig väg..
kanske är förkyld, eller har förstoppning (men skiter gör han i alla fall)..jaja...

Jag försökte trösta grannhustrun med en historia jag hade hört...

Det skedde också mellan grannar, och den ena var bortrest..
Då kom den hemmavarandes grannens hund bärande på den andra grannens döda kanin i munnen, mannen blev förskräckt och kollade i utomhusburen, jojomän helt riktigt, den var tom.
Efter att ha skällt ut hundjäveln efter alla ramsor han kunde, så bar det iväg till vartenda djuraffär inom de närmaste milen för att hitta en exakt likadan färg på kaninen...

Efter mycket letande så fann han en, och stoppade in den i buren hos grannen...
Någon vecka efter så kom grannen hem, och han väntade nyfiken på om någon hade upptäckt hans lilla förändring i kaninburen???
En eftermiddag stod den nyss hemkomna mannen vid kaninburen och kliade sig i skallen...
Han kunde inte låta bli, utan gick fram till mannen och frågade om "allt var som det ska.."?
Mannen tittande frågande på honom och sa...

Nja, jag vet inte vad som har skett..sade han, men..
Dagen innan vi skulle åka iväg så dog kaninjävlen för ungarna, och skönt var väl det.
Och så vi grävde ner den på baksidan.
Men nu sitter den fan här i buren igen...!!!

Det var den lilla historian det, det är inte lätt att vara djurgranne...

Mors Berra

biz (inte verifierad)
Tjena Berra, Du och jag började nog skriva här på...

Tjena Berra,

Du och jag började nog skriva här på forumet samtidigt och jag vill bara säga att jag glädjes över din framgång. Själv valde jag utav någon anledning att dricka igen , ett "återfall" som det så fint kallas. Så nu är det back to basics igen, göra om göra rätt helt enkelt :-)

Lycka till Berra!

Du är inte ensam!

/Biz

Märta (inte verifierad)
hahaha.... lycka till med marsvinet. Kan inte låta bli...

hahaha.... lycka till med marsvinet. Kan inte låta bli att ömma för den lilla...

Kram Märta

Berra (inte verifierad)
Hej Biz'an! Hörrödu, ta det inte SÅ...

Hej Biz'an!

Hörrödu, ta det inte SÅ allvarligt, du är inte tillbaka på ruta ett...

Bara för att man halkar dit lite en gång, så är det inte förgjort...
Alla dina nyktra dagar är inte förgäves, se dem som bra dagar!
Det är ingen tävling, varje dag utan alkohol, ÄR en BRA dag, så också dagen efter...

Du har inte "förlorat" något, kanske lite av förtroendet för dig själv...
Men ingen dömer dig här, du är fortfarande Biz och lika uppskattad...
Du sätter kraven för hårda på dig själv,
VAD var det som gjorde mest ont...

Att du blev full?, inte?, ja men då så, du kunde ändå ha kontrollen...

Att du överhuvudtaget drack, du tappade lite av ditt eget förtroende...
men tänk, hur smakade det?, var det lika gott som du tänkte innan..

Eller var det verkan av ruset du ville åt? blev det så som du hade tänkt dig,
kändes det så "härligt" som du hade förutsatt dig...

Eller var det ångern som tog udden av all njutning, du gjorde det,
men kunde ändå inte njuta full ut av det...

Det kanske blev en "tvångstest", ett prov som inte blev lyckat för att du visste redan innan
i ditt inre att du inte skulle kunna få njuta av alkoholen...

Tänk tillbaka, och upplev din "uppdatering" en gång till i ditt sinne...
Ta lärdom av den, se det som något positivt, som du kan ta fram vid nästa "sug-tillfälle"

Vi finns, vi lever, vi gör ständigt nya upptäckter, vi snubblar ibland,
men måste vilja resa oss igen utan att vara rädda för att snubbla ytterligare en gång..

Hur skulle det annars se ut om en ettåring ramlade för 38:e gången, och tänker..
Äh va' f*n, det här med att kunna gå, det är nog j*vligt överskattat, jag kryper istället...

På'n igen Biz, räkna ALLA nyktra dagar sammanlagt, och inte enbart de i en följd...

Vad jag menar är, Shit happens!
Skiter du på dig, byt brallor och gå vidare...
Stå inte kvar och ojja dig, det bara luktar och svider efter ett tag...

Mors Berra

biz (inte verifierad)
Hej Berra, Tack för dina tankar. Skall memorisera...

Hej Berra,

Tack för dina tankar. Skall memorisera "Skiter du på dig, byt brallor och gå vidare..."

Nu kanske mitt inlägg lät mörkare än vad det är, att jag fick ett återfall är inte det värsta utan det som stör mig är att jag inte kunde förutspå det, inte fick någon chans att liksom blocka det. det var som en magisk kraft förde mig och jag låg i dvala :-)

Men jag är på det igen och precis som du säger så skall jag inte låta mina tidigare nyktra dagar överskuggas utav detta. Ditt inlägg ger mig ytterligare bränsle till att inte dricka, tack för dina uppmuntrande ord.

Din vän i kampen!

/Biz

Berra (inte verifierad)
Hej Biz! Förlåt, jag kan vara lite...

Hej Biz!

Förlåt, jag kan vara lite framfusig och burdus, men jag är sådan...
Vill ibland gå över gränsen och stötta, push'a lite för mycket..
Hoppas på att det finns fler som får den lilla extrakicken att vilja/våga göra något bra för sig själva.

Idag är det Fredag, och det är nog den bästa dagen i en arbetsvecka..
Jag ser fram emot helgen och ledigheten, och att få styra min egna tid...
Tidigare längtade man till den för då "fick" man ju dricka...

Skillnaden är att det får jag fortfarande, men jag VILL inte...
Och det är en viktig mental bit att vilja ändra hos sig själv...
Från att inte få till att inte vilja...

Att inte få, gör en obstinat och vilja bryta mot förbudet...
Att inte vilja är en frivillig tanke, och det ligger bara hos mig själv..

Fortfarande är det inte enkelt att sluta, men om viljan finns hos en själv,
så har man kommit en lång väg framåt...
Vanan, situationen, självkänslan ja mycket spelar in, och spelar spratt...

Att orka ta sig igenom ett sug, det stärker självkänslan om att ha kontroll...
Och ju längre tiden går, desto mindre slår vanan in i styrsystemet...
Situationen kan man styra själv, genom att avstå situationer som innehåller alkohol,
om man känner sig "mör" och inte orkar argumentera mot både sig själv och andra...

Mornar som inte innehåller bakfylla och ångest är fantastiska mornar.
Men även där kommer vanans makt in, och kanske vill man utmana tristessen igen..

Att stå upp för sig själv, att våga skydda min egen imunitet, gå i klinch, ta en strid...
Bli arg och förbannad, lägg skulden på andra, försvara mitt eget välmående...
Ställ traditioner mot väggen och läxa upp dem som inte våga bryta mönstret...
Våga utmana, och ställa sig i spetsen för det man tror på...
Våga ta en strid, och visa att du är bestämd, aldrig tveka på det som gör en ont...

Jag gör så här, därför att...
En stor packe självförtroende (inbillad eller inte..) och visa vem som är stark och våga utmana..
Sådant skapar avund och tillförlit..

Jag älskar mig själv, och jag vill inte göra mig illa...
Att vara självgod är inget fel, om ingen annan bryr sig om en..
Om inte du tar hand om dig själv, vem ska annars göra det??

Berra älskar sig själv, och idag har jag bestämt mig för att inte göra mig själv illa...
Gammalt ordspråk säger, den man älskar, den agar man...
Allt förr i tiden var inte bra, därför är förändringar bra...

Se mig..
Ge mig..
Ta mig..

Berra

Märta (inte verifierad)
Hej Berra Jag blir alltid så glad när jag läser dina...

Hej Berra

Jag blir alltid så glad när jag läser dina tankar. Visst handlar det om att älska sig själv och framför allt att inte vilja göra sig själv illa. Ibland önskar jag att vi aldrig läst om Luther och Jante. Där jag kommer från är dessa herrar välkända och och väl integrerade i strukturen. "Tro inte att du är något" är ju en känd devis. Men alla människor har ett stort värde och det är först när man älskar sig själv och kan stå för den man är som man också låter sig bli älskad på riktigt och innerligt. Och den känslan vill man aldrig mer förlora, eller hur? Ha en fin helg, njut och du... du glömmer väl inte bort att önska dig själv en god natt :-)

Kram Märta

Berra (inte verifierad)
Mitt i helgen... Näsan och öronen är...

Mitt i helgen...

Näsan och öronen är kalla efter att ha vait ute och kollat matchen idag...
Ansiktet däremot är varmt och solbränd..
Lite hurvna så väntar vi på att perkulatorn ska tuffa klart, och det vankas nybryggt kaffe...
Livet har sina ljuspunkter, och det behövs ingen alkohol för att förvärra den...

Frugan meckar till lite flygande jakob som vi ska frossa i om ett par timmar...
Ikväll vankas det melodifestivalen, och en citron ska få fräscha upp bubbelvattnet...

Att se fram emot och njuta av det enkla livet, stanna upp och bara vara...

Som sagt, livet har sina ljusa sidor, och inget med alkohol ska få förstöra den...

Därför lever jag här och nu, och tillåter mig att må bra...
Inget, absolut inget ska få förstöra min helg...

Kramar Berra

Berra (inte verifierad)
Halloj! ..så var den helgen över, ja i...

Halloj!

..så var den helgen över, ja i stort sett, bara en natt, och sedan en arbetsvecka till...

Är jag nöjd med helgen då?
Beror nog på vad man har för sorts förväntningar, jag satte mina "lågt"...

Inget Rockn'Roll i helgen, utan bara ta det lugnt, och hinna med mig själv...
Inte tillåta mig stressas upp av något annat, utan låta tiden få ta sin tid...
Inte tänka på allt som "kunde" hända, utan låta det få hända...som händer...

Låter det snurrigt?
Kanske för en oinvigd, men inte sätta förväntningar för högt, i grova drag...
Jag har bara ett enda stort mål, inte låta mig må dåligt..

Jag sätter spärrarna hårt, och håller kontrollen på mig själv..
Jag låter mig njuta av det jag har, istället för det jag kunde få...

Mitt stora intresse är faktiskt familjen, det kan låta tråkigt,
men jag "betalar tillbaka" till mitt största stöd här i livet, min familj...

Jag jagar runt med ungarna på träningar och matcher, ställer upp osv...
Vi lagar god mat, och har myskvällar framför TV'n, vi umgås mycket tillsammans..
Men aldrig "kväver" vi varandra, alla har sin frihet att få göra vad de vill..
Vi är en kärnfamilj i mångt och mycket, och tillsammans är vi starka...
Jag identifierar mig mycket med min familj, min stora stöttepelare...

Därför trivs jag oerhört mycket med helgerna, då vi får vara tillsammans hela dygnet.
Det stärker mig mycket...

Idag t.ex drog frugan in till stan hela da'n med sin kompis, på bio och fikade...

Själv bjöd jag in min kompis, vi kollade på gamla videos'ar där vi tävlade tillsammans för 19 (!!) år sedan, det som jag trodde skulle bli en kvart med lite fika...
Blev till 6 timmar med middag och hela fadderittan...
Umgänget blev varmt och mycket uppskattad, och vi är väldigt förväntasfulla på den showen vi båda ska gå på om snart en månad...
Vi har känt varandra i dryga 32 år nu, och hur visste vi då hur våra liv skulle se ut nu, knappast!
Men, jag har lärt mig att sina vänner måste man vårda, det varar oftast livet ut...

Sådant är saker jag har lärt mig att omvärdera, sedan jag gjorde slut
med (vad jag trodde..) min bästa polare alkoholen...
Umgänget med polaren alkohol varar också livet ut, men det tar f*n så mycket snabbare slut!

Därför har jag valt att "leva" idag, imorgon kan det vara försent...

/Berra

Berra (inte verifierad)
Okej, back on stage på jobbet... Jobbigt, tja, inte...

Okej, back on stage på jobbet...

Jobbigt, tja, inte för jobbets skull kanske, men mera för det vackra vädret ute...

Jo jag är nöjd med helgen, den blev en fin upplevelse, det som blev av den..
Jag blandade groggar till frugan under melodifestivalen, själv drack jag "bara" tonic water,
men med is och en citronskiva, och det var nästan lika gott som det brukar..
Var jag sugen då, nä inte alls...
Inte heller på hennes rödvinsglas till middagen, mitt är lika fint men då innehåller det bara cola.

Det känns som om jag är "hemma" med mina tankar...

Jag längtar inte efter smaken, det som man brukar skylla på...
Jag kommer inte ihåg berusningen heller, det som det egentligen handlar om...
Jag har brytit mina traditioner med att längta efter "belöningen" på Fredagen, Lördagen, Söndagen
Mina närmaste vänner vet om mitt "läge" och har accepterat mig för den jag egentligen är..
Därför har jag fått ett inneboende lugn, och behöver inte strida mot andra, eller mig själv.

Jag vet vad drickandet innebär för mig, och vart det leder, knappast något gott i det..
Jag har övervunnit min tankar och lärt mig att konsekvenserna är större än lyckan...

"Lyckan" är kortvarig och "dum", för det händer saker som jag inte kan stå för, nykter...
Och konsekvenserna blir att mitt inre slits itu och sönder av malande tankar...

Om tankarna är rätt eller inte, spelar egentligen ingen roll, jag fokuserar helt fel...
Fokuset borde ligga på varför dessa tankar överhuvudtaget finns där, inte vad de står för..

DET har jag lärt mig, inte tillåta mig att må dåligt..
Jag har tittat på skärsåren och undrat varför de gör ont, inte på att det är kniven som skär dem...
Ändå har jag tillåtit kniven göra mig illa, helg efter helg, och inte fattat...
Nu är det slutjonglerat, och jag behöver inte låta "the show must go on"-tänket...

Jag är tillbaka på scenen, men kör någon helt annan show,
clownen har dragit sig tillbaka, jonglören likaså...

Nu tittar jag på publiken och undrar, vad vill ni se?
Förnedringens tid är förbi...

/Berra

Berra (inte verifierad)
Humm... ..idag saknar jag dialogen på...

Humm...

..idag saknar jag dialogen på min tråd, det blir mest en monolog, och monotont...
Jag vet inte vad ni tycker om mitt "tjötande", kanske kraxar rakt ut i universum utan öron...

Eller så har jag ett behov av bekräftelse, vad vet jag...

Livet tuffar runt, och det händer inget särskilt, och det är väl både bra och dåligt...
Bra för att det inte händer något dåligt...
Dåligt för att det inte händer något bra...

eller så är det väl som så att jag hela tiden VILL att det ska hända en massa runtomkring mig...
Och då händer det väl en massa saker, både bra och dåliga...

Det var väl lite av sådant som hände när man drack, det hände något!!!
Men med tankarna på att det hela tiden slog över åt det dåliga hållet, så låter jag det vara...

Så går mina tankar en tisdagsmorgon, med mycket sol och värme (genom fönstret)...

Idag ska jag ge dagen sina bästa förutsättningar, genom att vara fortsatt nykter...

/Berra

Kvinna-mamma46 (inte verifierad)
Hi hi, här kommer ett tjatigt inlägg. Livet är att...

Hi hi, här kommer ett tjatigt inlägg.
Livet är att bara VARA ibland, utan att det händer något. Och det kan man njuta oerhört av med ett stillat sinne. :) För egentligen händer det saker hela tiden, livet tuffar på som du säger. Men vi är vana vid att det ska hända saker som ger oss kickar, och blir otåliga och rastlösa... Det går att lära sig att hitta sinnesro, lugn och lycka i att bara vara, här och nu. Det gäller för det första att inse att det är bra, nyttigt och att vi FÅR lov att njuta av ingenting. Måste inte prestera, måste inte vara med om balla saker hela tiden....

Det är svårt att beskriva i ord, .. får grunna lite mer på hur jag ska förklara mig och återkomma.

Love, peace and understanding.

Pia

Fenix (inte verifierad)
Visst Pia är det så. Bara vara ibland är så härligt....

Visst Pia är det så. Bara vara ibland är så härligt. Men så svårt att hålla fast vid, fast kroppen berättar precis det. Så mkt locktoner från falska profeter.
Nu snart dags att sova och se fram emot en del skojiga saker att ta itu med i morgon.
Natti alla,
/Fenix

victoria (inte verifierad)
På tal om vad kroppen talar om... När jag slutat dricka...

På tal om vad kroppen talar om... När jag slutat dricka kan jag helt plötsligt "höra" min kropp så tydligt. Det är som att jag vet vad den vill ha nästan hela tiden. Jag är sugen på bra, nyttigare mat, jag dricker mer vatten, jag behöver ta en promenad osv.
Allt detta och lite till talar min kropp om för mig. (slinker ju tyvärr ner en hel del godis ändå, har ju som tidigare sagts unnat mig till ett par extra kilon under detta halvår)
Helt fantastiskt vad härligt det är när man efter ett helt vuxenliv talar samma språk som kroppen igen. Stackars, stackars kropp som fått utstå så mycket misshandel! Nu ska den få ägg, yoghurt med hemmagjord musli och nypressad apelsinjuice till frukost. Då blir den så glad! : )

Berra (inte verifierad)
Härligt...! ..att få se att det finns lite...

Härligt...!

..att få se att det finns lite liv i tråden. tack för att ni finns...

Idag är det en bra dag, det kommer att hända en hel del på jobbet...
Vi hade lite umgänge igår kväll med jobbarkompisarna, så det börjar lossna lite mellan oss...
Det verkar som om chefen har lyssnat lite på oss andra, och tagit det till sig..
Så jag ser med förhoppning framåt på just jobbet, så länge det varar...

Jo Pia som du skriver, man söker fortfarande kickarna...
Jag har kommit långt, otroligt långt med mig själv...
Men har fortfarande lika långt kvar...

Jag har blivit införstådd om mitt beteende, och lärt mig att rikta blickarna inåt...
Jag har lyssnat på mig själv, och tagit åt mig...

Men att "bygga om" sitt sätt att leva, och inte ständigt leva på förhoppningar...ÄR svårt...
Jag vet att det är fel, men har svårt att finna lika starka välbefinnande känslor som just kickarna.
Och när jag inte hittar ro'n i mig själv, så söker jag kickarna...
Man lever ju på hoppet, hela tiden...

Precis som om man inte tillåter sig att gå ner på tomgång...
Man är för uppjagad för att kunna vila, ett livsmönster som är för svårt för att bryta...
Man faller så lätt tillbaka på vanan, den man känner till, där allt är som "vanligt"..
Att ständigt behöva hålla koll på sig själv är svårt, gör inte si, tänk inte så...

Jag ska försöka att se mig själv idag, från ett annat perspektiv, mitt inre...

Mors Berra

Berra (inte verifierad)
Hallå! Återigen en morgon utan...

Hallå!

Återigen en morgon utan bakfylleångest, vad skönt!
Det som tidigare var en ovana ca 4 ggr/vecka är nu helt borta...
Man vänjer sig snabbt, och dagarna blir mer varandra lika...

Tråkigt?, tja beror på vad man jämför det med...
Men tycker man att dålig sömn, svettiga uppvak, malande tankar är
något att bryta av med, då är man nog en självplågare...

Jag har det hellre "tråkigt", men ett mycket mer behagligt liv...
Man får söka ny kickar att fylla det med, istället för kickar med fylla...
Jag tror att många saknar sitt "gamla liv", och faller tillbaka pga det...

Man har två känslor, den övertalande känslan som säger att det inte är så farligt,
och den undermedvetne känslan som säger att det kommer att braka åt h***te.
Med tiden har nog den övertalande känslan lyckats tjata in sitt mantra...

bara en gång, du kan ju testa, bara två öl, jamen det var ju så länge sedan,
nu har du varit så duktig, det måste ju firas, man vill ju inte vara ensam,
alla andra dricker ju, jag har kontrollen, måste tröstdricka bara lite,
men ett gott glas vin till maten måste man ju få ta...osv osv...

Man får hjälpa till och tänka lite längre...

Om jag skulle ta och sjukskriva mig i morgon med bakfylla,
lite rattfylla skulle sitta fint, en kväll i fyllecellen, det var längesedan...
dags att få lite sårskador på knogarna, kanske skulle supa bort mobilen och plånboken
munhuggas med frugan/gubben, tömma kontot osv...

För mig har alkoholen bara blivit en massa tokerier väl mixad med ångest...
Man tappar omdömet redan vid andra glaset, och sedan finns det ingen morgondag längre...
Men den kommer, var så säker, och oftast mycket hårdare än någonsin...

Det slapp jag idag, genom att jag tog det beslutet redan igår...
Att idag ska jag inte dricka något med alkohol i...

Och då får jag leva mycket mer, även om det skulle mot förmodan kännas lite tråkigare...
De brukar säga att den som är bakis känner att han/hon i alla fall lever...

Men vad är det för ett sorts liv???, inget som jag vill leva...

Jag vill uppleva att jag lever, inte straffas för att jag lever...

Därför har jag valt att inte dela mitt liv med alkohol mera...

Mors Berra

victoria (inte verifierad)
"Om jag skulle ta och sjukskriva mig i morgon med...

"Om jag skulle ta och sjukskriva mig i morgon med bakfylla,
lite rattfylla skulle sitta fint, en kväll i fyllecellen, det var längesedan...
dags att få lite sårskador på knogarna, kanske skulle supa bort mobilen och plånboken
munhuggas med frugan/gubben, tömma kontot osv..."

Dessa rader är så bra, att jag skulle vilja skriva ut den och ha dem på kylskåpet! Men det skulle väll se FÖR märkligt ut!

Love you, Berra!

Mickey (inte verifierad)
Jag tänkte detsamma. Många gånger har jag inte ork att...

Jag tänkte detsamma. Många gånger har jag inte ork att läsa Berras långa inlägg men gjorde så (innan du hade kommenterat vickan) idag. Det är ta mig fan nobelprisklass på dem raderna!
:D ;-)

Berra (inte verifierad)
http://www.youtube.com/watch?v=4Jb8WS5...

http://www.youtube.com/watch?v=4Jb8WS55xAo&feature=player_embedded

Ännu en sak att reflektera på...
Är/var det så kul som de tyckte då?

Berra

Mickey (inte verifierad)
Jag hade kul i alla fall :D Men jag vågar knappt tänka...

Jag hade kul i alla fall :D Men jag vågar knappt tänka på hur det kändes när dem började nyktra till. ;-)

Jag fundera på det där med ångest. Det verkar inte vara något större problem för dem flesta medans jag själv lider väldigt mycket av det dagarna efter?

Mie (inte verifierad)
Jag hade inte kul. Väcker ångest & oro. Känner det...

Jag hade inte kul.
Väcker ångest & oro.

Känner det välbekanta illamåendet välla upp från mitt inre.
Fruktansvärt.

Mie...

Kvinna-mamma46 (inte verifierad)
Gråter. Fruktansvärt. Det sista han säger, säger allt.

Gråter. Fruktansvärt. Det sista han säger, säger allt.

Sidor