@Mamsen Härligt jobbat! Jag och många andra upplevde nog att mycket stabiliserade sig med tiden, men såklart inte allt. Ett ord jag ser användas av andra men som jag kan stämma in i är att man blir mer chill med tiden som nykter och det är klart att det hänger ihop med humöret.

Liten fundering i den sena timmen....
Hur mycket pratar ni med er partner om ert a- beroende? Vi har inte pratat så mycket om det, efter den mest akuta fasen när jag sa att jag måste sluta med A och han fick hälla ut typ 15 vinflaskor..
Vill inte att det ska bli den rosa elefanten i rummet men vill heller inte prata för mycket om det.
Så hur gör ni andra?

Kram och god natt!

Jag har ingen partner, men jag var nog nykter i två-tre månader innan jag berättade för min äldsta dotter (24 år) och hennes pappa (mitt ex). Ville bli mer stabil i min nykterhet först. Jag förberedde noga samtalet med min dotter, hade repeterat exakt vad jag skulle säga och jag berättade i bilen då vi var ute och körde. Vissa saker är lättare att prata om i bilen när man naturligt slipper ögonkontakt.

Jag var mest nervös över att hon inte skulle tro att jag menade allvar. Men hon sprack upp i ett leende och sa: ”Vad glad jag blir, jag gillar dig mycket bättre när du är nykter”. Sen sa vi inget mer, men diskussionen har fortsatt då och då. Jag delger henne på sms vissa viktiga nykterhetsdagar, som årsdagen och 1,5-årsdagen tex. Jag får hjärtan tillbaka ❤️

Alla mina närmaste har varit glada för min skull och de stöttar mitt beslut helhjärtat - anstränger sig och köper alkoholfritt till mig på kalas etc.

Kram 🐘

@Andrahalvlek så härligt att det gick så bra att berätta!
Mina barn är ju yngre, 9, 14 och 19. De har inte kommenterat när jag druckit vin, så jag vet inte hur mycket de tänkt på det... Däremot har jag fått en del blickar tycker jag... Så de har ju självklart noterat det.
Det känns viktigt för mig att de alla tre vet att jag numera bara dricker a-fritt men vet inte hur jag ska förmedla det... eller så har jag bara hakat upp mig på detta, kanske gör det större för mig själv än vad det är..

@Mamsen Jag är uppväxt med en pappa som drack och jag utvecklade från tidig ålder en enorm hörsel och näsa för alla nyanser som skvallrade om att han druckit. Dina barn vet, och de mår dåligt av det. När de kommenterar har det gått långt.

Prata med dem, säg som det är med så enkla ord du kan. ”Jag har kommit fram till att alkohol inte är bra för mig, jag beter mig dumt. Jag har inte druckit på xx dagar och jag tänker inte börja dricka igen. Jag kan inte lova något till hundra procent, men jag ska göra mitt allra yttersta”. Eller nåt. Prata gärna med dem på tu man hand en och en, så att nivån på samtalet kan anpassas efter deras ålder. Vitsen med samtalen är att plocka fram trollen i ljuset - då spricker dem. Det onämnbara blir hanterbart. Åtminstone tillåtet att prata om. Låta dem sätta ord på det jobbiga.

Kram 🐘

@Mamsen Jag håller med Ah, barnen har garanterat märkt av ditt drickande. Och dom kommer märka av att du har slutat. Det kan dock ta ett tag innan dom ” fattar” på riktigt, så det är bra att prata med dem. Jag tog nog tag i det lite sent, men numera kan vi prata om det hur naturligt som helst. Det är nog bla pga detta som mina barn än så länge är högst skeptiska till att prova att dricka alkohol. ( 13 och 16 år). Kram

@Torn ska göra så!
Märker att min äldsta, 19 år, är rätt lik sin far (mitt ex) med just A. Dricker inte så ofta, men när han väl gör det blir det ofta för mycket.. Han har ändå hållt sig ifrån det tills han blev 18, så jag hoppas han lär sig sin gräns.

Söndag kväll och imorgon drar både jobb och skola igång. Skönt med rutiner ändå. Har lite söndagsångest men hoppas på att få några timmars sömn innan kl ringer 05.30 imorgon bitti. Vet att det alltid brukar vara värst så här första natten, sen brukar det ge sig.

@Torn skrev:"barnen har garanterat märkt av ditt drickande. Och dom kommer märka av att du har slutat."

Ja jag håller med om det. Dom kommer att märka det och dom kommer att älska det. Dom kommer att känna en helt annan trygghet.