Den har legat däruppe nu ett tag den där stenen. Så det är kanske dags att flytta in. Man behöver ju inte ha med sig den gamla tråden, det är lätt att hitta tillbaka ändå.
Drygt 7 månader nykter nu. Känner att jag skulle behöva anstränga mig för att sätta stenen i rullning för att behöva börja om från början igen.
Trött efter en lång vecka igår. Hade ett ypperligt tillfälle att handla alkohol, men jag vill verkligen inte ha. Det finns inte på kartan som alternativ.
Sug då? Ja kanske, men jag har lite svårt att tillfredsställa det. ”Lasternas summa är konstant”, men jag har svårt att hitta nån ersättning. Just nu är det kakor en ggr per dag, men jag är egentligen inte så förtjust i sött heller, men den finns där - tristessen, rastlösheten, tröttheten och jag hittar ingen medicin nu. Jo, jag gör sunda val och det funkar, men det har ju helt ärligt inte samma omedelbara effekt. Får kanske lov att börja med nån extremsport för att få endorfinkicken.
Jag verkar åtminstone ha fattat ordentligt att alkoholen inte gav mig nåt. Jag fick nog kicken både av smygandet och drickandet för övrigt. Och ingen av dem funkade heller särskilt bra. Så livet som det är utan droger... ja, inga quickfix, men ett ganska behagligt lugn för det mesta ändå. Så kan jag sammanfatta det.

Tack Majaela för fina ord.
Måste skriva lite om triggers och att identifiera sina behov.
Det är ingen risk för större återfall men jag har två ”orsaker” just nu till att dricka. Det ena är smärta. Jag VET att det blir bättre med alkohol, tyvärr. Har lyckats googla mig fram till att alkohol har en viss positiv effekt på den typ av problem som jag har (ja, det är läkare som motvilligt har konstaterat det). Alkohol har ju så många andra negativa effekter så jag vet ju att det inte funkar på ett hållbart sätt, men just nu cirklar den här lösningen på smärtan i mitt huvud. Jag väntar på läkartid så det ska förhoppningsvis komma andra lösningar inom kort, men just nu är jag så jäkla trött på att ha ont.
Den andra orsaken att dricka är lite samma som Berra skrev om i sitt inlägg. Han behövde lite egentid emellan. Jag behöver också egen tid. Nu när barnen är större är det ju betydligt lättare men på landet är det ibland som att det förväntas att jag ska vara motorn i och organisatören av allt och det stör mig. Om jag drar mig undan, om så ens på toa, så undrar alltid någon var jag är, vad vi ska äta till lunch eller middag etc etc. Jag behöver vara inblandad i precis allt. Jag har ett projekt som jag vill fullfölja, men blir ofta avbruten för att jag måste fixa något annat. Ibland skulle jag vilja vara man. Gubbar har minsann tid att gå ”all in” i sina projekt och sen ordnar någon annan mat och allt annat praktiskt. Jag vet att det var lite orättvist det där och att det ser annorlunda ut nu, men ”gubbarna” i min närhet har och har haft mycket tid för sig själva. Helt klart är det här en trigger för mig ändå.
Landet har för mig varit en plats där jag har druckit. Både officiellt och smygdruckit. Alkohol har funnits tillgängligt och som jag skrev tidigare så stod jag plötsligt där och klunkade sprit för nån månad sedan. Det är det där med öppnade flaskor. Jag har inte klunkat något mer, men väl tagit en slurk då och då av nåt som finns tillgängligt. Det blir ju ingen berusning på den typen av drickande, men det är lite irriterande att det blir nån slags fixering vid alkohol som jag inte behöver och inte vill ha. Bara för att det finns tillgängligt. Jag tror inte att ”aldrig ta första glaset” är nån lösning på just det här - det är ju inte några glas det är fråga om. Kicken ligger till viss del i smygandet i sig, behovet finns i det jag skrivit om ovan. Jag tänker inte hamna i smygträsket igen. Varken vill eller orkar det. Jag har sett till att tillgängligheten är sämre igen. Borta är BiB:en. Och som jag skrev så har det inte varit några mängder. Nån deciliter här och där under några veckor. Ingen berusningseffekt. Undrar om det hade sett annorlunda ut om jag inte haft så ont. Man blir allvarligt talat både trött och desperat av konstant smärta och obehag i kroppen. Smygdrickandet är som ett tvångsbeteende. Har haft den typen av beteende även som yngre. Smög med allt möjligt som jag ville vara ifred med. Lekte i smyg, smygåt då och då, snokade omkring etc.
Kicken i själva smygandet ska man inte underskatta. Däremot är jag fullt på det klara med att det inte går att börja om med smygdrickandet för berusning. Jag är verkligen klar med livet som beroende, nu behöver jag bara komma tillrätta med mina beteendemönster, få ordning på kroppen och se till att få egen tid. Hur svårt kan det vara?

Ja det kan ju vara jättesvårt, annars skulle du ju inte hamna i de här lägena. Jag känner igen oerhört mkt kring att vara motorn i mycket, på landet blir det extra tydligt och åtskilliga är de diskussioner jag haft kring detta med min man.
Till sist har jag tänkt att det nånstans handlar om att jag måste förändra mig och mitt sätt att tänka kring hur det ”ska va”. Jag kommer inte att kunna göra om min man, även om han går mig till mötes och fattar/ men energin att försöka förändra någon behöver jag till mig själv. Hitta rimlighet. Gränser.
Jag har inte erfarenhet av smygandet på det sätt du beskriver men däremot är jag fortfarande känslig för öppna flaskor, halva glas. Häller ut och ställer bort.
Det får vi nog jobba med länge. Men det här ett hitta egentid tror jag ändå är det primära. Luckorna där det går att tänka, vila, vara. Kan du tex bestämma dig för att ”idag blir det två timmar göra ingenting”. För mig kommer det liksom sällan av sig självt, alltid något annat som kommer före.
Just nu när jag är lite utvilad och nere i varv tycker jag att det är enklare. Kan sitta och glo på fallna äpplen utan att direkt tänka att jag borde plocka upp dem.
Vad gäller kanske det viktigaste, din smärta, så har jag dessvärre inga råd alls att komma med. Förstår dock att det kan kännas tröstlöst och med ”lösning” i sikte, ännu svårare.
Hoppas du får lite läkarhjälp snart som gör nytta! Kram 🥰

@Sisyfos Åh vad jag önskar att jag kunde råda dig, du är så himla duktig på att råda alla oss andra. Nu behöver du våra råd. Eller inte, du har nog lösningarna inom dig. Att bara sätta ord på dem är oerhört viktigt, fortsätt med det.

Ett boktips kan du få: Reload. Läs mer om den boken i min tråd. Tänk dig en klassisk gammal gungbräda. På ena sidan sitter alla måsten och trängs. Du behöver fylla på andra sidan av gungbrädan med roligheter, så att du kan gunga lugnt och smidigt. Vad som är roligheter vet bara du.

Generellt blir jag helt matt när jag hör om alla mammor/mormödrar/farmödrar som agerar pensionatsvärdinnor så här i sommartid. Mitt sociala medierflöde är fullt av dem. Pust. Jag skulle aldrig palla det, och inte heller accepterat det. Jag tror på delat ansvar och jag hade infört fasta dagar då respektive person var ansvarig för mat tex. Från inhandling till matlagning och disk. Jag hade också tydligt ”vilat” på mitt rum minst en timme varje dag - och då skulle ingen få störa mig.

Angående din smärta blir jag så ledsen. Jag har ju tyvärr också värk, generell likväl som punktvis. Dock inte på samma nivå som din. Hoppas innerligt att doktorn kan hjälpa dig. Har du funderat på att besöka en funktionell läkare annars? Det tror jag mycket på, och jag känner flera som har blivit hjälpta.

Kram 🐘

God morgon @Sisyfos!
Ditt inlägg berör mig. Du skrev för ett tag sedan att vi verkar vara lite på samma "plats", och ja det stämmer nog.
Det där med att ha identifierat alkohol som en medicin som verkligen fungerar 😞, men samtidigt veta att det inte funkar långsiktigt plus att vi inte vill ha den där medicinen. Du medicinerar smärta och jag sömnlöshet.
Just nu har jag ju funnit en annan lösning, men jag vet att den inte funkar när jobbet drar igång... Jag tänker att - om - jag på nytt kommer i läget att jag är helt desperat, inte står ut och inte reder mig så ska jag inte vara för hård mot mig själv om jag väljer att ta ett glas. Det blir ju betydligt mindre mängd nu, ingen berusning alls, nu när jag vet varför jag "inte kan" stå emot och det utlöser inte ett regelrätt återfall där jag inte kan sätta stopp eller dricker nästa dag igen osv. Detta gäller tills jag fått den hjälp av vården som jag behöver. För det är nog där vi behöver börja - att söka hjälp ... eller rättare kanske ... att inte ge upp våra försök att hitta rätt hjälp. Och att försöka undvika att hamna i desperata lägen. Det sistnämda kan ju vara svårare för dig, med din smärta ... Men finns det dagar som är bättre? Hänger smärtan ihop med din brist på vila och återhämtning? Eller finns inga samband alls med vad du gör?
Jag håller därför med dig om att "inte ta det första glaset" kanske inte är en metod för alla även om det gäller för väldigt många. Det beror väl helt på om det där glaset i sig blir en trigger till att dricka mer och igen och igen eller inte ... tänker jag. Eller om det där glaset blir en ursäkt för att inte jobba vidare med att hitta bättre lösningar - då blir det en big NO NO, iaf för mig.

Angående smygandet och bristen på egentid, "de små slurkarna". 🤔
Nu skriver jag helt utifrån mig själv. Jag har också (haft ... eller har?) smygbeteenden. Jag tror att det för mig handlar om ett kontrollbehov någonstans i botten. I en värld där jag gång på gång förlorar kontrollen så kan jag iaf kontrollera det. Jag är inte klar med "analysen", men jag behöver nog lära mig att släppa kontrollen ytterligare och känna tillit till att "det blir nog bra".
Bristen på egentid beror också, för mig, på kontrollbehov. Ja, nu bor jag ju ensam så jag har inte problemet längre. Men jag har inte alltid bott ensam - och jag "trillar dit" så fort jag är bland människor en längre stund. Jag blir fixaren och projektledaren, den som ger andra egentid ... -Sitt du, jag sätter på kaffe/lagar mat/aktiverar barnen whatever! Kanske finns där även ett bekräftelsebehov, för mig 🤔?
Har du funderat över varför du inte kan säga till den som frågar efter lunch eller middag att "kolla i kylen och skafferiet, ni kan nog hitta något - för jag vill göra klart/vila/träna (eller vad du nu vill göra för dig själv)"?
Det kan ju bli ett intressant "experiment" som @Tofu skriver. Ja, nu vet jag ju inte alls om du är ensam vuxen bland små barn eller om övriga är sjuka och verkligen behöver just din hjälp, då går det ju inte... Men annars? Kan du tänka att alla växer lite med ombytta roller? Även du!

Ja, det var mina funderingar som vaknade när jag läste. Ta dem för vad de är - tankar. För problemen är inte lätta, det finns nog inget rätt eller fel, inte bara en lösning ... utan kanske många om man orkar och kan vända på lite stenar, en i taget, låta det ta den tid det tar...

Önskar dig en riktigt fin dag!!
Kram!🧡

Sisyfos! Har läst ditt inlägg o alla bra svar du fått. Har ingwt bra att tillägga, men vill visa min empati o sympati med din situation. 😍🧚‍♀️😍

Tack för era väldigt fina och tänkvärda inlägg allihop! Jag ska läsa om dem igen när jag har lite mer tid för det finns många saker att tänka på i det ni skriver!
@Se klart du har så rätt i att jag behöver hitta rimligheter/gränser.
@Andrahalvlek läste om boken i din tråd och du har nog helt rätt i att den skulle passa mig perfekt. Jag vet att jag behöver jobba med återhämtning. Det är svårt i praktiken.
@Soffi @Tofu jag måste ta mig en större funderare över vad ni skriver. Måste läsa om, begrunda, Återkommer. Och Sattva det räcker så fint med lite omtanke.
Jag är faktiskt helt överväldigad av hur fina svar jag fick från er alla. Det känns så bra att få respons på ens ”knasigheter.”
Jag har ju inte alkohol tillgänglig hemma, så det blir ingen fortsättning på smuttandet. Och kanske palla äpplen får bli min nya kick.

Ett litet ps från mig som jag inte vet om det passar ämnet/i din tråd men tankarna kom upp. Vad gäller mitt eget behov av att projektleda/ha kontroll/ och i värsta fall detaljstyra, så handlar det i grunden om en väldig brist på tillit. Det i sin tur har med min uppväxt att göra, där jag sedan jag var väldigt liten-tagit mycket ansvar. Vi pratar 3-4 år. Jag är inte uppfostrad med tilliten att någon annan tar hand om viktiga saker- jag kan sova vidare. Istället har jag haft mina känselspröt långt ute, känner av, steget före, en grund-oro.
För mig är det övning och mognad, ungefär som alkoholen. Jag har vänner som kan lägga sig i hängmattan när det vaknas middag - i full tillit till att någon annan gör. Och det gör mig både förvånad och lite avundsjuk. Men för mig handlar det här sättet att fungera om brister snarare än att vilja, visa upp eller vara duktig. Jag tror det iallafall. Ibland är drivkrafterna till våra handlingar väl dolda. Då, särskilt då, är det skönt att vara nykter och kunna lyssna till sånt som viskar.
Kram.

@Sisyfos Har också läst alla dina råd som du fått. Kloka råd. Hoppas att när du har tid hittar något som passar dig. Jobbigt med din värk. Har själv sluppit värk men den måste ta mycket energi.

Ville titta in hos dig inte för att jag hade så mycket att bidra med men ville ge dig kram och styrka. Du brukar ju alltid skriva kloka ord i min tråd.

Kramar🤗

@Se klart Och när man tränar på att släppa taget och låter någon annan göra så måste man fullt ut acceptera att det blir gjort på den personens sätt, inte som det hade blivit om du hade gjort det. Och det är okej, okej, okej.

Kram 🐘

@andrahalvlek jag är helt med dig här. Men om erfarenheterna i livet är att ingen varken tar emot eller ser till att det blir gjort, så kan vägen dit vara knölig. Och då tänker jag inte på matlagning eller så utan mer svårfångade känslor av att vara trygg.
De kan spöka i olika maskeradkläder! 👻
Kram 🌱

Mitt beteende är djupt rotat sen barndomen. Det är viktigt för mig att alla mår bra och är glada. Det låter ju såklart som positiva egenskaper, men alla har ju lite dippar då och då och när jag mår dåligt av andras dippar eller försöker göra något åt dem, då blir det jobbigt. Tror att jag är en HSP, har inte läst på jättemycket om det, men jag har lätt att läsa av sinnesstämningar. Jag försöker jobba med att boxa in människor, din box - dina könslor, min box - mina känslor. Men det är lätt med återfall i det där och jag måste ständigt tänka efter, annars är jag där igen och försöker muntra upp, eller tvinga andra att vara glada i värsta fall (det händer inte så ofta, men jag kommer på mig själv med att inse att det kan vara ok att andra är lite låga).
Projektledarrollen jag har kommer inte av kontrollbehov, utan är mer ett uttryck för att en annan person i min närhet inte ska behöva ta allt ansvar. Jag jobbar på det och på att delegera. Det går långsamt och inte av sig själv.
Det är jobbigt att förändra den automatik som har grundats i barndomen. Jag vet vad jag måste göra, samtidigt så känner jag ett stort, stort ansvar så jag kan inte bara lägga ner.
Kanske är det det ansvaret som gör att smygande blir en kick. Den ansvarslösa sidan som också har behov av att uttrycka sig. Men Tofu, palla äpplen kan man väl ändå inte göra, det är ju nån annans egendom 😂?
Ja, jag får jobba på helt enkelt. Inget småsmuttande i sikte nu i alla fall.

@Sisyfos skrev:"palla äpplen kan man väl ändå inte göra"
Ååhhh 😞😞😞, jag som tänkte skriva att "Jag är på! Mer bus åt medelålders tanter!"😁
Men det är klart, stjäla ska vi ju inte ...
🤔 Kan vi smyga runt och pynta lite istället? Kan ju vara kul att se reaktionen på det också!?😂 I brist på bättre idéer just nu ... jag är ju inte så bra på bus ... Men jag kan lära mig! 😁🤣

@Sisyfos skrev:"Det är jobbigt att förändra den automatik som har grundats i barndomen. "
Ja, men steg ett är ju att se vad det är som "styr" och sakta sakta ta över kommandot, i den takt som känns okej och som man klarar.

Önskar dig en fin dag!
Kram!🌼

God förmiddag
Jag tänker att du är rätt inne på det där att vi alla har behov av att uttrycka olika sidor av oss själva. Som förälder (mamma, min erfarenhet) har jag stundtals känt mig tråkig och präktig- av nöden tvungen. Det har nog också bidragit till känslan av att få vara lite galen, lyfta från sig själv. Bli full, helt enkelt.
Vi har ofta många trådar att dra i och på något vis upplever jag att nykterheten ger utrymme att lite grann inventera oss själva, orka gå till botten med behov och längtan. Det är inget enkelt jobb som sker över en natt men det är utvecklande. Vi växer. Till skillnad från när vi dricker och blir picklade i våra egna samma rundgång av tankar. Vi är på bättringsvägen! Kram.

Underbar idé! Jag gillar ju inte riktigt perfektion så det är extremt tilltalande att flytta in en katt bland hermelinerna.
Tänker på ”kan du vissla Johanna och rosen. Där pallade de i och för sig körsbär också och snodde rosen, men det var för ett gott ändamål.
Men en riktigt ful tomte i en perfekt trädgård, eller kanske ska gå med i en sån där grupp ”befria trädgårdstomtarna” - jag kan inte låta bli att tycka att det är lite humor över såna tilltag.

Man kan pimpa lyktstolpar med virkade/stickade alster också 🤩 Gå ut nattetid och sy fast dem - som folk skulle undra. Helt ofarligt men lite busigt, nästan som klotter. Finns ett speciellt namn för det. Sticka är bra återhämtning också!

Kram 🐘

Underbart! 😂😂
Vi befriar fultomtar och ser till så att de får bo riktigt fiiiiiint! Gärna med blinkande belysning 🤣🤣🤣!

🤔🤔🤔 Om vi, mot förmodan för vi är ju duktiga på att smyga, skulle bli påkomna så är det ju bara att säga som det är.
"Det är en uppgift som vi fått på Alkoholhjälpen!"
Förvirringen skulle bli än mer total, men det är ju sant, och med nykterhet följer ju ärlighet...
@Admin Det är okej va'?
🤣🤣🤣

Den här dagen kunde inte börja bättre!
Nyktert, med ett hjärtligt skratt och med bus i sinnet!

Kram💖