Den har legat däruppe nu ett tag den där stenen. Så det är kanske dags att flytta in. Man behöver ju inte ha med sig den gamla tråden, det är lätt att hitta tillbaka ändå.
Drygt 7 månader nykter nu. Känner att jag skulle behöva anstränga mig för att sätta stenen i rullning för att behöva börja om från början igen.
Trött efter en lång vecka igår. Hade ett ypperligt tillfälle att handla alkohol, men jag vill verkligen inte ha. Det finns inte på kartan som alternativ.
Sug då? Ja kanske, men jag har lite svårt att tillfredsställa det. ”Lasternas summa är konstant”, men jag har svårt att hitta nån ersättning. Just nu är det kakor en ggr per dag, men jag är egentligen inte så förtjust i sött heller, men den finns där - tristessen, rastlösheten, tröttheten och jag hittar ingen medicin nu. Jo, jag gör sunda val och det funkar, men det har ju helt ärligt inte samma omedelbara effekt. Får kanske lov att börja med nån extremsport för att få endorfinkicken.
Jag verkar åtminstone ha fattat ordentligt att alkoholen inte gav mig nåt. Jag fick nog kicken både av smygandet och drickandet för övrigt. Och ingen av dem funkade heller särskilt bra. Så livet som det är utan droger... ja, inga quickfix, men ett ganska behagligt lugn för det mesta ändå. Så kan jag sammanfatta det.

@Sisyfos 🧡

Tack Sisyfos, du sätter ord på mina känslor och tankar så bra🤗.
Jag beklagar att din tråd togs i anspråk för detta trista utspel men nu hoppas jag att det är utagerat för gott.

Och tack Varafrisk 💗 även för ditt inlägg! Nu går vi vidare!

Kramar🧡💚💜

@Sisyfos Jag hade ingen aning om att Torn o Fina Lisa hade en grej sedan innan, och mitt inlägg hade heller inget med dig att göra. Jag läser mer än jag skriver på "förändra", och jag kan tycka ibland att de som faktiskt bara vill hjälpa till ibland blir snästa åt på olika sätt. Jag syftar inte på något konkret inlägg eller person, bara en känsla. Därav mitt "gilla".

Nej, AndraHalvlek det är inte helvitt som provocerar. Inte alls! Det står att läsa i flera trådar att det har hänt och jag gissar att det är mitt inlägg som är upprinnelsen till det.

Det enda som provocerar är inlägg av typen ”nu har du äntligen också fattat”,
”Nu har poletten trillat ner…” ”när du slutat skämmas för att vara nykter”. Om man försöker se det från den sidan som reagerar, om man inte genast tar parti, klappar om, tröstar, flyr, bildar egna grupper där några bjuds in, då kanske, då kanske det händer nåt.
Och det här gäller alla grupper, subgrupper, vita, svarta, gråa, prickiga, randiga. Ta inte parti. Gå inte till andra trådar och fortsätt konflikten i ett ”eget” litet samtalsrum.

Och ja, jag är kanske känslig, men det är faktiskt lite provocerande att inte riktigt duga som man är. Och även om det ges som positiv feedback så är det ändå så att andemeningen blir att man inte är fullvärdig medlem förrän man har tagit avstånd. Men kritiken om det här gäller en person, Torn och bara den promille av de inlägg som han skriver som blir sådär kategoriska, lite nedlåtande.
Det händer sällan, men känns trist, och det har i princip helt upphört i övrigt. Så ingen kritik mot er helnyktra. Jag både förstår och respekterar era val och känner att mina val respekteras i 99 fall av 100.

Och förresten även jag har lärt mig att inte reagera så fort. Jag lät bli att reagera när jag såg Torns riktade inlägg till mig i hans tråd. Men nu när han faktiskt riktade en spark mot FinaLisa i min tråd så valde jag att skriva även om det. För det var inget välmenande i den kommentaren, det kan väl ingen hävda?
Och jag vet heller inte hur välmenande det är att skriva till mig att @Torn skrev:"Återstår bara för dig att upptäcka att det fungerar likadant vid festliga och roliga känslor. Alkohol behövs helt enkelt inte drickas överhuvudtaget”. kanske välmenande, men om jag i all välmening skulle predika min väg för någon som klart uttalat att de väljer vitt, skulle det nog uppfattas som lite provocerande. ”Man behöver inte vara rädd för alkoholen”, ”man kan ha den levande och reflektera över varje glas”. Lite provocerande kanske att kallas rädd, när man gjort ett aktivt val att avstå för att man mår bättre utan?

Det ligger pyrande konflikter under ytan. Torn blir säkert ofta missförstådd, eller har en känsla av att bli det i alla fall, men man kan reda ut missförstånd genom att be om ursäkt, men när alla andra ( med ibland ouppklarade konflikter) sluter upp och tar parti blir det inget samförstånd mellan de ursprungliga parterna. Det är forumets nackdel.
Nu löses problemet med att en grupp bryter sig ut och lämnar. Hoppas det inte finns några ömma tår i den gruppen utan bara kramar och klappar.

@Sisyfos Ingen mår bra av att enbart omge sig med ja-sägare. Man behöver få ta del av andras åsikter och erfarenheter, för att ibland ifrågasätta sitt eget tänk och utvecklas.

Man måste ibland få lite ont i magen för att öppna sina ögon och vidga sina vyer, tror jag. Men man kan lika gärna bli ännu mer grundad i sin ursprungliga inställning, det är mer än okej. Varje individ bestämmer själv. Alla får tycka olika.

Sen håller jag med om att man aldrig ska reagera och svara någon i affekt. Det gynnar inte debatten.

Och för övrigt är be om ursäkt en superkraft 😍 Tycker jag.

Kram 🐘

@Tofu skrev:"Det är ju så häftigt att man fått insyn i hur folk tänker på riktigt. När har man kunnat föra så här öppna diskussioner någonsin typ?"

Håller med! Diskussionerna vi har här inne berikar mitt liv oerhört mycket ❤️ Högt och lågt, brett och smalt.

Kram 🐘

Tofu, jag tycker inte riktigt att det är en konflikt( möjligen mellan mig och Torn som jag attackerade rätt hårt) och jag uppskattar såna som inte går in och tar parti. Jag tror verkligen att Torn och jag skulle kunna nå konsensus om det inte kom så många andra kommentarer och partitagning och kommentarer om att det finns en konflikt på andra delar av forumet.
Sen vet jag inte om barnen har bättre strategier. Tycker att det verkar vara allmänt dåligt med vilja att försöka förstå andra personer överlag. Jag hamnar sällan i konflikter, typ aldrig, men här på forumet så finns exakt det som jag ogillar vid konflikter i verkliga livet. När folk sluter upp, klappar i ryggen och säger att ”det är synd om dig, de är dumma” istället för att försöka få personer att reflektera över vad som händer. Det är inte så stort. Det är inte omöjligt att göra något åt, men det kommer inte att hända om man enbart känner sig attackerad och förorättad och får medhåll.

Eftersom du frågar Tofu ska jag försöka förklarar gång till, men jag lägger ingen mer energi på det.
Det som irriterar mig är när det kommer inlägg som önskar att alla är lika. Oavsett vad man skrivit tidigare så läggs förklaringar och sanningar i ens mun som inte stämmer. När man generaliserar och talar om att ”nu har du äntligen fattat”. Eller när man nästan uttrycker ”vad var det jag sa”. Eller ”äntligen är du en av oss”. Eller det värsta ”när du slutar känna skam” … öhhh jag känner inte skam.
Det här förekommer inte så ofta längre alls, så det är inget stort problem, men om man invänder mot det, så kommer den här typen av inlägg i den tråd som var den startade
”Vissa på forumet blir väldigt irriterade och provocerade när man vurmar för den helvita linjen - och man får ibland en tillsägelse om att man kan hålla sina åsikter för sig själv. ”
Och då blir jag än mer irriterad för det är ju inte den helvitalinjen som irriterar utan den totala fixeringen på att alla ska vara lika och gå samma väg. Bristen också på förståelse för mottagaren. Att man tar sin egen väg som den enda rätta. Men det verkar faktiskt vara lönlöst att säga ifrån ens i sin egen tråd för då ger sig en grupp försvarare iväg och ställer sig bakom och ”tröstar” i en annan tråd och säger i princip ”du behöver inte tänka på hur du skriver, du vill väl, det vet alla som känner dig”- vilket faktiskt är som en mamma som talar om för sina barn att de inte behöver reflektera om de gjort fel eftersom alla andra ändå bara är dumma. Föga utvecklande.
Och jag bryr mig faktiskt inte heller om att man startar en liten ”subgrupp” och det är väl inte riktigt så det ska tolkas, men det blir ju lite högstadievarning när man i anslutning till att man lämnar forumet uppmanar vissa utvalda att komma med i messengergruppen istället. Messengergruppen har ju funnits ett tag, så det är väl egentligen inte riktigt så exkluderande. Vissa har ju varit väldigt tighta så det är väl naturligt, men när det blir sådär lite demonstrativt så känner jag mig också lite trött på det.
Vinäger stångade sig blodig i den här typen av diskussioner och gav upp. Jag har blundat en del, skitit i det, vänt andra kinden till, men nu rann bägaren över. Jag tycker att det är rent olämpligt att försvara det Torn gjorde. Nu kan jag inte historien bakom hans och FinaLisas kontrovers, men ni som försvarar och tar parti ni bromsar utvecklingen. Det är väldigt onödigt. Och om man tänkte lite mer så kanske inte vissa skulle välja att flyga under radarn eller inte våga blotta sig.
Tofu! Jag gillar verkligen din öppenhet och vilja att förstå, mod att fråga, problematisering, för det är ju så att jag behöver få klart för mig varför det är viktigt, varför jag blir provocerad och rannsaka mig själv. Jag är tyvärr inte perfekt, jag heller.

@Sisyfos 🧡@Tofu 💚

Godmorgon! Intressanta inlägg från er båda om än lite snåriga att ta in så här på morgonkvisten 😊
Men efter en stor kopp kaffe så hänger jag med och instämmer i mycket.
Såg nu att de två inläggen mellan mig och Torn i min tråd var borta.
Lika så bra för den typen av inlägg är inte så kul att få i ansiktet om man som ny hittar in på forumet...😐 Och då menar jag även mitt så att inte även detta missförstås!

Konflikter handlar ju ofta om missförstånd.
Men det kan också handla om prestige. Jag kan bli tvärilsk om jag blir orättvist behandlad men har väldigt lätt att erkänna om jag gjort något fel.
Jag har ju tidigare i mitt liv gått i terapi olika perioder och har lagt mitt inre pussel hyfsat bra. Det har utvecklat min självinsikt och gjort mig medveten om mina styrkor och svagheter.
Men i vissa lägen kan det lilla barnet inom mig ta över och då reagera med hjärtat istället för med hjärnan.
Och det är ganska mänskligt att vara sådan. Men samtidigt så förstår jag att alla är inte precis som jag eller fungerar exakt som jag.

Därför är det viktigt att verkligen respektera allas valda väg till nykterheten.
Det finns inget sant rätt eller sant fel som en sanning för alla. (det var väl en snårig mening, men ni fattar..😁)
Kram 💚

Du är klok du Tofu, tänk vilka inlägg du har presterat på sista tiden. Alltså inte bara i min tråd, i VaraFrisks också. Jag tycker du sätter huvudet på spiken varje gång. Du backar liksom inte från de svåra frågorna.
Och jag tror att man inte kan det om man ska komma vidare, men vad gäller forumet så tror jag att det kommer att hända igen och igen, kanske just av den anledning du skrev.
@Tofu skrev:"Jag ser det nog så att den väg man själv väljer förenklar man gärna och förhärligar just för man kanske vill bekräfta sitt eget val. "
Tror att det ligger mycket i det här. Och ja, du har nog helt klart rätt i att jag känner mig förminskad när Torn skriver att jag gör de val jag gör för att jag känner skam. Jag skrev till honom att han skulle jobba med sitt behov av att alla skulle göra lika och det står jag fast vid. Där ligger problemet. Jag tycker att man ska rannsaka sig själv, för det mesta har man gjort nåt galet och jag skulle inte ha grupperat, men själva kärnfrågan vill jag faktiskt inte backa ifrån. Jag tycker det är respektlöst att känga till människor och förminska dem. Det är skillnad på sak och person och jag säger inte att det inte finns kvaliteter för det gör det och jag skulle faktiskt önska att Torn stannade här och skrev. Det finns mycket positivt att läsa i hans inlägg.
Som FinaLisa skriver överreagerar man ibland och läser inte ordentligt och svarar otrevligt. Det händer, det händer att det menas väl och tas emot fel, det är bara att be om ursäkt. Men i det här fallet så når jag en gräns som jag vill tydliggöra. Jag tänker att det kan kanske hjälpa till att skapa förståelse för vad problemet delvis består i. Det är när man lägger sina värderingar och uppfattningar i en annan människas mun och gör sig till talesperson för denne. Det är när man klappar någon på huvudet och menar att ”du har snart fattat”. När man som Tofu skriver gör sig ”för mer”.
Det är troligtvis ingen mer än Tofu som orkar läsa, men skitsamma tänker jag, jag vill få det på pränt så att jag fattar vad jag stör mig på och kan reflektera över om det är jag som har fel. Och nej, efter moget övervägande kommer kommer jag fram till att det är fullkomligt rimligt att tycka som jag gör i just det här fallet.
Det finns andra inlägg från dig Tofu där du får mig att fundera över om jag gjort rätt bedömning där jag kommer fram till helt andra slutsatser och det är hos VaraFrisk.
Jag vill förtvivlat gärna att hon ska hitta sin väg men de strategier jag använder får kanske mer motsatt effekt och är förminskande om man tänker steget längre. I all välmening, men det blir ändå fel. Och jag har struntat i när hon signalerar att hon inte mår bra av det för att mitt mål är så ”gott.” Så för min del är det bra att de här diskussionerna dyker upp samtidigt. Jag blir snäppet klokare i alla fall, men det handlar också om att våga se, våga se sig själv i förhållande till andra. Och om vi vågade vara lite mindre perfekta… lite mer förstående för oss själva, så kanske inte det där återfallet efter 4 perfekta år skulle få så stor påverkan. Vi är inte våra handlingar.

Hej,
Bra och resonerande inlägg kring att respektera varandras vägar. Jag håller med om att det är viktigt att acceptera även de val man inte förstår och inte utgå från att de är mindre genomtänkta.

Livet är inte helt lätt. Trots bra tankar, bra aktiviteter, trots att jag verkligen försöker så har jag druckit på ovana ett par gånger de senaste månaderna.
Som ni som känner mig vet hävdar jag bestämt att jag inte gillar att vara full. Å det gör jag inte. Det känns därför så obegripligt. Nu har jag delvis fått en förklaring till varför hjärnan inte riktigt funkar som den ska och det skrämmer mig.
Så nu lite triggervarning:
Första gången jag drack hade jag varit ute och träffat vänner nykter. När jag kom hem tyckte jag att jag kunde dricka en öl. Borde såklart ha lagt mig, det var sent men gjorde inte det. Drack ytterligare en öl. Man får kämpa lite om man ska svepa öl.
Sen måste jag återställa, köpte lite extra och drack upp det. Dottern märkte att jag var berusad. Och den känsla av vanmakt man har när man inte kan bli nykter snabbt nog. Finns liksom inget positivt i det här alls för mig, inte ens under berusningen. Och ångestpåslaget! Hjälp säger jag. Alltså jag tror det blir värre när man inte dricker normalt. Det här var efter en period när jag jobbat väldigt hårt och var väldigt trött.
Dottern är så arg och besviken och jag förstår det. Jag är också besviken.
Ja, då kan man ju tänka sig att man har lärt sig, men icke sa Nicke. Typ en månad efter så har jag möjlighet att köpa och gör det. Pinar i mig mitt vin. Gillar inte berusningen. Tror inte att dottern märkte den här gången. Just den oron gick som knivar i kroppen. Hade hon märkt. Alltså bara det borde avhålla mig från att dricka. Hon far illa av att vara orolig för mig. Tror inte hon märkte.
Å så nu i torsdags. Hade tänkt tanken att det skulle vara möjligt att köpa. Fick ett skitdåligt besked och riktade färden mot Systembolaget. Men den här gången tänkte jag verkligen efter. Om man inte gillar att vara full, om jag inte tror att det tillför något positivt alls, om jag bara mår dåligt dagen efter, varför tycker jag då att jag ska handla? Så jag lät bli.
Ångrade mig inte en sekund och är nu där igen där jag inte fattar.
Om man analyserar första tillfället jag skriver om och andra här, så var första tillfället något annat. Då är jag rätt säker på att alkoholen tillförde nåt. Nån typ av signalsubstanser, för jag hade inte tagit hand om mig. Försakat träning, vila, återhämtning och bara kört på. Borde tagit ledigt.
Andra gången var mina vanor och beteendemönster. Ångrade mig redan innan jag drack. Hade köpt tre ”festisar” (2,5) vin. Drack den första i bilen när jag kommit fram hemma. Innan jag gick in. Tog en jäkla tid, jag är lite otränad. Ville egentligen inte ha, men pinade i mig den.
Å sen drack jag de två sista i smyg. La mig, vaknade med världens ångest. Alltså den var inte att leka med. Jag tänker att det här får vara sista gången. Och det här får jag se upp med:
1: Jobba inte för mycket, vila och återhämtning ska genomföras. Ta semester efter en jobbig period.
2. Observera gamla vanor. Tänk efter! HALT. När du börjar fundera över om du kan handla, då får du se till att avleda dig. Du vill inte ha! Nä, jag vill verkligen inte ha. Gud så skönt att jag inte köpte i torsdags.
Sen är det så att jag fysiskt har en katastrofperiod. Gör allt rätt, träning, vila, mat etc, men det funkar ändå inte. Har fått en delförklaring som jag hoppas är fel, men den förklarade ändå inte allt.
Funderar ibland på om jag hade märkt något och sökt hjälp tidigare om jag inte druckit alls. Är en ”skjuta upp det som är jobbigt” människa och läkarbesök är mitt värsta. Men kanske hade det varit lättare att få det gjort eftersom alkoholen passiviserar. Jaja, gjort är gjort.
Sen tror jag att det kommer att ordna sig til det bästa. Fortsätter att göra allt rätt, man får ha lite tålamod.

@Sisyfos Det verkar som du har hittat dina triggers. Vi måste jobba stenhårt med grundorsakerna till att vi dricker. Tror jag. Sen kan man ta till vissa knep för att ge sig själv en chans att hejda sig. Tex lova sig själv att ”ja, jag får dricka men först ska jag kuta runt huset tre varv”. Den fysiska ansträngningen, distraktionen och tiden det tar att springa runt huset är oftast tillräcklig för att hejda sig. I ditt fall verkar det vara inhandlandet som du ska förhala i första hand, på något sätt.

Din känsla inför hur besviken du känner att du gör din dotter gör fysiskt ont i mig. Igenkänningen är så stor att den typen av vittnesmål nog alltid kommer att få mina ögon att tåras. Vi vill så väl och gör så fel. Förbannade alkohol 🤬

Kram 🐘

@Sisyfos Har funderat på hur jag skulle reagera om jag drack alkohol nu. Jag har inte druckit någonting på 630 dagar. Jag har inte funderat i bemärkelsen ”jag kanske skulle testa” utan jag funderar på HUR jag skulle reagera. Jag tror att jag skulle tycka att det smakade äckligt. Precis som socker i kaffet smakade äckligt när man hade vant sig av med det. Jag tror också att jag skulle bli rejält full på pyttelite, att min tolerans ligger på minus nu. Men jag stannar där. Jag har tänkt tanken, men jag tänker inte prova. Så nyfiken är jag inte. Tankar är bara tankar, de lyfter aldrig glaset till munnen.

Kram 🐘

@Sisyfos Håller tummarna att du kommer kunna hejda impulserna nästa gång!
Och jag håller med Tofu om att tacksamhet över nykterheten är ett bra redskap, använder det också dagligen.
🧚‍♀️🌼🌷

Sisyfos 💚

Funderar också mycket på vad det är som händer när hjärnan bara tar beslutet att dricka när man egentligen inte vill. Jag har råkat utför detta åtskilliga gånger de senaste 4-5 åren.
Nu är jag stabil men kan ändå föreställa mig känslan av modlöshet och uppgivenhet som är mina känslotriggers. Plus att när jag ibland fått hybris och är så nöjd med mig själv, då kan oförnuftet dyka upp och sticka iväg rakt till bolaget...🙄
Fattar inte detta? Så mysko..🤔

Men det är ju bra länge sedan detta hände nu men jag är på min vakt💂😊
Tror att det är ett livslångt förbund man får ingå med sig själv.
Och skulle ett återfall uppstå så är ju inte allt förstört. För tänker man så då skapas en ångest som ger en dålig energi.
Jag tror på vad Tofu skrev om att tacksamhet. Det ordet ska man pränta in under pannan och den känslan ska man göda med bra belöningar till sig själv.🤗🍀🌹

Kram 🧡🌷🧡

Tack för klok input. Det är väl så, aldrig första glaset och tacksamhet hjälper. Det tror jag verkligen. Och att ha koll på sitt liv, bromsa, vila etc och jag tror att det är där när man faktiskt inte jobbar aktivt med att må bra och reflektera som det är lätt att återfalla. När man ger det lilla extra som man inte har.
Jag har läst på ett hormonpreparat som jag har tagit några år, att det har som biverkan ”kontrollförlust. Intressant biverkan kan jag tycka när jag har kämpat med att köpa eller inte köpa. Jag har slutat med den, så jag kan inte skylla på det nu. Men jag mår riktigt kasst fysiskt just nu. Trots att jag gör allt rätt. Att inte vilja befinna sig i sin kropp, att inte komma till ro i kroppen det är rätt tärande faktiskt. Så njut, ni som mår bra av att inte ständigt vara medvetna om att ni har en kropp.
Tanken att köpa fanns där igår också, och tanken på att sno en av sambons öl när jag inte handlat, men jag tänkte faktiskt efter och som jag har skrivit så får jag ingen kick av alkohol. De gånger jag har druckit har det varit mest arbetsamt. Så nu tänkte jag igenom…
”Om jag tar en öl.. ja, jag blir inte tillräckligt berusad för att domna bort, det är jobbigt att svepa den och om jag nu ska domna bort så måste jag ha flera, och om jag dricker flera måste jag till systemet och återställa och imorgon har jag inte riktigt tid att göra det här obemärkt. Å förresten är det dags att sova nu.”
Ja, det var efter att jag hade tänkt
”Jag skulle kunna säga att jag går på promenad och kör istället till systemet och handlar. Jag hinner, undrar om jag borde.”
Men när jag tänker igen ordentligt finns det verkligen ingen anledning att köpa, så jag orkar inte. Å så stänger bolaget.
Det är irriterande att köpetankarna dyker upp och som AndraHalvlek skriver är det där jag måste jobba. Och nu är det en ganska hög tröskel att köpa och att dricka.
Jag tror inte att jag kommer att dricka på Hybris, FinaLisa… eller haha, det skulle ju vara kul att känna lite hybris, men jag har inte riktigt druckit på känslor tror jag, utan mer på det fysiska. Energin, avslappningen. Å det är så inte värt det. Jag kan tänka mig att den vedervärdiga ångest jag hade efter sista gången, den typen av ångest kan nog leda till att man stannar i drickandet för att medicinera just ångesten….
Tofu, jag tycker också att det är intressant det här med beroende, missbruk, kickar och återfall och som du säger tacksamhet är en nyckel. Att reflektera över när man inte dricker, att inte glömma och tycka att det vore en bra idé. För mig är det enbart negativt i alla fall.