pappatill2

Hej!
Jag och min sambo har varit tillsammans i 9 år nu och har 2 små knattar som nu är 2 år (tvillingar)

Jag skriver då jag är orolig för min sambo och hens alkoholvanor och undrar om det är något jag ska va orolig över eller om jag bara överreagerar

Jag har alltid tyckt min sambo inte riktigt haft kontroll över sitt drickande tidigare, dvs hur mycket och när en gräns att sluta nås, men de senaste 4 åren och speciellt nu de sista två sen vi fick barn har hen börjat dricka varje dag, dvs 7 dagar i veckan

Nu är det så att min sambo dricker inte mycket och sig redigt full varje dag utan tar oftast 1 vinglas oftast ibland 2 varje dag. Men efter förlossningen med kejsarsnitt fick hen ont bra länge efter och det jag började reagera var när hen blanda sina smärtstillande med alkohol och sa att hen tyckte alkohol hjälpte bättre än medicinen. Jag förklara min oro och även att blanda alkohol och medicin och ville gärna hen skulle försöka sluta dricka varje dag. Hen sa då hen förstod och hen skulle göra det men det slutade alltid med att hen drack ändå. Hen dricker aldrig när barnen är vakna utan alltid på kvällen när de sover.

Det som gör mig orolig över att hen har ett beroende är just de gånger jag frågar om hen inte kan avstå sitt vin. Hen kan säga ja men gör det aldrig ändå. Hen är även sjukskriven och jag betalar de mesta hemma som hen inte har råd med men hen ser alltid till att ha råd att åka till systemet och köpa sina boxar vin.

Tycker det är jobbigt när vi får över vänner och hen tar fram vinet gärna och då blir de oftast mer än 2 glas utan då är de full som gäller. Och mina vänner känner inte till detta men tycker det är kul när hen super, blir ju aldrig aggressiv utan mer glad eller känslosam. Det jobbiga är att jag själv tycker de blir en triggar för hen när vänner bjuder in för alkohol tex ska du inte ha en shot till osv.

Sista nu är att min sambo blivit tröttare på morgonen, speciellt när hen druckit sent, är alltid jag som tar barnen på morgonen medans min sambo sover, och det är blivit som en grej att hen kan sitta uppe länge både själv och med vänner sent utan att känna att det är en morgondag med att barnen går upp tidigt, blir att jag får ta den delen helt enkelt.

Är detta ett beroende? Eller är det bara jag som är för överdriven. Vore skönt att veta andras tankar så jag kan lätta på denna oro

Mvh

@pappatill2 Det verkar helt klart vara ett beroende. Din sambo prioriterar alkoholen, det framgår tydligt av det du beskriver.
Hur mår du i det hela?
Du får ta ett allt för stort ansvar med barnen, ekonomin osv. Var rädd om dig och ta hand om dig själv och din hälsa. Tillslut blir man själv utbränd när man tar allt ansvar själv, det orkar man inte hur länge som helst.
Med vänlig hälsning Nora