Hej. Jag började här 28/6 men det går inte så bra. Jag är periodare, är helt alkoholfri mellan gångerna, då jag drar i mig en hela och tappar minnet. Jag super ensam och går aldrig på fest. Jag vill slippa få det där suget och slippa ta den där flaskan. Jag vill sluta dricka helt och finner inget nöje i måttligt vardagsdrickande. Senast igår drack jag en hela och känner mig rätt ok idag, bara att jag ångrar den där flaskan. Jag brukar dricka ungefär varannan vecka men det verkar bli tätare på senare tid. Jag har rätt jobbigt med en kronisk smärtsam sjukdom och utanförskap och väntar på domen från Fk, processen har tagit många år och är i sig slitsam. Jag har inget bra stöd via organisationen för min funktionsnedsättning, så den har jag gått ur. Jag vill bara få vara glad och slippa dricka. Eller åtminstone få slippa dricka. Hur gör man?

@Andrahalvlek tack! Fortfarande helnykter. Ett problem är att mycket utgår från friskperspektiv. Att man mår bra av arbete, av att vara aktiv, att vara social. Mycket av det som anses vara grundstenar till bra hälsa blir problematiskt vid ett handikapp. Folk förstår inte begränsningarna trots ständiga påminnelser. De har frisklösningar och friskperspektiv på allt. För mig går arbete fetbort. Förutom att jag inte orkar och ingen vill betala för det lilla jobb jag till äventyrs kan göra så utgör mina begränsningar en arbetsmoralisk katastrof på en arbetsplats. För att vara aktiv måste man orka, och är orken väldigt begränsad så blir det hård konkurrens med alla måsten i livet, då kan självförverkligande aktiviteter bli stressande och betungande. Som handikappad befinner man sig i en annan värld och blir automatiskt en obekväm figur i sociala sammanhang, och det leder till stress. Jag mår bra av situationer där min nivå är okej, och det är den inte på jobb och i de flesta andra sociala sammanhang. Det är kraven att leva upp till friskhet som främst stressat mig, förutom handikappet i sig. I den processen blev alkoholen en vän till en början. Jag slapp smärta, jag kunde slappna av. Men mina demoner dök också upp och släpptes lösa. På ett sätt gav de lösningar på vissa problem som jag inte klarade lösa själv, men helst hade jag fixat det på ett smidigare, nyktert sätt. Och jag måste vårda min hälsa. En nära släkting har fått gikt, troligen på grund av supande, och det helvetet vill jag inte lägga till mina andra plågor.

@Arktos Härligt att du skriver igen, jag tänkte på dig häromdagen. Såklart underbart att höra att du är nykter och kämpar på, ja du det är inte lätt sjuk eller ha handikapp. Men jag hoppas att nykterheten fört med sig något positivt?

@Arktos Alla måste få leva sina liv utifrån sina förmågor. Tycker jag. Du ska göra det du klarar av och gillar. Och alkoholen fördystrar ditt sinne och gör dig mer mottaglig för ”folks blickar”. De kanske inte ens har en åsikt om dig, men du upplever det så för att alkoholen gör en känslig och lite paranoid och orostankarna tar enorma proportioner. Ditt liv kommer att bli bättre utan alkohol, och du ska inte jämföras med andra utan bara ha dig själv som måttstock.

Kram 🐘

@starten på det nya Tack! Ja, att inte dricka är bra. Man är närvarande och får den vila man förtjänar. Visst kommer det sug ibland, men då tänker jag mig igenom hela supprocessen, och då blir det lättare att avstå. Jag vill slippa må dåligt och bli dum. Jag vill ha kontroll över mig själv. Nykterheten minskar också ”behovet” att hänga på sociala medier och att söka uppmärksamhet och tid frigörs till annat.

@Andrahalvlek Tack. Åsikterna finns där, men de bygger mycket på okunskap. Med ett nyktert sinne blir den analysen mer sjäkvklar. Fortfarande är det dock lika tråkigt att höra samma plattityder, igen, igen, igen och igen. Med nykterheten är jag mer tillfreds med mig själv och med insikten att jag är slut på relationsfronten. Jag trivs bättre nu ensam.

Jag är färdig här. Jag kommer gå igenom programmet. Men jag är inte den vanliga alkoholisten och är inte hjälpt av normalitet. Så jag kommer inte skriva mer här. Lycka till.