Min sambo sedan 2 år tillbaka är periodare har jag nu insett. Borde ha förstått att han hade alkoholproblem redan från början men han är charmig och otroligt snäll och rar och generös. Men väldigt ensam. Har bara mig. När han är nykter är han så skötsam och ordentlig så jag har fått skärpa mig som lite småslarvig...har förstått av andra inlägg att det här inte är ovanligt.
Tyvärr är jag väldigt känslig för fylleri och folk som inte kan sköta sitt drickande! Vet inte hur länge jag står ut...det har varit hemskt att se hur han halsar starksprit så det kan vi inte ha hemma. Har fått hälla ut sånt i slasken eller gömma.
Vad ska jag göra? Be honom flytta? Har försökt få honom att gå till nån mottagning men det vill han inte. Eller AA.
NU är han på landet och dricker och vill inte att jag ska komma ut.
Vet inte hur jag ska göra...ska jag respektera det? Vill ju helst inte se honom i det skicket...

Anxiete

Välkommen hit !
Du undrar om du ska respektera att han inte vill träffa dej för tillfället. Det låter som en bra idé i mina öron ...... Hur gärna du än vill påverka honom att inte dricka så är det väldigt sällan det funkar så vill han bespara dej supandet så hade jag accepterat det och hittat på något trevligt med någon vän istället!
Skriv och läs gärna här och lufta de tankar du vill , det har hjälpt mej mycket att hitta ”mej själv” i medberoendet

MussePigg19

Nu är jag tillbaka efter flera år med alkolistbeteende där allt i vin- och ölväg går åt. Numera har vi sällan så mycket hemma och absolut ingen starksprit. Inga vindunkar! Det är en olöst depression i den här sjukdomen och så fort det blir stressigt, bråkigt om småsaker så blir det att börja dricka. Först i glas men sedan direkt ur flaskan. Usch! Äckligt. Raglar omkring i lägenheten och ramlar och blöder. Vill bara SOVA, SOVA flera dagar i sträck. Vägrar söka läkarhjälp och ev. få medicin. Har några få lugnande som jag ger honom när all alkohol är slut. Är kanske inte bra men vad ska man göra. Jag orkar inte längre. Är för gammal. Vill ha lugn och ro. Vi får flytta isär. Inte så lätt. Har just flyttat till större lägenhet. Trodde det skulle hjälpa...Jag ger upp. Måste tänka på mig själv ... de sista åren. Det gör mig så arg på mig själv som inte bromsade att flytta ihop för jag anade, kände på mig att han var sjuk...trodde jag skulle hjälpa honom. Idotiskt. Dumsnäll som man är...alltid hjälpa.

@MussePigg19
Känner igen att vara i en situation man VET är dålig men som är så tuff att komma ur.
Det låter som du har hjälpt honom färdigt, jag önskar dig kraft att hjälpa dig själv🙏

MussePigg19

Tack för ditt stöd! Sista "attacken" av alkoholintag blev droppen. Nu har jag sagt ifrån att jag inte vill bo under samma tak som honom. Man vet ju aldrig när "anfallet" skall komma härnäst. Och han vill inte söka hjälp varken hos AA eller hos vården. Så sorgligt att förstöra sitt liv och mitt men nu flyttar jag ut. Har fått tag i en lägenhet och även om det är sorgligt att lämna den BRA delen av honom som jag tycker om men det ONDA /SJUKA delen av honom står jag inte ut med längre. Vi får se om vi kan ses ibland när han är nykter...känns som om alkoholen är en konkurrent som nu vunnit !