av ensam optimist

ensam optimist
ons, 2021-08-25 - 23:44

Nu ikväll förstod jag, min man är alkoholist.
Har hoppats och försökt, vänt ut och in på mig själv. Men det går inte, han är fast. Denna djävulska sjukdom som förändrar den jag älskar mest...
Känns som om jag ska gå sönder...........

gros19
tors, 2021-08-26 - 09:35

Man blundar så länge det går men till slut tvingas man inse att så här illa är det. Detta gör ju trots allt att det finns en möjlighet att hitta en lösning vilken den än blir. Jag tror att man måste i viss mån "gå sönder" för att kunna ta till sig den nya verkligheten. Det är oehört smärtsamt att inse sin maktlöshet men nödvändigt och samtididigt befriande är min upplevelse. men det gör ont. Sanningen är alltid bäst är min erfarenhet och det finns hjälp att få för er båda. Läs vidare här!

ensam optimist
fre, 2021-08-27 - 04:03

@gros19 tack för dina ord!
Tog första steget igår genom att inse att jag inte kan rädda min man eller mig själv och vårt barn ur denna situation, utan MÅSTE få hjälp. Önskar så att denna mardröm ska ta slut och vi ska kunna leva lugnt och gott igen. Men vägen dit känns omöjlig att hantera och jag är rädd, så oerhört rädd. Mitt medberoende vill bara att jag ska krypa tillbaka i hans famn och ta tillbaka mitt stopp. Fortsätta åka med i hans turbulenta liv och missbruksbana. Just nu krigar mina känslor och förnuft med varandra och jag har så svårt att stå ut. Sorgen är överväldigande och ångesten fruktansvärd. Vaknar på natten och kan inte somna om. Allt väller över mig. Hur ska jag orka? Ifrågasätter om jag verkligen tolkat situationen rätt, kan inte riktigt lita på min inre kompass då jag säkerligen är ordentligt medberoende. Expert på att anpassa mig efter andra. Snälla kan inte detta bara sluta, hatar kaoset jag startat trots att jag vet att det nödvändigt för att vi ska få hjälp.
Evigt tacksam att jag kan gå in och läsa och skriva här. Gör känslan av ensamhet i stormen lite mindre.
TACK!

Hallonpaj
sön, 2021-08-29 - 15:30

Insikten kan vara förkrossande. Det gör så jävla ont. Man måste lämna, inte för alltid tänker jag för framtiden vet en inget om men det måste få ett slut, stopp på livet som anhörig till en människa som super bort sig.
Kärleken räcker inte. Man har inga vapen som biter på missbruk. En aktiv alkoholist väljer alltid spriten.
Kram till dig!

ensam optimist
ons, 2021-09-01 - 23:02

Nu rasar allt runt mig. Han har åkt hemifrån, dricker, smsar mig att jag förstört allt. Min ångest är överväldigande, vill bara dö. Slippa smärtan. Tur vi skapat ett klokt barn som jag kan krama. Hoppas så att hon kan ta med sig goda erfarenheter av detta. Att mamma vågade säga stopp! Men jag är så ensam och det gör så ont.....

ensam optimist
lör, 2021-09-11 - 18:37

Gud hjälpe mig. Hoppas att jag ändå är på väg framåt! Idag orkade jag inte stå emot längre. Vi är hemma och det är lugnt. Inget speciellt men heller inget spänt. Tänker fortsätta på min resa mot att bli fri från medberoende. Har flera bokade samtalstider nästa vecka. Han har sökt hjälp via jobbet. Det går ändå inte att bryta tvärt av då vi har barn och hus ihop. Hoppas detta startat en process ingen av oss kan avsluta.. Be en bön för mig 🙏

ensam optimist
sön, 2021-09-12 - 12:55

Försöker verkligen att vara i nuet. Se hur situationen är just nu, det går inte att föreställa sig framtiden även om hjärnan försöker bäst den vill. Jag dras iväg på allehanda vägar hur framtiden kommer se ut på än det ena, än det andra sättet. Antar att det är ett sätt att försöka förbereda sig. Men allt som går att påverka är hur det är just nu, denna dag. Hur Jag ser på det. Att detta är min kamp till självständighet och frihet oavsett hur det blir med min andra hälft. Vi har lång och jobbig process framför oss båda två. Men också en hel del bakom oss också om man tänker efter. Gemensamt är att ingen av oss vill och orkar ha det som vi hade. Hoppas det kommer en dag snart då vi kan prata... Just nu är läget att båda har vaknat iaf, att sättet vi levde på inte funkade för någon. Måste läka mig för att kunna möta honom ellet någon annan utan att bli sjuk igen.. Dagens mål är att andas igenom ångestattackerna och försöka ha tillförsikt i att processen pågår!

ensam optimist
fre, 2021-09-17 - 10:28

Nu är vi i stadiet av häftig förnekelse från min mans sida. Han försöker vända det till ett relationsproblem som löses genom att skiljas. Han förnekar saker han gjort helt och drar på och överdriver istället och framställer det som om jag manipulerat alla i vår omgivning. Att jag planterat min version för att hans inte ska få stöd. Inser hur sjuk han är och försöker stå pall men det är så svårt! Ibland, speciellt på morgonen, tvivlar jag på att jag känner rätt, känner mig förvirrad och har vansinnig ångest. Men landar alltid att jo, jag känner rätt, fakta är fakta! Hur mycket han dricker, saker han sagt i fyllan, att grannar, vänner och vår familj sett hur han beter sig och att de alla är oroliga! Det måste betyda att jag tolkat situationen rätt, att han förnekar och försöker övertyga mig för att kunna fortsätta, inte orkar se. Så svårt att bemöta någon som är så övertygad om sin verklighetsbild att han hellre skadar allt och alla runt sig än bryter ihop. Hur bemöter man någon som förnekar???

LitenSkär
mån, 2021-09-20 - 12:03

Jag känner sååå igen mig i din historia @ensam optimist ❤️ Jag tog tillslut steget och drev igenom en separation från min alkoholiserade sambo. Vi har två små barn och hus tillsammans. Huset är sålt och jag har köpt en lägenhet. Nu återstår bara den smärtsamma väntan tills vi är ute på andra sidan. Nu på slutet har han skyllt hela sitt drickande på mig. På att relationen är då ångestfylld och jag har kontrollbehov så då tar han till alkoholen för att stå ut. Mitt ”kontrollbehov” har alltid handlat om gränssättningar för barnen. Att han intr ska dricka och vara onykter när han är med barnen. Så fort jag ser att han är onykter och är påväg att natta dem så ber jag honom att backa. Han är ofta onykter nu och jag har behövt kolla, fråga honom och be honom att backa. För varje gång blir han bara mer och mer agressiv i tonen och jag märker att vår 4-åriga dotter mår jättedåligt av situationen. När han är nykter så tar jag alltid upp det och försöker vädja. Drick hur mycket du vill men då ska du inte va med baren, säger jag. Han håller alltid med och ursäktar sig men likväl händer det igen nån dag senare.
Jag känner full panik i hur tusan vi ska kunna komma överens runt barnen när vi väl separerar. Jag har noll tillit till hans ord. Han kommer dricka när han är med dem. Utan tvekan. Hur i hela världen ska jag kunna skydda mina barn?? Dett kommer nog bli ett rättsfall tillslut. Jag känner sån djup sorg i att jag valde att skaffa barn med den här mannen. Hela livet kommer jag behöva va i den här oron och ta konsekvensen av hans drickande. Barnen kommer få lida pga hans beroende.
Det som aldrig skulle få hända händer nu.
Hur ska man orka bära allt detta hela livet?

LitenSkär
mån, 2021-09-20 - 12:20

Och angående att bemöta förnekelserna…
Det är superstarkt av dig att stå pall och hela tiden hitta tillbaka till alla de bevis som du och alla omkring dig ser och upplever. Tillslut får man släppa taget helt och backa från deras försök att provcera samt sluta föröska ta ansvar över den andres välmående. Det är så himla svårt men för att man själv ska överleva så måste man släppa och lägga tillbaka ansvaret på den beroende. Det är hens resa och hen måste själv lista ut sanningen och ta stegen. Han kommer va i förnekelse så länge som han själv får ut något av att vara där.
Du kan ju avlägsna dig från honom men det är ju svårt när barn finns med i bilden. De har inte samma möjlighet. Min kusin jobbar hos polisen med brott mot barn. Hon gav mig rådet att fokusera dialogen på barnens bästa. Säga ”jag bryr mig inte längre om du dricker eller inte. Du får dricka hur mycket du vill. Jag kommer inte stoppa dig eller ha en åsikt. När du dricker ska inte barnen drabbas, så säg till innan, när du vill dricka så tar jag barnen. Inga problem”. Jag har börjat göra det nu. Han har hittills inte lyckats säga till men något har börjat förändras när han upprepade gånger hör från mig att jag inte längre kommer lägga mig i hans drickande.
Jag har också delat en massa länkar till artiklar, poddsr, filmer och forskningsstudier runt hur barn påverkas av berusade vuxna. För att få honom att se att detta inte är MIN åsikt utan ett helt lands experter som tycker att det är fel att dricka runt barn, även vid låga nivåer.

ensam optimist
sön, 2021-09-26 - 00:03

@LitenSkär tack!! Jag förstår att det är rätt att lämna men det är också en process i sig. Att verkligen förstå att ens bäste vän kidnappats av alkoholen och att man ingenting kan göra än att stå upp för att man känner rätt och lämna. Försöker att vara supertydlig i kommunikationen med honom och ditt tips om att fokusera på barnets behov känns som en bra väg. Hädanefter kommer han ensam få ta konsekvenserna av sitt agerande, jag kommer inte försöka rädda honom mer. Att upprepa sanningen kan nog också vara bra. "Om du måste/vill dricka så säg till så hämtar jag barnen". Att aldrig vika sig när det gäller den gränsdragningen. De ska inte behöva vara i det och inte lära sig att "stå ut".

ensam optimist
sön, 2021-09-26 - 00:17

@LitenSkär Vi kommer orka detta! Orkar vi se sanningen och säga stopp så klarar vi detta också ❤. Har skuldkänslor för att detta hänt mig och mitt barn, men det är ju lika lite mitt fel som om han drabbats av någon annan dödlig sjukdom. Det enda jag vill nu är att få tillbaka mig själv och visa mitt barn hur man är en ansvarstagande människa som klarar att bryta ihop, gå sönder, laga sig själv och sedan stark som en klippa gå vidare och ha ett gott liv. Hon ska också gå ur detta stark och modig med ett glödande hjärta. Det är målet!

LitenSkär
mån, 2021-09-27 - 23:22

@ensam optimist så himla fina ord och tankar runt hur du faktiskt visar din dotter hur man tsr sig genom livets svåra faser. Det går stt plocka upp sig själv. Gå starkare ur det.
Ja, vi ska verkligen ta oss igenom allt detta en dag!
Det är verkligen en sjukdom som du säger och så himla tufft att se någon ätas upp av den. Inte så konstigt egentligen att man gör sllt möjligt för att stoppa och hjälpa.
Här hemma verkar det faktiskt som att mina ord, om att jag backar från hans drickande men ber han backa från barnen när han dricker, har sjunkit in. Nu gör han det. Han har också läst sllt jag gav honom och han erkänner att han haft fel syn på drickande runt barn. 🙌🙌
Det känns som ett så enormt stort steg framåt och det ger mig hopp om att det kanske kan gå bra när barnen väl är hos honom själva. Men helt över är det inte.
Det är just den punkten som känns värst. Han förnekar nu helt att han är alkoholist och skyller sllt sitt drickande på relationen och påstå att problemet kommer helt försvinna när han flyttar ut. Han blir arg när jag ber honom att anatränga sig lite mer runt stt vinna min tillit på den punkten. Hsn tycker hans ord räcker. Problemet är ju att han aldrig har hållt det tidigare…

ensam optimist
sön, 2021-10-17 - 23:14

Nu behöver jag skriva av mig igen. Har hittat ett boende, kommer bli mysigt och bra. Orkar inte leva i "rädslan" för att det ska drickas och bråkas här hemma. Det är som om jag avslöjar honom med att ha tagit återställare eller liknande så är det som om han ska förgöra mig. Anfall är bästa försvar och det finns ingen hejd på vad han häver ur sig. Tror tyvärr att han genom detta håller på och förstör sina chanser att kunna komma tillbaka till mig, vilket jag tror han skulle vilja om han blev frisk. Han har visat väldigt fina sidor de senaste dagarna och det kändes nästan som om kärleken mellan oss lyckades bryta fram igen. Men så tror jag han blev rädd att han höll på att kapitulera och han började dricka och därmed var den hemska versionen av honom tillbaka. Kan det vara så att alkoholdemonen övertalar honom att dricka för att kärleken höll på att ta sig igenom? Det gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Kommer ta lång tid att bryta upp och vi kommer behöva kämpa med allt vad det innebär med barn, hus och annat som ska delas upp och redas ut. Känns verkligen som om han gör detta för att få en anledning att dricka och må dåligt och därmed dricka mer. Är så arg på honom!!! Jäkla omogna självdestruktiva -men ändå den jag älskar mest- människa! Vad mycket enklare allt hade varit om kärleken inte funnits där.

ensam optimist
mån, 2021-10-18 - 09:04

Hur ska man förhålla sig till all skit som alkoholisten vräker ur sig för att få en att må dåligt när man synat att hen druckit/tagit återställare? Har någon bra råd, jag känner mig fullständigt "mind fucked" och behöver hitta tillbaka till verkligheten.

ensam optimist
ons, 2021-10-20 - 23:00

Nu är min alkoholist trängd. Sparkar och fräser. Jag flyttar om några veckor. Önskar det var i morgon! Rätt skönt att ha kommit över värsta chocken över att behöva lämna sitt hem. Nu längtar jag mer till att skapa mitt egna hem, ett hem med lugn och ro och kärlek(till mig själv). Min man åker berg o dalbana i sitt missbruk och humör. Jag vill inte åka med där. Tycker synd om min dotter som hamnat emellan. Hoppas innerligt att hon inte tar skada. Ska göra allt jag kan för att hon ska fortsätta vara trygg!

Backen123
fre, 2021-10-22 - 17:12

Ingen trevlig känsla ❤ kan du prata om erat med nära och kära? Söka upp alanon och få stöd. Det behövs en massa kraft för att gå, så hitta på något att fylla på energi med.
Ett sätt för mig var att visulera det nya boendet, drömma om hur det skulle bli. Den där friheten man är påväg mot. Sen måste sorgen få finnas, för det är en massa sorg, för det var inte såhär det skulle bli. Tänker på dig, kram!

ensam optimist
tis, 2021-10-26 - 19:15

@Backen123 @EsterHanna, Tack! Nu är jag mer stabil igen. Hade en riktig svacka i helgen men nu har jag fått mer energi. Som ni säger, det blir bättre. Är bara så mycket sorg, ilska och besvikelse som ska ut. Försöker fokusera på mitt nya boende och mig själv och dottern. Inget jag gör hjälper min man mer än att jag "visar hur man mår bra". Att det går att fixa även de tyngsta känslorna och komma upp igen. Det är jäkligt tufft men det går!