av Varafrisk

knickan
fre, 2021-08-13 - 10:07

Hej igen Varafrisk!
Vet inte hur du mår nu, för du har varit tyst några dagar här. Jag skrev ju till dig för en månad sen att dina ord gick rakt in i mej och att jag skulle skriva mer senare. Och nu har det gått en hel månad i ett nafs. Jag känner igen mig så mycket i detta med att veta vad som är rätt, vilja göra rätt, men ändå inte lyckas, när förhandlandet börjar i huvudet, att ett glas är väl inte så farligt, att bara ikväll, sen så ska jag låta bli, och sen den plågsamma känslan när man inte lyckas. Jag blir väldigt berörd av din oro för din dotter och den ensamhet du beskriver att du och familjen lever i. Du berättar att du har flera intressen som du har försakat pga alkoholen och jag tänker att körsången är det som verkligen skulle kunna ge både glädje och gemenskap. Jag sjunger också i kör och skulle inte vilja vara utan den. Kan du inte försöka ta tag i körsången igen. Jag är inte så säker på att jag klarar av måttlighet. Det har gått ganska bra under sommaren, men det är fortfarande för många tillfällen, även om jag inte har varit berusad. Jag hade bestämt mig för att inte dricka ensam, men igår var jag hemma ensam i stan igen och då blev det så ändå. Det känns verkligen inte bra, så nu vill jag verkligen försöka ta en helvit period, en dag i taget.
Hoppas du har haft en bra jobbvecka!
Kram

Torn
lör, 2021-08-14 - 15:05

@Varafrisk Jag undrar vart du har tagit vägen, men hoppas, och tror att du jobbar med att få ihop ett gäng nyktra dagar på raken innan du vill skriva här. Det som du har skrivit ofta om att du vill göra.

Kram

Varafrisk
lör, 2021-08-14 - 17:29

@FinaLisa @Blenda @Miss Mary Poppins @Sisyfos @Futurista @Se klart @Lavendelblomman @knickan @Torn
Vill bara säga tack från djupet av mitt hjärta…att ni tittat in🙏🏻 För omtanken❤️

Nej… jag har inte flera nyktra dygn på raken så som jag hade önskat😔Jag tycker ju att man ska/kan skriva här på forumet oavsett vad men det är just av den anledningen som jag inte skrivit. Att jag inte har några nyktra dagar på raken. Vad ska man skriva om till slut??Det känns ju bara SÅ himla misslyckat! Å jag har inte riktigt orka skriva.

Anledningen t att jag inte orkat skriva är ju dels för att det har känts så misslyckat dels för jag blir ju enormt trött av alkoholen, dålig sömn, oro mm.

Min dotter mår just nu mycket dåligt. Hon sa idag att hon har aldrig mått så dåligt tidigare. Märkte redan i måndags att hon mådde dåligt. Men hon är så klok. Ni vet jag berättade ju om förra helgen när hon inte svarade på söndagen och jag var så orolig att ngt hänt henne.I måndags sa hon att hon ska inte dricka alkohol när hon mår dåligt för det blir liksom inte bra. Klokare än sin mamma. Tror inte att hon är suicidal. Fast…jag lyssnar…känner in…finns det några tecken🤔

Men kära vänner…jag kämpar på…hur otroligt det än låter så SKA jag bli nykter! Har telefontid m min läkare på onsdag. Har ringt själv och bett om tiden. Vill prata om resultaten fr mina undersökningar. Vill även fråga om det är möjligt m antabus igen. För att bryta ett beteende. Ser fram emot samtalet. Samma dag har jag även bokat in ansiktsbehandling.

Veckan som gick…var inte bra pga alkoholen…på jobbet var det verkligen semesterhjärna….men långa raster och mycket skratt😀

Stor varm kram till er alla…kloka…forumvänner❤️❤️

knickan
lör, 2021-08-14 - 17:52

@Varafrisk Så bra att du bokat tid med läkaren! Du vill ju verkligen bli fri från alkoholen! Du kommer att komma dit, det är jag säker på. Kram <3

Varafrisk
lör, 2021-08-14 - 18:46

@knickan Ja jag vill bli fri från alkoholen! För jag ser ingen annan utväg.

Jag vet inte om jag tänker tokigt🤔Men det finns ju massvis av olika beroenden…droger, alkohol, nikotin, socker, spel, mat, sex mm. Ett beroende är ju aldrig bra oavsett vad…fast vissa beroenden är ju allvarligare än andra…och kan medföra en mängd olika konsekvenser. Fast jag undrar om hjärnan reagerar över vilket beroende man har🤔

Se klart
sön, 2021-08-15 - 00:33

Hej Varafrisk, det är smärtsamt att höra om din dotter. Förstår att du har fokus där och att oron är överhängande.
Det här med nykterhet är ju som du vet ett jäkla jobb. Kan du lätta på dina tanke-krav några dagar? Tills du träffar läkaren? Ha en vapenvila med dig själv tills du kan få klarare besked om ev antabus.
Och om det inte är möjligt/ någon annan behandling?
Jag skriver ofta på känsla och inte så genomtänkt när jag skriver i din tråd men något får mig att förespråka självsnällhet mer än något annat några dagar nu. Kram.

Sisyfos
sön, 2021-08-15 - 08:47

Håller med SeKlart om att det är viktigt att du är snäll mot dig själv. Då blir det kanske lättare att se framsteg också. Den där gnagande rösten om att inte vara tillräcklig är inte rolig. Jag tror faktiskt stenhårt på att du kommer att greja det här. Du är så less på alkohol. Det är en bra början. Det är den där jäkla tröskeln att komma över bara. Hoppas du kan få hjälp av läkaren. Du kan ju äta stolt fjällskivling nu i svampruset. Den ska ha en antabusliknande effekt har jag hört(men inte läst på om).

Väldigt ledsamt att din dotter inte mår bra. Hon äter inte p-piller? Jag är i grunden en glad person men har varit nedstämd när jag åt p-piller, när jag drack och vid järnbrist. Det är så svårt att fatta vad som är vad och jag tänkte liksom aldrig på att nedstämdheten kunde ha andra orsaker än vanliga livet när jag var nedstämd. Nu har du ju berättat om henne tidigare, så det är kanske inget sånt. Bara en stila undran alltså.
Vad bra att hon förstår att alkohol inte är lösningen. Jag undrar hur många av oss som faktiskt får förvärrade psykiska besvär av alkohol och hur lite som egentligen behövs för att påverka måendet negativt.
Saknar dig här när du inte skriver och tänker ibland att du kanske ska slå dig ihop med några av nykomlingarna. De med drivet, testerna, ambitionen att bli nyktra. Att kämpa tillsammans lite mer. Jag har inte glömt hur svårt det kunde vara. Hur eländig och liten man kände sig ibland. Det finns en styrka i att jobba ihop. På det viset är forumet sämre nu. Man finns utspridda på olika platser så det blir mindre grupper och verkar vara lite trögt för vissa som försvinner. Men nu till hösten kommer kanske ett gäng igen som ska styra upp semesterkonsumtionen.

Blenda
sön, 2021-08-15 - 10:54

@Varafrisk Jag önskar att jag kunde ta dig i handen och försiktigt lotsa in dig till det fina AA-kvinnomötet som finns i min stad. Du hade fått förståelse, tro, hopp och handlingskraft av dessa varma kvinnor i alla åldrar och från alla socialklasser (säga vad man vill om alkoholism, men det är iaf en demokratisk sjukdom). Kvinnor som aldrig dömer, bara stöttar – även om du kommer in på darriga ben efter ditt tionde återfall – och som delar sina livsberättelser på ett sätt som gör att allt landar i hjärtat och inte i egot.
Allt detta finns på detta forum också, men för mig ger det en alldeles extra skjuts i rätt riktning att möta denna gemenskap och erfarenhet i verkliga livet. Kram <3

FinaLisa
mån, 2021-08-16 - 06:50

Godmorgon Varafrisk 💗🤗

Jag håller med Tofu, det är ett hårt arbete du går igenom och du är en fantastisk kämpe!💪👏👏

För om man jämför med de som bara har bestämt sig och sedan slutar tvärt så är ju det inte samma kamp som de genomgår. Den ser ju ut på ett helt annat sätt. Om man ens kan kalla det kamp för det är ju mer en omvändelse man genomgår när man har bestämt sig att aldrig mer dricka alkohol.
Jag minns själv hur det kändes att vara helt vit i över fyra månader.
Jag var så övertygad och det kändes så himla lätt för att jag aldrig behövde tänka på alkohol. Förutom när jag var härinne och skrev på forumet.

Men senare skulle det ju bli så att jag ändå valde att bli en måttlighetsdrickare. Och det är en annan typ av kamp och disciplin men för mig funkar den.

Och du kommer alltid ha min och många andras sympati och beundran för att du inte ger upp dina mål.
Du är grym och vi hejar på dig Varafrisk!! 🤗😘

Kram 🧡🌷🧡

Varafrisk
mån, 2021-08-16 - 18:39

Tack alla ni som har skriver och peppar mig! Det värmer oerhört mycket:) Framför allt att ni inte har ledsnat ....

@Se klart Du säger att du skriver på känsla...men det du skriver är ju alltid så klokt och välment. Ja...självsnällhet..det låter bra...men hur? Hjälp mig på traven....ja blir ju lätt självkritisk.

@Sisyfos Vad snäll du är som säger att du saknar mig...och att du skriver och undrar om min dotter värdesätter jag...jag tänker att hennes nedstämdhet hänger ihop med hennes bipolaritet. Hon försöker få hjälp från vuxenpsyk men när den som hon vill nå har semester ...det kan bli ett för stort hinder. För som hon säger...hon orkar inte berätta sin berättelse gång på gång...vilket beror på inte endast semester utan att det är svårt att tillsätta läkare inom vuxenpsykiatrin i vår stad.

@Blenda Det låter härligt det AA-kvinnomöte som du beskriver. Hade gärna varit med där. Men, har man fysiska grupper nu?

@Charlie70 Åh vad kul att du tittar in! Har saknat dig! Förstår att du är mer sällan inne på forumet men trots det så saknar jag dig väldigt mycket:)

@Tofu Ja..den dagen när jag kommer ut på andra sidan...det är kanske då jag ska börja skriva min bok. Så som mina fd kollegor från Elevhälsan alltid sa. Kanske ska skriva när jag blir pensionär......

@FinaLisa Ja..det är bara att gratulera dem som från ena dagen till nästa dag kan sluta. Inte ett återfall...och inte ens sug. Ja...det känns som en dröm för mig. Det kan då kanske vara svårare att förstå hur svårt det kan vara...och kanske tycka att man inte har bestämt sig.

Så...idag har jag lunchat med min dotter och mins sons sambo. Det var mysigt..riktigt mysigt. Sådant som jag sätter in på pluskontot.. I lördags sa min dotter att hon hade aldrig mått så dåligt någon gång som hon gjorde nu. Men sedan på lördagskvällen var min man och hon och tittade på fotbollsmatch, det lokala damfotbollslaget. Sov över hos oss och var med oss under gårdagen. Utflykt till ett fikaställe därefter minigolf på ett helt annat ställe. Maken vann därefter kom dottern men jag kom inte långt efter. När jag inte behöver så många slag tänker dem att det var tur medan när de slår få slag då är det skicklighet. Kul var det i alla fall! Det är svårt att hålla dotterns mående ifrån sig....det kommer med modersrollen/föräldrarollen..tänker jag.

Ser verkligen fram emot att prata med min läkare samtidigt som jag är lite nervös. Skämdes inte när jag träffade honom första gången men nu pockar skamkänslan på. Hoppas så att han är med mig på min bana...att ta leverprov för att se om det är möjligt att börja med antabus igen. Även om det bara skulle bli för en kortare tid för jag vill verkligen bryta det här beteendet. Vill också höra hur han tänker kring fettlever. Hur kan vården hjälpa mig och vad kan jag göra?

Under de senaste åren har jag sjungit i olika körer och kanske även andra kvällsarrangemang. Men inte riktigt hållit ut...och jag ser det så tydligt nu att det har berott på alkoholen. Har haft svårt att anmäla mig till olika saker för tänk om jag inte lyckas fortsätta...fast det har ju berott på alkoholen. Jag har tidigare aldrig varit den som hoppat över saker och ting utan alltid fullföljt allt. Men nu har jag i alla fall anmält mig till en kväll med yoga/meditation...har haft svårt att kunna boka över nätet. Fast nu tänker jag att jag ska boka mig under hela hösten för varför skulle jag inte kunna göra det? Min man är med i en löpargrupp varje måndag och yogan är också varje måndag. Vill även få till att vara med på AA-online en dag i veckan. Den gruppen som skulle börja inom Missionskyrkans regi kommer inte att börja under hösten. Rådgivningscentrum har grupper men då måste man ha utretts via en socialsekreterare och gruppen blir som ett bistånd, och där är jag inte nu. Hade det funnits en kvinnogrupp inom AA i någon stad lite längre bort så skulle det kunna vara ett alternativ. Men först nu yoga/meditation....behöver lyssna inåt...mitt viktigaste mål är nykterheten. Ska försöka beskriva hur mina tankar går ..inte nu...men en annan dag...för att höra vad ni tänker kring dessa...om någon känner igen sig...och hur gjorde ni i så fall.

Jag vill gärna hänga på när någon här på forumet försöker att bli nykter . Ibland kan somliga beskriva det som en hel fantastisk känsla att ha varit nykter några dagar...någon kan beskriva att sömnen har förändrats på endast några veckor...så har det inte riktigt varit för mig...för det har varit ett kämpande...och när man inte riktigt känner den där euforin då är det så svårt att hänga med....förstår ni vad jag menar? Och det är inget kritiskt i det...utan det är ju bara härligt att det kan kännas så och vara så för den som klarar vara nykter.

Hur som helst nu är jag ensam hemma..ska sätta på lite musik...steka lite KarlJohan-svamp som min man fick...som vi ska ha på varma mackor när han kommer hem.

Tack för att ni skriver hos mig...jag behöver er...kanske mer än någonsin:)

Kram:)

Sisyfos
tis, 2021-08-17 - 07:37

@Varafrisk skrev:"När jag inte behöver så många slag tänker dem att det var tur medan när de slår få slag då är det skicklighet. "
Jag kan bara inte låta det där vara okommenterat, eftersom jag ibland har sett såna mönster i en familj i min närhet. Det handlade om en kvinna som inte hade särskilt gott självförtroende tror jag och det var alltid saker hon inte gjorde bra. Det påtalades ofta av personer i hennes närhet. Jag har funderat på hur det sett ut om hon istället fått uppmuntran och beröm.
Det kan tyckas vara en småsak just det där med minigolfen, men jag tycker att det är alldeles utmärkt att du reflekterar över skillnaden i deras bedömning av dig och dem, för det har betydelse.
Min uppvösxtfamilj var ganska fattig på beröm, men min farmor och farfar var duktiga på att ösa beröm över oss. Det blir ofta väldigt konkret kritik när man gjort något dåligt, och mer allmänt vad som är bra. Jag tycker generellt att vi får för lite beröm och uppskattning och det har betydelse.
Det är så lätt att fastna i tankar om att man inte är bra, men ett sätt är verkligen att tänka på vad man är duktig på iställlet för det andra. ”Det här gjorde jag bra”, ”det här blev gott”, ”det här blev fint”. Jag försöker också numera konkretisera när andra (särskilt tonåringarna) gör något bra. Ganska mycket trevligare är det också att berömma dem än att tjata.
Å så glömmer man bort det med jämna mellanrum och är där igen med sin otillräcklighet, men jag tycker att du kanske ska göra ett försök med beröm, särskilt dig själv. Om du handlar och dricker så kan det kanske vara en sån sak som att du i alla fall inte drack upp allt, att du hällde ut, eller att du lät bli att dricka överhuvudtaget. Alla små, små framsteg och framgångar ska upp i ljuset. Det är de som är viktiga.
Särskilt första gången jag slutade så var jag på en dålig plats. Inget var bra med mig, varken hemma eller på jobbet. Jag packade bokstavligen ihop alla gånger jag misslyckats, fokuserade på segrarna, läste härinne och då fanns det många som tragglade och som drack mer än jag. När jag väl var där på andra sidan kunde jag plocka fram minnena och tillkortakommanden då och då och känna lite på dem om det inte gjorde för ont. Jag vet ju inte om det kan vara en väg för dig, men en del i euforin som många uttrycker är ju också den där känslan av framgång och att man gjort nåt bra när man inte druckit och det måste man uppmärksamma.

Varafrisk
tis, 2021-08-17 - 18:38

@Sisyfos Det är tänkvärt vad du skriver. Angående minigolfen så har vi nog olika roller inom familjen och vi vet även vilka styrkor vi har. Dessutom är min dotter och man mycket mer tävlingsinriktade än vad jag är. Men utan att verka försvarande så var nog min dotter lite imponerad av mig. Fast generellt så tycker jag nog också att i samhället är vi inte så bra på att berömma varandra. Det kostar så lite men det ger så mycket. Ibland är jag hyfsat bra på det men jag skulle kunna vara så mycket bättre, i synnerhet gentemot mina barn och min man. Jag tror att jag är bra på att berätta hur mycket jag älskar dem, att jag är stolt över dem..fast i och för sig jag är nog ganska bra på det....men de behöver SÅ mycket mer och då syftar jag mest på barnen.

Vet inte om ni kommer ihåg att jag köpte tarotkort i våras? Kan egentligen ingenting om det men ändå lockade det. Fast..hur mycket har jag använt dem...troligtvis inte mer än högst fem gånger. Hur som helst..när jag kom hem nu från jobbet plockade jag fram korten och drog ett där rubriken var BÖRDA. I texten står det följande " Detta kort hälsar att något eller någon kan bli eller vara en börda. Du kan ha tagit på dig för mycket ansvar eller ha en för stor uppgift. Det kan vara en ansträngande uppförsbacke mot ditt mål." Jag tänker direkt att bördan är alkoholen och lindrigt sagt...jag...det är en ansträngande uppförsbacke mot mitt mål...så var detta ett tecken? Ett tecken på vad? Jag tänker...ett tecken på att alkoholen är verkligen en börda...en oerhört stor börda...det är uppförsbacke...men jag SKA nå målet!!

Ja, som jag skrev igår så ska jag prata med läkaren imorgon...och jag vet...jag ska vara snäll mot mig...men fy sjutton vad jag skäms...och känner...vad sjutton är det med dig?!?!? Jag som ändå har gjort kontroller av lever och mage...ska väl för sjutton ta tillvara på att det var bra förutom fettlevern. Men...i samtalet med läkaren vill jag fokusera på vad behöver jag? Vad kan han hjälpa mig med? De andra bitarna varför jag hamnade i återfall osv kan jag prata med min kurator om.

Till sist vill jag avsluta med ord som Ola Salo sa när jag var på hans konsert på Rondo i Gbg för 2, 5 år sedan. En konsert som var helt helt fantastisk!! Han sa följande (kanske inte helt ordagrant):

"Tänk stort...tänk själv..
Att bli vuxen det handlar inte nödvändigtvis om att sluta drömma.
Det handlar om att ta ansvar för sina drömma, att gå sin egen väg,
följa sitt hjärta istället för omvärldens förväntningar.
Ja, det låter ju självklart fint
det kan vi alla vara överens om
men det innebär en daglig kamp
om föreställningar om normalt värdigt beteende".

Jag har inte alltid gått min egen väg...och det är den vägen jag söker...modet att vara mig själv...och på den vägen vill jag inte att det ska finnas plats för alkohol...och jag vet...det är jag som bestämmer det.

Önskar er alla en fin tisdagskväll....hos mig....en mycket regnig kväll.

kram:)

Se klart
ons, 2021-08-18 - 08:08

Regnig kväll här med, och i stora delar av landet ju. Hoppas det går bra hos läkaren.
Jag har inga råd men jag tänker att drickandet handlar om funderingar och beslut som vi skriver om här. Men lika mycket- eller ännu mer- är det ju konkret, vara i det, stå ut och låta sug komma och sedan gå. Inte hälla upp. Lyfta glas och dricka. Man behöver egentligen inte tänka en klok tanke.
Hur går det med din bok-app?
Fin dag önskar jag dig. Kram.

Varafrisk
ons, 2021-08-18 - 10:59

@Se klart Tack för att du tittar in. Det värmer:) Bok-appen...nu hänger jag inte riktigt med...menar du Storytel? Om du menar den så fick jag till det..och började lyssna på Skål ta mig fan! men nu var det faktiskt ett tag sedan jag lyssnade. Lyssnade när jag var ute och gick men hade svårt att koncentrera mig. Vet inte om det är bättre med böcker för mig. Hur som helst får pröva mig fram för att se vad som funkar bäst.

Ibland blir det som om jag ger upp för snabbt för jag inte orkar med förhandlandet......och det är väl då tänker jag som jag måste ha bestämt mig...vara stark...och aldrig låta tanken få ta plats...jag behöver verkligen göra detta på RIKTIGT NU! Har även tänkt på att något som är viktigt är.....att dagen efter man har druckit då man ofta har ångest, känner misslyckande osv...att inte stanna i dessa känslor för det är ju dessa känslor som föder eller kanske göder tankarna att köpa alkohol igen. Dagen efter behöver man verkligen peppa sig själv och tänka positiva tankar...det är svårt...det är en utmaning...men det borde gå.

Hur som helst så har jag pratat med min läkare nu. Trodde först att jag hade missuppfattat tiden eftersom läkaren ringde en timma efter avtalad tid men hans besök på morgonen hade dragit ut på tiden. Jag blev så glad att han ringde för jag hade väntat så på kontakten. Tycker verkligen om min läkare. Så seriös och saklig. Även om jag fick reda på att det inte var något allvarligt när jag hade gjort ultraljud och gastroskopin så tyckte jag att det var skönt när min läkare läste upp remissvaren. Förklarade. Kan aldrig mer ta antabus för min lever tål helt enkelt inte antabus. Likadant är det med Naltoxen (heter det så?). Ska nu börja med Campral. Har ätit Campral tidigare men jag gav liksom inte medicinen någon chans eftersom jag drack alkohol samtidigt. Ska ta nya leverprover om en vecka. Och om tre veckor ringer läkaren upp igen för att se hur det går. Känns så himla skönt med detta stöd. Och jag skämdes inte. Berättade även om min oro som alltid har funnits inom mig. Ska även följa upp den. Känner mig hoppfull.

@Sisyfos Du skrev något om att forumet har blivit sämre. Att man finns på flera olika platser nu. Ja, det är något som inte är som tidigare. Ibland har jag tänkt att det för mig handlar om att de vännerna som började skriva när jag började skriva har gått vidare till Det vidare livet och har varit nyktra länge. Några tittar in till mig då och då några lite mer regelbundet. Jag tittar kanske in mer sällan hos dem beroende på vad diskussionen är. Börjar skriva med någon här där jag befinner mig men när jag inte lyckas så tappar jag lite sugen utan då skriver jag i min egen tråd. Kanske är det egoistiskt...men det är där jag befinner mig nu.

Idag skiner solen hos mig...jag är ledig..ska åka fram på stan en sväng för att köpa lite presenter till min man som fyller år på söndag. Ska även köpa lite nya krukväxter till köksfönstret. Och i em ska jag på ansiktsbehandling, det ska verkligen bli skönt!

Ha en fin onsdag allihopa:)

Varafrisk
tors, 2021-08-19 - 19:03

Jag undrar om jag är den som har skrivit längst på forumet utan att ha blivit nykter. Jag tror många slutar skriva när man inte har nått nykterheten inom hyfsad rimlig tid. Man lämnar forumet. Kommer tillbaka kanske efter ett halvår, ett år eller längre eller inte alls….och jag tycker verkligen att det är SÅ sorgligt😔 För fortsätter man skriva…berätta…så kanske man når målet. För jag tror inte att det handlar om att man inte vill bli nykter…utan vägen dit är tuff, krokig…det handlar även om vad man har m sig i sitt bagage…hur länge man har varit beroende…ja..det är så många olika faktorer.

Olika beroende är olika farliga men oavsett om du är beroende av alkohol, nikotin, sex, mat, socker…så någonstans inom dig förstår du mer eller mindre att du behöver komma ut ur beroendet.

Så…heja alla oss som kämpar…en dag ska vi stå där som vinnare🏆och Grattis till er alla som kommit långt i er nykterhet🎉

Kram🤗

Varafrisk
tors, 2021-08-19 - 22:31

@Tofu Åh vad du är go som frågar🤗 Ärligt talat…jag vet inte….för jag tänker…det handlar om mig själv … vad jag gör. Men något som jag lagt märke till är att när jag klarar av att vara nykter så får jag så många hejarop…och jag är oerhört tacksam men när jag inte lyckas så är det så mycket tystare. ..och då behöver jag verkligen hejarop! Har även lagt märke till att det kan ha varit så i andra trådar. Så..jag kan förstå om man tröttnar att skriva…men det är så otroligt betydelsefullt🙏🏻❤️

knickan
fre, 2021-08-20 - 08:06

@Varafrisk Vad tråkigt att du inte kunde få hjälp av antabus, det hjälpte dig ju när du fick det sist. Nu måste du få hjälp på något annat sätt. Tänk om du kunde hitta det inom dig. Vad skulle kunna motivera dig att inte dricka? Tanken att du faktiskt inte måste dricka. Jag har haft ganska lätt att låta bli på vardagarna även om jag inte jobbar nu. Men det är när jag är ensam som suget slår till. Igår var en sån kväll. Nu fanns det inget vin hemma, så det var lätt att avstå, men suget, var kom det ifrån, vad är det som händer när jag är ensam? Vad är det som händer i dig när du känner att du måste dricka. Och då menar jag inte tanken " det vore gott med ett glas vin nu" utan den underliggande tanken eller känslan, den som du vill dämpa eller bedöva eller försvinna ifrån en stund. För mig är det oftast stress och en känsla av otillräcklighet, livet känns liksom övermäktigt ibland. Då blir vinet en tillfällig lindring, med betoning på tillfällig. Nu försöker jag tänka mer på hur jag vill må, att jag vill vara frisk och må bra för min skull, för barn och barnbarn. Jag tänker på att jag behöver sova bra och då stör drickandet sömnen. Jag vet hur svårt det är att stå emot när suget kommer, men testa en gång att inte ge efter. Gör en Alfons. Säg åt suget att "jag ska bara först...." t ex gå en promenad, städa garderoben, läsa ut kapitlet, skriva på Forum.... och så skjuter du upp det där glaset en timme i taget, till det är dags att sova och då kan du berömma dig själv med att det gick ju faktiskt bra att låta bli. Jag vet ju att du klarar dag ett, och att det är dag två som är svår, men tänk om du kunde fixa dag två också, det kan du! Om du sen faller dag tre så tar du två nya dagar nykter, Sen kan du öka till tre nyktra dagar och en dag som du "får dricka" innan du tar tre nya dagar. Men även då du dricker kan du bestämma dig för att du bara får dricka t ex två glas vin. Hur vill du dricka dem? Ett glas till maten och ett efter, eller ett glas före och ett till maten. , Eller vill du "spara" dem tills du ska sova? Kanske är det så att helnykterhet är din enda lösning. Men om det känns som ett för stort steg, testa att minska, att ha fler nyktra dagar till att börja med. Lyssna eller läs Annie Grace (jag tror att du har börjat på Tänka klart), jag tycker att hon är mycket tänkvärd. Jag vet inte om detta hjälper dig, men det är i alla fall lite tankar från mig, för att jag läser dina inlägg och jag bryr mig. Hur vill du att resten av ditt liv ska se ut? Livet är nu! Det går inte att skjuta upp! Hur vill du leva?
Kram 💗

Sisyfos
fre, 2021-08-20 - 09:54

Jag hejar på dig VaraFrisk! Ibland känns det som om man skriver samma saker hela tiden (och så är det säkert).
@Varafrisk skrev:"Lyssnade när jag var ute och gick men hade svårt att koncentrera mig. "
Jag tror att det du skriver ovan är en av orsakerna till att du inte lyckas. Svårigheter att hitta fokus. Det kan ju ha en massa orsaker. Sen gör ju alkoholen allt till en dålig spiral, men jag tror att du har en högre tröskel. Kanske för att du har svårt med sömnen, magproblemen, oro för andra… det finns ju många orsaker till det här.
Kan inte din man förbjuda dig att dricka? Om ingen alkohol finns hemma så kan du inte dricka. Om du inte kan handla kan du heller inte dricka. Tänker att du behöver det där första stoppet för att komma över tröskeln.
Skönt att du fick förtroende för läkaren och kan prova annat läkemedel. Sen tror ju jag på att hitta alternativ för att få lugn och fokus och glädje, men det är jättesvårt även för mig just nu. Alkohol är dock inget alternativ så det får funka ändå. Och det gör ju det, men det är inte nån dans på rosor, så jag förstår att det är lättare sagt än gjort när vi skriver ”hitta glädjen”, ”träna”, ”andas”, ”meditera”, ”tänk positivt” men grejen är ju att det faktiskt funkar när man väl får till det. Men det är klart att när det inte känns bra så är det också en tröskel till att ta tag i nån av de lösningar som finns och att välja alkohol är kortsiktigt snabbare och enklare. Det funkar dock inte för mig längre och jag tror du också har tröttnat på det. Så känn dig inte misslyckad. Din tid kommer och tills dess bidrar du härinne genom att faktiskt våga vara här och skriva om när det inte fungerar.