av Adde

..

Adde
sön, 2021-06-06 - 09:04

Saknar Gilla-knappen !!!!
Slog mig i morse att en stor skillnad mellan att sköta min diabetes skiljer sig enormt mycket från min alkoholism.
Det är ju så enkelt som att jag inte kan smaka alkohol, dricka mindre, dricka andra sorter, dricka på andra tider, dricka tillsammans med andra.........Jag. Kan. Inte. Dricka. Alkohol !!!

Medan jag med min diabetes kan smaka allt men vara oerhört vaksam mot sockerrika grejer som drar igång mitt sockersug. Men livet rasar inte om jag äter potatis.... En gång !!

Och att använda mat som ångestdämpare har jag ju helt klart en tendens till att göra.

Till mitt försvar måste jag ju framhålla att jag i nykterheten började kunna känna och njuta av god mat. Och det satte ju sina spår.....

Adde
lör, 2021-06-12 - 08:22

Sommarlovet är här och med det en helt hopplös tid för alla barn som lever i alkoholistfamiljer.

Ingen fristad som skolan innebär och för unga för att dra nånstans där det är lugnt och skönt, bara ett lång pina innan skolan börjar igen. Fråga barn hur det är med dem och försök få dem att prata, ja, det kan ta lång tid, ta med dem på utflykter tillsammans med era egna barn. Bjussa på saft och bulle, kanske även mat för det kan det ju vara dåligt med i en alkoholistfamilj.

Stötta organisationer som tex Maskrosbarn, finns en del andra liknande, som ordnar aktiviteter för barn året om men framförallt sommaren.

Ta hand om er !

Adde
lör, 2021-06-19 - 09:14

Under min första sommar som nykter lade jag upp en resplan i samband med mina efterbehandlingsdagar och besökte behandlingsvänner.
Vi hade fina sommarmiddagar där vi diskuterade allt mellan himmel och jord och kanske mest hur vi upplevde nykterheten och hanterade den. Tidigt såg jag vänner som sakta gled över på fel sida av sin utvecklingskurva och blev rädd för att jag skulle dras med.

En och annan gång kände jag ett väldigt obehag när nån ringde och jag inte klarade av att sätta fingret på vad som var fel. Det tog ett bra tag innan jag fattade att de använde små onödiga lögner och som jag undermedvetet reagerade på. Det är ju så enkelt att det går inte att ljuga för en annan alkis och idag vet jag ju det !! Alla lögner är ju använda !! Jag har ju använt dem själv under min aktiva tid.

Under åren har de allra flesta försvunnit av flera olika anledningar och jag saknar den gemenskap vi hade de första åren. Jag fortsatte att var med på patientföreningens vår och höstmöten och så här dags på året hade jag ju varit med på mitt första Gotlandskonvent. Siktet var nu inställt på Gullbrannakonventet första helgen i september, ett konvent som betydde väldigt mycket för mig under många år.

Friheten jag kände i början har varit min livlina och jag tror att den nog varit orsaken till att jag överlevt de livskriser jag upplevt. Den blev en väldigt bra grund att stå på och efter att under många år varit slav, inlåst, under alkoholens tvång så njöt jag i fulla drag, gör fortfarande, av min frihet.

Så länge jag sköter min nykterhet och låter bli det första glaset så får jag behålla min frihet ända tills ålderdom/sjukdom återigen begränsar mig. Njuta av varje dag är ett bra recept på att behålla min nykterhet.

Drick mycket i värmen. Vatten då förstås !

Adde
fre, 2021-06-25 - 19:20

En kort kommentar om behandlingshem som inte tillverkar tablettberoende av alkoholister.
Jag och en bekant, som jobbar på ett behandlingshem, spånade om det finns nåt behandlingshem i Sverige som INTE skriver ut lugnande och lyckopiller men det tog ett tag att sålla ut nåt som vi kan rekommendera. Hans eget förstås, men det riktar in sig på tunga, manliga, narkomaner med svår kriminalitet, men sen blev det svårare.
Vi enades sen om att det sen länge välrenommerade Korpberget är nåt vi kan rekommendera.
Vi är inte på det klara med om Alefors hamnar på listan för när jag frågade dem sist så fick jag inget vettigt svar.
Efter en sån här tung supahelg kan det vara bra med ett uppslag om var man ska ta vägen.
Sköt om er och tveka inte att ringa och be om hjälp !!

Adde
tors, 2021-07-01 - 10:47

På förekommen anledning......

Ångest !!

Jag hade ju den stora fördelen med att redan under min behandling få redovisa min lifestory inför gruppen. Dvs så mycket som jag då kunde komma ihåg ! Hjärnan var ju inte i toppform 14 dagar in i nykterheten om jag säger så.... Men det jag då berättade gjorde att det värsta ångesttrycket släppte och jag kunde tassa vidare i mitt liv. Men med tiden så gjorde vissa saker sig påminda när de flöt upp till ytan och skapade en rejäl oreda i mitt sinne. Och det fortsatte under många år i nykterheten och än idag kan det poppa upp skämsiga saker i olika sammanhang. Jag lärde mig tidigt av Di Gamle att det finns 3 saker som lindrar ångesten betydligt :

1) Prata
2)Prata
3)Prata

Att släppa ut trollen innan de hinner bygga bo är den absolut bästa medicinen !!
Jag kommer ihåg att vi jämförde med en sån där påse vakuumförpackade jordnötter (finns såna fortfarande ???)
Hård och inbrottssäker tills man fick hål på den och den växte lite med ett pys. Att sen kunna pilla ut nötterna genom ett hål och känna doften av dem när de kom ut i den friska luften är som mina tankar som satt fast i huvudet. När jag släppte ut dem så visade det sig att det största hotet var när de var instängda i mitt huvud, komprimerade till farligt, gnagande, monster. De sprack i ljuset och omvandlades till något bra, stärkande.

Samma sak om man jämför med en lök. Jag skalar av den lager för lager och tårarna rinner mest i början för att sen, när jag kommit längst in, bli "tårfri" !

Att möta sin känslor utan sinnesförändrande medel är att möta en helt ny värld som jag för länge sedan glömt bort ! Jag söp ju bort hela mitt känsloliv och bara gåvan att få upptäcka det igen är värt så mycket !

Ps Trygga Barnen behöver volontärer ! Ds

Andrahalvlek
tors, 2021-07-01 - 23:04

@Adde Så klokt råd du fick. Prata, prata, prata. Skriva funkar också, kanske inte lika bra men nästan lika bra i alla fall.

Jag lyssnade på Niklas Strömstedts sommarprat häromdagen. Han berättade bland annat om sin pappa som tystnade i perioder. Jag kände igen min egen pappa massor, han som svarade att han mådde bra trots att det var hur tydligt som helst att han mådde apa. Så gjorde alkoholen med mig också, la ett lock på alla känslor tills jag slut kände mig helt tom på känslor. Och deprimerad.

Kram 🐘

Adde
lör, 2021-07-10 - 09:51

Mitt första år knallade på och livet blev till nån form av rutin.
Nu hade jag varit nykter i snart 6 månader och jag har egentligen inte så många minnen av den tiden annat än att känslolivet var som en bergochdal-bana och jag upptäckte mer av mer av mig själv och hur jag fungerade. Jag kunde inte riktigt glädjas över mina framgångar för jag visste helt inte hur man gör för att känna äkta glädje. Den kunskapen kom senare.

Jag hade bra med jobb och var ibland orolig för att jag skulle kliva över stresströskeln som utan tvekan skulle skjutsa in mig i ett dåligt mående. Jag var tvungen att säga nej till jobb (en underbar läxa !!) och se till att jag hade fri tid minst en gång i veckan. Tid som bara var min och där jag kunde göra bra saker för min egen skull. Jag märkte fort att det var livsnödvändigt att göra så !!
Som Di Gamle sa : Mitt egna mående är det absolut viktigaste i mitt liv !

I augusti hade jag planerat att vara med på mitt första AA-landsmöte, som turnerar till olika städer i Sverige första helgen i augusti, och jag såg spänt fram emot det. Det nya liv jag hade gått in i gick med en svindlande hastighet och jag tror nog att jag njöt av varenda sekund ! Det var verkligen en inre resa jag gjorde och som gav mig så ofantligt mycket mer än spriten och bakfyllan !! Jag som hela livet varit van vid att sköta mig själv blev så medveten om att möjligheten att fråga andra, inte minst Di Gamle, om hur det såg ut längre fram på vägen men som alltid fick svaret att "Jag gjorde si eller så", bokstavligt, men du behöver inte oroa dig för morgondagen för den kan du inte göra något åt. Jag blev en aning sur i början över de luddiga svaren men fattade ju efter ett tag vad de menade, jag måste göra mina egna erfarenheter men samtidigt lyssna på dem som tagit återfall så jag slapp göra om deras misstag. Ett tag var det många skrämmande berättelser om vad ett återfall hade inneburit och som fick mig att förstå hur enkelt det var att ta felaktiga beslut som ledde till helvete. Oavsett längden på vår nykterhet så har vi alla samma avstånd till återfallet = En armlängd.

Idag är jag så glad över att jag tog beslutet att be om hjälp, och ta emot den, och att jag insåg att jag behöver andra erfarna medmänniskor som kan stötta vid behov. Alla som har klivit ut från sitt beroende vet precis vad jag går igenom av den enkla anledningen att de gjort samma resa själva och bara det är ett stöd i sig självt.

Ta hand om er och gör bra saker för er egen skull !

Adde
sön, 2021-08-08 - 10:16

Första helgen i augusti och jag hade bevistat mitt första Landsmöte.
En väldigt omtumlande upplevelse där jag för första gången i mitt liv på riktigt såg att vi alkisar är så otroligt lika varandra i vår sjukdom !! Jag kände ju redan under behandlingen samhörighet med mina medpatienter men det var ju trots allt en begränsad skara som levde tätt tillsammans men det var ju helt annorlunda !

Flera hundra okända människor som alla hade/har målet att ha en stabil nykterhet och i stort sett samma sjukdomsbild i varje enskild historia.
För mig var det så "skönt" att se/höra att mina tokigheter inte alls bara var min upplevelse utan den var allmän bland alla som var där. Vi är så otroligt lika i vår sjukdom ! Mycket av min skam och skuld försvann när jag upptäckte det :O Jag är inte onormal !! Jag är sjuk !!

Efter en helg på ett stormöte med massor av mingel blir hjärnan så fylld med nyheter och med så många erfarenheter andra gjort så jag upplevde att det tog minst en vecka för att få ordning på allt jag lärt mig. Och så var det i många år efter alla stormöten jag var på ! Koncentrerad lärdom på några dagar !! Och jag fick också lära mig att många saker jag hörde fattade jag inte förrän jag var mogen för det ! En del saker kunde ta månader innan det ramlade ner i hjärtat och då blev jag smått euforisk !

Erfarenheten från de som tagit återfall visade också att de absolut flesta förberett återfallet en låååång tid före, oftast undermedvetet, och att de sparat en eller flera "bakdörrar" för att kunna dricka igen. Många gånger med inställningen att "Det gäller inte mig!" och att de vägrade att lyssnade på Di Gamle om det inte passade deras egen agenda. Att få dessa att acceptera sin sjukdom är helt omöjligt och de har 2 alternativ för sin egen framtid. Flera av de jag lärt känna genom åren har försvunnit ut i ruset igen och jag har tappat kontakten med dem. Märkligt nog så känner jag direkt om det är nån jag inte kan lita på och undviker oftast kontakt. Egentligen är det inte märkligt när jag tänker efter utan ett resultatet av mitt alkisliv då jag alltid skannade av nya människor för att kolla om de var ett hot mot mitt drickande eller inte. Många är de som håller med mig när jag säger att jag alltid "känner av" ett rum med människor hur stämningen är. Målet är att identifiera hot mot mitt drickande men idag kan jag använda den inlärda egenskapen i rent nöje :-) Inte alltför sällan ser jag då aktiva alkoholister i sällskapet och det besvärande beteende hos denne då den också skannat av och sett en som vet att hen vet !! "It takes one to know one"

Jag hade nu i runda slängar varit nykter i ca 7 månader och utvecklingen gick stundtals svindlande fort. Ibland hängde jag inte alls med i skallen men oftast njöt jag av mitt nya liv och såg så mycket nya saker fast jag varit med ett tag i livet. Det var verkligen en pånyttfödelse !
Jag såg nu fram emot mitt första besök på Gullbrannakonventet första helgen i september. Den helgen var i många år helig för mig men alltefter som jag utvecklades och narkomanerna tog över så slutade jag att åka dit. Jag kan verkligen sakna den helgen som betydde så mycket för mig i min utveckling.

Jag är nu en gubbe med andra sjukdomar som lurar runt hörnet men jag vill inte säga att jag är orolig för jag har ju lärt mig att inte oroa mig för morgondagen för den kan jag inte göra något åt. Och jag är inte rädd för döden men jag kan ibland skrämmas av vägen dit, dvs att mista mitt fria liv och bli ett kolli.
Men just idag ska jag leva ! Och det ska jag göra nyktert !

mulletant
tis, 2021-08-10 - 07:56

Tack @Adde! Hög igenkänning på upplevelsen även om jag varit på Landsmöten och konvent som anhörig. Tack för att du delar, fint att se dig här. Du vet att du och Berra har haft en avgörande betydelse i mitt liv. Lev väl🌿 / mt

Adde
tis, 2021-08-10 - 18:36

Ibland kommer tankar på alla bekanta jag haft genom åren och som vandrat vidare till ett bättre liv bland molnen. Om jag länkar här så suddar Li-Lo så ni får söka själva :
Ken Ring "Själen av en vän" feat. Million Stylez

Adde
mån, 2021-09-06 - 18:01

Såhär dags på mitt första nyktra år så hade jag bevistat mitt första konvent på Gullbranna.
Jag hade hört så mycket bra om det konventet redan innan jag anmälde mig dit och allt, precis allt, visade sig stämma in !!
Att sitta på fredagskvällen i höstmörkret vid brasan vid Lägerbålsmötet är en sån fantastiskt magiskt start på helgen så det är otroligt !! Många fina delningar med varierande innehåll som berör så innerligt så det sätter spår lång lång tid efteråt.
Sen ett fullspäckat schema med möten under lördagen som avslutas traditionsenligt med middag (nåja...maten på Gullbranna har de aldrig lyckats med riktigt !!) och dans. Massor av glatt mingel med kramar och skratt och en riktigt måbra-push !!
Söndagen brukar vara lite småseg men som avslutas med avslutningsmötet som är blandad med skratt och gråt. För mig var avslutningsmötet året efter det som verkligen fick mig att ändra mitt liv helt men det är en annan historia (men jag har skrivit om det många gånger tidigare).
Hemresan med bil skedde i tystnad, vi hade fullt i huvudet med allt vi lärt oss och det tog minst en vecka att smälta allt och en del klickade in efter några månader. Ni vet det där med att man får det man är mogen för...
Jag tror att en stor del av min nykterhet baseras på alla dessa erfarenheter som jag sökte upp på egen hand. Jag hade nu i runda slängar 8 månaders nykterhet och kände att det fanns så oändligt mycket att lära och upptäcka. En ny värld började visade sig och jag njöt varje dag av den !!
Jag började se att behandlingsvänner som tog nykterheten med en klackspark från dag ett trillade ifrån vid varje efterbehandlingstillfälle och känslorna för dem var rätt neutrala för jag förstod ju redan då att det var ett val de gjorde helt själva. Ville de inte vara nyktra så kunde ju ingen ändra på dem. Enkelt.
En humörlyftare på varje stormöte framöver var ju att möta folk som hade gjort samma livsresa som jag och valt den nyktra vägen och den äkta glädje det innebär att möta dem igen ! Det stärker ju även mig i min strävan att leva ett nyktert liv med sinnesro. De riktigt gamla, vi snackar 45-50 års nykterhet, som jag har haft förmånen att få träffa hade ju den stora lyckan att få gå bort helt nyktra och det är ju även mitt mål men då måste jag påminna mig om vem jag är och hur mitt liv en gång såg ut.
Jag hade nu 3 (....eller var det 4...??) efterbehandlingsdagar kvar innan jag skulle stå på egna ben och en viss nervositet kunde jag ana. Den där känslan av att sätta sig i bilen eller tåget och låta allt runtomkring i form av vardagsbekymmer, jobbliv, all annan stök bara rinna av och veta att jag hade 1.5 dygn bara för mig egen skull och nöje........den känslan är obeskrivbar ! Jag försöker göra liknande resor varje år där jag får gotta mig i min nykterhet och göra bra saker för min egen skull !

Ta hand om er och ta inte första glaset !!