Jag är själv utbildad socionom och har ett stort intresse kring just missbruk, riskbruk och beroende av olika preparat med anledning av att jag är uppvuxen med föräldrar som jag anser är missbrukare. Men aldrig trodde jag att min äkta make skulle klassas som alkoholist.
Och ännu värre jag märkte ingenting. Absolut ingenting.
Allt det här med att man märker när personen börjar dricka mer, dricka oftare, beteendet förändras, och beroendet prioriteras över allt annat. Inget av det såg jag under ett års tid det fortskred, är jag blind?
Anledningen till hur jag lyckades övermanna honom i detta är att jag trodde jag hade tappat kontrollen på mitt eget drickande. När jag tog ett par glas rödvin på en fredag och nästa dag var flaskan slut, hade jag verkligen druckit en hel flaska? När jag hade sparat ett par cider i kylen till bastun var dem borta veckan efter, har jag verkligen druckit upp alla? Hur kan jag inte ha koll på det? Jag var faktiskt rädd och fick helt avsmak för alkoholen.
När vi nu i sensommaren hade kräftskiva och vi köpte starkare sprit till mojiton, jag kollade på flaskan innan jag ställde tillbaka det i vitrinskåpet och så att det var 3/4 delar kvar. På morgonen råkade jag se att det va mindre kvar, då var jag misstänksam men skyllde på mitt minne. Ritade ett streck på flaskan (söndag morgon) och på söndag kväll var en tredje del borta, de hade då inte jag druckit. Jag konfronterade min man och jag möttes av en helt ny verklighet.
Jag bestämde mig direkt att jag inte ska vara medberoende, det här är hans problem att hantera och som han skött så fint hittills. Men de som jag fastnat i är, hur har jag inte kunnat se ? och först igår insåg jag omfattningen av problematiken när han beskrev mängderna han druckit onsdag-lördag varje vecka sen ett år tillbaka.
Någon gång under året bad jag han sluta dricka efter att jag gått och lagt mig (fredag/lördag), för jag ansåg det vara patetiskt att sitta med finsk kalsongfylla i ensamhet. De var då det eskalerade att han köpte vinboxar som han gömde och drack i det dolda, runt en liter per kväll.
Jag har inte märkt på lukten, han säger själv att han ansträngt sig till det yttersta att verka normal varje morgon han vaknar med baksmälla som han uppenbarligen lyckats med. Han har ett nytt jobb där han är högpresterande med mycket ansvar och han skött det galant. Kvällarna har jag inte märkt av något förändring i beteendet.
Så jag undrar, finns det fler som varit med om liknande? Haft en i samma hushåll som lyckats dölja det så väl för sina närmaste anhöriga under så lång tid?
Jag kan tillägga att han sökte hjälp hos hälsocentralen samma vecka och får nu medicinering för att inte kunna dricka, gjort utredning hos socialtjänsten och inväntar på vilket stöd han kan få därifrån.