av Varafrisk

Se klart
fre, 2021-07-30 - 00:56

Hej,
Vad tråkigt med skitdagar- de kommer ju (och går) följs rätt ofta av bra dagar!
Ska kommentera det där med om ens partner/andra dricker och jag tänker nog som Blenda, att det inte säkert är ett jävelskap för alla (däremot kan det bli!)
Min man och jag hade gemensam vit månad när jag startade min nykterhet. Sen har jag inte brytt mig särskilt mkt om han tagit sin fredag/lördagsdrink, eller 1-2 glas vin. Tycker nästan tvärtom nu dock, jag vill inte att han ska avstå för min skull. Vårt liv påverkas såklart av min nykterhet- inga sena kvällar och sitta ute alldeles för länge. Inga drinkar på nån bar efter middagen. Jag orkar inte det och har ingen riktig lust. Förr kunde vi ju gå efter middagen och bara fortsätta kvällen. Ofta påhejat av mig men något vi båda tyckte var roligt. Allt blir något mer stillsamt med mig nykter helt enkelt. Däremot känner jag att vi har minst lika roligt/spännande saker att prata om. Bättre samtal t om som nykter. Och ve och fasa- aldrig behöva vakna upp och undra hur kvällen riktigt slutade.

I vår familj är det jäkligt mycket politisk debatt, ibland är det jobbigt, ibland känsligt, ibland roligt och överlag- något bra att öva på diskussioner.
MEN jag kan bli dötrött av det också.
Däremot blir jag inte ledsen, för mig är det inte ett sånt ämne. Ledsen blir jag över om jag grälar med min man eller om mitt barnbarn blir retad för något, det gör ont.
Att starka viljor möts och stöts är nog i grunden bra, försöker jag tänka.
Kram på dig.

Sisyfos
fre, 2021-07-30 - 07:52

Intressanta funderingar härinne om allt möjligt. Tänker att hur man reagerar på den här typen av diskussioner har att göra en del med vilken roll man har och har haft också i familjen. Särskilt nära familj är ju komplicerat på många sätt.
Det kommer kanske ofta en frigörelsefas där barn/unga vuxna tar avstånd från familjens åsikter och det är kanske där ni är nu, ni och sonen. Att det blir onödigt polariserat. Och är din roll i familjen medlarens så kanske det är extra svårt att acceptera. Jag gissar bara, men vi har olika roller i familjen tror jag och det är bra att få syn på vad man automatiskt tar för roll. Jag jobbar själv med att inte låta mig påverkas av andra människors känslor och humör (särskilt mammas). Det är en ständig kamp på nåt sätt och jag har jobbat hela mitt liv med att hon ska vara glad och nöjd. Hon är en fantastisk mamma och mormor, men har en dysterhet i sig ibland och jag har det som min självpåtagna uppgift att se till att hon är på gott humör. Såklart har jag även gjort samma sak i min egen familj. Det blev alldeles för jobbigt både för dem och för mig tror jag. Särskilt när jag kom på att jag indirekt ville att barnen skulle vara glada för att jag skulle må bra. Det är ju helt galet och kravfyllt. Det var aldrig så uttalat, så jag hoppas de inte har påverkats alltför mycket av det.
Angående om andra dricker så vill jag att alkohol ska vara en ickefråga för mig. Min sambo dricker öl på helgen. 2-3 st och nu kanske nån dag extra under semestern. Eftersom jag nu vet hur seg man blir av alkohol så tycker jag att det är onödigt att dricka ett glas i tid och otid för att det är semester. Så dagligt drickande, eller drickande under dagtid vill jag verkligen inte ägna mig åt. Där känns det som att jag ibland vill missionera om att det är bättre utan. Men som TappadIgen och Se Klart, så vill jag inte att någon avstår för min skull nu. Det skulle kännas obekvämt eftersom jag vill ha det som en ickefråga och själv kan välja bort just nu. Men det är skillnad på var i processen man är och vilken gemenskap man haft i drickandet tror jag. Vi drack olika saker jag och sambon, så det bekommer mig inte om han dricker öl. Men där tycker jag att den man lever med ska visa respekt och omtanke. Är det jobbigt kan man väl avstå för nån annans skull. Kan man inte det ska man nog fundera över sin egen relation till alkohol.
@Varafrisk skrev:"Tyvärr är oron, rastlösheten, känslan av att vara ensam desto större. Så dessa känslor vinner. Men med alkoholen försvinner dem."
Det är väl just tankarna ovan som är svårt att acceptera när man har slutat dricka. För det är just rastlöshet, oro och ångest som kommer med i alkoholens spår för mig i alla fall. Passiviteten som kommer av alkoholen spär på rastlösheten, känslan av att inte vara tillräcklig, inte duga. Det blev en ond cirkel för mig. Jag kunde känna rastlösheten i kroppen när jag drack sällan (och då lite mer). När jag drack några dagar i sträck kom ”den ältande alkoholisten” ibland fram. Ingen trevlig person det inte. Så många negativa tankar!
Jag vet inte om du skulle må bättre av att byta strategi och köra måttligt istället för inget nu istället, eftersom du har svårt att stoppa. Då begränsar du intaget i alla fall och känner dig inte lika maktlös. Jag tror att det kommer att gå vägen för dig det här. Vissa av oss har kanske lite längre startsträcka, men vi lyfter till slut, vi med.

Varafrisk
fre, 2021-07-30 - 09:10

Tack för inlägg hos mig…intressant att läsa.

Jag tror jag måste ha missuppfattat vissa punkter när det skrivs om alkohol här på forumet. Jag blev lite förvånad men jag måste grunna lite på hur jag ska formulera mig innan jag skriver vidare. Det handlar om det här när ens partner dricker.

När det gäller att kalla alkohol gift så hade jag inte uppfattat det som att man tänker att alkohol är gift endast för oss som är beroende utan för alla som dricker. Jag tycker att man generaliserar ibland.

Som jag skrivit tidigare så tycker inte jag heller att min man och inte heller ngn annan ska behöva vara nykter för min skull. Jag tänker även att det kan vara lättare ju längre in i nykterheten man kommit. Det finns ju andra allergier som exempelvis jordnötter, fisk där personer inte kan vara i samma rum utan bli extremt sjuka. Man utsätter ju inte dessa personer för att exponeras av dessa produkter.
För min del är jag tacksam om min man inte dricker alkohol just nu. Fast som jag skrivit tidigare det är inte ett problem ..eller han är inte problemet utan jag.

Ang politik så skrapade jag bara lite på ytan. Det finns ngt mycket djupare bakom det här. Det handlar om att inte tillhöra, att haft en mycket stökig skolgång…det sätter sin prägel. Diskussionen igår handlade även om adoption då min son sett på en dokumentär om adoptioner som inte har varit rättssäkra. Har man biologiska barn så är det många frågetecken som inte finns.
Eftersom min man är mer konflikträdd än vad jag är så har det alltid varit jag som stått där i alla diskussioner, jag som har fått ta emot all ilska. Det är inte så att inte min man diskuterar med våra barn absolut inte. Så jo…jag blir trött…jag orkar inte argumentera..jag blir ledsen.

Jag vet att alkohol spär på rastlöshet, oro mm men det här har funnits inom mig även tidigare fast det blir definitivt inte bättre m alkohol. Semester kan även stressa mig då man ska NJUTA och jag hittar inte känslan. Och om då dagarna går, semestern tar slut och jag har inte njutit det bidrar till ett stresspåslag. När kommer till jobbet och alla har haft det så mysigt och så skönt. Och jag kan inte identifiera mig med känslan.

Nu ska jag stiga upp iaf….

Kram

Torn
fre, 2021-07-30 - 11:34

@Varafrisk, Jag anser att alkohol är ett gift för alla. Det är vetenskapligt bevisat att den mänskliga kroppen tar skada av alkohol. Även en person som inte är beroende blir tex bakfull dagen efter ett stort intag. Och alkohol är beroendeframkallande, så vem som helst kan bli beroende av den. Det är inte en persons fel att hen blir beroende av alkohol, det är giftets fel. Obs, min personliga åsikt, och det står jag för.

Vad gäller min frus alkoholintag så dricker hon såpass små mängder numera så det skiter jag i. Och det har blivit mindre sedan jag blev nykter. Hon har helt enkelt märkt av alla fördelar som jag har, och det har smittat av sig på henne. Vi pratar också om alkoholens farlighet och gör allt för att inte våra barn ska fastna i alkoholens grepp i framtiden.

Hade alkohol kommit ut på marknaden i dag hade det förbjudits direkt. Tyvärr anses det forfarande ” normalt” att dricka alkohol. Men en vacker dag så är förhoppningsvis alkohol som mänsklig dryck bara en mörk fläck i historien.

Jag är liksom Sisyfos inne på att du kanske ska satsa på att dricka måttligt i stället för helvitt. För en del funkar det ju bättre. Som Vinäger, FinaLisa och Mrx tex. Du ser nog inte tillräckligt med nackdelar med alkohol helt enkelt. Och din man verkar ju inte heller lida direkt av att du dricker.

Kram

Varafrisk
fre, 2021-07-30 - 14:49

Ja….jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Tror inte att jag säger så mycket eller….vi alla har hamnat här på forumet pga vårt beroende av alkohol. En grupp skriver för att man är anhörig till någon som är beroende av alkohol.

Hur vi upplever nackdelar med alkoholen är olika. Tänker även att det är skillnad om man har lyckats vara nykter en längre tid eller om man fortfarande dricker. Jag har upplevt tillräckligt med nackdelar med alkoholen för att inte dricka längre. Tänker att det är många som befinner sig i samma sits som jag fast man inte skriver om det. Och att det är många som befunnit sig där men slutade ändå inte att dricka direkt fastän man kände av nackdelarna.

Jag kan inte riktigt sätta tummen på varför jag fortfarande dricker när jag känner av så många nackdelar. För alkoholen sätter hinder i mitt liv.
Jag är starkt beroende. Romantisering. Tänker fel. Följande tankar kommer som…när jag kommer t läkaren vill jag kunna säga..jag har varit nykter si och så många dagar….vill säga samma sak t kuratorn…och vill kunna säga det samma här på forumet. Att jag vill ha nyktra dagar för min alldeles egna skull…det tappar jag bort.

Min man skulle aldrig vara den som ställde ultimatum vilket inte är detsamma som han att han tycker om att jag dricker. Ibland upplever jag honom lite medberoende. Han beskrev att han kände sig lugnare när jag inte drack. Dessutom drack han inte själv under den här tiden mer än någon enstaka gång.

Än så länge har jag inte klarat av att vara helvit mer än när jag åt antabus. Jag var helvit under 58 dagar. Det var för kort tid för att hunnit med att känna ett bättre mående. För jag led av postakut abstinens. Jag kände av fördelar. Men mådde inte bra. Jäkla otur att min lever inte fixade antabusen. Det kan faktiskt göra mig ledsen. När jag äntligen tog steget så funkade inte det. Vet inte om jag klarar måttligt drickande men det är kanske den vägen jag ska pröva. Har tänkt att be om en tid h min läkare och prata hälsa och alkohol. Har en tid h kurator om en månad.

Ha en fortsatt fina fredag💦⚡️☀️

Kram

Blenda
fre, 2021-07-30 - 15:27

@Varafrisk skrev:"Jag kan inte riktigt sätta tummen på varför jag fortfarande dricker när jag känner av så många nackdelar. "
Jag tror att det enkla svaret är att du troligen har utvecklat ett beroende.
Det finns tusen olika orsaker till att vi börjar dricka, men vi som fortsätter trots att vi upplever så många negativa konsekvenser har med största sannolikhet fått våra hjärnor kidnappade av drogen, den liknelse som man ofta pratar om inom missbruksvården. Det blir det där klassiska "Jag drack för att jag mådde dåligt, nu mår jag dåligt för att jag dricker".

Och har man kommit så långt i sitt beroende så är det svårt att reda ut alla andra trådar – grubblerier, alla "varför", etcetera – innan man har varit nykter en tid. Alkoholen grumlar. Kidnapparen finns kvar. För vissa tar det jättelång tid innan det klarnar.

Men du har kommit en bra bit på väg redan genom dina reflektioner. Alla återvändsgränder ger också ett svar även om det känns tungt att börja om. Så nu gäller det mest att välja nästa väg, tror jag. Och om den inte leder dig dit du vill så testar du nästa. Och nästa. Till sist hittar du rätt! Kram.

Varafrisk
fre, 2021-07-30 - 15:46

@Blenda Åh goa du…mitt svar kommer nu kanske låta inte så snällt eller jag hittar inte rätt ord ..och jag skriver inte för att verka kaxig eller dum men jag vet att jag har ett beroende och ett ganska långtgånget beroende. Jag visste redan för ca åtta år sedan att så som jag drack var inte bra. Jag dricker inte så att jag blir dunderfull, kräks och deckar. MEN jag dricker åt helsike för både mycket och ofta🥵

Vad jag menade var mer varför fortsätter jag när jag vet. De flesta som dricker som jag försvinner ju från forumet när det inte lyckas. Jag är kvar men känner mig ibland som ett ufo eller ett hopplöst fall som om jagvinte förstår. Men jag förstår fast ibland kanske jag förtränger vad jag förstår….och jag har inte gett upp!

Blenda
fre, 2021-07-30 - 20:11

@Varafrisk Du låter varken kaxig eller dum, och jag visste redan att du vet :)
Jag ville mest förenkla resonemanget.
Vad jag menade är att frågan "Varför" är helt meningslös i sammanhanget, om du är maktlös inför beroendet.
Spelar ingen roll att du vet. Att du förstår. Att du vill sluta. Tankarna och förklaringarna räcker inte.
Hjärnan är kidnappad, därför måste det till mer än mental styrka och klokt förnuft.

Sedan varför du fortsätter att skriva på forumet är ju en annan fråga, du kanske är beroende av det också, men det är ju i så fall bara positivt. :) Häng kvar!

Varafrisk
fre, 2021-07-30 - 23:00

@Blenda Så tacksam för ditt inlägg🙏🏻 Ja, min hjärna är kidnappad och marinerad av alkohol…så är det🙈

Och sanningen är väl att jag även blivit beroende av forumet…lägger lite för mycket tid här. Men det handlar även om att jag under den tiden som jag skrivit här har sett många som börjat skriva då man har kanske några nyktra dagar eller fler. Somliga får till ytterligare några veckor el tom månader och därefter blir det tyst. Det kan vara tyst länge …och kanske man inte kommer tillbaka alls. Visst ngn har kanske lyckats förbli nyktra och slutar av den anledningen men jag tror att det är tvärtom ..man fick ett återfall. Om detta är ett forum för att kunna bli nykter eller ha ett kontrollerat drickande så måste man ju kunna skriva även om man inte lyckas …så tycker iaf jag. Så därför fortsätter jag skriva…i hopp om att även andra ska våga börja skriva eller fortsätta skriva.

Så kram till er alla🤗

Liten tjej
lör, 2021-07-31 - 07:08

@Varafrisk sluta aldrig skriva här💚 vi har alla olika resor. Jag har själv inte bestämt mig för om jag ska bryta helt med alkoholen eller dricka mindre mängd och inte inte lika ofta. Jag kände att jag fick till det i några veckor men nu har vi varit bortresta och då har det blivit flera alkohol flera dagar i rad (dock ej för mycket) vilket inte känns ok så det ska jag bryta nu när jag åker hemåt igen. Jag kommer i vart fall både fortsätta läsa och skriva här vare sig jag dricker eller inte och jag uppskattar dina inlägg och din ärlighet väldigt mycket så jag hoppas du kommer göra detsamma😊

Ha en riktigt fin lördag och stor kram till dig❤️

Varafrisk
lör, 2021-07-31 - 11:04

@Liten tjej Tack för ditt inlägg och dina ord:)

Både läkare och kurator säger till mig att helvit är den väg jag bör välja eftersom jag har ett långt gånget beroendet. Och, jag håller med...jag tänker att helvit är vägen...iaf behöver jag få till en längre nykter period...för att kroppen ska få återhämta sig...varje organ...varje cell. Jag längtar verkligen efter ro i kroppen. Inte förhandla. Längtar efter det där som flera skriver om...att alkohol blir en icke fråga. Att kunna dricka måttligt skulle ju vara önskvärt men skulle jag kunna klara av det är frågan?? Skulle jag längta tills den dagen jag får dricka? Skulle jag kunna hålla mig till den mängd som jag har bestämt? Ja, det vet jag ju inte eftersom jag inte har försökt.

Jag skriver ju en del iaf i mina tråd. Har läst väldigt lite i andras trådar under den senaste tiden. Kanske skulle jag läsa lite mer i andras trådar. Hänga på när någon frågar om man vill hänga på att stötta varann.

Idag är det väldigt molnigt hos mig. Ska lyssna på Melodikrysset nu. Tycker om det. Kanske blir det en utflykt till något mysigt ställe att fika eller luncha på.

Ha en fin lördag alla:)

Varafrisk
lör, 2021-07-31 - 11:39

Lyssnar på Melodikrysset. Man spelade Ewa Roos och Eva Rydbergs bidrag t Melodifestivalen i år. Man kan säga vad man vill om låten men hos mig väcker den lusten att dansa. Så jag bjöd upp min man t dans i köket på lördagsförmiddagen. Spiknykter. Har aldrig behövt alkohol för att dansa. Så lite som behövs egentligen för att känna glädje. Varför glömmer jag av det?? Jo för hjärnan är kidnappad av alkoholen. Behöver sådana här uppvaknanden!

Kram💃🏾🕺🏻🎶

TappadIgen
lör, 2021-07-31 - 13:21

@Varafrisk skrev:"Så lite som behövs egentligen för att känna glädje."

Visst är det märkligt när man inser det? Det är ju något som man egentligen vet, alltså att den kunskapen finns där i bakhuvudet på något sätt, men ändå förvånas man av det när man upptäcker det igen. Melodikrysset lyssnar jag för övrigt nästan alltid på och försöker lösa. Det har endast hänt en gång att jag har klarat det helt själv dock, till viss del beroende på att jag oftast inte ger mig på det helt själv men där brukar alltid vara en och annan som jag går bet på. Framförallt melodifestivalsfrågor från 00-talet då jag inte befann mig i Europa ens.

Annars upplever jag att du gör stora framsteg här fortfarande. Livet och en väg framåt är ju inte något man klurar ut på en dag och på många sätt måste man ju hela tiden räta upp kursen så att man är på rätt väg. Det kan bli en hel del finjusteringar över tid.

Det tycks som att du tar de råd du får på ett bra sätt och väljer att ta till dig de som verkar passa. Med anledning av det så kan jag väl passa på att säga emot Sisyfos och Torns råd då jag tycker att helnykterhet känns som att det vore det bästa för dig och att du egentligen inte borde fundera så mycket på vad som eventuellt skulle kunna ske längre fram. Sen är det ju inte enkelt heller, det vet jag ju och du avgör ju själv till slut vad som är bäst för dig.

Varafrisk
lör, 2021-07-31 - 16:01

@TappadIgen Började lösa Melodikrysset mer kontinuerligt nu under våren. Tycker det är kul eftersom jag oftast kan lösa nästan hela krysset. Ibland tar jag hjälp av min man och ibland googlar jag. Tycker att googla är fusk om jag skulle skicka in mitt svar men nu vill jag dels kunna lösa hela krysset dels är jag nyfiken på tex vem är det som sjunger eller vem har skrivit texten därför blir det så. Min mamma löste alltid Melodikrysset. Under tiden städade hon och bakade sockerkaka. Det var alltid nybakad sockerkaka eller rulltårta till kaffet på lördagseftermiddagen då det blev helg hos oss. Mina föräldrar var ju lantbrukare. Men den där timman som Melodikrysset höll på var det liksom ingen idé att störa mamman. Det var som min pappa alltid sa "det var som en högmässa" för henne.

Kram

Varafrisk
lör, 2021-07-31 - 19:08

Under flera år har jag då och då köpt en ny ...jag vet inte riktigt vad man ska kalla den...ingen kalender ingen dagbok inget kollegieblock men en bok med fint omslag och många tomma linjerade blad....en bok att fyllas med framgång. Det blev ingen framgång. Ny bok inköptes i tron om att framgång skulle komma denna gång men framgång kom inte. Framgång var/är för mig lika med att bli nykter...att gå ner i vikt...att börja träna. Många böcker köptes men framgången kom inte.

Vad har jag lärt mig av detta? Jo...jag kan köpa nya fina böcker, nya träningskläder osv...men det är inte där resan börjar....

Jag tror jag började med två egna trådar innan jag började skriva i denna tråd som jag skriver i nu "När kommer dag två". Har nu skrivit ca 1,5 år . Dag två har kommit några gånger tom dag 58 med antabusens hjälp. Ibland har jag funderat på att skriva under en annan rubrik...starta en annan tråd...men åter igen det är inte där resan börjar.

När man skrivit i en och samma tråd och även om man mentalt kommit längre så står man fortfarande och stampar på rutan...?? Noll?? Det känns som om man då...eller om vi tar bort man...och istället skriver jag...om jag då skriver att jag vill bli nykter...att jag börjar imorgon...varför skulle man tro på mig då?? Fast..måste andra tro på mig för att jag ska kunna tro på mig själv???

Så...det här livet kan jag inte fortsätta leva...för det är inget liv..att hela tiden behöva förhandla. Alkoholen blir dessutom ett hinder för massvis av saker...och den listan kan bli så lång! Den sätter inte endast hinder för saker som jag vill göra utan den spär på massa tråkiga känslor.

Min man och jag satt ner och diskuterade. Vi har bokat hotell natten mellan fredag och lördag i veckan som kommer. Ska på konsert på fredagskvällen. Vi diskuterade om att åka iväg måndag tom onsdag ner till Skåne. Jag sa att jag vill vara nykter nu men jag vet att det blir svårt när vi bor på hotell. Det triggar. Jag vill ha en bra sista vecka på semestern utan hela tiden känna denna förhandling. Så vi tänkte om...ev dagsutflykter som består av fika el lunch.

Så min planering är att ha till en början med en helvit augustimånad förutom fredag kväll. Det innebär inte att jag behöver dricka mig full men jag vet att det kommer bli tufft med hotell och konsert. Så om jag bestämmer mig för att då är det ok att dricka så behöver jag inte känna mig så misslyckad efteråt. Dessutom brukar jag dricka kontrollerat bland andra människor.

Jag tänker att dricka måttligt eller kontrollerat är inte ett alternativ för mig utan det är helvitt. Anledningen till att jag inte har sagt det tidigare här på forumet att jag önskar kunna vara helvit är att ...man kanske tänker...du fixar inte helvit...så då borde du kanske dricka måttligt.

Jag vågade egentligen inte skriva vad jag har skrivit nu...för det är ju inte så ofta som jag har visat att jag fixat det...men seriöst jag vill det här. Jag går sönder av oro...och dåligt liv annars...jag lever inte mitt liv...jag blir en spillra av mig själv...och jag vill inte att det ska bli så...jag vill verkligen blir fri.

kram:)

Sisyfos
sön, 2021-08-01 - 06:19

@Varafrisk skrev:"man kanske tänker...du fixar inte helvit...så då borde du kanske dricka måttligt."
Jag skrev ju att jag tänker att du kanske kan testa måttligt, det handlade definitivt inte om att jag inte tror att du klarar helvitt. Personligen tror jag att helvitt är lättare (och oftast att föredra). Att jag föreslog måttligt för dig handlar mer om att det har verkat som att du varit så kluven till om du vill eller inte vill sluta och att måttligt i det sammanhanget kanske kan bidra till en känsla av kontroll och att du går vidare därifrån. Ett steg på vägen.
Men jag tycker att din nyktra plan för augusti (en tillåten dag) känns så mycket bättre och mer förståndig.
Jag tycker att du är så bra som fortsätter att skriva härinne och jag är säker på att du (och alla andra) kan sluta. Jag har själv tragglat och tragglat, köpt almanackor som jag inte fyllt i etc etc. Flera perioder varit nykter 4 dagar i sträck för att falla den 5:e, sällan på helgerna. Varit nykter längre perioder också men återvänt till drickande. För mig har det handlat om att bryta tankar och mönster och att skapa tid för mig själv utan att ständigt bli avbruten.
Jag hoppas att du inte säger till dig själv att du inte förmår att sluta, för jag vet att det går. Finns ingen anledning alls att just du inte skulle klara det. Svårt, kanske några fartgupp, men trägen vinner. Kanske kan du skriva mer om din vånda och dina segrar. Utnyttja forumet på ett annat sätt än idag. Vi är så många som tror på dig, har varit där du är och gärna håller dig i handen tills du hittar balansen själv på bommen
Ha så kul på konserten! (Och även konstarter är egentligen så mycket bättre utan alkohol.)
Kramar till dig VaraFrisk - en riktig ForumHjälte (som vågar visa sig lite liten ibland)

Se klart
sön, 2021-08-01 - 11:58

Hej @varafrisk
Har läst så många inlägg i din tråd från forum-medlemmar som tror på dig. Om nykterhet handlade om det skulle du vara helvit sedan länge. Att andra tror på mig- det underlättar- att resa med gott sällskap, en klapp på axeln, en kram.
Men att knyta på sig skorna och börja gå. Och sedan fortsätta gå. Det kan ingen annan göra. Kram.

Se klart
sön, 2021-08-01 - 19:08

@tofu tack för det fina kloka inlägget här ovan. Det berörde mig starkt och gav mig mycket att tänka på! Kram.

Varafrisk
sön, 2021-08-01 - 19:22

@Sisyfos @Tofu @Se klart Varmt tack:)

För någon vecka sedan så...jag tror det var Futurista eller om det var Lavendelblomman som frågade om någon vill hänga på resan med nyktra dagar? Jag tänkte att jag skulle hänga på för jag kände att det vore skönt att någon befann sig där jag befann mig men jag vågade inte riktigt. Eller var det kanske inte vågade utan var det mer att jag inte ville? Det var kanske så att jag ville dricka någon dag...och för min del så är det nog inte så himla mycket för mysets skull....ibland kanske det är mysigt....men nja..jag har nog druckit både för mycket och för länge för att det ska vara mysigt. Nej, det handlade nog mer om att jag har svårt att stå ut med rastlösheten, oron, känslan av ensamhet. Men det funkar ju inte. Det handlar ju om att stå ut. Fast det var nog av den anledningen som jag inte hängde på.

Nästan sedan jag gick på rådgivningscentrum första gången så har jag vetat om att jag behöver vara helvit men då hade jag svårt att tänka mig det. Men det har ju gått många år sedan dess och beroendet har blivit svårare därför tänker jag att helvit är den enda vägen. Jag tänker som så att om jag exempelvis har varit nykter i fem dagar och vet att jag får dricka den sjätte dagen då är risken väldigt stor att jag faller. Naturligtvis gäller det även min planering för denna veckan. Om jag klarar av att vara nykter fyra dagar och tillåter mig att dricka den femte ja då kan fallet bli lika stort. Anledningen till att jag planerade så var att slippa ha det där hjärnspöket som håller på hela tiden..dricka inte dricka...ja ni vet. Så om jag klarar fyra dagar då kanske jag är nykter även dag fem. Och...jag behöver egentligen inte dricka alkohol för att kunna gå på konsert..så är det inte. Det är mer vanan....och då blir det en trigger.

Givetvis är det så att det är jag och endast jag som kan staka ut vägen...ingen annan. När jag säger att behöver jag att andra ska tro på mig för att jag ska lyckas så menar jag nog att det vore ju inte konstigt om man ledsnade på den som fortfarande dricker. Idag är jag väldigt låg...och min känsla från igår...att nu så ska jag...den är inte lika stark idag...jag har inget jävlar anamma i mig idag...och har nog inte riktigt haft det på ett tag. Förnuftet säger mig att jag kan bli nykter lika väl som någon annan....men min tillit till mig själv...den är lite skavd. Så...det kommer bli en tuff resa! Behöver nog anamma vad Andrahalvlek brukar säga...det där var bara en känsla...och släppa den direkt. Som Nils van den Poel sa i sitt sommarprogram (läste det i en annan tråd minns inte om det var Futurista eller Lavendelblomman) när motivationen tryter lita på disciplinen. När suget kommer lite på vad jag har bestämt...dessa ord knycker jag också från den tråden. Men det var himla bra.

Nu blir det kaffe och knäckemacka och en bok därefter "Morden i Helsingör".

Kram till er alla som kämpar och till alla andra också:)

Sisyfos
mån, 2021-08-02 - 07:34

@Varafrisk skrev:"Det är mer vanan....och då blir det en trigger."
Ja fy sjutton vad det har varit mycket vana för mig. Det handlar så mycket om att förändra sitt sätt att tänka också. När du bestämmer dig för att handla är du nykter och har ett val. Du kan välja alkoholfritt på konserten. Det är fortfarande lika festligt.
@Varafrisk skrev:"Nej, det handlade nog mer om att jag har svårt att stå ut med rastlösheten, oron, känslan av ensamhet."
Det handlar nog till viss del om att identifiera vilka känslor som man dricker på. De känslor som du beskriver ovan - det är de negativa effekter som jag får av att dricka. Det är säkert det här som gör det så svårt att bryta också. Från början medicinerar man något annat, men det kommer så mycket negativt på köpet med alkoholen och det medicinerar man också med alkohol. Det blir verkligen en ond cirkel.
Du skriver ofta om din ensamhet. Är AA helt uteslutet? För annars kanske du skulle kunna få stöd och gemenskap där. @Varafrisk skrev:" när motivationen tryter lita på disciplinen. När suget kommer lita på vad jag har bestämt..."
Det är en bra början. Tröttheten var nog min allra värsta fiende ändå -HALT (hungrig, arg, ledsen/ensam, törstig). Just när tröttheten kom och jag bara måste orka lite till, då handlade jag. Blev besatt av alkoholen som jag hade handlat och smygdrack = ingen vila.
När jag lät bli att handla kom vilan - men det tar ett tag tror jag innan man landar i vilan och kommer över den där rastlösheten som finns till en början. Den som ligger och skaver och grämer sig över att det inte finns nån alkohol. Att kunna vila är en av de stora skillnaderna för mig tror jag. När man är där på andra sidan vill man att alla ska komma med.
Första gången jag slutade hade jag försökt och tänkt länge att jag skulle lägga av. Jag var på en dålig arbetsplats med elaka damer, självförtroendet/självkänslan var i botten, jag vågade inte ens börja skriva på forumet för att jag visste inte om det skulle gå att hålla sig nykter. Och det gick ju inte. Jag höll upp några dagar, började igen. Jag hade inte uttalat att jag skulle sluta, men jag visste ju att jag ville. Sen hittade sambon min gömma och jag blev ”tvungen”. På sätt och vis var det en sån lättnad. Jag behövde inte förklara varför jag inte drack mitt helgvin. När jag hållit mig nykter ett par månader vågade jag skriva här. Vi var många härinne då som var på samma plats och det blev ett stöd. Jag fick ett antal nyktra månader då. Så nästa gång jag försökte visste jag att det gick. Det var ändå sjukt jobbigt och många misslyckade försök på vägen, men det går. Och varje nykter dag räknas. Fyll på din bok med framgång.