Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

@Sattva Usch vad jobbigt, jag lider verkligen med dig.❤️ Som jag ser det så vore det väl bäst både för dig och honom att du tar tjuren i hornen och överbevisar honom. Ta kort på flaskorna tex. Men som jag skrev innan, ta det på ett lugnt och förstående sätt. Vi vet ju hur det är med den där skammen. Den måste bort.
Eftersom du inte har märkt att han har druckit så kanske han klarar att dricka utan att det blir för mycket. Men inte i smyg, det blir som sagt ohållbart i längden.
Vem vet, det kanske är ett avslöjande som behövs för att han ska få kraften till att vilja sluta ” på riktigt”.

Allra viktigaste dock, oavsett hur du väljer att agera. Låt inte detta riskera din egen nykterhet!

Kram

Vill börja med att säga grattis till 7 månader, så stort ju!! Det ger mig hopp 😊
Sen vill jag beklaga allt med gömman....måste vara ett skitsvårt dilemma rent ut sagt...
Men förstår dig, att du vill avvakta lite. Jag hade nog gjort samma men jag hade definitivt haft koll på den.
Innan jag slutade med A nu (för några dagar sen) så hade ju jag och min man druckit vin säkert minst 4 dar/vecka under låång tid... Jag har sällan druckit själv. Han stöttar mig och dricker inget nu men jag märkte ju på hans humör att det kanske inte var helt lätt.. Tror inte han är beroende alls men det har såklart blivit för mycket även för honom.

Hoppas du får en bra semester nu trots allt!
Kram Mamsen 🌺

Hej Sattva,
Oj vad svårt. Har verkligen inget bra råd och det är ju heller inte vad du efterfrågar. Med tiden har jag haft anledning att tänka mycket på det här med sanning, uppriktighet. Jag har ju varit en smygdricker på ett sätt- utan att för den skull ha en enda gömma. Dvs jag har druckit ensam, mer än vad som synts. Jag vill påstå att det påverkade relationen även om det kändes som om allt var bra. Blir liksom en bismak att bära på slirande sanningar. Jag vet inte alls hur det här blir för din man. I grunden och rent allmänt tror jag att människor vill leva i sanning. Att bli avslöjad behöver därmed inte vara så negativt. Men sedan handlar det ju om hur man ”tar hand om” sanningen. Ungefär som resonemanget kring att berätta om otrohet eller inte. Finns inte ett svar.
Hemligheter i relationer är kanske stundtals en nödvändighet, allt kan vi inte berätta. Men att damma ur garderoberna kan vara befriande för känslor, tillit, även om det kan ta tid att hitta dit.
Tänker på dig! Kram.

Tack alla för era inlägg.
Vi har haft en bra dag, varit på havet. Grillat.
Men tankarna finns där likdom i bakgrunden hela tiden. Som Se klart skriver, det blir en bismak. Vill inte att detta ska överskugga semestern. Eller mitt egentliga goda mående.

En sak är iallafall säker, detta får mig att bli ännu starkare i min övertygelse om nykterhet. Detta jävla gift, drog, substans, som är så stark att en människa är beredd att gå bakom ryggen på någon man älskar. Aldrig i mitt liv att jag kommer att dricka alkohol igen. Jag hatar alkohol o den skit den drar med sig...

Jobbig situation Sattva och jobbigt att veta hur du ska agera. Nu har du frågat och han ljuger. Jättetråkigt, men det betyder också kanske att han har mått bra under alkoholfriheten och kanske inte vill dricka.
Han hade ju egentligen kunnat säga till dig att nu är det sommar, nu vill jag kunna dricka. Du kan ju, som du skriver, inte tvinga honom att vara nykter. Nykterheten var ditt val, men han hängde på och det i sig är ju så positivt.
Om du väljer att konfrontera honom kan han kanske välja att dricka öppet istället.
Jag hade givetvis kunnat välja att dricka öppet, men jag valde smygandet. För att jag visste att drickande inte var bra.
Min pappa smygdrack ibland. Skulle gissa att han fick samma effekt som jag. Han drack även öppet, men inte så mycket. Ibland kunde jag märka att han fått i sig för mycket.
Det är ett jättesvårt dilemma, tycker jag. Smygandet i sig kan börja ge kickar också. Jag låter säkert helt sjuk när jag pratar om det. Men för en del är det nog så. Jag pratade om det med min alkoholterapeut och jag uppfattade det som att hon kände igen fenomenet.
Och om du konfronterar och han väljer att dricka öppet kan han kombinera smygande och öppetdrickande också. Han har ju som jag uppfattar det också varit beroende. Det är svårt att återgå till ”normaldrickande” då. Det vet vi ju alla härinne. Jag som tänker mig att jag kan ta ett glas ibland kan inte riktigt tro att 9 glas per vecka är en bra idé för mig längre. För mig får det i så fall vara enstaka glas med långa mellanrum, eftersom jag har en tendens att medicinera med alkoholen.
Du kommer att veta hur du ska göra snart tror jag. Hoppas ni kan börja prata öppet om drickande, varför och vilka effekter han är ute efter och vilka effekter som han faktiskt får av alkoholen. Det kanske är lika bra att du konfronterar lite försiktigt och pratar om det. Väljer han att dricka öppet kan ni i så fall i alla fall då och då ha en diskussion om hur det påverkar. Jag har riktigt svårt att tro att det finns människor som mår bra av alkohol.
Håller tummarna för att du hittar din väg!

Jag trodde jag skulle kunna leva med hemligheten o vetskapen. Fortsätta leva på, eftersom ingenting utåt sett är förändrat. Men de senaste dagarna har jag tappat så enormt mycket energi. Orkar liksom inget, tar inte tag i vissa måsten jag verkligen behöver för att saker inte ska hopa sig senare. På yogan igår morse kände jag att jag måste prata med honom, men sedan var jag så trött, låg, kraftlös, liksom oskyddad.
Vad jag är rädd för är att det ska bli en jobbig konflikt, gräl. Vi har inte mycket sådant, men i mitt förra äktenskap var det mycket. Han har också ett flyktbeteende när han känner sig trängd o blir tyst. Och tystnaden äter mig. Vi kommer ju ingenvart då, och jag måste vara den som drar samtalet. Jag är orolig att skulden kommer vridas mot mig, att jag har gjort något fel. Snokat. Räknat flaskor, skrivit upp. Gått bakom ryggen. Jag säger till mig själv hela tiden att det är inte jag som skapat detta, jag har bara av en slump upptäckt det men inte vågat komma ut med det.
Men jag måste säga något. Det får bära eller brista. Måste våga.
Hittade gårdagens halvfulla flaska tom idag. Alltså 4 flaskor totalt förra veckan. Varje kväll/natt något.

Hej Sattva,
Vad jobbigt att du tvingas in i detta när du hittat så fin balans för egen del. Av mängden att döma så är det ju onekligen ett missbruk din man kämpar med. Kanske kan du bara säga att du hittat hans gömma och att du först inte sagt något ifall det var en engångsgrej, men att du nu sett mängden och är orolig för honom. Att han ljuger om det tycker jag inte du ska ta personligt, av vad man läst här inne verkar det vara starkt kopplat till beroende, att man förnekar det för både sig själv och andra. Men för din själsfrids skull behöver du nog berätta att du vet. Du kanske kan säga bara det, att du vet, och att du också vet vad han går igenom, du har ju nyligen varit där. Sen får han ta initiativ till hur han ska gå vidare, åtminstone till en början.

Tack alla. Ska ta tjuren vid hornen idag. Få det överstökat. Jag baserar säkert mycket av mitt obehag inför konfrontationen på gamla upplevelser i förra äktenskapet. Min nuvarande make är ju en helt annan mänmiska o personlighet.
Och jag behöver inte tänka i så långa konsekvensbanor. Det räcker ju faktiskt med som Kennie skriver, att säga att jag vet. Vi måste inte vända det ut och in, iaf inte idag.

@Sattva Jag tycker du gör helt rätt! 💪 Du har en väldigt stor fördel som vet vad det handlar om. Att det är alkoholens fel, och inte ditt osv. Jag blir riktigt mörkrädd i bland när jag läser i anhörig- forumet typ: Varför dricker han? älskar han mig inte? Varför fattar han inte att barnen tar skada? varför slutar han inte ” bara”

Kram

Det gick faktiskt bra. Vi gick en fin promenad m hundarna, satte oss att njuta av utsikten o då passade jag på. Sagt vad jag sett den senaste veckan. Han säger att det varit mer nu pga os etc. Det hela blev ett bra samtal. Inga löften hit o dit, och det känns bra. Jag väljer tillit, att han tar kloka beslut. Han vill inte dricka öppet, vill inte fresta mig. Vilket jag är tacksam för. Jag vill ju heller inte att barnen/ ungdomarna ska bli oroliga över flaskor i kylskåpet.
Jag kommer inte kolla gömman mer, vill inte.
Ett ton har lossat från axlarna. Ni som läser ser kanske luckor i samtalet etc, men jag har inte skrivit allt. Jag mår SÅ mycket bättre. Min oro var obefogad och baserad på exmannens personlighet...lärdom.

Det är så skönt att det där samtalet blev av, verkligen. Nästa gång ska jag inte dra på det. Vi har det så himla lugnt mellan oss så det är ytterst sällan jag hamnar i de där lägena.

Går in i andra semesterveckan, har nästa vecka också. Så skönt!! Vädret är inte det soligaste, men jag har fått massor av sol redan.
Har lite måsten att beta av, eller snarare förberedelsejobb inför höstens yogagrejer. Annars inga större planer för semestern. Älskar att ha det så.

God morgon!
Så skönt att samtalet blev bra!
"Man ska inte oroa sig - i värsta fall får man då uppleva det jobbiga två gånger i stället för en, men oftast är det helt i onödan!" Hur många gånger ska man (jag) höra det innan det går in?

@Sattva skrev:"Annars inga större planer för semestern. Älskar att ha det så."
Javisst är det skönt att bara kunna ta dagen som den kommer!!

Nu njuter vi vidare av våra semestrar 😊😎😍!

Kram!

Ja, jag tror inte att det går att ha såna där saker hemliga. Vad skönt att du pratade med honom och fick ett bra svar. Skönt också att han sa att det blivit lite mycket nu ett tag.
Ha en fin semester!