@Torn Haha du är kul du🤣Tror faktiskt också på det där med första glaset …har ju faktiskt testat det massvis av gånger och för mig har det aldrig stannat med ett glas…inte när jag själv bestämt🙈

@Orosmoln ..Stort stort Grattis🎉

@Torn, tror din tråd skall få bli min semester lektyr under semestern 😊Ser fram emot att få läsa om din resa. Tanken att aldrig ta det första glaset känns nu inte sorligt på något sätt, ser fram emot ett liv utan alkohol som redan fått mig att slösa bort så mycket tid. Just nu mår jag bra!

@Andrahalvlek, jag tror att om jag inte hejdat mig nu hade jag också till slut hamnat där din pappa var på slutet. Glad att jag kommit en liten, liten bit väg bort från ett passivt liv i klorna på alkoholen. Kommer dock fortsätta skriva och läsa här, vara vaksam på mina tankar och aldrig glömma hur jag mådde när det var som värst. Ledsen att din pappa, min mamma och så många andra aldrig tar sig ut missbruket. 🧡
@Vara frisk, tack för grattis😊

Nu ut i solen och rensa ogräs i grusgången, lite mindfulness tänker jag att det kan bli 😁🌻🌞

Försöker övertala mig själv att andas, börja om, det är inte försent.. Vad hände? Hur kunde jag köra rätt ner i diket när jag faktiskt mådde bra, började få energi, fick saker gjorda och tog tag i sådant som legat i bakhuvudet och skavt. Jag kan inte ens skylla på att jag haft något större sug. Känner mig så skamsen och misslyckad, besviken på mig själv. Varför drack jag? Belöning tror jag, mådde bra och kände mig nöjd över vad jag fått gjort. Vi har haft gäster och kalla öl stod kvar i kylen när de åkt hem. Inget sug eller längtan efter alkohol så länge gästerna var här, kände mig helt nöjd med att inte dricka något själv när de andra drack öl och vin.

Ok, jag vet att jag inte kan dricka alkohol. Jag är beroende, mår inte bra under tiden jag dricker och mår otroligt dåligt dagen efter jag druckit. Alkoholen ger mig inte längre någon bra känsla. Inte ens första ölen ger mig den sköna känsla jag fick tidigare. 1 öl blir 6-7 öl och jag är knappt medveten om det. Vill inte hamna där igen att jag inte kan fungera normalt utan alkohol. Tacksam att jag idag inte har den abstinens jag fick sist jag drack. Varför tänkte jag inte på den abstinensen i går?

Helnykter är vad jag måste vara för att må bra. Bara att börja om, får och vill inte ge upp. Jag kommer dricka ihjäl mig om jag ger upp. Dag 1 igen.. Lite omskakad och självförtroendet är tilltufsat men målet är kvar. Jag skall ge mig själv 12 alkoholfria månader från och med idag. 🌻

@Orosmoln skrev:"Alkoholen ger mig inte längre någon bra känsla. Inte ens första ölen ger mig den sköna känsla jag fick tidigare."

Precis så kände jag också mot slutet. Även när jag drack så mådde jag inte bra, alkoholen hjälpte inte längre. Som en medicin som slutar verka, självklart tar man inte den längre då. Men så självklart är det förstås inte, det vet jag också. Min erfarenhet är dock att det till 70 procent handlar om att förändra sina vanor.

Känslan av belöning är en trigger för dig uppenbarligen. Kan du hitta ett annat sätt att belöna dig? Faktum är att efterhand som tiden gått så tycker jag inte längre att det är meningsfullt att belöna mig för allt i tid och otid, men i början behövde jag tex choklad att ta till när den känslan behövde uppmärksamhet. Just choklad var min ”brygga” över till nykterheten.

Skuld och skam hjälper dig inte alls. Var lika snäll mot dig själv som du hade varit mot din bästa vän om hen hade tagit ett återfall. Och låt återfallet bara bli de ölen - upp på hojjen igen och cykla vidare mot målet!

Kram 🐘

PS. Nästa gång skickar du med gästerna ölen, eller ännu hellre häller ut den. Tillfället gör tjuven - aldrig ha alkohol hemma!

Tack @Andrahalvlek. Behövde lite pepp idag, ingen bra dag alls. Du har så klart rätt, jag kan inte ha alkohol hemma och definitivt inte kalla öl ståendes i kylskåpet.

Kan inte förstå varför jag tog den första ölen från kylen. Innan jag öppnade kylskåpet hade jag ingen tanke på att jag skulle dricka, inget sug. Var trött men nöjd och glad efter fysiskt arbete ute. Öppnade för att se vad som fanns att äta, där stod ölen och jag bara tog ut den, öppnade och drack. När jag druckit några klunkar sade jag till mig själv att det är ju bara en öl. Kände mig olustig, lite ångestkänsla i magen men när den väl var uppdrucken var jag tillbaka i mitt gamla drickande och tog ytterligare 6 öl innan kvällen var slut. Att inte dricka upp den när jag väl öppnat tänkte jag inte ens på. Ångesten stegrades allt eftersom kvällen gick.

Detta visar med all önskvärd tydlighet att alkohol och jag inte går ihop, jag är alkoholist och kan inte dricka någon som helst alkohol utan att trilla dit igen. Nyttig läxa, jag kan inte vara måttfull med alkohol och det finns inte längre någon njutning kvar för mig i alkoholen bara ångest.

@Orosmoln Bra att skriver här.💪 Det där hände mig massor av gånger på slutet. Och fanns det ingen öl, så stod jag och drack direkt ur frugans vindunk. Nä, ingen alkohol hemma var ett måste för min del.

Lägg in en extra växel och ge dig tusan på att inte dricka. Det går om man väl har bestämt sig. Jag klarade det i alla fall.

Jag känner på mig att du fixar det nu! 💪

@Torn , ja det är bara att resa sig och gå vidare, finns inget val jag vill inte tillbaka. Kan inte få det ogjort hur gärna jag än vill. Känns lite surt efter 35 nyktra dagar. Öl skall inte längre finnas i hemmet, jag blev övermodig när det gick så bra och trodde jag var säker. Glömde att detta är något jag måste jobba med varje dag. Glad ändå att jag fått smaka en liten smula på hur ett liv utan alkohol kan bli. Lust och ork började komma tillbaka, jag kände inte av någon ångest och sov bra den sista veckan.

Motivationen finns kvar och jag ser med nyfikenhet fram emot fortsatt nykterhet. Skall bli spännande att få se hur jag mår när jag klarat en längre tid utan mina följeslagare ölen. Måste bara upprepa att aldrig ta det första glaset, för mig finns inte ett glas det följs alltid av flera..

P.s @Torn, har nu läst din tråd från början, du är en verklig inspiration så härlig läsning! Att få tillbaka passionen för tidigare intressen är en starkt motivation för mig och du visar att det går, härligt🐟🌻

God morgon,
Det är så stort beslut att sluta dricka att man måste anpassa vardagen efter det.
Särskilt i början. Och fortsatt (enligt mig) som jobbar med tankar mer än just flaskor nu, men halvfulla glas hälls ut på minuten liksom halvfulla flaskor. Ingen alkohol i köket. Så slipper jag störa min sinnesro. Kram och bara framåt nu!
/Nykter 568 dagar nu säger appen…

@Se klart, det gick så bra att jag glömde vara vaksam. Du har rätt, jag måste se till att anpassa vissa saker så jag inte upprepar detta misstag. Jag skall också bli bättre på att inte sluta läsa och skriva här på forumet när jag tycker det flyter på och jag mår bra. Stort misstag. Så bra med 568 nyktra dagar, blir både imponerad och inspirerad av er som varit nyktra länge! Hoppas jag också kommer dit så småningom 🌻

@Se klart visst minns jag Fame. Jag fick en helt galen bild av mig själv med balettskor och min öl runda kropp nerpressad i tights, genomsvettig dansande på en scen mot en ölburk. 🤣💃
Dags att ta fighten, känner mig redo💪

Du ska dansa bort från ölburken ju! Tajts och benvärmare, det blir bra.
Övermod är livsfarligt, här råder jante i den meningen att ett glas är endast en armlängd bort och mot det måste man hålla sig hemskt fokuserad- mer i början- men jag är säker på att det gäller fortsatt hela livet. Har man druckit sig till den här sjukdomen har man sannolikt druckit livets enheter. MEN fördelarna är otroligt många! De vinner varje dag. ☕️

Hej Orosmoln!
Jag tror som du att det är en nyttig läxa det där att plötsligt stå där med ölen i handen trots att man mår bra. Det är liksom ingen idé att skämmas, utan mer konstatera precis som du gör att jaha, så funkar det för mig, hur ser jag till att inte hamna där igen.
35 nyktra dagar är mycket värt. Kör på direkt igen nu så får du kanske ännu mer positiva effekter av att avstå. Första gången jag slutade tror jag att det dröjde 2 månader innan lugnet som många pratar om infann sig. Det är guld värt. Så lycka till nu och dansa vidare i dina tights.

Jag fortsätter att dansa vidare (bort från ölburken @ Se klart 😄) i mina tights. Det lilla återfallet har dock gett mig ett starkare sug, tankarna hänger envist kvar vid "en öl i solen", "en öl efter dagens arbete" osv.. Önskar att jag aldrig fått detta återfall men kanske behöver jag få kämpa lite, tänka lite mer, inte bara låta tiden gå. Positivt dock att jag orkar mer, börjat njuta av fysisk aktivitet och längtar ut i terrängen med hästarna 😊Jag mår så mycket bättre utan alkohol, ingen ångest, ingen hjärtklappning det är bara att gå vidare och komma i håg, aldrig ta första glaset! Livet väntar🧡

Som jag skrev lite om i går så har suget blivit så mycket starkare efter återfallet. Är det någon annan här som också upplevt att suget blivit starkare och att tankarna hela tiden kretsar kring alkohol efter ett återfall? Vaknar också och känner mig bakfull, får tänka efter om jag druckit något dagen innan eller inte. På ett sätt en bra påminnelse då jag tänker tillbaka på den kraftiga abstinens jag hade och som skrämde mig rejält. Kommer så väl i håg de kraftiga skakningarna som gjorde att jag inte ens kunde hålla i ett glas, svettningarna, den kraftiga hjärtklappningen, yrseln som satt i länge och de skrämmande mardrömmarna som kändes så verkliga. 😱

En vecka kvar av semestern, börjar nästan längta lite till jobb och rutiner. Tror det kan avleda mina tankar lite vilket behövs. Försöker fokusera på vad jag vill och ska göra i stället för vad jag inte skall göra (dricka öl). Känner mig övertygad om att detta kommer gå bra men inte utan ansträngning. Jag tänker att det som verkligen är viktigt och betyder något sällan kommer av sig självt och det man fått arbeta för att uppnå uppskattar och vårdar man ofta.

Vi har haft gäster igen under helgen, denna gång hällde jag ut de öl och det vin som fanns kvar, något har jag ändå lärt mig av återfallet. Jag har inte svårt att se andra dricka alkohol, måttligt socialt drickande var inte min grej sista åren. Det var berusning som gällde, att hålla sig måttfull i sällskap var snarare irriterande och jobbigt. Smög till mig extra öl och drack mig till berusning när festen var slut och ingen såg. Dit vill jag inte igen.

När jag drack planerade jag ofta att göra saker men kom aldrig i väg, med tiden blev det allt svårare att hitta energin. Satt hellre i soffan med en kall öl i handen och tänkte ”i morgon skall jag…” men så blev det aldrig. Att hitta tillbaka till mina intressen, känna lust och energi är det som motiverar mig mest att sluta med alkoholen. Sen är jag också väl medveten om att min kropp inte klarar mer alkohol, jag har druckit ur mina glas. Därför blir jag så glad och inspirerad när jag läser trådar där någon lyckats med detta. Jag får också styrka och lär mig när jag läser om alla som kämpar på olika sätt, hittar egna vägar och ibland, liksom jag själv, kör i diket men ändå vill fortsätta framåt. Tack alla ni som skriver! 🧡

Just nu öser regnet ner här, hoppas det blir lite uppehåll senare men även om det fortsätter regna skall jag rida ut i skogen och sen ner till havet. Det ger mig både lugn och energi, får klä mig efter vädret. 🌦
Ha en bra söndag alla!🌻

Hej!
Du har ju en massa bra både erfarenheter och insikter, och jag håller med dig om att vardagen känns ganska välkommen för oss som inte dricker. När alkohol dyker upp varje dag så blir det en påminnelse, ibland något att förhålla sig till. Det släpper ju när det är vanliga jobbveckor.
Intressen, lust och energi är väl de viktigaste ledorden för att bli nykter. När mina helger handlade om att bemästra bakfylla blev ALLT jobbigt.
Idag har jag plockat av vinbärsbuskarna, eller delar av. Det hade jag troligen gjort även om jag var bakis men det hade varit SÅ jobbigt.
Önskar dig en fin dag!

@Orosmoln Jag känner igen mig i mycket av dina beskrivningar. Nu är det ju ett tag sedan jag drack sist, men när jag höll på med att göra förändringar och trappa ner så var det absolut så att när jag trillade dit så kände jag mer av ett sug än när det gick bra. Samtidigt kom ju de där tankarna om att "det var lika bra att dricka mer för nu har jag ju ändå inte hållt mig till planen". Tyvärr var det väl de tankarna som gjorde att jag kunde dricka ännu mer när jag väl druckit en gång.

Och visst tänkte jag som du "I morgon skall jag". Min resa är ju minst lika krokig som din om inte mer. Nu har jag ju snart klarat ett år, och jag vet faktiskt inte vad som är skillnaden denna gången. Men du verkar ju ha alla de rätta förutsättningarna för att det ska gå bra för dig nu också.

Dagar och veckor går men tröttheten består. Lite så skulle jag kunna sammanfatta senaste tiden. 👀
Sedan jag plötsligt stod där (igen) med en öl i handen i slutet av juli har det ju gått ett tag och jag hade så hoppats att jag skulle vara piggare och må så mycket bättre vid det här laget. Ibland blir jag orolig för att det skall vara något allvarligt så som var fallet när hade mitt första längre uppehåll sommaren 2020 när tröttheten inte gav sig. När jag rannsakar mig lite inser jag dock att den tröttheten var annorlunda, helt förlamande. Jag klarar trots allt av att på ett hyfsat sätt sköta heltidsjobb, gård och djur även om det är så mycket mer jag önskade att jag hade ork att göra.

Någon gång då och då dyker tanken upp att om det nu inte blir bättre än så här så kanske det är lika bra att dricka, vad har jag att förlora. Lika fort som denna tanke kommer försvinner den när jag påminner mig om den helt avskyvärda abstinens jag fick i juni. Jag vilar fortfarande tryggt i beslutet om 12 helt vita månader, dit skall jag banne mig ta mig trött eller inte. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju, nog skall jag också bli piggare och få mer ork med tiden 😊 Om inte så har jag i alla fall sluppit ångest, skakningar som inte går att kontrollera, illamående och yrsel

Har ju inte varit här inne på länge så jag skall ta och läsa i kapp mig lite. Hoppas så att det går bra för er alla och att ni mår bra, gamla såväl som nya på forumet 🧡

Två noteringar för mig själv..
Jag är inte längre helt mörbultad när jag vaknar på morgonen. Tidigare hade jag svårt att gå ner för trappan på morgonen och fick gå på sidan och hålla mig ordentligt i trappräcket för att komma ner. Nu går jag rakt ner och kroppen värker inte. Om det beror på att jag inte dricker eller på att jag faktiskt rör på mig mer nu vet jag inte men skönt är det 😊

Tydligen har jag druckit så mycket så länge att min hjärna tolkar kroppens hungersignaler som sug efter öl 🍺 Så fort jag är hungrig dyker tanken på en öl upp oavsett tid på dygnet. Tack och lov ger det inget ordentligt sug efter alkohol men tanken dyker alltid upp. Tacksam att den nu bara fladdrar förbi och snabbt försvinner.

Ha en bra dag alla! 🧡

Så var det dags att uppdatera lite igen i min något försummade tråd. Många slutar ju skriva när det inte går bra och kanske har det varit så även för mig.

Nu har jag ju lyckats hålla mig nykter men känner ändå att jag inte riktigt lyckas. Jag får fortfarande då och då en längtan att (som så ofta förr) sitta en hel dag i soffan, dricka öl efter öl och låta timmarna glida förbi. Tur då att min lilla tråd finns här så jag kan gå tillbaka och läsa hur svår abstinens jag haft och hur jag mådde, avskräcker till och mig.

Av någon anledning vill tröttheten inte ge med sig och ibland känns det så orättvist. Varför blir inte jag piggare? Har jag inte förtjänat det nu när jag varit så duktig? Varför blir alla andra pigga efter bara några veckors nykterhet men inte jag trots flera månaders nykterhet. Ja så kan tankarna gå när offerkoftan kommer på 🤣
Det är verkligen ingen tilltalande eller bekväm kofta det där.. Bäst att slänga den i soporna där den hör hemma!

När jag tänker efter lite inser jag att så mycket ändå blivit bättre, sover bra, ingen ångest eller större oro, ingen värk i kroppen när jag vaknar, behöver aldrig stanna hemma från jobbet för att jag är bakis. Jag får helt klart mer gjort även om jag fortfarande måste göra ett schema och tvinga iväg mig på vissa aktiviteter. Ja, listan på positiva saker med nykterheten kan faktiskt göras ganska lång ändå 😊 Kanske dags att pröva lite järntillskott. Vet att mitt ferritin låg precis på nedre gränsen för något år sedan när jag undersöktes för andra orsaker.

Jag hör ju till dom som smyger runt här på forumet, läser men skriver sällan. Kanske skall jag försöka vara lite mer aktiv med skrivandet här då jag känner att det är en lite farlig tid för mig nu. Börjar glömma hur dåligt jag mådde när jag drack och är lite missnöjd över den kvardröjande tröttheten.

Nu när jag ändå uppdaterar passar jag på att tacka alla som skriver, nya som gamla 😊 För mig betyder det mycket att läsa och få ta del av alla berättelser och tankar här inne. När jag tvivlar så ger det mig motivation att fortsätta lite till. Så tack till alla er 🌼