Disclaimer; denna text handlar bara om mig, alla är olika och jag tror inte att alla fungerar likadant eller har samma förutsättningar. Men jag funderar på det här med måttlighet efter att ha läst lite i ytterligare en gammal tråd med ett försök till måttlighet som gått dåligt. Jag tror att måttlighet för mig är omöjligt, jag kommer aldrig kunna njuta av 1-2 glas eftersom jag aldrig någonsin njutit av 1-2 glas, det är liksom inte därför jag har druckit, jag vill ha känslan av att tappa/släppa kontrollen, det är liksom målet. Skulle jag nån gång dricka igen skulle det vara med den intentionen, och om jag säger att jag ska försöka dricka måttligt så ljuger jag, sannolikt även för mig själv (skriver detta här så jag kommer ihåg det i framtiden.)

Ibland ägnar jag lite tid åt att fantisera om hur det skulle vara att dricka igen, kanske skulle jag unna mig ett tillfälle då jag är barnfri att faktiskt bli full? Dricka exakt så mycket jag vill och bara njuta, vad kan gå fel? Nä just det, jag blir ju sjukt pinsam och patetisk när jag blir full, så jag får nog dricka ensam. Men tänk om jag i min ensamhet får för mig att börja messa folk eller skriva nåt annat pinsamt på nätet? Bäst att jag låser in telefonen också. Och då återstår ju att jag skulle skicka iväg min sambo och barn för att sitta ensam hemma och supa med telefonen inlåst på annat håll, och sen vakna upp ensam och sprängbakis. Alltså, det låter ju som en absolut mardröm? Fy fan vad jävla tråkigt, kan knappt tänka mig något mer deprimerande 😩

Nä, då väljer jag hellre att fortsätta på min helnyktra bana, vakna frisk och utan ångest i all framtid och om det innebär att aldrig mer bli full så känns det ändå helt ok. Kram på er 🌸

Hej Gullranka och stort grattis till tid och insikter. Måttlighet funkar för vissa, men inte för andra. Tror vi är olika, och förstås kommit olika långt i beroende.
För mig är det en lättnad att bara ”outrule” det alternativet öht. Jag har inte analyserat det så mycket men jag är för gammal (50+) för att laborera med olika alternativ och jag vet att misslyckanden gör hemska saker med min självkänsla. Har inte tid att vara full och bakis. Vill leva 🤗 Kram till dig!

@Se klart skrev:"Måttlighet funkar för vissa, men inte för andra. Tror vi är olika, och förstås kommit olika långt i beroende."
Håller med! Därav min inledning, som säkert hade gått att göra ännu tydligare. Jag känner flera som druckit för mycket och som sedan av olika skäl skurit ner, och som det fungerat bra för, och det finns ju också flera här på forumet som lever så på ett framgångsrikt sätt! Gläds åt och med dem! Men när jag utgår från mig själv så är det tydligt att det inte är ett alternativ, mest för att jag aldrig någonsin druckit så och trivts med det. Det är klart att jag många, många gånger ”klarat” att dricka 1-2 glas utan några problem, men det har aldrig givit mig den känslan jag är ute efter, så det har varit som ett självbedrägeri när jag tidigare försökt och strävat efter måttlighet. Det är inte för mig helt enkelt, och jag håller med dig att det faktiskt är en lättnad att helt slippa det alternativet! Lyllos oss som hittat ett sätt som funkar för oss! Kram 🌸

En händelse som jag vill minnas, därför skriver jag den här i tråden: i veckan gick jag ner för en gata med flera restauranger med uteserveringar, folk satt i solen i kortärmat och drack öl och bubbel under det som kan ha varit sommarens sista dag. Och jag kände bara att nej, fy fan, jag VILL inte dricka. Hade gärna slagit mig ner med vänner för att ta ett glas alkoholfritt men suget efter att sitta timme ut och timme in och gagga, sen ”vi tar väl en till” och så vips har det blivit kväll och man kanske fortsätter ut osv. Det där långdragna utan riktigt slut har alltid varit något av det bästa jag vet, men det lockar verkligen inte alls längre. Så häftig och konstig insikt! Imorgon är det 200 dagar nyktert 💪🏼

@Gullranka

Grattis och bra kämpat. Kämpa vidare mot fler dagar!
Känner igen mig i det där med att vi tar en till och att kvällen inte riktigt har ett slut och att man till slut tappar omdöme och gör saker som ger sig själv ångest

@Gullranka
Stort Grattis till alla dina dagar! Där skulle jag gärna vara. Känner också att jag inte vill dricka, gör det inte heller sen några dagar... Men jag vill må bättre - då måste jag hålla i mycket längre... Dina 200(?) dagar inspirerar. Stort grattis än en gång 🙂

7 månader nykter idag! Det är så härligt att helgerna kan få vara andningshål nu för tiden, att man faktiskt har en chans att vila ut ordentligt när inte en kväll går åt att bli full och en halv dag till att vara seg och bakfull. Helt plötsligt finns det lite mer tid och mer ork! Jag var ganska säker på när jag blev nykter att det skulle bli värdelöst och tråkigt, men att det var bättre än alternativet: att sakta glida djupare in i ett beroende som till sist inte skulle gå att stoppa och som skulle göra att mitt barn for illa. Men det är faktiskt inte så stor skillnad, det är ungefär lika kul men mycket, mycket trivsammare och behagligare. Glad insikt! Trevlig lördag på er därute 🌸

@Gullranka Stort grattis till 7 månader!😍 Javisst är det härligt att må bra! Och när man tänker efter, hur kul var det att vara bakfull, skamsen, trött och opålitlig. Jättetråkigt skulle jag vilja påstå. Eftersom du slipper allt det nu, så är det faktiskt även mer kul nu också! 🤗

Kram

Verkligen grattis @gullranka, mina erfarenheter säger precis samma sak. Jag har roligt, mysigt, trevligt men utan bismak. Det är en monumental skillnad, så härligt att du kommit så långt! Kram 🥰

222 dagar nykter idag, fint och jämt. Kom på mig själv att fundera NU över att jag eventuellt vill dricka på ett bröllop i juli nästa år. Så otroligt dumt att gå runt och fundera på det mer än ett halvår i förväg och oroa mig. Jag måste verkligen tänka hela hela tiden på att vara i nuet och inte grubbla så mycket om det som kommer sen. Sedan jag slutade dricka har jag passerat massor av tillfällen som jag oroade mig för hur det skulle bli att inte dricka på utan att det var särskilt jobbigt när det väl var dags. T.ex. ett födelsedagsfirande nu i september som jag gått och funderat på jättemycket under sommaren, legat och fnulat på om jag kanske ska ta ett glas, eller vad jag ska säga till den och den när jag inte dricker vin till maten och bla bla bla i all oändlighet. Och så kom dagen och inte fasen var det nån som brydde sig om vad jag drack och dessutom blev jag tvungen att köra pga yttre omständigheter så hade ändå inte kunnat dricka. Sådär tycker jag att det är jämt, massa massa grubbel och sen inga problem när det väl är dags. Men kan jag ta till mig det och låta bli att fundera på en kväll nästa sommar? Icke sa Nicke, man blir ju tokig på sig själv. Tror jag måste börja meditera igen så jag kan få lite sinnesro. Men nykter, det är jag i alla fall!