av Sattva

Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Sattva
lör, 2021-08-14 - 11:13

Vi har pratat lite mer i veckan om " gömman" etc. Jag har klargjort tydligt att jag aldrig mer vill dricka alkohol. Han stödjer det. Men han vill kunna ta "ett glas eller två" på fredsgen o lördagen. Har försökt ge min syn på detta, dvs att jag är orolig att det lätt kan skena iväg. Jag har ju förra veckans 4 flaskor i minne, vilket han liksom viftar bort o fortsätter hävda att det inte är så mycket i vanliga fall.
Jag vägrar bli en kontrollerande fru som kollar o letar. Har inte lyft på locket till den där lådan o kommer inte göra det. Han har lovat att vara ärlig vid ev frågor.
Detta känns inte 100, men han har varit tydlig med att han inte vill leva helnyktert. Och jag kan ju inte tvinga honom. Han vill inte dricka öppet för att inte fresta mig o eftersom jag gillar att umgås med honom nyktert så passar det ju mig bra. Så det smygandet som ändå sker, är vi ju överens om. Jag tänker att just nu löser vi det såhär. Och ser hur det faller ut.

Andrahalvlek
lör, 2021-08-14 - 11:51

@Sattva Bra att ni fortsätter prata om det. Upp med trollen på bordet bara! Samtalet kan fortsätta länge, huvudsaken är att du känner att ni kommer framåt litegrann i taget och inte står och stampar på samma ställe. Allt klarnar så småningom. Han kan ju faktiskt en dag inse att han också vill leva helnyktert. Det är inget du ska gå och hoppas på, men det kan ske. Och du kan också komma fram till att du inte orkar med att inte veta hur mycket han dricker egentligen.

När min alkoholiserade ex-sambo gjorde bort sig rejält på fyllan, så rejält att jag höll på att få hjärnblödning på kuppen av ilska, så var jag obeveklig: ”Sök hjälp eller flytta”. (Den uppkomna situationen visade att han inte alls kunde hantera alkohol utan att han hade svåra problem. Han var asplakat.) Han sökte hjälp och fick antabus.

Jag var helt knäckt och sökte via sms akut hjälp hos min psykolog, som gav mig en tid nästa dag. När jag hade berättat sa hon ”Pust, jag trodde att det hade hänt dig eller dina barn något. Det där med sambon är lätt. Antingen säger du ’tack och hejdå’ nu direkt eller så lär du dig leva med oron för att han ska ta ett återfall”. Jag tyckte att hon var så hård, så enkelt var det ju inte. Så tyckte jag då. Senare förstod jag att hon hade helt rätt.

Kommande halvår gick jag runt som på nattgammal is. Hela tiden livrädd för att han skulle ta ett återfall. Minnen från barndomen kom tillbaka och klumpen i magen av oro kände jag av mest hela tiden. Han var nykter på ”vita knogar”, en riktig martyr. Inget kul ville han göra, bara sitta och lida typ. Efter ett halvår tog han ett återfall - och nästa dag fick han flytta. Det var min lägenhet som han hade flyttat in i.

Jag sörjde förstås massor, att vår kärlek inte räckte för honom inte minst. Jag sörjde att det inte blev som jag hade hoppats alls. Jag sörjde att jag inte var viktigare än alkoholen för honom, på samma sätt som det var för min pappa. Men jag sörjde klart till slut, och jag har aldrig ångrat att jag sa åt honom att flytta. Först då slapp jag klumpen i magen. Först då slutade jag scanna av mitt hem med hörsel och doftsinne på högsta volym. Min barndom kunde jag inte göra något åt, men mitt vuxna liv har jag det yttersta ansvaret för.

Kram 🐘

Sattva
lör, 2021-08-14 - 15:45

@Andrahalvlek Ja, jag tror också det bästa är att prata om det. Jag är inte orolig på det sätt som du beskriver, jag väntar inte på eller är orolig för en fylla. Det största skavet ligger i att det var ok för honom-tydligen- att gå bakom ryggen på mig. Men vi har pratat om det. Och jag tänker att vi nog fortsätter prata allt eftersom.
Starkt gjort att du satte ned foten för din exsambo. Klok psykolog! Jag tycker psykologer ska kunna säga sanningar. Det är ju det man behöver. Jag och min exmake gick i parterapi en period. Psykologen var väldigt uppriktig. Och det är jag glad för i efterhand!
Det där att scanna av sitt egna hem levde jag med i förra äktenskapet. Fast mer gällande vilket humör han var på. Ja fy sjutton...
Kram!😍🌼🌷🍃

Anonym26613
mån, 2021-08-16 - 18:41

Jag vill också gå i parterapi 😏
Folk använder nuförtiden "slit och släng" även i relationer. Det är så fint att ni sätter er ner och pratar. Så klart behöver man inte leva ihop med en alkis (även om jag tycker att jag själv är ett kap). Men jag tror att det är så himla svårt att hitta den rätta, att lika bra att jobba med det man har, istället att ge upp.

Med det sagt, så kan man aldrig lita på A. Det är lika bra att sänka sina krav och tänka "det händer som händer". Människor är så mycket mer än sina alkoholvanor.

Hej förresten 😄 jag är faktiskt här och läser allt ni skriver 🤣💚🌸

Sattva
mån, 2021-08-16 - 21:56

@Miss Mary Poppins Alltid lika kul att du tittar in Mary P🥰💫🤗
Oj, nej att skiljas har aldrig slagit mig in! Inte meningen att det jag skrivit skulle tolkas så!
🤪

Sattva
tis, 2021-08-17 - 18:18

Inte mått så bra varken fysiskt eller psykiskt idag. Har såna här dagar ibland o tänker att jag kommer må bättre imorgon. Till del vet jag vad det psykiska måendet beror på; jobbtankar/ stress. Så meningslöst att låta det störa nu, jag har ju semester!!
Något fint som hände idag var att dottern sa (i ett längre sammanhang) "mamma, jag tänkte på det idag, snart har du inte druckit alkohol på ett år!". Så lade hon till lite försiktigt "ska du börja dricka alkohol igen när det gått ett år?". Jag vet inte var hon fått det ifrån, men det är mycket möjligt att jag i höstas när jag lovade att sluta dricka 1 jan sagt att det skulle vara ett år. Stackaren, har hon grubblat över det?? Nu sa jag iaf "Nej, jag mår mycket bättre av att inte dricka alkohol så jag kommer aldrig börja igen". Kändes bra att kunna säga så, och verkligen mena det!!

Mamsen
tis, 2021-08-17 - 18:22

@Sattva måste vara skönt att få tillfälle att säga så! Går själv och klurar lite på hur jag kan ta upp det barnen utan att det blir påtvingat eller krystat..
Hoppas din oro lägger sig snart!

Kram 🌺

Torn
tis, 2021-08-17 - 19:22

@Sattva Vad härligt! 😍 Där ramlade en stor sten av från din dotters axlar! Det är något jag har märkt mycket av, hur otroligt trygga, lugna och glada mina barn blev när de verkligen förstod att jag aldrig tänkte dricka mer. Inga barn vill se sina föräldrar berusade, eller vara pinsamt överkäcka pga alkohol. Jag har även blivit populär bland alla barnens kompisar eftersom jag aldrig prioriterar att sitta framför tv:n och dricka öl på helgkvällarna, utan kan skjutsa dem om det skulle knipa.😂

Där tror jag det är en stor vinst med att aldrig dricka alkohol, jämfört med att dricka ” måttligt”. Barnen litar på en till 100 procent, och behöver aldrig vara oroliga för att deras förälder ska bete sig underligt, eller vara icke körbar. + att de själva blir imponerade, och att de inte ser alkohol som något positivt.

Jag är mycket mycket hellre ” en kung för barnen” än ”en kung i baren”! 🤩

Släpp jobbtankarna nu, det löser sig alltid sen! Kram 🤗

Anonym26613
tis, 2021-08-17 - 21:03

Underbart att dottern vågade fråga. Då har ni båda kommit långt 💚🙏 Här hemma önska sonen att jag kunde dricka med honom ibland. Han (eller någon egentligen) har tyckt att alkoholen var mitt problem. Men jag står på! Får vara den tråkiga mamman som slutat dricka. Om inget annat som blir jag en nykter granny 🤣👌 någon som alltid kan passa barnbarnen och köra dem.

Ps. Jag tolkade inte alls att ni skulle skiljas. Jag var bara lite färgat av diskussioner från anhöriga. 😅💚🙏

Sattva
ons, 2021-08-18 - 12:17

@Miss Mary Poppins Vilken ovanlig situation, att ens barn vill att man ska dricka! Du får väl ta det som ett bevis för att du inte varit obehagligt påverkad iaf! Ja såklart du ska hålla fast vid nykterheten, det är ju ditt liv💪🥰.
Aha, förstår. Är ärligt talat väldigt sällan o läser på anhörigsidorna. Det är så mycket smärta o svåra situationer så jag får ont i magen. På nåt sätt är det lättare att läsa på förändra isf. Det vet jag ju hur man tar sig ur, vet att det går att vända situationen.
🥰🌟🌷

Sattva
fre, 2021-08-20 - 09:18

Skriver detta mest för att få det ur mitt system, önskar inga råd egentligen...
Två nätter denna veckan har jag vaknat o känt alkohollukt i sovrummet, natten till tisdag o natten till idag fredag. Har, trots att jag bestämt mig för att inte göra det, kollat gömman. Båda gångerna hittat två tomma flaskor. Mitt i veckan (ok, det är fortf semester, men ändå...). Han sa för två veckor sedan då jag pratade första gången med honom, att de fyra flaskor jag räknat till den veckan var tillfälligt pga OS. Jag börjar ana att det varit denna höga veckokonsumtion hela semestern. Undrar hur det blir när vardagen startar igen. Vi drack ju en box var per vecka förr...
Har kommit fram till att mycket av att jag mår dåligt av detta är en sorg/ besvikelse över att det jag trodde var vår gemensamma nyktra livsstil inte är gemensam. För det enda jag märker av hans drickande är små detaljer, som lukten i sovrummet, trötta blanka ögon på morgonen. Har när jag tänker efter vaknat av lukten tidigare men trott jag inbillat mig eftersom det var omöjligt-vi dricker ju inte längre.
Jag har kommit fram till att jag behöver hitta en acceptans av situationen, för min egen skull. Han kommer inte att sluta dricka bara för att jag vet, då hade han ju gjort det. Jag är inte beredd att ställa ultimatum. Vad som skrämmer mig är att jag vet att det är en progressiv sjukdom. Att alkoholen kan ge en mängd andra sjukdomar. Jag vill ju ha ett långt o friskt liv tillsammans! Jag har sagt dessa farhågor till honom, men han säger bara obekymrat "Men jag mår bra!". Jag vet ju att detta är alkoholismens ansikte. Jag älskar min make väldigt mycket och känner mig maktlös.
Men vad jag måste göra i första hand är att se till att jag mår bra. Inte låta denna sorg/ besvikelse suga min fysiska o mentala energi (som jag känner att den gör). Släppa.

Se klart
fre, 2021-08-20 - 11:24

Sattva, har inget råd men här kommer goda tankar och styrka. Ditt mående är absolut viktigast av allt. Du måste hitta ro i sig själv, och som du skriver, släppa taget iaf tillfälligt.
Ni hittar säkert vidare. Blir ännu en påminnelse om att nykterheten inte bara är att inte dricka. Det handlar om det liv man vill leva. Kram 🤗

Torn
fre, 2021-08-20 - 12:41

@Sattva Styrkekramar från mig också. ❤️ Det var det första jag tänkte på när du berättade om detta först. Att du inte hade känt det på lukten! Jag känner direkt om min fru har druckit ett endaste glas alkohol. Jättetydligt, lika tydligt som bränd plast tex. Men mitt luktsinne kanske är extremt bra. 🤔 Jobbigt läge som sagt, men något positivt är ju ändå att han fortfarande använder samma gömställe, fast han vet om att du vet var det är. Det vore värre om han byter gömställe, eller om du hittar andra. Kram