Nurse

Hej på er. Det här är första gången som jag skriver här men har läst otroligt många trådar. Jag förstår att många anhöriga har tyvärr funnit att ändå vägen ut är att lämna sitt förhållande. Nu är jag som en envis gammal get och tyvärr kanske för positivt lagd för mitt eget bästa men jag letar ändå efter solskenshistorier. Finns det någon här inne som har stannat kvar, där ni hittat än väg ut ur den här dansen tillsammans. Där faktiskt nykterheten och kärleken vann trots allt?

All kärlek.

@Nurse Jag vet att det finns någon här som har fått det att fungera men som inte skriver så ofta, vad jag vill minnas. Jag har naturligen inte lika bra koll på anhörigtrådarna, men detta minns jag i alla fall att det finns åtminstone en. Annars är det väl förmodligen så tyvärr att en stor del av solskenshistorierna inte hamnar på anhörigsidorna medan det bland de som är här för sig själva finns betydligt större andel övervägande positiva historier.

Anledningen till det är väl inte så konstig egentligen. De som är här på sidan för sin egen alkoholism har ju i det i grunden en vilja att förändra sig, även om det är svårt. De som är här för sina anhöriga säger ju inget om motivationen hos den anhörige själv och kanske det faktum att de är här oftare talar för att det inte går så bra. En anhörig som har någon som i alla fall sökt hjälp och tycks göra framsteg känner kanske inte lika starkt behov av anhörigsidorna.

Så tyvärr tror jag inte att vi ser ett representativt urval här varken av alkoholister eller anhöriga så du hittar nog inte så många här, är min gissning, men jag vet med mig att det finns minst en.

Bland alkoholisterna är det ju flera här som varit mitt i ett långvarigt förhållande när de blev nyktra, som jag t.ex. Vi har varit sambos i ett antal år och jag friade efter 8-9 månader som nykter. Där vet jag förvisso inte hur stor roll hon har haft i mitt tillnyktrande. Den allra största faktorn var ju att jag bestämde mig själv, men sen vet jag ju inte hur hennes agerande har påverkat eller om det kunde ha gått annorlunda på något sätt.

Nurse

@TappadIgen
Det har du faktiskt helt rätt i, vänder man sig hit som anhörig så har man ju kanske inte så mycket solsken att sprida. Jag är ändå väldigt tacksam att du tog dig tid att skriva så långt och fint svar. Vi är ju alla olika starka, jag är stark men han är så svag. Han dricker fast jag är kvar så vete fåglarna om han lyckas bli nykter om jaga går. Han ska få hjälp nu så jaga ger det ett par månader till så får vi se hur stark hans vilja är. Allt gott till dig.

Nurse

@Hallonpaj
Ok! Har inte varit på ett alanon möte än....kanske är dags att prova. Ska till min anhörigterapeut snart igen så får se. Tack för ditt positiva svar 😀.