Det har senaste veckan uppdagats att min sambo har smygdruckit. Något han lyckats hålla hemligt väldigt länge. Det är inga jättemängder, jag har aldrig sett honom sovandes på fel ställe eller liknande. Han sköter sitt jobb och skjutsar sina barn (ej grmensamma) till träningar. Går på föräldramöten och har god kontakt med barnens lärare och barnens vänner och deras familjer. Jag såg liksom aldrig några tecken? Kanske är korkad men… nu rämnade iaf allt och allt kom fram. Han har sökt hjälp via kommunen och fick samtalstid samma dag. Nu väntar andra behandlingsformer. Bollen är i rullning. Nu måste han bara hålla den i rullning.
Gemensamt har vi en 2.5åring och jag är gravid i v30… är jag en jävla idiot som inte vill lämna direkt? Borde jag lämna honom? Finns det någon här som inte lämnat som det gått bra för? Känner mig så förtvivlad och ensam i de här känslorna…

Välkommen hit🤗
Vi är många här som har eller haft barnen i kläm.
Som pendlar mellan lämna och stanna och vad som är bäst för barnen.
Det viktigaste och kanske enklaste råd jag kan ge är:
Vad vill du?
Vad känner du?
Hur mycket har du mörkat för dig själv och vilka valmöjligheter har du.
Kan särboskap vara något och orkar du det med en liten på väg.
Fortsätt vara klarsynt och klartänkt.
Döm i te dig själv eller din man.
Sitt still i båten och tänk och känn efter.
Det finns massor av historier härinne och det är tyvärr väldigt få historier som slutar lyckligt.
Min gjorde det inte trors stark kärlek och mycket vilja.
Alkoholism och medberoende är svåra saker att tampas med.
Man sitter fast i varann på så många plan.
Återigen,välkommen att vända och vrida på dina tankar.
Som en dagbok kanske?

@tusentankar nej du är ingen idiot dom inte lämnar direkt. Och nej du är inte en dålig förälder som stannar. Jag håller med ullabulla, sitt still i båten och försök landa i allt som nu hänt och ta inga stora beslut såhär i slutet på graviditeten. Positivt är ju att din sambo har sökt hjälp, tänk på det! Sen är det ju hans ansvar att fortsätta det arbete som behövs för att få till en förändring såklart.

@tusentankar nej du är ingen idiot som inte lämnar direkt. Och nej du är inte en dålig förälder som stannar. Jag håller med ullabulla, sitt still i båten och försök landa i allt som nu hänt och ta inga stora beslut såhär i slutet på graviditeten. Positivt är ju att din sambo har sökt hjälp, tänk på det! Sen är det ju hans ansvar att fortsätta det arbete som behövs för att få till en förändring såklart. Hur det blir i framtiden får väl tiden utvisa tänker jag. Ofta är väl ett tillfrisknande en process som går fram och tillbaka för alla inblandande.

Håller med övriga, mem tänker också att det är bra att sondera terrängen för hjälp om han väljer att inte behandla sin sjukdom så småningom.
Hur kan du få hjälp med din bebis och 2,5åring? Har du ett kontaktnät runt dig för stöttning? Kanske prat med bvc så att de kan hjälpa med kurator och liknande om det behövs i framtiden?